Arkiv | mars, 2014

Vägen till Enhet

25 Mar

Dagens gästbloggare: Agneta Oreheim

Att gå över bron till en bättre värld, den värld vi vill leva i och längtar efter, börjar med att gå över bron i vårt eget sinne. Att lämna det vanemässiga mentala mönstret av rädsla och separation till förmån för upplevelsen av Enhet och glädje.38819618-UDNw0

Vi är här, i denna tid, för att delta i en omstörtning av världens rädslostyrda tankeformer, och har hjälp av att påminna oss om att denna verklighet är den ”vikarierande
verkligheten”. Det är en orsaksvärld skapad utifrån konsekvenser av tidigare tänkta omedvetna tankar och tidigare upplevda omedvetna känslotillstånd, som om och om igen, ständigt skapar repriser och än mer av en verklighet som vi önskar oss bort från och inte längre vill ha.

Vi är istället betjänta av att bestämma oss för att inte se med ”kroppens ögon” och istället välja att se bakom, och påminna oss om att ljuset, glädjen och allt det goda alltid finns, fördolt, under ytan – oberoende av hur skrämmande ”verkligheten” ser ut. Vi påminner oss om att det är visioner som skapar verkligheten, och låter oss inte stoppas av materialiserade rädslosystem om än aldrig så starka och hotfulla.

Vi vet att det är ljus som vinner över mörker. Och med vetskapen om att det vi fokuserar på växer så kan inte resultaten i längden utebli.
Agneta Oreheim

_______________________________________________________________________________

Om mig:Agneta

Riksdagskandidat för Enhet och nominerad till språkrör. Intresset för personlig utveckling har funnits med mig i över 30 år, och är lika mycket för mig ett sätt att leva som mitt arbete och stora engagemang. I mitt arbete erbjuder jag olika typer av konsultationer och ger även föreläsningar, kurser och seminarium.

 

Annonser

Sluta krångla till det

15 Mar
Dagens gästbloggare: Emma Feigenberg

När jag ser mig omkring bland mänskligt görande  ser det så komplicerat ut. Och allt är ju okej och underbart. Kreativt, rent av. Ofta frukt av de bästa intentioner. Men problemet jag ser är att det enkla förblir dolt, under komplexiteten. Som solen bakom molnen, ungefär. Alla möjliga tankar och teorier är ju strålande hjälpsamma i det praktiska livet. Men de hjälper oss inte i det allra viktigaste. De gör oss inte lyckliga. Strängt taget är de väldigt begränsade. Till just det praktiska livet och till väl avgränsade situationer. Där de fungerar utmärkt. vass

Men utan en grund i något väldigt enkelt, blir allt görande på måfå. Och det är vad jag ser. Politiken är på måfå, utbildning sker på måfå, familjer stressar och gör och gör, på måfå. Nästan alla rusar runt och agerar hej vilt. Ibland ser det rasande effektivt ut. Men ändå är det något som fattas. Jag ser ingen röd tråd. Ingen enkelhet. Ingen elegans. Varför?

Jo, just för att komplexiteten skymmer det enkla. Och det enkla kan vi inte veta med intellektets hjälp. Alla teorier och metoder lägger sig bara i vägen. Det är därför kärleksfulla människor kan agera korkat. Hjärtlöst t o m. De har snöat in på en teori som verkar smart. Och det är den, om man tillämpar den på rätt nivå. Och inte låter den täcka över verkligheten.

Börja i verkligheten, är ett bra tips. Börja i det enkla. Det är precis vad alla riktigt visa personer brukar föreslå. Varför? Jo, för de börjar där. I intet, kan man säga. I ren närvaro. Full närvaro. Här och nu. Och de lämnar aldrig den fulla närvaron. Inte när de tänker och inte när de agerar. Det är så man blir riktigt vis. Man får nämligen tillgång till precis allt. Det är jätte-märkligt, men det är sant. Det känns märkligt för att det går emot allt vi, som grupp eller ras eller vad man ska kalla oss, brukar göra. Man liksom släpper kontrollen. Och så vet man. Man släpper kontrollen över andra. Och överlåter till dem att också veta. Man släpper och släpper och släpper. Och det som inte brukar hända är t ex att man blir påkörd av en buss. Även om det förstås kan hända, med eller utan kontroll. Men det som i allmänhet händer är att man istället blir bra på att inte bli påkörd av bussar på ett sätt man inte ens anat var möjligt. Man kanske vet att bussen är på ingång innan man sett eller hört något av den t.ex.

För när man slutar fylla tomrummet med en massa, då stiger det fram som redan finns där. Tomrummet är inte tomt. Det är bara stilla. Och utan att man gör det minsta dyker rätt grejer upp i varje situation. Rätt personer. Rätt tankar. Rätt handlingar. Det grönt trädär det som kallas för att Gud vet. Och det gör Gud, eller Livet är kanske ett bättre ord för oss i dagen Sverige. Livet vet bättre än någon mänsklig idé.

När du är fullt närvarande i nuet utan att fylla tomrummet, utan att krångla till det, så agerar hela den intelligensen genom dig. Genom dina tankar, genom dina känslor, genom ditt handlande. Du måste inte bära allting själv. Och när du slutar med det, då tar Mästaren över. Och du vet att det inte är du själv som är sådär vis, intelligent, handlingskraftig, kärleksfull, rolig, vänlig, lycklig.

Och det är priset. Du kan inte ta åt dig äran. Du rent av försvinner en smula. När du låter ske. Men nog är det värt det? För vem vill inte vara lycklig? Snarare än ha kontroll och bära allt på sina egna späda axlar?

Emma Feigenberg

Om mig själv:

Emma FeigenbergJust nu är jag full av tacksamhet för att jag bor på Söder i Stockholm, nära Långholmen och Tanto där man kan vara i det gröna och där det är litet extra högt i tak. Jag har levt i Valencia, Spanien, mycket och åker dit ibland. Jag talar spanska och är auktoriserad tolk. Jag lever med min dotter som är åtta år och jag jobbar hemma med bl a samtal, meditation och regressionsterapi. Som terapeut ser jag att det är en förutsättning för hälsa och lycka att kunna vara närvarande i nuet, möta och ta ansvar för känslor. Jag drömmer om att leva mer i ett flöde av utbyte med andra vad gäller tjänster, och kanske också varor. Jag gillar att simma, cykla, dansa och bara vara. Och äta sånt som är precis uppdraget ur marken eller plockat från trädet. Jag brinner för ”empowerment” av barn och vuxna genom närvaro, hållande och beröring, tillit och uppmärksamhet på det djupare, själsliga, bortompersonliga där inga gränser finns.

 

Efter 20 år med Enhets politik – Margareta, undersköterska

3 Mar

Margareta är undersköterska och bor i en av Stockholms förorter. Hon hade länge höga hyreskostnader och låg lön. Men hon var nöjd över att åtminstone kunna gå till jobbet då hon jobbar på en privat vårdcentral i närheten till sitt hem. 2015 inledde Enhet en skatteväxling från skatter på arbete och kapital till naturresurshyror. Sedan dess har Margareta upplevt ett antal förändringar i sin vardag.

Bland det första som hände var att hon fick en ny kollega, Erik. Hans tjänst instiftades på vårdcentralen efter att Enhetsregeringen sänkte arbetsgivaravgiften. Vårdcentralens hyra gick upp lite granna i början vilket gjorde att behovet av en ny hand i arbete ökade för att få in mer pengar till verksamheten. Erik som tidigare gått arbetslös var mycket glad över sin nya anställning.

En parkeringsplats i närheten till vårdcentralen blev för olönsam för ägaren som egentligen mest köpt den för att spekulera på tant simmarmarkvärdet och ta ut P-avgifter för de boende som behövde parkera sina bilar nära sina hem. Så han sålde den till ett fastighetsbolag som byggde ett källargarage istället med butikslokaler och bostäder ovan. Det var mer passande för områdets behov och täckte naturresurshyrorna till det allmänna bättre. Sen det hände har vårdcentralen fått ännu mer att göra. Erik behövdes verkligen och eftersom fler människor bor i området nu slås den ökade hyran för vårdcentralen ut på fler kunder. Det gör att vårdcentralen kan investera mer i sin verksamhet. Utan naturresurshyrorna till staten som stimulerade fram detta välståndsbygge för området hade Erik fortfarande varit arbetslös och för få bostäder och butiker hade funnits i området. Nu ökar välståndet istället, hela tiden.

Inledningsvis var kostnaderna för de nya lägenheterna och butikslokalerna ganska höga. Detta eftersom efterfrågan på hus steg när markägarna insett att de var tvungna att arbeta hårdare för att tjäna pengar om de ska klara av naturresurshyrorna till det allmänna. Det tog cirka tio år att stabilisera detta och sen bostadsbristen löst sig har inköpspriserna på boende sjunkigt stadigt. Med gott om valmöjligheter är det ju ingen som vill betala för att köpa ett hus eller lägenhet som kommer med höga hyror. Det har bankerna fått finna sig i.

Eftersom skatterna på arbete sänkts med tiden har den totala kostnaden för Margareta inte blivit högre. Snarare tvärtom. Hon har faktiskt lyckats bättre i sina löneförhandlingar med chefen än någonsin tidigare. Det upplivade området med fler människor och arbeten har gjort att en konkurrens om arbetskraften har uppstått. Så chefen på vårdcentralen har varit mycket angelägen om att Margareta ska trivas med sitt jobb och sin lön. Hon har fått det bättre ekonomiskt ju mer hennes närsamhälle har utvecklats har hon märkt. Hennes hyra har inte höjts på länge eftersom det byggts så mycket i området och fler människor flyttat dit. Fast nu när det finns bostäder åt alla börjar hon ana en tendens till hyreshöjningar igen. Men tänker hon… markdelen av hyran är ju cirka 60 % av det jag betalar. Och allt det går ju till staten. Det är ju trots allt det enda jag betalar till den. Lönerna hänger ju med för det mesta. trädgårdsarbete

En annan sak hon upplevt är att nu så här många år efter Enhet tog makten så är människor inte lika skuldsatta längre. 100 % av markhyran går till staten och det är en ansenlig summa såklart. Denna kostnad har gjort att priserna på fastigheter har sjunkit. Därmed blir ränte- och amorteringskostnaderna till bankerna inte lika höga längre. Men lönerna har hängt med markhyrorna eftersom samhället är så inriktat mot ekonomisk utveckling. Det sker alltid en balansering mellan markhyra och intäkter för alla i närsamhället.

Hon har även fått fler kollegor efter Erik vilket gjort att hon kunnat gå ned i arbetstid. Jobbet blir gjort ändå. Det behövde hon verkligen för hon har sett hur äldre kollegor slitit ut sig i det tunga vårdyrket sedan tidigare. Dessutom har vårdcentralen köpt in en robot som hjälper till med de tunga lyften i vårdarbetet.

Arbetstidssänkningen finansierar Margareta via basinkomsten som Enhet infört. Den växer för varje år. Den delas ut från en fond som byggts upp under ett antal år med medel från, bland annat olika monopolavgifter. Nu när skatterna på arbete är borta har staten börjat placera en del intäkter från markvärdehyrorna i fonden dessutom… så nu växer den snabbare än förr. Roboten som vårdcentralen köpt in är också med och betalar till den fonden, via sitt arbete. Det gör att Margareta både kan minska på det tunga arbetet på jobbet och få mer fritid. Även patienterna på vårdcentralen som kan flyttas på ett säkrare sätt än förr när människor var tvungna att sköta detta tunga arbete får det bättre.

När Margareta tänker tillbaka på tiden innan Enhet kom i regeringsställning och genomförde naturresursdelningsreformen undrar hon ofta kring hur stagnerat det samhället kunde kännas. Att brister så ofta uppstod på olika sätt. Visst finns brister även nu men hon upplever att det hela tiden blir bättre. För människor är så mycket mer inriktade på lösningar och att göra det som krävs direkt när saker behöver utföras.

Förr gjorde företag allt för att inte anställa fler människor eftersom skatterna på arbete var så höga. Samtidigt var människor högt skuldsatta till bankerna för att få råd att bo. Idag är människor inte längre oroliga över att bli arbetslösa på samma sätt. Jobb finns det gott om och vill företag ersätta en anställd med en robot så leder det i förlängningen till att basinkomsten höjs för alla medborgare.

Trygghetssystemen är också enklare och människovänligare nu än förr. Om någon blir arbetslös finns en basinkomst för en grundläggande levnadsstandard som delas ut villkorslöst, sen tillkommer privata försäkringar som A-kassa, om individen i fråga valt att betala in till en sådan. Margareta minns när hennes mans yrke försvann till följd av den teknologiska utvecklingen inom hans bransch. Visst var det nesligt men via trygghetssystemen blev det ingen fara för familjens ekonomi, även om den gick ned tillfälligt. Han tog några tillfälliga jobb för att få upp inkomsterna innan han bestämde sig för att utbilda sig vidare. Nu har han arbete inom sin gamla bransch igen fast med nya kunskaper och på en ny nivå. Basinkomsten har kvittats ut av lönen. Margaretas man är stolt över att kunna bidra till samhället igen.

Familjen kände sig dock aldrig orolig när mannen blev arbetslös. Ingen klump i magen. Ingen risk för vräkning… för några skulder hade de inte. Det är mest företag som lånar pengar idag till olika investeringar. Vanligt folk kan ofta spara ihop den summa som behövs för att köpa sig ett boende. Margareta hyrde dock sin bostad från början och har trivts med det. Hyresvärden har gjort löpande renoveringar av huset för att hon ska bli nöjd och trivas. Konkurrensen om hyresgästerna har ju ökat markant sedan Enhet genomförde sina reformer.

grönt trädSamhället känns så livfullt och frodigt nu. Hon känner sig mer fri och trygg än någonsin tidigare. Alla uteliggare som förr fanns på Stockholms gator är ett minne blott. De har bostäder nu och basinkomst att leva på om det inte fått jobb. Stockholm är lummigt med mycket grönytor på tak och väggar. Solpaneler är vanliga och parkerna är välskötta och många. Husen är på många ställen högre än förr i tiden när markspekulationen höll tillbaka byggandet. Men de är ofta vackra och mer utsmyckade än tidigare. I utkanten av staden har många börjat odla mat och skärgården är mer tillgänglig än tidigare med fler skärgårdslinjer. Det finns mer tid att njuta av naturen än tidigare.

Nu långt senare kan Margareta inte tänka sig att rösta på något annat än Enhet. Har det gått 25 år sedan Enhet tog makten? Eller var det 30? Margareta börjar bli gammal. Hon ser fram emot sin pension snart. Sina sparade pengar, sin privata pensionsförsäkring och basinkomst kommer att ge henne en trygg tid som äldre. Men hon är inte utsliten som många av hennes forna kollegor inom vården var vid hennes ålder. Hon tror nog att hon kan göra ett handtag då och då även nu. Varför stanna upp bara för att jag blir gammal tänker hon? Jag trivs ju med mina kollegor och äger dessutom en del av vårdcentralen nu. Jag fick ju en andel som löneförmån för lång och trogen tjänst. Min erfarenhet behövs fortfarande där, och jag känner ansvar för att vårdcentralen lever vidare och tar bra hand om patienterna.

Eller ska jag kanske testa att försöka tjäna lite pengar på min textilhobby? Att tjäna pengar idag är ju inte direkt som förr i tiden, tänker hon. Idag får man ju behålla alla pengar man tjänar själv så det är ju enklare att vara företagare. Margareta ser fram emot sin tid som äldre. Hon har många val att ta ställning till nu.

Livet är långt ifrån över!

%d bloggare gillar detta: