Arkiv | mars, 2013

Kampen för överlevnad kan bli vår egen död

28 Mar

hands earth edited

”The Dalai Lama, when asked what surprised him most about humanity, answered: “Man. Because he sacrifices his health in order to make money. Then he sacrifices money to recuperate his health. And then he is so anxious about the future that he does not enjoy the present; the result being that he does not live in the present or the future; he lives as if he is never going to die, and then dies having never really lived.”

Jag är inte fullt lika förvånad över detta fenomen som Dalai Lama, även om jag tycker att det är lika sorgligt. Allting bottnar i rädslan att inte överleva. Denna sårbarhet finns djupt rotad i oss alla och den har blivit till ett gift som genomsyrar alla våra sinnen. Om döden inte fanns, hur skulle vi leva då? Kanske skulle vi känna oss tryggare? Men kanske skulle vi samtidigt förlora förmågan att uppskatta livet? Vad vet jag?

 
 
ANPASSNING OCH UTIFRÅNSTYRNING

Vissheten om att vår personliga överlevnad står och faller med vår omgivnings välvillighet för att förtjäna vår plats i gruppen är någonting som blir tydligt för oss redan från vårt första andetag. Barnet förstår instinktivt att hennes fysiska överlevnad står och faller med de människor som omger henne. Anpassningen och utifrånstyrningen börjar redan där och då. Vad krävs av mig för att jag ska få tillhöra gruppen? Vad krävs av mig för att jag ska förses med det jag behöver för att överleva?

För att försäkra min egen trygghet och överlevnad behöver jag se till att jag är omtyckt och älskad. Ett avvisande är i sin yttersta form förknippat med ett dödshot. Ett djur som förpassas ur flocken klarar sig inte särskilt länge på egen hand, så i vår beslutsamhet att överleva börjar vi successivt redan från början att utplåna oss själva. Utplåna våra egna drömmar, våra egna behov, våra egna känslor, för att vår person ska bli accepterad av gruppen. Trettio år senare går vi in i väggen. Utbrända. Utbrända av uppgiften att få tillhöra och duga. Utbrända av uppgiften att överleva.

Som barn vet vi exakt vad vi vill och inte vill ”Nej nej nej nej!”. Vi kallar det trotsålder. Är det inte märkligt? Vi kallar barnets vilja för trots bara för att den inte överensstämmer med vår vilja. Trettio år senare får vi som vuxna gå ”Lär-dig-säga-nej-kurser” och på nytt lära oss att respektera de egna gränser som systematiskt blivit ignorerade under vår uppväxt.

 
 
”SURVIVAL OF THE FITTEST”

Tänk om jag inte lär mig matematik mamma, då kommer jag inte få ett jobb när jag blir stor”. Min 9-åriga son oroar sig redan för hur han ska överleva i vuxen ålder. För ett par veckor sedan skulle jag börja en ny anställning. Kvällen innan fick min dotter hög feber, vilket resulterade i feberkramper. Det blev uppståndelse här hemma. Oro och gråt. Men så småningom lade sig lugnet och jag insåg att jag givetvis inte skulle kunna börja min nya anställning dagen därpå. Det insåg min son också, varpå han allvarligt konstaterade att ”Och du som skulle börja på ditt nya jobb i morgon mamma. Nu kommer du att få sparken innan du ens har börjat.” Han har redan lärt sig spelets regler. ”Survival of the fittest”.

 
 
DET STORA ALLVARET

När jag föreläser brukar jag fråga om publiken kan nämna några ”Barnegenskaper” och de lyckas alltid pricka in flera stycken. ”Nyfikenhet! Glädje! Lekfullhet! Kreativitet! Sårbarhet! Ärlighet! Självkänsla!” svarar publiken med ett alldeles speciellt skimmer i blicken. Och jag undrar vad som fått oss att tro att detta skulle vara egenskaper som i första hand tillhör barnen när det är egenskaper som tillhör människan. Det är onekligen någonting påtagligt som händer med oss under resan ut i det vuxna livet. ”Det stora allvaret” får mer och mer plats och utrymme inom oss. Vi får tidigt lära oss att vi måste studera för att kunna få ett jobb och att vi måste få bra betyg, helst bäst betyg för att klara den hårda konkurrensen, för att på sikt kunna försörja oss och överleva. Överlevnad är ingen given mänsklig rättighet. Du måste förtjäääääna ditt uppehälle! För-tjäna, tjäna före, så att du får rätten att leva.

”Det stora allvaret” – överlevnadsallvaret – är ett gift som gör oss sjuka. Det får oss att ruttna inifrån. ”Det stora allvaret” tystar skrattet, kväver lusten, dödar lekfullheten och förpestar nyfikenheten. Livet blir inte längre till en upptäcktsresa, en dans och ett äventyr. Livet blir till en kamp för vår egen överlevnad. Och vi utplånar inte bara våra egna personer för att överleva, vi utplånar även jorden. Vi utarmar våra naturresurser för att producera än mer varor som vi kan sälja så att vi kan tjäna pengar, så att vi kan konsumera saker vi egentligen inte behöver, så att andra kan tjäna pengar och förtjääääna sitt uppehälle. Förtjäääääna rätten att överleva. ”Välkommen till jorden kära barn, nu måste du under resten av ditt liv bevisa att du förtjänar att vara här.”

Vissa är bättre på detta än andra. Vissa lyckas samla mer överlevnadspoäng (dvs mer pengar) än andra. Och vissa sätt att förtjäna sitt uppehälle på ger mer överlevnadspoäng än andra. Om du tar hand om sjuka människor så får du tex. inte lika mycket överlevnadspoäng som om du jobbar med att låna ut överlevnadspoäng till höga räntor.

Det system vi byggt upp och skapat strider helt emot vårt naturliga kretslopp. Emot naturens kretslopp. Tänk själv. Vad skulle hända i våra kroppar om vi enbart samlade kroppens blod på vissa utvalda ställen? ”Nä du kära lilla högerben, du har inte förtjänat lika mycket blodtillförsel som vänsterbenet, så nu skickar vi sju gånger så mycket mer blod till vänsterbenet och du får klara dig på existensminimum.” Vad skulle hända om vi byggde liknande fördämningar i våra kroppar som vi gör i vår samhällsekonomi? Om vi snedfördelade blodet i våra kroppar på samma sätt som vi snedfördelar pengar och mat i samhället, där vissa får svälta och kämpa för sin överlevnad medan andra lever i sådant överflöd att själva överflödet gör dem sjuka. Vad skulle hända? Vad är det som får oss att tro att vi som individer kan ha olika värden och olika rätt till överlevnad?

 
 
OM ATT SE HELHETEN

Den individuella kampen för överlevnad kan på sikt bli vår egen död. Så länge vi inte förstår att varje del, varje människa, varje levande entitet, utgör en avgörande del av helheten och har samma vikt och värde så kommer vi att förbli ett haltande samhälle med för mycket blod i ena benet och för lite i det andra. Vi befinner oss alla på samma jord, vi dricker av samma vatten, vi andas samma luft och vi värmer oss under samma sol, precis som våra celler befinner sig i samma kropp, livnärda av samma vatten och syre och uppvärmda av samma hjärta. Så vad är det som får oss att tro att vi på sikt ska kunna fortsätta att leva som om inte varje del är lika viktig och värdefull i helheten?

För en helare värld…

Sanna Nova Emilia
Språkrör och medmänniska

Stillhetens gåva

22 Mar

Dagens gästbloggare: Emma Feigenberg

Meditation kan vara så mycket. Jag tänker på meditation som hjälpmedel att komma i kontakt med stillheten. Stillheten. Den som är du.

Meditation som hjälpmedel att se sig själv eller världen i mer positiv dager, i all ära. Alla möjliga andliga extravaganser som förvisso är lyx och kul. Men det är inte den meditationen jag tänker på. Gudinna med qosqoJag tänker på meditationen som mål och medel. Meditationen som egentligen bara är en liten vägvisning till verkligheten.

Den meditationen vill jag ge alla barn. Stora och små. I alla skolor på alla dagis och alla fritis. För att inte tala om alla barnhem och institutioner. Och alla vuxna. På arbetsplatser, på universitetet, på mötet och hemma i vardagsrummet. Meditation som är att vara stilla och medveten om det som är. Att iaktta. Att acceptera. Att tillåta. Träning i att vara med allt som är. Ljud, känslor, förnimmelser, tankar. Meditation som påminnelse om att vi får vara närvarande. Vi måste inte tänka oss bort från verkligheten. Vi får känna alla känslor. Vi får släppa dem när de känts klart. Och vi behöver inte följa tankarna. Vi måste helt enkelt inte ta oss bort från de som är. Vi får leva.

Extra hjälpsamt är meditation om man vant sig vid att fly. Från smärta. Från glädje. Från allt däremellan. Smärta och glädjen börjar stångas mot motståndet de möter och det kan bli en jäkla röra. Som snabbt och lätt löses upp om vi slutar göra motstånd. Meditation är tillåtelse att sluta göra motstånd.

Meditation är inte att säga ”nej, stick!” till känslor och tankar. Det är motstånd. Meditation är inte att undersöka. Det är också motstånd. Meditation är att tillåta och omfamna och släppa. Som man gör med ett litet barn när man följer det. Och mycket små barn är ju som mycket sunda vuxna. Spontana, sanna, oförställda. De har inte börjat dölja, spela, mixtra och göra motstånd ännu.

Tänk om en massa barn och en massa vuxna i Sverige fick ett handtag i det här. Tänk om de fick starthjälp i att göra meditation till en del av sin dagliga rutin. Tills meditationen själv tar över, för det gör den. Meditation är ingen övning. Det är ett sätt att leva. Men man kan börja med ett par små praktiska tips.

Tänk om alla fick det! Tänk alla ord och handlingar som skulle komma från en fridfull, lugn, kärlekfull plats utan rädsla. Komma oss alla till del! Vilken reform… vilka möjligheter…

/Emma Feigenberg

_______________________________________________________________________

Om mig själv:

Emma FeigenbergJust nu är jag full av tacksamhet för att jag bor på Söder i Stockholm, nära Långholmen och Tanto där man kan vara i det gröna och där det är litet extra högt i tak. Jag har levt i Valencia, Spanien, mycket och åker dit ibland. Jag talar spanska och är auktoriserad tolk. Jag lever med min dotter som är åtta år och jag jobbar hemma med bl a samtal, meditation och regressionsterapi. Som terapeut ser jag att det är en förutsättning för hälsa och lycka att kunna vara närvarande i nuet, möta och ta ansvar för känslor. Jag drömmer om att leva mer i ett flöde av utbyte med andra vad gäller tjänster, och kanske också varor. Jag gillar att simma, cykla, dansa och bara vara. Och äta sånt som är precis uppdraget ur marken eller plockat från trädet. Jag brinner för ”empowerment” av barn och vuxna genom närvaro, hållande och beröring, tillit och uppmärksamhet på det djupare, själsliga, bortompersonliga där inga gränser finns.

Existentiell hälsa

12 Mar

Dagens gästbloggare: Sara Widén

För några dagar sedan fick jag höra om en persons upplevelse av att ha en partner som insjuknar i Alzheimers demenssjukdom. Den mannen hon en gång blev kär i försvann framför ögonen på henne. Hans kropp fanns kvar och alla de behov som medföljer en kropp – mat, sömn, hygien m.m. naturenMen hennes livspartner hade dött, för han fanns ju inte där längre. Hennes beskrivning av känslan var att det ”fräter inombords”. Jag kan knappt ens föreställa mig detta. När jag försöker ramlar jag ned i ett bottenlöst hav och är så tacksam över att jag kan ruska av mig dessa känslor och få komma tillbaka till verkligheten. Men dessa människor som inte kan det och som lever i detta bottenlösa mörker. Hur kan vi bemöta dessa människor i kris på bästa sätt? Vare sig vi är vänner, familj eller vårdgivare. Jag är övertygad om att det krävs ett holistiskt perspektiv för att närma sig dessa personer. Tyvärr fattas det flera pusselbitar i det livsperspektiv som dominerar i vårt samhälle. Ett helhetsperspektiv innefattar, som ordet antyder, samtliga komponenter och det för mina tankar vidare till hur vi idag definierar hälsa.

Hälsa är, enligt WHO:s definition, ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom” (”Health is a state of complete physical, mental and social wellbeing and not merely the absence of illness or infirmity”). För det första tvivlar jag på att det finns någon människas hälsa som passar in på denna definition. Ordet ”fullständig” ger inget utrymme till en endaste flisa av varken fysisk, mental eller social otillfredsställelse, vilket jag tror att de flesta människor upplever den mesta av tiden. Jag är av den mening att det går att ha hälsan med sig ändå. Men det är inte detta ordval jag vill fokusera på, utan det är det andra ordvalet som inte ens finns med i definitionen – ”existentiellt välbefinnande”. Det kan vara denna komponent som allt hänger på. Du kan vara i kanonform fysiskt, ha ett nära och välfungerande socialt nätverk och ha huvudet med dig men den existentiella dimensionen beaktas inte och den brist på känsla av mening och sammanhang får dig att uppleva ohälsa. Det går att vända på det också – du kan vara sjuk och ha nära och kära som vänder dig ryggen men du upplever en högre mening med det och du känner en djupare förståelse och empati både för dig själv och med de som vänder dig ryggen. Du kan i den situationen i livet därför uppleva god hälsa.

blommaAtt utöka hälsadefinitionen med existentiella villkor möjliggör ett mer holistiskt förhållningssätt. Det är detta som krävs för att kunna möta alla de behov som finns i vården (och inte minst på arbetsplatserna och i skolorna / förskolorna). Att skaffa sig den kompetens som krävs för att kunna bemöta både patienter och anhöriga i deras existentiella kriser är en otroligt viktig grundsten i en fungerande vård. Går vi tillbaka till kvinnan som sett sin älskling tyna bort i demens kan vi, om vi möter henne i hennes existentiella kris, se att det finns mycket skuld och kamp, kanske rent utav dödsångest, under ytan. Dessa känslor och upplevelser behöver bekräftas och bearbetas. Att hålla inne med detta kan leda till en enorm känsla av ensamhet och meningslöshet.

Hälsa är en subjektiv upplevelse och kommer, hur mycket vi än vrider och vänder på det eller beskriver det i avancerade termer, alltid vara en subjektiv upplevelse. Depression och annan psykisk ohälsa är numera den ledande orsaken till sjukskrivning i vårt samhälle. Jag tror att det har mycket att göra med de värderingar som råder i dagens Sverige och att människor inte blir bemötta i sina existentiella kriser. För vad är meningen med att slita dag ut och dag in för att ge näring åt konsumtionskarusellen för att sedan avsluta de sista decennierna i livet med att se kärleken tyna bort framför ögonen på en och drunkna i ånger av att man aldrig levde och älskade gränslöst när man hade chansen?

______________________________________________________________________________

Om mig själv:

Sara WidénJag är legitimerad sjukgymnast med psykosomatisk inriktning och sekreterare i Enhets styrelse. Friskvård och hälsa är mitt hjärteämne och därför är jag även sammankallande i Enhets arbetsgrupp Vård & Hälsa.  Jag bor med min fästman och hans ena son i södra Stockholm. På fritiden gillar jag att dansa, göra yoga och qigong, meditera, sjunga, laga mat och promenera i naturen.

Stenen är i rullning

1 Mar

Ett stort och viktigt steg har tagits i Enhet. Vi har fått ett nytt politiskt program! Under årens lopp har många som varit intresserade av Enhet frågat efter en mer konkret beskrivning av Enhets visioner. Många har också saknat Enhets ställningstaganden i aktuella samhällsfrågor. Nu är vi där! Och även om vi tycker att vi
En idé vars tid kommithar mycket mer att tillföra i programmet, så känns det väldigt skönt att nu har lagt grunden.

Det hela började faktiskt efter förra valet 2010. Enhets röster minskade kraftigt och det resulterade i en process av självrannsakan. Trots att Enhet funnits sedan 1990 och har ställt upp i samtliga riksdagsval sedan dess så är det inte många som har hört talas om det. Enhet har heller inte funnits med i samhällsdebatten. Enhet har inte uppfattats som ett politiskt alternativ i någon större omfattning ens bland den närstående målgruppen – alla de som delar Enhets visioner eller vårt djupare synsätt på människan. Hur kommer detta sig?

En grupp bildades i Enhet som kallades Strategigruppen. Den jobbade i drygt ett år med att kartlägga svagheter och styrkor i Enhet. En enkät hade också gått ut till Enhets medlemmar och sympatisörer för att få in tankar och idéer för hur Enhets arbete bör se ut framöver. I många av svaren såg vi också en önskan till förändring och utveckling, mot ett parti som mer tydligt tar ställning och deltar i samhällsdebatten.

Strategigruppen lämnade en rapport till Enhets styrelse i januari 2012. Rapporten blev 25 sidor lång och innehöll en rad förslag. Några av de viktigaste förslagen var:

· Att Enhet har en tydlig ambition att vara ett alternativ i svensk politik. Att våga vara politiska och att hitta sitt eget sätt att vara det.

· Att Enhet utarbetar ett politiskt program som bygger på konkretiseringar av Enhets visioner.

· Att en arbetsgrupp bildas för att ta fram förslag til ny logotyp och en ny hemsida.

· Att Enhet ska stå fritt från de politiska blocken, då det paradigm och den värdegrund som Enhets politik bygger på står helt utanför det politiska blocktänkande som finns idag.

· Att Enhets stadgar skrivs om, och att §1, om Enhets värdegrund, skyddas från stadgeändringar.

· Att Enhet inför ett delat ledarskap med två språkrör.

Förslagen föll i god jord och resulterade i att årsmötet 2012 beslutade om denna inriktning. first they ignore you...Under året som gått har sedan olika grupper jobbat med dessa saker och nu har vi bockat av det mesta. I september hade vi en mycket trevlig och inspirerande helg på det vackra berget Omberg i Östergötland, där vi hade en ”nystartsfest” tillsammans. Vi antog nya stadgar och jobbade i grupper med det nya politiska programmet. Programmet var sedan ute på två olika remissrundor under hösten där många synpunkter kom in från både medlemmar och sympatisörer och som nu resulterat i det färdiga programmet. Här kan du se resultatet. Nya förslag och tillägg har redan kommit och vi kommer att regelbundet uppdatera och utöka programmet. Redan nu i mars kommer detta att ske, bland annat med ett förbättrat kapitel om Jämställdhet.

En grupp har tagit fram en ny logotyp för enhet och jobbar nu för fullt med att färdigställa vår nya hemsida som snart är klar. På årsmötet som är i Stockholm 16-17 mars kommer vi också att för första gången välja två Språkrör för Enhet.

Nu jobbar vi vidare. Stenen är i rullning. Enhet behövs! För det finns inget annat parti i Sverige som försöker ta upp den inre djupare aspekten av människan och förena denna existentiella dimension med det yttre samhällsarbetet. Och detta är absolut nödvändigt för att i längden förstå och göra någonting åt orsaken till de problem vi idag ser i världen.

/Krister Segergren

___________________________________________________________________________

Om mig själv:

Krister SegergrenEn Norrbottning i förskingringen. Återfinns numera i den Småländska myllan. När tillfälle ges arbetar jag med med äldre- och handikapsomsorg, psykiatri eller missbruksvård. I övrigt njuter jag av att bara vara.  Naturen ger mig kraft, liksom tystnaden, meditation, schack, musik och dans. En stor del av fritiden går också till Enhet, där jag bland annat sitter i styrelsen. Gillar mogna bananer och månljus. Och mycket annat.

Favoritcitat: ”Being is lost in becoming”.

%d bloggare gillar detta: