Arkiv | augusti, 2012

Ojnareskogen: Juridik mot Moral

29 Aug

I denna stund pågår det en viktig kamp på norra Gotland: kampen om Ojnareskogen vid Bunge. Företaget Nordkalk vill starta en jättelik kalkbrytning i ett världsunikt naturområde.  Den känsliga naturen hotas, bland annat ett stort antal rödlistade arter och viktiga vattenresurser. Området planerades tidigare ingå i en ny nationalpark som utreddes av Naturvårdsverket. Nu rullar maskinerna in för att skövla. En ny miljöskandal av stora mått.

Mark- och miljööverdomstolen gav företaget tillstånd i juli. Men tidigare sa Miljödomstolen nej till detta projekt just på grund av skadorna på miljön. Men företaget och andra inom näringsliv och politik har lobbat hårt för att riksdagen ska ta bort en regel i lagen som hindrar täkter som kan skada känslig natur. Regeringen sa att en lagändring behövdes för att ”förtydliga och förenkla lagstiftningen”, och alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet röstade för förändringen 2009.  Sverige fick därmed ytterligare en s.k. ”avreglering” genom denna ändring i miljöbalken, och som en konsekvens av detta har nu miljööverdomstolen istället sagt ja till företagets exploatering av området på Gotland…

Nu har Naturvårdsverket och Naturskyddföreningen överklagat beslutet till Högsta domstolen. Men företaget Nordkalk vägrar invänta ett beslut och istället tar man till polisinsatser (med förstärkning från Stockholm) för att påskynda skövlingen.

Allt fler protesterar mot denna galenskap. Hundratals personer har sökt sig till området för att med sina egna kroppar skydda området mot ödeläggelse. Nutidens hjältar! Även tjänstemän och experter höjer rösten:  Björn Risinger, generaldirektör för Havs- och vattenmyndigheten sa nyligen i media: ”Beslutet som mark- och miljööverdomstolen har tagit är decenniets mest orimliga och felaktiga tillämpning av miljöbalken”.  Krister Mild, biolog på Naturvårdsverket säger: ”Det här området uppfyller internationella kriterier för en nationalpark. Nu är vi rädda för att inte kunna utföra vårt arbete. Om man inte kan skydda områden som regeringens expertmyndigheter anser är världsunika, vilka områden ska man då kunna skydda?”. Kloka ord.

Men istället för att lyssna sattes igår poliser in för att få bort alla de människor som protesterar mot detta miljöbrott. Avverkningen av skogen startade och människor hindras från att använda sin lagstadgade demonstrationsrätt genom försök att blockera vägar så att inte fler ska kunna ta sig dig. Det är en kamp mellan juridik och moral. Mellan kortsiktig ekonomisk vinning och hållbarhet. Mellan okunnighet och kunskap. Mellan egoism och hjärta. Och vi vet att även om Ojnareskogen nu skulle falla och det unika naturområdet skövlas, så kommer moralen och hjärtat tillslut att vinna.

Helt enkelt för att det är det som finns kvar inom människan när egoismen och okunnigheten släppt sitt grepp.

/Krister Segergren

PS. Skriv under namninsamlingen för bevarandet av Ojnareskogen här: http://www.avaaz.org/en/petition/Stop_limestone_quarry_to_secure_fresh_water_reserve_and_natural_habitat_for_a_number_of_endangered_species/

 

Annonser

Pengar, en kort betraktelse.

20 Aug

Vad är pengar egentligen?

Den hundralappen jag har i fickan representerar arbete jag utfört tidigare, alternativt har jag lånat den av någon annan som utfört ett arbete tidigare. Den är ett bevis på en tidigare realekonomisk transaktion av något slag. Om inte räntan fanns skulle det finnas lika mycket pengar som det gjordes arbete. Det är först när någon som har ett överskott vill ha mer tillbaks än vad man gett som obalanser kommer in i systemet.

Det är vad räntan (priset på pengar) medför; en ovillkorlig enkelriktad väg av transaktioner från den som behöver till den som har för mycket.

Om vi istället för ett pris på pengarna hade en kostnad för att hålla på dem skulle vägen byta riktning, från den som har för mycket till den som har ett behov.  Det kallas demurrage och har använts i många välmående samhällen tidigare.

Med demurrage skulle troligtvis inga skatter behövas för att omfördela välfärden utan enbart för att upprätthålla den.

/Georg Svensson

 

Gör revolution mot såpbubblevärlden!

16 Aug

Dagens gästbloggare: Susanne Vävare

Vad var det som hände egentligen? I slutet av 60-talet och en bit in på 80-talet rådde en annan era. Då medmänsklighet och förtryck var viktiga frågor. Unga människor gjorde revolt för en bättre värld. En värld där Love, Peace and understanding var viktigt.

Sedan hände något. Ytlighet, plastighet och såpbubblemänniskor tog över.

Hur kan tex en sådan person som Paris Hilton bli en förebild? Vad har hon gjort för världen? Varför vill människor ens tävla om att vara hennes bästa vän? Hur kan en rikemansdotter som äger hotell få sådan makt? När blev pengar viktigare än en ömsint kram eller en hjälpande hand till någon i nöd?

Istället för att visa världens ytligheter på TV så borde vi få möta de riktiga hjältarna, vardagshjältarna. Människor som drivs av ödmjukhet, empati och kärlek.

Varje tid har sina förebilder och eftersom livet går i vågor så borde det rimligen komma en ny tid, en ny revolt, nu. Det är dags att spräcka såpbubblorna och satsa på något mer handfast, något som håller i längden. Nu är det dags för lite återfödelse av människor som försökt ändra världen. Budda, Jesus, Gandhi, Lennon, mfl. Om ni kommer nu – alla på en gång – ja då måste någonting ske. För det finns redan en pyrande kraft i den lilla människan. Kraften som pyr i oss alla som tröttnat på plastiska Hiltonar, såpbubblor, magrutor och förnedrings-TV. Vi kommer att haka på – ta varandra i hand och kämpa tillsammans med er för en bättre värld, för vår värld. Vår pärla i kosmos.

May the force be with us!

/Susanne Vävare


Om mig själv:

Jag föddes som en trädkramare. Redan när jag var 5-6 år försökte jag rädda gårdens björk. Jag satte upp ett handskrivet meddelande för att de inte skulle såga ned min älskade björk. Jag förlorade kampen och grät många förtvivlade tårar.

Som den envisa lilla maskrosblomma jag är kämpade jag mig upp och fram genom kall asfalt och mot livets motgångar. När människor var elaka så sökte jag mig ut till träden för att få energi och kraft från dem.

Allt detta har lett fram till den jag är idag och de val jag gjort i livet. Jag valde livet och ville lära mig mer om det. Därför blev jag biolog. Jag fortsätter kämpa och jag brinner speciellt för underdogs och för dom som inte kan prata själva. Jag vill slåss för våra hotade arter och för utslagna människor. Jag värnar mångfalden, inte enfalden.

Illusionen om det fredliga Sverige

9 Aug

Jag är så upprörd just nu att fingrarna skakar, men jag ska försöka skriva ändå. För en tid sedan skrev jag ett blogginlägg med rubriken ”Kampen för överlevnad kan bli vår egen död” och jag får det bekräftat för mig om och om igen. Jag läser i en artikel i Aftonbladet om hur Sverige – detta fredsälskande land – har mer än tredubblat sin vapenexport de tio senaste åren. Från 3 miljarder kronor till 13,9 miljarder kronor. År 2010 sålde Sverige mest vapen i världen beräknat per capita. Idag är ca 20 000 personer i Sverige sysselsatta med att producera dessa vapen. Den enes död blir den andres bröd rent bokstavligt. 20 000 individer kan försörja sina familjer i Sverige, äta sin falukorv och sina fullkornsmakaroner, unna sig en väl kyld öl på fredagkvällen tillsammans med en skål jordnötter och spänningen över en trisslott, samtidigt som barn i krigshärjade länder får se sina fäders och mödrars huvuden bortsprängda av de vapen som vi tillverkat. Är detta framtiden? Är det framtiden vi skapar här och nu genom att bygga vår trygghet på andras otrygghet? Var detta det bästa vi kunde tänka ut för att säkra Sveriges nations ekonomiska trygghet och minimera arbetslösheten?

Jag erkänner att jag på många sätt känner en maktlöshet inom mig när jag tar del av denna information. Jag skriver böcker, håller föreläsningar och utbildningar för att bidra till en mer medmänsklig och kärleksfull värld för våra barn, där varje individ får känna sitt eget unika värde. Men det känns på många sätt tröstlöst att predika om mänskliga värden, om medmänsklighet, fred och kärlek när det land jag själv bor i bidrar till detta meningslösa lidande som vi ser i världen. Det känns mot bakgrund av den verklighet som just blivit tydlig för mig smått ironiskt att predika om lust, glädje, individuell frihet och livskraft när det land som jag själv bor i tycker att det är helt okej att tillverka och exportera vapen som dödar och skapar smärta, sorg och misär. Jag trodde att vi hade kommit betydligt längre än så, och jag tror att många med mig trodde att Sverige var ett land som stod för mänskliga rättigheter och värden. Vilka skickliga politiker vi har haft som invaggat oss i den villfarelsen och vilka godtrogna idioter vi har varit.

”Hos allmänheten finns bilden av att svenska vapen bara används för att upprätthålla fred. Den bilden stämmer inte. Svenska vapen används för att döda”, skriver Wolfgang Hansson i Aftonbladets artikel. Jag förundras. Finns det verkligen en enda levande människa idag som fullt ut tycker att detta är okej? Och finns det verkligen en enda människa i Sverige som fortfarande år 2012 tror på att vapen kan skapa fred?

Vi behöver alla uppdatera bilden av det svenska samhälle vi lever i, inte för att sjunka ännu djupare ner i känslan av maktlöshet utan för att inse att var och en av oss är viktig i förändringen. Att var och en av oss kan göra skillnad om vi väljer att göra det. Alla stora förändringar kommer nerifrån och har alltid gjort. Vi behöver omvärdera de värden och perspektiv som ligger till grund för vår mänskliga utveckling, inte för att stirra oss blinda på allt det omöjliga vi hittills har skapat, utan för att öppna våra ögon och se allt det möjliga som vi fortfarande kan bidra till att skapa du och jag. Om jag nu faktiskt skulle få en pension efter 75 års ålder så vill jag inte ha den på bekostnad av död och misär i andra länder. Då tar jag hellre en kula i skallen.

 Med fortsatt hopp om en mer medmänsklig och kärleksfull värld…

Sanna Nova Emilia

www.sannanovaemilia.se

%d bloggare gillar detta: