Arkiv | november, 2013

Alla växter och djur har samma rätt att leva som vi

20 Nov

Dagens gästbloggare: Svante Peterson

Vi lever nu i en tid när massor av djur och växter håller på att utrotas från jorden. Regnskogar som huggs ner är särskilt utsatta, men överallt på jorden försvinner det arter, även i Sverige. Hos oss minskar många arter framför allt på grund av gifter som människor sprider i naturen, och på grund av skogsbruket, som snarare borde kallas skogsskövlingen.

36031_441974480732_2239969_n

Någonstans på jorden utrotas det växter och djur varje dag. Man tror att vissa arter i t.ex. regnskogen utrotas utan att vi ens har hunnit hitta dem och registrera dem. För varje utrotad växt eller djur blir jorden lite fattigare, och vi kan aldrig få tillbaka en utrotad art. Mänskligheten förstör idag för alla kommande generationer. Det finns forskare som hävdar att det stora antal arter som har försvunnit, och som kommer att utrotas de närmaste åren kan liknas vid det fåtal stora katastrofer som har drabbat jorden tidigare, t.ex. meteoritnedslaget som utrotade dinosaurierna.

Människan har länge trott att hon har rätt att utnyttja naturen såsom det passar henne bäst. En grundläggande kristen värdering är ju att människan står över naturen. Nu vet vi att detta synsätt leder till utrotning av växter och djur, och att hela jordens klimat kommer att förändras, ändå fortsätter plundringen av jordens resurser och utsläppen av skadliga ämnen, såsom gifter och koldioxid.

Jag anser att Enhet ska ta tydlig ställning för att allt levande på jorden har samma rätt att existera i sin naturliga miljö d.v.s. människan står inte över naturen utan är en del av den. Vi har inte rätt att utnyttja naturen på bekostnad av övriga arter. För att markera hur viktigt vi tycker att detta är, bör vi i grundlagen skriva in att alla naturligt förekommande arter i Sverige har rätt att fritt leva i sin naturliga miljö. För att ge oss och kommande generationer en rik natur med alla arter, föreslår jag också att en stor nationalpark avsätts där naturen åter får bli vildmark. I denna nationalpark får ingen skog huggas ner, inga djur jagas eller skjutas, ingen fisk fiskas, inga nya hus eller vägar byggas och inga skotrar eller terränggående fordon köras. Djur och växter ska få leva ifred och i naturlig balans med varandra. De arter som eventuellt har utrotats ska planteras in igen. Man kan se det som vår gåva till djuren och växterna och till kommande generationer.

IMGP0740 - 2012-06-21 at 17-47-58

Jag föreslår att en del av statliga Sveaskogs mark avsättes för detta ändamål. Det behövs då bara ett politiskt beslut i riksdagen för att genomföra det. Sveaskog äger inte tillräckligt stora sammanhängande områden som är folktomma, men mindre privatägda områden inne i en sådan vildmark skulle vara acceptabelt. Människor som redan bor där ska naturligtvis kunna bo kvar. Ingen ska tvingas att flytta. Jag tror att nya människor kommer att bosätta sig i närheten av en sådan vildmark eftersom många turister och forskare kommer att besöka den. Den kommer att bli känd i hela världen som ett svenskt Yellowstone och ge många nya arbetstillfällen. En lämplig vildmark är Sveaskogs mark i Härjedalen. Det är ganska glest befolkat och det bedrivs inte mycket renskötsel där. Eventuell renskötsel får bedrivas utanför denna vildmark.

Detta kommer inte att bli den enda vildmarken i Europa. Det finns en organisation som heter Rewilding Europe,  http://www.rewildingeurope.com/ som redan har skapat 5 sådana områden.

/Svante Peterson

_____________________________________________________________________________

Om mig själv:

Svante Peterson

Vår jord är full av en fantastisk variation av liv. Det viktigaste för mig är att kunna medverka till att överlämna denna vackra jord till kommande generationer utan att den skadas mer än den redan är. Jag är därför mest intresserad av natur, energi och hållbarhet.

Annonser

Utveckling på arbetsplatsen börjar med arbetaren

4 Nov

Vi gör ett tankeexperiment och observerar vilken den första känslan/tanken är som kommer upp när du hör ordet: Hemtjänst.

Var den positiv? Då blir jag jublande glad men jag är rädd för att känslan/tanken hos många associeras med negativa löpsedlar och deprimerande läsning om ensamhet, ingen personalkontinuitet, brist på resurser och lågstatusarbete. Bilden som media ger syftar till en ökad läst upplaga – det är därför den finns. Om det hade förhållit sig tvärtom, att den ljusa positiva beskrivningen av äldreomsorgen vunnit lika mycket slagkraft, ja då hade den dominerat löpsedlarna. Vi konsumenter är lättlurade för självklart finns det en annan bild av äldreomsorgen, en ljus meningsfylld bild men som sällan kommer fram i ljuset. Det är därför som jag sitter här idag och skriver, undersköterska sedan många år i äldreomsorgen. Jag vill ge min bild, vill återupprätta en skev vinkling och ge en annan bild från den verklighet jag möter på mitt arbete. Bakom varje löp finns en historia som sällan överensstämmer med texten, en verklighet som vi på vårt arbete är medvetna om men som få vill lyssna till och ta del av. I äldreomsorgen finns glädje, nära möten, viktiga samtal, möjlighet att komma riktigt nära i de existentiella, levande historiebeskrivningarna, personliga levnadsberättelser, förtroenden och värdighet.

Man pratar mycket om att statusen i arbetet ska höjas, att lönerna är för låga och att möjligheterna till vidareutbildning och kortkurser är för få. Alla påståenden stämmer säkert och alla förslag till förbättringar är pappa o mamma promenerarpositiva och bra. Men det är få som talar om vilket ansvar vi själva har som arbetar bland de äldre, vilket ansvar vi har att värna om oss själv. Vem äger ansvaret över vår hälsa? Och hur gör vi för att ge ett gott bemötande? Kan ett gott bemötande ha något att göra med hur jag själv mår? Status – vad betyder det i sammanhanget? Betyder det att man hittar sitt egenvärde i det man gör och kan man bättre hitta yrkesstolthet med höjda löner?  Känner vi glädje och lust i vårt arbete, känner vi att det är meningsfyllt och viktigt? Detta vill jag också belysa och ge min bild av hur vi kan verka och växa i vårt arbete och med glädje fortsätta gå till våra arbeten varje dag.

Intuition, frihet och kärlek

Är du på rätt plats i livet? Har du valt, verkligen valt ditt arbete eller har du fastnat i ”men jag skulle ju egentligen inte arbetat här”. Den medicinske sociologen Aaron Antonovsky myntade ”det salutogena begreppet” för mer än trettio år sedan och många kommuner och organisationer bredriver idag en salutogen äldreomsorg. Begreppet salutogen betyder hälsans ursprung, salus = hälsa och är hälsans gudinna i den romerska mytologin och genesis = ursprung.  Man talar även om KASAM-begreppet, alltså att den äldre behöver en känsla av sammanhang vars tre komponenter är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

I min stad Göteborg arbetar äldreomsorgspersonal med ett salutogent synsätt. Vi ser det friska hos våra äldre, vi ser det som de är kapabla att göra och med fokus på det friska, livsdugliga. Och genom att lyfta fram den individuella positiva kraften växer den och blir stark och bärande. Det gäller att plussa på ”må bra” -faktorn, se till vad som är människans egna resurser och vilka friskfaktorer som finns. Ålderdomen är en process, en läroprocess där människor behöver få delta och ha möjlighet att påverka de faktorer som har betydelse för deras hälsa.

I KASAM-teorin ges svar på vad som krävs för att människor ska kunna bevara och förbättra sin hälsa även när de är utsatta för svåra påfrestningar. Svaret är en stark känsla av sammanhang. Svaret har testats empiriskt i flera olika sammanhang och undersökts av ett stort och växande antal forskare. Idag finns till och med ett globalt nätverk av forskare som arbetar med ledning av Kasamteorin.

*En del av faktatexten är lånad från boken Salutogen GPS av Peter Westlund

Intuition

Men vi då, vi i personalen, hur har vi det med vårt salutogena synsätt på varandra? I personalgruppen med våra närmaste medarbetare och med våra kollegor? Hur tänker och agerar vi? När vi börjar lyssna inåt på vår egen röst så kommer vår intuition att berätta och vägleda oss. Det börjar så enkelt som med vårt gemensamma fikarum där vi ansvarar för disk, ordning och reda veckovis. När lunchrummet ser bortglömt ut och alla bestick blygt tittar fram ur diskhon med några dagars middagsrester på sig, det är då vi prövas. Hur löser vi situationen? Går vi förbi klagande DSC04716över bristen på ansvarsfyllda människor som med berått mod lämnar allt kvar åt en ”mamma som inte längre bor här”. Eller, tar vi reda på vem som har köksansvaret den här veckan och kommunicerar problemet direkt? Det kan ju hända att köksansvariga behöver hjälp eller så har de helt enkelt glömt, vilket är mänskligt att göra. Jag kan också själv ta hand om disken om jag har tid och möjlighet men det är som om man då går ut på minerad mark, för tänk om man är snäll? Då öppnas också möjligheten upp för att bli utnyttjad? Det är det som är själva kärnan i att lyssna på sin intuition för när man har hittat sig själv, verkligen kommit i kontakt med sin vägledande inre röst då kan man inte längre förlora sig själv. Jag önskar så av hela mitt hjärta att fler kollegor kunde stanna upp och lyssna, verka och värna om denna underbara kraft vi alla bär inom oss. Tänk så mycket kraft och energi det tar ifrån oss med att ständigt vara beredd på strid och fullt ut befinna sig i flockdjurens mitt. Man har så mycket att vinna på att kliva utanför ramarna, kanske gå utanför vår komfortzon och känna att ”min intuition bär mig”.

Kärlek

Så, det är inte enbart äldreomsorgen som bör åtnjuta ett salutogent synsätt. Vi behöver börja med oss själva och titta på de värderingar vi bär inom oss. Känner vi förtroende för varandra? Hur för vi samtal? Att tala utifrån hjärtat är en fruktbar samtalsmetodik. Man bekräftar både sig själv och den man talar med i positiva termer och man växer som människa, både i sin yrkesroll och som privatperson. Det är förödande med negativ kritik och att tala om människor som inte är fysiskt närvarande i rummet. När det sker behöver man vända den negativa energin för den är aldrig fruktsam. Det kan aldrig komma något gott av skitsnack t ex. Det är moralens ättestupa och tyvärr förhärskande på många arbetsplatser. Återigen behöver man lyssna inåt, hålla i sin intuition som ett fast handslag. Sluta värdera de människor vi är satta att ge omvårdnad och service till. Vi behöver inte tycka en massa saker och vi behöver inte försvara oss. Människor kan i sina uttryck signalera obalanser men man får komma ihåg att dessa ofta maskerar ett underliggande behov som vi som omvårdnadspersonal är satta att tyda. 6490_138831510732_2869952_n

Men hur finner man en glädje som drunknat i personal/tidsbrist och hur tar man hand om sig själv?

Frihet

Återigen, applicera äldreomsorgens riktlinjer på dig själv! Du som undersköterska behöver känna att du är i ett sammanhang som är hanterbart, begripligt, meningsfyllt – vi talar om KASAM-begreppet igen. Om man upplever stress i sitt arbete bör man fråga sig hur man ska hantera den och vad den beror på. Var finns orsaken? Fakta är att stress orsakar mer tidsspillan än vinst. Lägg sedan till alla andra negativa sidoeffekter så förstår man hur förödande det är för ens hälsa. Det går heller inte att ge att bra bemötande om du står kvar med ett ben i hallen. Jag bestämde mig tidigt för att vara helt närvarande i mötet med den äldre – kosta vad det kosta ville. När jag väl hade bestämt mig för full närvaro följde resten med som en extra bonus och jag resonerade som så att jag som människa är fri att bestämma mig för hur jag vill ha det på mitt arbete. ”Jag är fri att vara trogen mina ideal, fri att välja bort och att göra egna val” som det sjungs i den vackra sången Fri av Lill Lindfors. Och det är precis så; mina grundvalar vilar på min egen frihet att skapa mitt himmelrike på jorden och då får inte stress plats, den har ingen funktion i mitt liv. Nu vet jag hur lätt det kan vara att fångas av den men med andningens hjälp, genom att verkligen få ner sina andetag i magen går det. Jag har även praktiserat mindfulness i många år och det är ett fantastiskt verktyg som tack och lov börjar bli allmänt vedertaget inom olika organisationer. Min mindfulnesskurs fick jag genom mitt arbete i en tid då jag inte mådde så bra. Jag hade turen att just då ha en chef som såg mig och som erbjöd mig denna kurs. Vi behöver bli bättre på att ställa krav på våra chefer om vi inte själva hittar vårt välbefinnande. Genom chefen bör vi också ges tillfälle att ha värdegrundssamtal på arbetsplatsen. Dessa ger ett öppnare klimat och kan kvalitetssäkra en organisations målfyllnad.

Slutligen – är vi på rätt plats i livet? För mig är svaret givet – just nu i denna min tid är jag på rätt plats. Jag har visserligen rastlöst irrat omkring och gjort många olika saker i livet men jag återkommer alltid till äldreomsorgen. Jag har många gånger fått frågan om jag inte vill komma vidare, utvecklas och rikta in mig på något annat. Men jag har ju allt jag behöver – ett arbete som jag trivs så gott med och som fyller mig med kvalitet, lust, inspiration, glädje och en känsla av att verkligen vara behövd. Jag är intresserad av människor och får möta dem i närhet och förtroenden varje dag. Det är en ynnest att följa med på en livsresa och ibland även vara nära i livets slut. Det är stort.

Nu har jag dessutom hittat min partitillhörighet, Enhet. Det gör att jag kan låta mina funderingar och min personlighet vila tryggt på en grund av just frihet, kärlek och intuition.

/Anki Sehlstedt

__________________________________________________________

ankisehlstedt

Om mig själv

Jag bor i Göteborg tillsammans med min 18 årige son och arbetar som undersköterska i äldreomsorgen. Är aktiv i Enhets Göteborgsgrupp och kandiderar till riksdag och kommunalval. Jag, som arbetare i äldreomsorgen, känner ofta en resignation bland kollegor, en uppgivenhet som ofta beror på att människor mist sin kraft och sin kärlek för sitt arbete. Detta vill jag verka för att ändra på, jag vill ingjuta hopp och hjälpa till att hitta redskap för förändring.

Människor är födda till att samarbeta

1 Nov

 Del 2 av 2. Ett antropologiskt perspektiv. Läs del 1 här.

En vanlig uppfattning är att människor är, till naturen, egoistiska och det är därför världen ser ut som den gör med miljöförstöring, krig och elände. Vi håller helt med om att världen ser ut som den gör just pga egoistiska handlingar. Men vi invänder mot att det behöver vara så och att det är det mesta naturliga uttrycket av vår mänskliga natur.

Människor är födda till att samarbeta. Vi strävar efter mänsklig närhet och gemenskap. Kontakt är således en mycket mer rotad egenskap hos människan än vad konkurrens är. Förlust av kontakt är kopplat till både fysisk och psykisk ohälsa.  Samtidigt visar studie efter studie i ämnet på undantaget att osjälviska handlingar är kopplat till överlevnad då både människor och djur utför mängder med altruistiska handlingar som omöjligen är av vinst för dem. Vi kan känna vad våra medmänniskor känner bara genom att titta på dem. Vårt fantastiska spegelneuronsystem i hjärnan ger oss empati och förståelse för andra människors känslor och handlingar. Det är som om vi själva upplever det de upplever. Vår biologiska natur är alltså skapad till att känna empati. 5330_129601695732_4826894_n

Samarbete, som är en medfödd drivkraft, behöver inget belöningssystem för att upprätthållas. Vare sig bland människor eller djur. Mycket ligger förstås på vår barnfostran. Vad väljer vi att lära våra barn? Att empatisera och samarbeta eller att konkurrera? Att respektera sina egna och andras behov? För vi vet ju att ett barn som inte får sina behov bemötta visar en lägre förmåga att möta andra människors behov. De barn som får mer av föräldrarnas tid och uppmärksamhet och närvaro i tidiga år behåller sin naturliga medkänsla och osjälviskhet när de är vuxna, medan de som får mindre av detta utvecklar ett mer egoistiskt agerande – som ett självförsvar för att inte känna smärta och separation.  Barn är födda till att samarbeta, det är en uppfostran med bland annat belöningar och bestraffningar som tar död på denna medfödda förmåga.

Således är det förstås vad vi väljer att göda och nära hos den mänskliga naturen som växer. Vårt samhällssystem belönar girighet och konkurrens och missgynnar empati och osjälviskhet. Men vi får inte blanda ihop samhällssystemets och uppfostrans starka påverkan med uppfattningen att människan är krigisk till sin natur i vilket sammanhang och samhällssystem som än råder. Och trots att vi haft många patriarkala samhällsstrukturer genom århundradena har människans medkännande natur lyst igenom. Det finns nämligen empiriskt stöd i historien genom antropologisk och etnologisk forskning som visar att människan gillar och tycker om att samarbeta.

gruppmysDet finns flera forskare inom antropologin som lyfter fram att krigsföring hos människor påverkas av samhällets komplexitet och grad av hierarkisk ordning; enkelt uttryckt innebär detta att i samhällen där medborgarna har makten närmare sig, en plattare samhällsbyggnad där man enklare påverkar sin egen vardag och känner större delaktighet i samhället, så stödjer detta samarbete och därmed också ett fredligt samhällsbyggande. Forskare menar även att trots att det förekommer krig i världen idag, så lever ändå de allra flesta människor i fred och att människans historia har haft mer av fred än krig. Detta är något vi bör komma ihåg och det ger också hopp att vi människor absolut har potential och möjlighet att skapa fred, att vi kan lösa våra eventuella konflikter på ett fredligt sätt. Det ligger i vår natur.

Det finns olika villkor som garanterar kontakt och samarbete mellan människor hur olika individerna än är. Det viktigaste villkoret är ett övergripande gemensamt mål. Enhet vill samla människor och organisationer som arbetar för det gemensamma målet att förändra samhället. Att ändra systemet efter människans och naturens villkor, att främja jämställdhet, jämlikhet och en ekologiskt hållbar utveckling, och därmed säkerställa människans och planetens fortlevnad. Det gemensamma målet skapar kontakt mellan människor från olika samhällsskikt, generationer och nationer. När människor arbetar mot ett gemensamt mål överskuggas individens begränsningar, smärtupplevelser minskar, individernas hjärnvågor synkroniseras, fördomar minskar och upplevelsen av lycka ökar.

Genom att lära oss mer om människans natur kan vi omarbeta vårt sätt att förhålla oss till oss själva, till vårt interagerande till andra individer, djur och natur. När vi avrustar oss våra konkurrensinriktade benägenheter börjar vi blomstra. Här skapas kontakt och en större identitet under benämningen ”vi”. Ensam må vara stark, men samarbete är starkare och vi människor är födda till att samarbeta.

/Sara Hamidi Widén & Raphael Mabo

_________________________________________________________________________________________

Referenser:

Barsade, S.G. (2002). The Ripple effect: Emotional contagion and its effect on group behavior. Administrative Science Quarterly, 47:644-675

Bramel, D. (2004) ”The strange career of contact hypothesis” i The Psychology of ethnic and cultural conflict, red. Lee, Y.T., McCauley, C., Moghaddam, F. & Worchel, S.

Fry, P. Douglas (2007). Beyond war. New York, Oxford University Press.

Fry, P. Douglas (2005). The human potential for peace. New York, Oxford University Press.

Keysers., C, Gazzola., G. (2006). Towards a unifyring neural theory of social cognition. Progress in Brain Research, 156:379-401.

Pettigrew, T.F.(1998). Intergroup contact theory. Annual Review of Psychology, 49:65-85.

Daun, Åke och Norebrink, Hans (2009). Snällare än du tror. Människan – social av naturen. Nya Doxa Bokförlag.

_________________________________________________________________________________________

Om oss: bild 8

Sara: leg. fysioterapeut, hälsocoach, föreläsare och studerande. Styrelseordförande i Enhet. Bor i Stockholm med man och bonusson.

Raphel: Skribent, informatör och coach samt akademiker med etnologi och idéhistoria som huvudämnen. Bosatt i Askersund och en av Enhets riksdagskandidater.

%d bloggare gillar detta: