Arkiv | juli, 2012

En värld full av olikheter och enhet

31 Jul

Enhets grund bygger på just enhet. Men vad menas med det, och hur kan detta vara grunden för ett politiskt parti? Världen är ju full av olikheter, kontraster och motsägelser, så finns det verkligen någon enhet att tala om? 

Vi kan faktiskt se enhet överallt, det handlar bara om att titta noga. Enhet     manifesterar sig på alla plan, från det fysiska till det mer subtila. Några exempel:

· Våra kroppar, jorden och hela universum är uppbyggda av samma energi, den energi som vi sedan uppfattar som materia.
· Våra kroppar och hela planeten består av materia som kommer från kollapsade stjärnor, långt innan vår planet skapades.
· Våra kroppar består av molekyler som genom miljarder av år cirkulerat runt och varit beståndsdelar i olika konstellationer av den materiella skapelsen.
· Allt levande på denna jord härstammar från samma ur-cell.
· Vi är alla födda till denna jord oavsett var och när, eller om vi först låg i en livmoder, ett ägg eller en puppa.
· Vi har alla blivit hjälpta till denna världen genom någon annan.
· Vi har alla fötts nakna och sårbara, hit där vi tillsammans ska leva av de gemensamma resurser som jorden och solen skapar.
· Vi är alla lika beroende av jorden för vår överlevnad, oavsett om vi är veganer, köttätare, idisslare, eller om vi tar upp näringen genom rötterna.
· Vi andas alla samma luft, dricker samma vatten, värms av samma sol, lever av samma jord.
· Vi har alla någon typ av sinnesorgan som ger oss någon slags information, det vill säga vissa begränsade delar av det vi kallar verkligheten.
· Den informationen blir vår egen värld. Att den världen ser olika ut för olika varelser beror på att vi bara kan ta in en mycket begränsad del av verkligheten genom våra sinnen, och att dessa sinnen är olika uppbyggda i olika varelser.
· Våra kroppar åldras.
· Våra kroppar kommer en dag att dö, och dess materia återgå till naturen.
· Alla människor delar samma basala känslor och har i grunden samma känslomässiga behov. Många djur har också känslor som liknar människans.
· I vårt medvetande finns ett djup där dualismen upphör och enheten kan upplevas.

Så varför se olikheter och motsättningar när enheten finns överallt? OK, säger nu någon, men har nu detta med samhällsfrågor och politik att göra? Ja, i allra högsta grad. De problem vi ser i världen idag grundar sig i huvudsak just på vår oförmåga att se och uppleva enheten som vi alla är en del utav. 

Det blir alltmer uppenbart att vår civilisations ensidiga materialistiska livsfilosofi leder fram till en katastrof för allt levande på vår planet, inklusive oss själva. Egoistiska värderingar och skapade konsumtionsbehov håller på att förgifta och utarma både naturen och oss själva. Utan kontakt med vår egen djupare dimension, och den kärlek och enhetskänsla som föds därur, växer problemen. Otillfredsställelse, oro, rädsla och mental stress som leder till meningslöshet och depression hos allt fler. Motsättningar, hat, våld och krig är en annan konsekvens.

Enhet är grunden, men också lösningen. Upplevelsen av kärlek är förbunden med insikten av enhet. Kärlek är enhet. Allt liv är sammanvävt i en helhet. Varje människa bär omedvetet denna kunskap inom sig och den medkänsla och solidaritet som vi alla i varierande grad känner har sin grund i denna enhet. Ur medkänsla och medvetenhet växer i sin tur önskan att få tjäna. För när vi osjälviskt tjänar ”någon annan” tjänar vi i själva verket denna enhet, denna magiska helhet som är oss själva.

I kommande inlägg tänker jag utveckla dessa tankar och titta på hur detta kan vara grunden till ett politiskt alternativ.

/Krister Segergren

Annonser

26 år sedan Tjernobyl

24 Jul

Dagens gästbloggare: László Gönczi

Den 26 april 1986 blåste enorma mängder med radioaktivt material upp mot himlen från kärnkraftverket i Tjernobyl. Ett par dagar senare upptäckte personalen i Forsmark en oväntad hög strålning utomhus. Efter en stunds förvirring kom det till omvärldens kännedom att det har skett ett reaktorhaveri mycket långt bort, ett som de dåtida sovjetiska myndigheterna inte tyckte omvärlden skulle informeras om.


Hur allvarlig denna katastrof är tvistar folk om. Eftersom skadeverkningarna är av samma art som andra vanliga sjukdomar, som till exempel cancer, och hundratals miljoner människor befinner sig i riskgruppen, kan mycket allvarliga skador gömma sig i mängden och som är svåra att särskilja. Nu syns det en hel del ändå, även om omfattningen är mycket oviss.

Alla de som har plockat svampar – som gett bequerelmätarna hicka – eller älgkött, fisk och rabarber, tusentals kilometer från händelsen, ja, alla de lär inse allvaret. Och då ska vi tänka på att jod och cesium kom i slutet på april, då väldigt få odlade grödor var uppe och utsatta för kontamination.

Händelsen ledde endast till tillfälliga insikter hos de ledande politikerna. Tyvärr! Med undanflykter som att ”vi är inte som de i Sovjet” och att ”vi är inte heller som amerikanerna i Harrisburg” har man försökt att få oss att blunda. Nej, vi är säkert inte heller som japanerna i Fukushima, vi är helt enkelt ”överlägsna” dessa folk… Man undrar. Faktum är att om denna hållning ska vara trovärdig (vilket ju inte syns i rymden, på idrottsarenorna eller ens i bilfabrikerna) måste vi faktiskt också vara mycket bättre än vi själva. Vi har visserligen, tack och lov, inte fått några större utsläpp i Sverige, men vi har verkligen visat upp en imponerande uppfinningsrikedom på missöden, slarv och klanterier. Det höll på att gå mycket illa för Forsmark 2006, då reservelen inte fungerade vid ett elavbrott. Ringhals har körts i en vecka utan att reservkylningen varit påslagen. Och den berömda dammsugaren, som orsakade en skada på mer än 1,6 miljarder kronor genom sin oönskade närvaro, ger inte direkt någon insikt om vår överlägsenhet.

En sak som redan 1979 tog det mesta av mitt förtroende för kärnkraftssäkerheten var när jag upptäckte att de kalkyler som skulle beräkna riskerna för reaktorhaveri, själva har havererat. Ingenting annat kunde sägas om beräkningar som visade sig ha en hundrafaldig osäkerhet. Ett förväntat haveri på 20 000 reaktorår kunde, enligt kalkylerna, också egentligen varit ett på 100 eller för den delen ett på 2 000 000 reaktorår. Sådana kalkyler kastas i papperskorgen men inte när politikerna ska ”avveckla med förnuft”, vilket Palme kallade den snabbutbyggnad av kärnkraften som följde dessa kalkyler. Då presenteras de i bästa tänkbara dager.

Kärnkraften är skadlig, destruktiv och beprövat inte säker! Den ska bort!

/László Gönczi


Om mig själv:

Är en avhoppad kärnfysiker som bor i Hälsingland. 6-barnsfar med ett antal barnbarn. Kom till Sverige 1956 från Budapest. Medlem (igen) i mp och gillar skarpt det mesta Enhet håller på med. (Suck för 4% gränsen).

Att vara barn är ingen mental sjukdom

12 Jul

Jag läser just nu om något som den här världen valt att kalla för Bipolär sjukdom hos barn och jag skäms i skrivande stund över att vara människa och välkomna små nya människor till denna ignoranta värld. Ett barn upp till ca 12 års ålder är i full färd med att utveckla sin känslomässiga medvetenhet. Under denna period i sin känslomässiga utveckling blir hon ofta till offer för sina känslor och behöver bemötas av känslomässigt medvetna vuxna, av vuxna som inte själva gör sig till offer för sina känslor eller skräms av barnets känslor. Detta för att barnet på sikt ska förstå att skilja på sin känslor och på sitt jag. En person som slår någon på käften till följd av svartsjuka har tex inte lärt sig detta. Men istället för att utveckla vår egen känslomässiga medvetenhet så att vi kan vägleda barnen så diagnosticerar vi dem (robotiserar dem) och ger dem mediciner som stänger av deras känslor. Känslorna vars huvuduppgift är att ge oss information om huruvida våra grundläggande behov är tillgodosedda eller inte.

Samhällsdiagnos: ”Disorder-Invention-Disorder”
Medicinering: Kärlek, säkrad grundtrygghet och känslomässig medvetenhet.

_______________________________________________________________________________________________FÖRESTÄLL DIG FÖLJANDE…

 
Du föds till en värld där din grundtrygghet och överlevnad inte är given och självklar. Till en värld där ditt värde räknas i pengar (i produktion och konsumtion). Så länge du inte har dessa pengar så har du inget egentligt värde och du har hur som helst ingen talan. Som barn så har du oavsett ingen talan. Ditt behov av fysisk trygghet i form av mat, tak över huvudet, sjukvård etc. är givetvis ombesörjd i vissa delar av denna värld, men bara i vissa. Dessa delar kallas för I-länder. I-länder är U-länder som stannat i utvecklingen och inte ens i dessa delar av världen kan vi garantera att du får bra, hälsosam och näringsrik föda eftersom större delen av den mat som säljs i affärerna har framställts på snabbast möjliga sätt och på ett sätt som ska skapa onaturligt lång hållbarhet för att garantera högsta möjliga vinst för företagen som producerar dessa. Matvarorna innehåller även en mängd gifter och tillsatser, så inte nog med att du inte får i dig den näring du behöver, du får dessutom i dig en mängd skit som du absolut inte behöver och som är rent skadlig för dig.
 
Du föds till en värld där du snarast möjligt ska institutionaliseras tillsammans med människor du inte känner, ledd av människor som tar hand om dig för att de själva ska få betalt och överleva och som måste lyda en arbetsgivare, som måste lyda en stat för att själv få betalt och överleva. Du lämnas tidigt över till människor som i sig själva egentligen inte är intresserade av vem du är eller vilka unika behov just du har och du institutionaliseras givetvis så att dina föräldrar ska få tid att tjäna pengar och rätten att överleva, istället för att ta hand om dig. När dina föräldrar hämtar dig sent om kvällarna efter att utfört sitt dagsverke så är de trötta, slut, hungriga och irriterade. De orkar inte riktigt se dig, möta dig, eller fråga hur du mår. Och om de faktiskt frågar så orkar de inte alltid lyssna till ditt svar. De orkar inte riktigt intressera sig för dig och de börjar mer och mer förlora greppet om vem du är. Människorna på institutionerna känner dig snart bättre än dina föräldrar, trots att de knappt känner dig alls. De lär dig att stå på led, vänta på din tur i ordningen och räcka upp handen innan du talar (hur ivrig och fylld av glädje och entusiasm du än är). De lär dig att anpassa dig till gruppen och kollektivet, så att du på sikt ska kunna bidra på kollektivets villkor.
 

Din mor och far är goda människor, de är verkligen det. De vill ditt allra bästa. De vill ge dig all trygghet de förmår. De tragglar sig igenom Sagan om rödluvan och vargen för femtiofjärde gången medan ögonen redan sover och tvätten håller på att ruttna bort i tvättmaskinen. Ändå så känner du någonstans att du är till besvär, att dina föräldrar egentligen önskade att de fick göra någonting annat i stället. Sova? Vila? Drunkna i TV:n? De känns aldrig fullt ut närvarande tillsammans med dig. Det känns aldrig riktigt som om de lyssnar. Det känns aldrig riktigt som om de är sant nyfikna på dig. De är för det mesta så upptagna. Så upptagna med att överleva. Ibland känns det som om de är rent av olyckliga men de verkar inte förstå det själva. De säger att du inte förstår men att du kommer förstå när du blir äldre – att livet minsann inte är så lätt att leva. När du går upp ur sängen för tredje gången den kvällen för att be om ett glas vatten så kliver du över någon osynlig gräns och mamma skriker åt dig att ”Gååå och lägg dig nu unge!!”. Du förstår inte hur, men du tänker att någonstans så är det nog ditt fel att mamma är så arg och verkar så trött. All världens skuld är din. Ränteskulderna som tar knäcken på både samhälle och familjer är din. För det är DU som får betala för dem. Det kostar dig dina föräldrars närvaro tillsammans med ditt eget välmående, din värdighet och integritet. Du ska snart bli en mutter eller skruv i samhällsmaskineriet du också.

Till en början så har du trots allt ganska stor frihet. Du kan få bestämma om du önskar lägga en pärlplatta, leka med lera, bygga med lego eller måla med fingerfärg. Men snart kommer det obligatoriska in. Den här världen har trots allt krav och förväntningar på dig. Ditt värde är trots allt räknat i pengar och den dagen du blir myndig så ska du vara en fullfjädrad inkomstkälla, en fullfjädrad producent och konsument. Du ska ha lärt dig hur du förtjänar rätten att överleva.

Vad du tycker är intressant och spännande och vad som väcker glädje och nyfikenhet i dig är från och med nu av underordnad betydelse. Vi har redan bestämt vad som är bra för just dig att veta och kunna och vi har även bestämt i vilken ordning och i vilken takt du bör lära dig detta. Så småningom så kan vi ge dig möjligheten att ta dyra lån för att utbilda dig vidare, så att du kan bli en riktigt bra mutter och skruv i samhällsmaskineriet, på samhällsmaskineriets villkor. Det här lånet får du betala tillbaka under större delen av ditt liv. För att ha råd med tak över huvudet så kan vi erbjuda dig ännu ett lån, som du också får betala tillbaka resten av ditt liv. Med ränta givetvis. Du förstår det inte själv, att du vid det här laget har blivit för evigt förslavad under pengen och tiden. Ditt liv är inte längre ditt, och har på sätt och vis aldrig varit det.

Du känner i ditt innersta att någonting är allvarligt fel. När du behöver en kram, omtanke och kärlek så möts du av irritation och trötthet. När du önskar att någon ska lyssna så är det ingen som hör, och sedan blir de förvånade över att du slutar prata. När du är glad och upprymd, full av energi och kreativitet så är det ingen som finns där för att lyfta dig i det du skapar. När du delar dina drömmar, dina visioner och din längtan, så höjer omgivningen på ögonbrynen ungefär som för att säga ”Vänta du bara. Jag hade också drömmar en gång i tiden, men livet är minsann inte så lätt att leva.” Det tycks inte finnas någon som har tid. Människor omkring dig springer snabbare och snabbare för att överleva.

Alla människor omkring dig är stressade och så även du. Du känner egentligen inte en enda människa som mår bra på riktigt. Och du känner dig själv ensam och avskärmad. Som om du stod som en brinnande fackla mitt ibland människor utan att de såg dig. Ibland blir alla dessa ensamhetskänslor dig så övermäktiga att du får raseriutbrott och skriker åt världen, du kanske slåss, eller försöker döva dina känslor på andra sätt. Du kanske skär dig i armarna? Du kanske slår någon på käften? Du kanske vänder dina våldsamma känslor inåt och blir deprimerad? Du kanske tar till substanser som ska dämpa alla dessa hjälplösa känslor inom dig? (Rädslan att inte överleva.) Du kanske får diagnoser och stämplar av samhället? Bipolär? ADHD? Hyperaktiv? Överkänslig? Du kanske får mediciner för att dämpa alla dessa naturliga reaktioner på ett onaturligt liv? (Ty samhället är mer intresserat av att tjäna pengar på dina problem än av att ge dig verktygen och förutsättningarna att må bra på riktigt.) Och successivt så börjar du kanske tro på oss, successivt så släcker du din eld, medicinerar bort dina känslor och anpassar dig till den grå massan, så att du ska slippa känna det som den här världen gjort allt för att få dig att tro – Att det är DIG det är fel på…

_______________________________________________________________________________________________________ För en mer känslomässigt medveten värld…

Sanna Nova Emilia
www.sannanovaemilia.se

Från Almedalen till Afghanistan

4 Jul

Sommar, sol och Almedalsvecka!  Jag tror ingen av oss saknar regn just nu, men likväl duggar det – för nu duggar de politiska utspelen tätt. För någon dag sedan gick Sveriges Överbefälhavare (ÖB) Sverker Göranson ut och lobbade för mer pengar till försvaret. Samtidigt gav han makthavarna ett varnade finger: får vi inte mer pengar så räcker det inte längre med osthyveln – då måste kniven fram och tårtbitsmetoden tillämpas, dvs en hel gren av försvaret måste skäras bort.

Föga förvånande tog det inte många minuter för ett antal borgerliga partier att träda fram och genast kräva mer pengar till försvaret.  Även socialdemokraterna gladdes över utspelet. Ord som ”säkerhet”, ”stabilitet”, ”ansvar” och till och med ”fred” hördes. Men om Sverige verkligen vill bidra till fred bör den första åtgärden vara att genast skicka hem våra soldater från Afghanistan. Det skulle inte bara spara in många sköna miljarder till försvaret och staten. De officiella kostnaderna ligger på ca 1.3 miljarder/år, totalt över 7 miljarder kronor. Redan det en hög siffra. Men många kostnader redovisas inte och om vi antar att förhållandet mellan de officiella kostnaderna och de faktiska kostnaderna är samma som i USA, hamnar istället priset för det svenska kriget över 30 miljarder kronor. Men framför skulle vi bidra till just fred.

Sverige som inte har varit inblandat i krig på ca 200 år är nu som bekant sedan många år en del av USA:s och NATO:s ockupation och krigsföring i Afghanistan, där Sverige nu har ca 500 stridande soldater. De Svenska trupperna är inbjudna av NATO, inte av det Afghanska folket. Kriget handlar inte om att införa demokrati eller värna kvinnors rättigheter, som ofta sägs i debatten, utan är USA:s hämnd efter attentatet mot USA 2001. I bakgrunden finns naturligtvis också en stormakts strävan efter kontroll över strategiska platser, oljetransportvägar och viktiga naturtillgångar. Svenska politiker talar om en FN-trupp, men de svenska soldaterna står under NATO:s befäl, bär NATO:s emblem och följer NATO:s stridsregler. FN:s säkerhetsråd har heller aldrig godkänt USA:s invasion. Sveriges deltagande handlar inte om solidaritet med det Afghanska folket utan om att i NATO:s ögon bli en ”pålitlig samarbetspartner” som är ”Krigsduglig”. I bakgrunden finns en dold agenda: att föra Sverige allt närmare NATO för att till slut bli en del av denna militärpakt.

Tusentals civila afghaner har dödats sedan kriget startade och ingen seriös Afghanistankännare tror att kriget någonsin kan vinnas. För varje svensk krona som går till bistånd i Afghanistan går idag tre kronor till Sveriges krigsförande trupper som istället för fred bidrar till mer lidande och död.

Partiet Enhet är ett pacifistisk parti som inte ser våld som lösning på konflikter. Vi anser att all vapentillverkning och vapenexport ska upphöra och att Sveriges försvar rustas ner. Det ekonomiska slöseriet och traditionen av våld måste få ett slut. Till att börja med bör Sveriges militära styrkor omedelbart lämna Afghanistan.  Sedan kan vi istället spela en roll som medlare i konflikten och gå i spetsen för civilt bistånd och återuppbyggnad av landet.
Det är att ta ansvar på riktigt.

Krister Segergren

%d bloggare gillar detta: