Arkiv | juni, 2012

Hopp, förtvivlan och beslutsamhet

26 Jun

Dagens gästbloggare: Richard Danilda

Inför Rio-mötet var det inte många av oss som önskar en annan samhällsmodell, som trodde att mötet skulle ge några större framgångar. Dessvärre infriades detta. Aldrig förr har politikerna fjärmat sig mer från vad forskarna och folket vill och förtvivlat skanderar ut.

Alla tecken tyder på att vi står inför stora omvälvningar i miljön. För bara ett par veckor sen kom en tung rapport från ett internationellt team av forskare som varnar oss och manar till kraftfulla insatser NU!

Rekord på rekord slås överallt, vad gäller temperatur, torka, översvämningar, issmältning osv. Detta eskalerar i allt högre takt. Om vi inte slår i backen NU, kommer vi troligen få se en sexgradig höjning i global medeltemperatur under detta århundrade. Det handlar inte om en avlägsen framtid. Det handlar om dig och mig och våra barn!

DET GÅR INTE LÄNGRE!! Vi kan inte fortsätta som vanligt, och det gäller ALLA, på alla nivåer, också du som läser just nu. Vi kan inte skjuta över på någon annan, på någon politiker, organisation, forskare som ska hitta nya tekniska lösningar åt oss osv. Det går inte längre!

Den stora utmaningen ligger i att vi byggt in oss i ett system som kräver ständig tillväxt, konsumtion och skuldsättning för att hålla ihop. Det går naturligtvis inte, vilket vi ser början på runt om i världen.

En annan utmaning är omställningen till andra energikällor än olja, gas och kol. Så mycket i vår omgivning är beroende av olja, nästan allt.

Hur som helst; vi står inför dessa faktum, och Rio-mötet är en stor besvikelse! Allt snack om Grön Ekonomi är föga värt att ta till sig. Detta är bara påståenden inom samma system, som inte håller längre.

Nog med negativitet!

Vad gör vi? Vi fortsätter som aldrig förr, samlar oss, nätverkar, delar med oss, visar vad vi vill. För det är den enda vägen. Det är inga andra än vi som bestämmer hur vi vill ha det, eller hur?

Och aldrig förr har sammanslutningen mellan fotfolken varit så stark som nu. Det visar folkets alternativa möte på. Dessutom har vi forskningen med oss. Twitterstormen var intressant att vara med på. Det blev nära nog världsrekord i antal tweets. Den handlade om att försöka förmå subventionerna till de fossila bränsleföretagen att upphöra. En industri som får 1 triljon dollar per år för att hålla ner priserna på bensin och diesel. Kan du tänka dig vad de pengarna annars skulle kunna användas till!?

Jag är positiv! Detta kallas för evolution. Samhällen uppstår och förändras, så har det väl alltid varit. Vi har lösningarna och många som vill genomföra dem. Och fler ansluter varje dag.

/Richard Danilda

__________________________________________________________________

Om mig själv:

Jag bor i Enköping på landet med fru och barn. Odlar grönsaker för husbehov hemma och jobbar som brandman. Med ett stort antal olika yrken i ryggen och en längre utbildning i Traditionell Kinesisk Medicin har jag bestämt sig för att lägga sitt fokus på jordbruk, odling och politik. Är kontaktperson för Enhet i min kommun samt aktiv i en del arbetsgrupper inom Enhet.

 

Demokrati

21 Jun

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det står i regeringsformen – den grundlag som utgör grunden för vår demokrati.

Men vad är egentligen demokrati? Demokrati är ett grekiskt ord som betyder folkstyre eller folkmakt. Jag upplever att det är fler och fler som känner vanmakt, att det är fler och fler som inte upplever att de har någon makt alls. Har vi tappat demokratin någon stans på vägen i globaliseringen? Blev samhället för stort för oss?

Borde man inte i en demokrati känna sig delaktig i vad som sker runtomkring oss och i hur samhället bör utvecklas?

Är den representativa demokratin en form av demokrati som fungerar i ett samhälle som är så litet att man känner den som man överlåter sin rätt till medbestämmande till, ett samhälle som är långt ifrån så stort som det vi har idag?

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Är riksdagen en bra företrädare för folket, kan 350 individer representera en befolkning om 9 miljoner invånare?

Jag tror inte det. Det finns idag alla möjligheter att lyssna på medborgarens önskemål men det tar sig uttryck i dagliga opinionsmätningar. Borde inte dessa resurser istället ge medborgaren sitt medbestämmande tillbaks?

Är det egentligen en rädsla för att ta ansvar som ligger bakom? Är det därför vi betalar våra folkvalda att fatta beslut i vår frånvaro; för att de skall bära ansvaret, för att vi medborgare skall kunna ha vår åsiktsfrihet obesudlad? Eller vad är det som ligger bakom att vi inte bestämmer hur vi vill ha det och sedan genomför det?

I företagsvärlden talar man om att anonyma och svaga ägare skapar starka ledare. En som ständigt togs upp i dessa diskussioner var P G Gyllenhammar. Är det så vi har ordnat styret över våra nationer; så att den som blir vald får oinskränkt makt? Är demokratin i själva verket offrat på effektivitetens altare?

Det finns fler frågor än svar och det enda sättet att komma framåt är att föra ett samtal om dessa frågor, tillsammans. Ett intellektuellt ärligt samtal i sann demokratisk anda.

Georg Svensson

Vem frågar om barnens behov?

15 Jun


När min son började i skolan så blev känslan
så överväldigande uppenbar i mig, att ”Han är inte längre mitt barn, han är numera systemets barn.” Jag hade känt honom i sju år och jag hade gett honom mitt allt, mina kärleksfulla omsorger, mitt stöd och min tröst, min vägledning, mina leenden och hela mitt hjärta. Nu fick jag inte längre avgöra vad jag utifrån det jag kände av honom ansåg vara bäst för honom, jag tilläts inte längre lyssna eller ta hänsyn till min sons behov, utan tvingades överlämna min son i helt främmande händer, till ett system som jag visste aldrig någonsin skulle kunna lära känna honom på riktigt, av den enkla anledningen att de aldrig skulle vara intresseradeav att lära känna honom. De skulle endast vara intresserade av att forma honom, av att få honom att passa in och bli en effektiv kugge i hjulet, för att kunna bidra till samhällets konkurrenskraft i världen. Effektivitet! Produktivitet! Konsumtion! Pengar pengar pengar!

Just nu så har EU som mål att bli effektiva, konkurrenskraftiga och ekonomiskt starka i världsväldet. För detta behöver vi producera nya mattesnillen, därav Sveriges stora ekonomisatsning på ett mattelyft i skolan. Sverige ligger lite lågt i mattestatistiken enligt de som vet, därför satsas pengarna just där, för att våra barn och ungdomar på sikt ska kunna tillgodose EUs behov av effektivitet, konkurrenskraft och ekonomisk styrka. Men vem frågar om barnens behov? Vem frågar om individens behov?

Ser inte systemet hur det biter sig själv i svansen, och bidrar till att vi som är systemets grundpelare ruttnar inifrån? Förstår ni inte att er matematiska ekvation inte går ihop? Individens välmående och frihet måste vara grunden till allt. Förstår ni inte att om vi vingklipper människor i tidig ålder och pressar in dem i ett omänskligt system av prestation och effektivitet för att hålla det ekonomiska ekorrhjulet igång, så kommer vi sedan också att se dem kollapsa, insjukna, ge upp, haverera, resignera och göra uppror. Arbetslösheten, sjukskrivningarna, det psykiska illamåendet, kriminaliteten, socialbidragen etc. är inget resultat av dålig ekonomi, utan ett resultat av dåliga prioriteringar. Ett resultat av att det enda, och just det enda, som räknas är pengar. (Ta och räkna på det ni som kan!).

Vill jag vara en siffra i ert samhällsalgebra? Har min son bett om att få vara en siffra i er statistik? Vill individen att någon annan ska bestämma vilka drömmar som är av värde för just henne? Med vänlig bestämdhet. Nej.

Jag tvingades överlämna min son till ett system som numera skulle bestämma vad som var bäst för honom och vad det skulle bli av honom. Kanske skulle de lyckas. Kanske skulle de misslyckas. Kanske skulle han passa in, kanske skulle han betraktas som missanpassad. Kanske skulle han bli värderad som en Mycket Väl Godkänd del av samhällsmaskineriet, kanske skulle han bli värderad som en Icke Godkänd mindre värd sådan. Kanske skulle min sons personliga drömmar om livet och om vad han önskar bidra med och skapa passa in i ramen och samhällsmallen, kanske skulle de inte göra det, varpå systemet skulle behöva döda hans drömmar för att få honom att passa in. Jag såg mitt barn bli ett offer för systemets ryska roulette och det fanns ingenting jag kunde göra åt det.

Eller jo, jag kunde bestämma mig för att förändra hela systemet. Vilket jag också bestämde mig för. Jag svär vid allt vad jag är värd att jag ska slåss för mina barn och att jag ska slåss för dina barn, våra barn, allas barn, tills jag drar mitt sista andetag. Jag ska göra allt som står i min makt, för att bidra till ett skolsystem och ett samhälle där barnen har ett genuint värde för att de är dem de är, inte för att de anpassar sig och blir till en förlängning av den känslomässigt omedvetna vuxenvärld som vi blivit. Jag ska göra allt som står i min makt för att bidra till en skolvärld och ett samhälle där varje individ får utvecklas i frihet och i enlighet med sin egen nyfikenhet, lust och glädje. Alla vill lära sig nya saker, precis alla. Alla vill bara inte lära sig exakt samma saker, samtidigt och på samma sätt.

Jag såg hur glöden i min sons blick falnade för varje dag som gick. Hur hans energi försvagades dag för dag, tills han slutligen vaknade en morgon fyra veckor efter att han börjat skolan och berättade för mig att ”Mamma, jag vill inte gå i skolan mer, för jag får inte leka längre. Jag måste bara sitta tyst och vara still.”

Är det inte fantastiskt så säg!? En sjuårig pojke som förmedlar sitt behov! ”Jag vill leka! Jag vill röra på mig! Jag vill sjunga och dansa! Jag vill inte sitta tyst och stilla och titta på en witheboardtavla eller lyssna till en tant som säger åt mig vad jag ska göra, när jag ska göra det, i vilken ordning, hur länge och på vilket sätt jag ska göra det.” En sjuårig pojke förmedlar sitt behov och jag – hans mamma – äger inte längre rätten att vara lyhörd inför honom. Jag är skyldig enligt lag att se hur systemet tar makten över mitt barn, över mitt barns välmående och frihet, över mitt barns drömmar, hopp och längtan, över hans integritet, livslust och glöd, och över hans vilja och sanning. Jag är skyldig enligt lag, men jag kommer aldrig att acceptera det. Aldrig någonsin.

För ett nytt lärande i en ny tid…

Sanna Nova Emilia

De oföddas röst

4 Jun

Idag lever vi som om vi var den sista generationen på vår jord. Vi skövlar jorden i ett tempo som aldrig skådats. Skogar, vatten, fiskar, djur, olja, kol, mineraller… ja allt som vår västerländska civilisation kommer över lägger vi under oss som vore vi allsmäktiga. Och det slutar inte där. I spåret av denna globala skövling lämnar vi efter oss miljöförstöring, klimatförändring och lidande. Nya larmrapporter kommer allt oftare. Igår skrev Al Gore detta på sin blogg: http://blog.algore.com/2012/06/bad_news.html

Tiden tickar iväg...

Vad tänker de ofödda, alla de generationer som ännu inte kommit hit? Skulle vi kunna höra deras tankar skulle vi inte kunna sova. Men vi vet att de kommer, gör vi inte? Ja, nog vet vi det, om vi tänker efter. Vi försvinner snart bort och andra tar över. Men jorden är densamma. Den växer inte. Det strömmar inte ner rent vatten från rymden. Det fylls inte på med nya mineraler underifrån. Det finns bara ett utrymme – vårt gemensamma miljöutrymme – där alla, nu levande och alla kommande generationer, ska samsas. Därför måste vi redan nu leva på ett sätt som alla på jorden kan leva – för alltid.

Om de ofödda hade en egen röst i de beslut som nu tas – hade vi då haft råd att använda jordens resurser som vi gör idag? Nej, priset hade varit för högt. Vi hade tvingats hitta andra lösningar. Kretsloppssamhället hade redan varit här. Om de ofödda haft en egen röst hade priset varit mycket högt för vår civilisation att som nu utrota arter och skövla våra gemensamma naturresurser. Men idag har de ofödda ingen egen röst på marknaden, inte heller naturen.

Därför är det är vi som måste vara deras röst.

/Krister Segergren

%d bloggare gillar detta: