Arkiv | december, 2012

Skammen är stressens motor och bränsle

6 Dec

5 Jonna SörenssonSkammen  (vilket är självkänslans totala motsats) bygger på en upplevelse av ovärdighet, ofta en djup förankrad känsla belägen bortanför vårt medvetna medvetande. De flesta av oss är inte medvetna om att vi går omkring med en kronisk känsla av skam. En känsla som lagrats inom oss som en omedveten programmering innan vi hade ord eller tankar med vilka vi kunde formulera eller definiera vår upplevelse. Ett barn som utsätts för aggressioner, avvisanden, ogillanden, kränkningar, kärlekslösa handlingar, ignorans och projektioner (till följd av en vuxenvärlds övergrepp och oförmåga att själv ansvara för sina känslor och upplevelser av otillräcklighet, maktlöshet och stress) hamnar i upprepad stress och chock. Samma sak gäller för ett barn som ständigt måste bevisa sin värdighet – i form av tester, prov, betyg, prestationer, jämförelser etc. där det ständigt finns en yttre måttstock för om barnet duger och är godkänt eller inte. Barnet har inte förmågan att resonera kring upplevelsen och vet inget annat än att göra sig själv skyldig till vuxenvärldens utageranden och övergrepp. När den skulden blir för stor att hantera och inte heller medvetet kan analyseras så tränger den direkt ner i vår undermedvetna uppfattning om oss själva. Och vi har alla varit dessa barn.

Skammen säger till oss att vi behöver vara någonting annat än vi är – någonting mer, någonting bättre, någonting större, smalare, finare och snyggare – för att förtjäna livets goda, som t ex. andra människors omsorger och kärlek och vår egen lycka och glädje. Vi lever i en ständig stress i vår uppgift att bli ”denna någon”, i en ständig stress över att uppfylla dessa omvärdlens krav och förväntningar som vi gjort till våra egna, för att få ynnesten att ta emot livets rikedomar. Vi lever i ständig kamp och i ständig jakt med den ständigt grundläggande känslan av oberättigande (som vi oftast är helt omedvetna om att vi bär). Vi blir krävande, kontrollerande och skuldbeläggande. Vi försöker ständigt bevisa för omvärlden att vi förtjänar kärlek, respekt och uppmärksamhet – för att vi lever i tron att vi behöver omvärldens godkännande innan vi har rätt att ta emot det goda. Men så länge vi drivs av en känsla av ovärdighet – dvs skam – så kan det vi får aldrig fylla våra tomrum eftersom känslan av ovärdighet finns inom oss. Vi förmår inte vara närvarande i det vi tar emot, för redan när vi befinner oss i upplevelsen att få ta emot någonting gott så har processen startat på nytt. ”Hur ska vi bli ännu bättre, ännu mer, ännu större, ännu vackrare, ännu rikare, ännu häftigare, ännu godare? För att få rätten att ta emot ännu mer?”

Vi blir till en värld av utsvultna, panikslagna barn som ständigt försöker rättfärdiga vår egen existens och vår rätt att få våra egna behov tillgodosedda, trots att våra behov i SIG är belagda med skam. Vår önskan att få njuta av livet och få det vi önskar oss är ofta förankrat i en djup skam. ”Du bara tjatar och tjatar. Ser du inte att mamma är upptagen?”, ”Du ska bara ha, och ha, och ha. Bortskämda unge! Tänk på barnen i Afrika!”. Men vi är alla här med samma önskan: Att få ut det bästa möjliga av vår livsupplevelse. När vi accepterar detta så upphör kampen. Kampen för att få andra att ge oss godkännande och värdighet och den ständiga inre kampen emot våra egna behov och önskningar.

Mänskliga fenomen och uttryck som har sitt upphov i skam är tex följande:

– Stress (och alla dess fysiska följdsjukdomar).
– Frustration
– Irritation
– Krav/ultimatum
– Rättfärdiganden/Försvar
– Otillräcklighet
– Perfektionism
– Depression, apati, olycka, ångest
– Prestationsångest
– Ilska, hat, vrede, våld, fientlighet
– Självskadebeteenden
– Anklagelser/Självanklagelser
– Oförmåga att njuta och ta emot livets goda
– Oförmåga att vara närvarande
– Oförmåga att möta blickar
– Oförmåga att älska och ta emot kärlek
– Oförmåga att visa sin sårbarhet och möta andras sårbarhet
– Oförmåga att släppa någon inpå livet
– Manipulation, projektioner
– Maktmissbruk/känsla av maktlöshet
– Missbruk
– Kontrollbehov
– Bitterhet, självömkan
– Fördömanden
– En önskan att ständigt vilja rädda och hjälpa andra
– mm.

I den stund som skammen – d vs känslan av ovärdighet – släpper sitt grepp om oss, så släpper även stressen och behovet att kontrollera vår omgivning. Vi behöver inte längre jaga det vackra, det kärleksfulla, underbara, ljuvliga, njutningsfulla, glädjerika, lyckliga. Vi behöver heller inte fördöma andra för att de inte ger oss det vi vill ha eller önskar oss. Den eviga jakten och den eviga stressen upplöses i intet när vi in i den djupaste roten av oss själva inser att vi har rätt att njuta av livet och ta emot livets rikedomar i varje ögonblick, utan motprestation. I den stunden som vi med vårt fulla väsen – inifrån och ut – förstår detta, så är befrielsen total och lugnet och harmonin ett oundvikligt faktum.

Och allt detta kan jag givetvis skriva, för att jag fram till helt nyligen varit mer styrd av min egen skam än vad jag någonsin kunnat förstå.

För en skamfri och lyckligare värld…

Sanna Nova Emilia 
http://www.sannanovaemilia.se

%d bloggare gillar detta: