Enhet välkomnar PP i debatten om Basinkomst

Att Piratpartiet äntligen kommit ut som medborgarlönsförespråkare är välkommet. Deras grundideologi med kunskap och immateriella tillgångar som marknadsallmänningar stämmer väl överens med att ”livet” i sig inte ska villkoras av en paternalistisk statsapparat som ska avgöra om livets nödtorft ska ges dig, eller inte. Vi i Enhet applåderar Piratpartiet för deras nya linje.

Vad Piratpartiet dock saknar är en finansieringslösning som inte slår mot samhällsekonomin. En medborgarlön/basinkomst kan nämligen inte finansieras med skatter på arbete och kapital. Dels kommer opinionen inte att tillåta det, dels kommer de skattehöjningar som krävs snedvrida marknaden för mycket. Av denna anledning har frågan om basinkomstens finansiering vanligen sammankopplats med de skatter som snedvrider marknaden minst – skatter på jord och ekonomiska privilegier. Detta faller väl ut i linje med Piratpartiets grundideologi att snedvridande monopol inte är önskvärda i en fri marknadsekonomi och ett fritt samhälle. Men varför begränsa den tanken till endast kunskap och immateriell rätt, Piratpartiet?

Vi i Enhet har anammat en ”Existenslinje” där skatter på ekonomiska orättvisor används för att finansiera en basinkomst för alla medborgare i Sverige. Genom att omvandla riktade bidrag och avdrag till en generell basinkomst samtidigt som vi kvittar ned inkomstskatter och moms på ekologiska varor med hjälp av naturresursavgifter skapar vi inte bara ett enkelt, rättvist och frihetligt trygghetssystem utan även en friare marknadsekonomi där våra företag ges bättre möjlighet att skapa ett hållbart välstånd för Sverige.

De neoklassiska idéer som styrt finanspolitiken sedan 80-talet har grundlagt ekonomiska klyftor mellan människor och ödelagt stora delar av vår natur. Vi i Enhet anammar istället en geoklassisk finanspolitik där våra naturliga allmänningar står i centrum och där den som profiterar passivt på andras arbete via ekonomiska privilegier eller förstör naturen får betala skatt – men den som genom arbete eller fritt företagande skapar välstånd åt samhället får behålla frukterna av sina insatser själv. Värdet av våra gemensamma allmänningar fördelar vi sedan som basinkomst till medborgarna. Vi ser denna ekonomiska naturresursdelning som en självklar utveckling av vår svenska allemansrätt.

Existenslinjen betyder att Sverige optimeras för trygghet, frihet och materiellt välstånd på naturens och människans villkor. Piratpartiets nya intresse för basinkomst är välkommet. Låt oss hoppas att fler nu ser fördelarna med denna viktiga reform.

Jonas Lagander,

riksdagskandidat för Enhet

 

Efter 20 år med Enhets politik, Anders lantbrukare. Del 2

Del 2.

Här kan du läsa del 1. 

Bisamhällen

När Anders blev klar med sina studier återvände han hem för att satsa på ekologisk produktion för den nära marknaden. Han ville främst leverera till de större städerna Linköping, Norrköping och Motala som vuxit och utvecklats rejält de senaste 10-15 åren. Här fanns det köpkraft och kunder! Men Anders ville vänta lite med att köpa ut sin far och istället började han småskaligt med att sikta in sig på de markplättar som hans far inte hade tid att ta hand om fullt ut. Här började Anders att hålla gräsbetesbaserad produktion av nöt, fjäderfä och får. I skogen lät han grisar beta. Han investerade även i biodling genom att ansluta sig till ett lokalt biodlarekooperativ som bistod med kunskap och materiel till goda villkor för sina medlemmar. Investeringarna skedde genom Crowd funding och genom att ansluta sig till den lokala kooperativa bytesringen där han bytte arbetstid mot materiel och livdjur. På detta sätt behövde han inte skuldsätta sig alls. När han kommit igång med produktionen började han marknadsföra sig genom ett östgötskt matkooperativ för närproducenter. Därigenom fick han många nya kontakter och kunder. Många medlemmar i bytesringen började även hälsa på honom för att köpa hans produkter. Slakten skedde på gården, ofta direkt i hagen, efter Enhets uppluckringar av lagstiftningen så att djuren inte behövde åka någonstans. Granngården hade satsat på ett litet slakteri som klarade hela byproduktionen. Perfekt för Anders del. Slaktaren kom till gården och avlivade djuren. Sen fick de åka till granngården för styckning och förädling. Sen levererades den färdiga maten till kooperativet direkt, eller tillbaka till Anders gårdsbutik.

Matkooperativet såg till att köpklubbar inne i städerna fick tillgång till Anders kött- och honungsprodukter. Han fick bra betalt och kooperativet som var icke vinstdrivande såg till att hålla nere mellanhandskostnaderna. Med tiden började allt fler kunder även komma ut och handla av Anders direkt på gården. Då fick han ännu bättre betalt. Han tyckte även att det var väldigt trevligt att kunna se kunderna i ögonen, visa hur djuren hade det och berätta om sin verksamhet. Hans djur åt enbart gräs och följde holistiska förvaltningsprinciper han lärt sig på universitetet. Det innebar att toppjordarna på betesmarken ökade för varje år. Detsamma gjorde den biologiska mångfalden med ökat antal växtarter och insekter. Mer vilt kunde även ses på marken Anders jobbade med än på den hans far nyttjade till sitt plogbaserade jordbruk. Boskapen stängdes inne av portabla elstängsel som hölls igång av solpaneler. Anders flyttade dessa ”mobila hagar” varje dag så att djuren fick färskt bete och kunde leva mer som de skulle gjort i det vilda. Efter korna flyttade han in ägghöns som pickade larver och åt insekter som trivdes där korna lagt sin spillning. Vilka ägg det blev! Stora färgsprakande gulor och underbar smak som genererade nästan dubbla säljpriset.

5 år gick och Anders byggde sakta men säkert upp sin verksamhet på gården samtidigt som hans far amorterade sina skulder – bland annat genom arrendebetalningar från Anders som tjänade mer pengar nu. Eftersom Anders verksamhet var mer lönsam än hans fars, sett till den använda markytan, bestämde de att den skulle få allt mer utrymme på gården. Sakta men säkert minskade Anders far sin spannmålsodling och mer djur började beta på marken. Till slut kom de på att tanken att skaffa mjölkkor igen. Småbönderna i byn gick samman i ett lokalt mjölkkooperativ där de hjälptes åt att åka runt med mjölkningsutrustning och mjölka direkt i beteshagarna. Sen levererades den kyld och opastöriserad direkt till kunderna. Oftast via automater utsatta i livsmedelsbutiker. Äntligen kunde Anders far få jobba med mjölk igen och kunderna blev både fler och mer nöjda. Godare mjölk hade de aldrig smakat!

Efter 20 år med Enhets politik löste Anders ut sin far och sina syskon. Han tog ett litet lån för att göra det och beräknade att detta skulle vara borta inom en rimlig tid. Amorterings- och räntekostnaderna blev låga hos byns kooperativa bank som nyligen bildats. Hans far och mor bodde kvar i ett hus som de gemensamt uppförde på gården. De levde på basinkomst och medborgarlön samtidigt som de båda hjälpte till i lantbruket så mycket de ville och orkade. För det var ju himla trevligt nu med alla kunder som hälsade på och drängarna som Anders anställt som de kunde språkas med. En affär med fik hade även uppförts i byn dit de kunde åka för att träffa folk. En affär med fik… här ute på slätten? Det hade varit otänkbart för 20 år sedan. Men nu kunde byns innevånare köpa bananer och kläder utan att åka till staden. Kunderna blev fler och fler eftersom landsbygden så sakteliga började återbefolkas. Kvinnan som hade satsat på affären lyfte ju även medborgarlön och inkomstskatten sänktes ju kontinuerligt, vilket gjorde att hon klarade av ett sämre kundunderlag i början. Men det blev bättre och bättre för varje år. Att butiken uppskattades märkes på naturresursavgifterna i byn som gick upp lite när det visade sig att butiken var en tillgång för innevånarna. Hade ingen använt den hade ingen höjning skett, och hade den varit negativ för byn hade den bidragit till lägre markhyror.

Anders var ordförande i den lokala partigruppen för Enhet och lärde ut hur markens ekonomi fungerar till nya generationer av landsbygdsbor. Inte minst sina egna barn som nu sprang runt på gården och hjälpte till med allehanda sysslor, när de inte lekte och gjorde hyss förstås. Mor och farföräldrarna hjälpte till att hemskola dem de dagar de inte gick i den kooperativa byskolan. Anders och hans fru hittade ett nytt intresse i fruktträd som de planterade i en av hagarna. De blir bra för bina, tänkte de och kalkoner skulle kunna gå mellan träden beta. Men den stora skörden från träden lär dröja. Men då ska det säljas färsk buteljerad äppelmust direkt till kund. Kanske bryggs det lite äppelcider också. Vem vet? Framtiden är vår och livet på den svenska landsbygden är härligt. Fler grannar, mer gemenskap, bättre inkomster och mindre utgifter.

Anders kommer aldrig att sluta försvara naturresursdelningsprinciperna och existenslinjen. Aldrig kunde han tro när han växte upp och såg sin fars olönsamma slit att han som vuxen skulle få ett så rikt, harmoniskt och tryggt liv på landet.

Läs gärna även om undersköterskan Margareta – om 20 år med Enhets politik. 

Författare: Jonas Lagander

Efter 20 år med Enhets politik – Anders, lantbrukare. Del 1

Del 1.

Här kan du läsa del 2.

Anders är en ung småbonde på Östgötaslätten. Han och hans familj har levt här så länge han kan minnas. Hans släkt har i generationer ägt hans gård, och även andra gårdar där kärleken gjort att hans släkt fått nya fotfästen i bygden. Men när Anders växte upp var det svårt för småbönderna att överleva. De hade krav på sig att producera allt mer till lägre pris. Och när de producerade mer sjönk såklart priserna mer till följd av det utökade utbudet som blev följden. De var beroende av bidrag från EU för att klara lönerna till sig själva. Den globala marknaden pressade priserna alldeles för hårt. Inte minst de multinationella spannmålsuppköparna!

Småbönderna försvann, en efter en. Många små gårdar blev färre. Det var en negativ spiral som inte ville ge med sig. Det var ohållbart och Anders hade nästan börjat ge upp drömmarna om att överta sin fars gård som var värderat till ett så högt pris att han skulle bli skuldsatt för livet om han köpte ut sina syskon från den. Han skulle bli en torpare till bankerna istället för en fri lantbrukare helt enkelt. Hans far hade redan givit upp som mjölkbonde, ett liv han älskade, för att satsa på andra saker. Men han tjänade inte mycket mer pengar på det. Knappt bara så han klarade sig. Men bondelivet ville han verkligen inte ge upp. Inte Anders heller.

Men så hände något under Anders uppväxt som gjorde att han så småningom faktiskt kunde köpa ut gården till ett bra pris. Partiet Enhet kom i regeringsställning och genomförde en neutral skatteväxling från inkomster och kapital till naturresurser och ekonomiska privilegier. Anders hade varit skeptisk i början för han var inte så insatt i hur partiet tänkte kring det här. ”Beskatta mark… det måste ju vara dödsstöten för landsbygden”, tänkte han. Men så gick han till ett av Enhets lokala medlemsmöten för att lära sig mer. Efter det så bytte han åsikt. Faktum är att han gick med i Enhet och blev en lokal ungdomsaktivist. Vad Anders inte hade förstått innan var att allt värdeskapande i samhället höjer markvärdena. Och detsamma gör spekulationen på mark som sker via bankernas kreditgivning. Priset på mark sätts även utifrån vad den genererar för inkomster. Anders hade aldrig fått lära sig hur vare sig banker eller de ekonomiska lagarna kring markvärdet fungerar tidigare. Nu blev allt plötsligt glasklart för honom.

Eftersom hans fars mark erhöll EU-stöd gick priset upp på ett konstgjort sätt. Samtidigt drev bankerna upp priserna i hans bygd genom att låna ut samma mängd pengar till flera olika köpare som kunde tävla mot varandra i vem som kunde skuldsätta sig mest. Den mest kreditvärdige fick gården. Ofta var detta någon som redan ägde mycket mark sedan innan. Stor blev större. Anders förstod nu att hans livslånga skuldsättning till bankerna som skulle bli följden om han satsade på gården till stor del vore helt i onödan. Det var det politiska och finansiella systemet som tvingade in honom i denna boja, inte den fria marknaden. På Enhetsmötet lärde han sig även skillnaden mellan markvärdena i städer och på landsbygden. Mark i städerna har minst 10ggr högre värde än på landet. Detta eftersom det finns ett högre välstånd i städerna, räknat utifrån tillgänglighet till arbeten, samhällsservice, tjänster, butiker och infrastruktur. Fler människor tjänar mer pengar i städerna, det vill säga marken genererar högre inkomster, än på landsbygden. På den platta Östgötaslätten där Anders bor får man åka en bra bit innan man når närmsta tätort. Landsbygdsbor betalar på grund av denna ekonomiska grundförutsättning mer skatt i förhållande till vad de får ut. Att kvitta ned skatter på arbete och kapital och istället beskatta markvärde skulle därför ge Anders en rejäl skattesänkning. Speciellt om han kunde komma på ett sätt att tjäna mycket pengar på liten markyta. Att arbeta var Anders inte rädd för. Det hade han gjort sedan barnsben ihop med sin far på gården och han önskade inget annat än att fortsätta med detta. Men på sitt eget sätt.

Så blev det också med tiden. Efter 10 år med Enhets politik började markpriserna att sjunka. Anders gick då på lantbruksuniversitetet – efter några år av ströjobb och resande efter gymnasiet då han bland annat besökte ekologiska lantbruk i utlandet via så kallad ”wwoofing” – och såg vilken fin effekt Enhets politik hade börjat få i det svenska samhället. Han var även ordförande för en Enhetsförening på universitetet där han och hans vänner jobbade för att sprida partiets politik hos framtidens lantbrukare. Precis som förväntat steg markpriserna lite de första 10 åren eftersom inkomstskattesänkningarna medförde att marknaden tolkade det som att marken gav högre intäkter i och med att reallönerna höjdes och arbetslösheten sjönk i Sverige. Det blir så när markspekulationen blir allt mindre lönsam  och bankerna ges incitament att låna ut mer riskfyllt till företag som producerar välstånd istället. Under den perioden kunde många bönder amortera ned sina stora skulder. Bland annat Anders far. Senare kom prissänkningarna när inkomstskattesatserna börjat närma sig nollpunkten. Ju mer inkomstskatterna sjunker, ju mer går markhyrorna upp och de plockas ju in av staten via naturresursavgifterna. Men när det inte finns några inkomstskatter kvar… varför skulle någon vilja betala höga priser för en mark som kommer med en hög hyra/naturresursavgift? Svaret är att ingen vill detta, därför går markpriserna ned markant. Hög markhyra, men lågt inköpspris blir följden. I städerna går hyrorna upp rejält, men på landsbygden höjs de inte alls lika mycket. På vissa ställen inte alls!

Läs gärna även om undersköterskan Margareta – om 20 år med Enhets politik. 

Författare: Jonas Lagander

Fem skäl till varför Naturresursdelning är bra för människa, miljö och ekonomi

Dagens gästbloggare: Richard Danilda

Nordamerikas indianer reagerade på den vite mannens föreställning att en människa skulle kunna äga jorden. De såg det istället som viktigt och värdefullt att förvalta och bruka det arv de fått, för kommande generationer. Med Naturresursdelning uppnår vi ett ekonomiskt system som har denna idé i grunden, ett system för verklig hållbarhet, jämlikhet och rättvisa.

1. Fattigdomen. Ingen människa har skapat jorden och därmed har ingen enskild människa äganderätt till den. Därför har varje människa rätt till sin beskärda del av de oförädlade naturresurserna, eller att bli ekonomiskt kompenserad till motsvarande värde.
En skatt eller avgift betalas vid exploatering av våra gemensamma naturresurser. Den mest påtagliga är mark. Till det kommer det bergen ger i form av mineraler, olja och gas, förutom sten, grus och sand i sig. Vi har även luft- och rymdkorridorer, utsläppsrätter, jakt- och fiskekvoter och bandbredd. Vi delar alla på dessa naturresurser, de gåvor vi får från naturen. Jordens frukter skall tillkomma oss alla och i detta system finns alltså inte utrymme för att några få lever på den stora massan.
Fattigdomen utrotas.

2. Klimat, miljö och ekologi. Hur ska vi lösadet här med klimatet? Det känns som att vi står handfallna inför detta. Det handlar endast om rätt styrmedel. Styrmedel för att främja de aktiviteter som kan vända på denna trend vi går mot med massutrotning av arter, temperatur- och koldioxidhöjningar med tillhörande naturkatastrofer och klimatflyktingar och en icke livbringande biotop och biosfär. Den absolut viktigaste åtgärden för att komma till rätta med detta är att lägga om produktionen av livsmedel från konventionell metod till en mosaik av regenerativa metoder. Jordbruket står för 50 % av klimatbelastningen och med metoder som Ekologiskt Kretsloppsjordbruk, permakultur, Holistiskt Betesbruk (Holistic Management) och en mängd andra, drar vi lätt ner koldioxiden från atmosfären till jorden och matjordslagret byggs återigen upp, själva kvittot på civilisationens status.
Det fina i detta är att med styrmedlet landskatt, som ju är den ena delen i Naturresursdelning (den andra är själva den ekonomiska Medborgarutdelningen, eller Basinkomst) blir det ekologiska det mest lönsamma och billigaste för konsumenten då få naturresurser nyttjas, i jämförelse med det konventionella som använder mycket av detta.
Jorden harmonieras i sina outgrundliga processer.

3. Fastighetsbubblor. De finansiella kriser vi återkommande har är ett resultat av bankers expansion av krediter över mark. Vid ett system av landskatt kommer affärsbankerna att bli hänvisade till den produktiva sektorn istället, där de skulle göra någon nytta. I det nuvarande systemet låter vi oss bli bakbundna genom stora skulder och mycket stress.
Ingen kan nyskapa jordyta i en fabrik utan den som finns måste räcka till alla. Och om ett fåtal tillåts monopolisera jorden kommer de ha möjlighet att i princip beskatta oss andra via vårt behov av naturresurser (som mark till boende) för vår överlevnad.

När samhället utvecklas ekonomiskt stiger markvärdena vilket gör att markspekulationen tilltar vilket återkommande utlöser ekonomiska kriser (likt 1990 och 2008) och vidare fastlåser mark som borde tillgängliggöras för samhällets bästa. Därtill ökas boendehyror och markarrenden till fördel för de som äger mark. Med markvärdesavgiften på plats kan vi avskaffa alla hyresregleringar och tankarna om nya miljonprogram och de kommer ersättas av marknadsmässiga bostäder till korrekt prissättning. Samtidigt behöver ingen bestraffas ekonomiskt för att denne renoverar sitt hus eller bygger ett nytt då endast marken belastas med en avgift, inte förbättringen av den.
Vi ser en ekonomi i balans och resiliens.

4. Optimalt nyttjande av naturresurserna. Mineralavgifter, fossila avgifter, avgifter för fisket osv. Det som åläggs en avgift hämmas. Istället för att lägga det på arbetet, vilket skapar arbetslöshet, kan vi lägga det på den tidigare nämnda exploateringen av de gemensamma naturresurserna, vilket då kommer att underblåsa en utveckling mot återvinning, återbruk och cirkulationsekonomi. För naturresursen mark blir effekten att städer kommer förtätas, byggas på höjden och solpaneler och vertikalodlingar på och i husen kommer bli mer vanligt som exempel. Inga tomma ytor kommer finnas kvar som idag. Dessa suger idag endast åt sig ökat markvärde genom andras strävanden och tillför inget av värde i sig. Redan nyttjad mark kommer användas optimalt.

Fler kommer välja att flytta ut på landsbygden, för nu finns alla möjligheter till det. Det blir mycket billigare än idag och väldigt mycket billigare än att bo i staden. Dessutom, med utflyttningen kommer arbetstillfällena att bli fler och samhällsservicen blomstra och maten kommer att produceras väldigt nära och ekologiskt, av fler människor.
Subventionerna till jordbruket upphör. Mark som ligger outnyttjad går antingen tillbaka till vildmarken och understödjer därmed den biologiska mångfalden, eller nyttjas istället till produktion av mat.

Vi når det verkligt hållbara samhället.

5. Nyckeln till alla globala och lokala utmaningar. Vår generation är den första som ser och börjar förstå vad det är som håller på att hända, med klimatet, inom ekonomin och i de bakomliggande processerna inom marknaden och ifrågasätter nu de rådande systemen vi byggt upp.

Detta system, med landskatt som huvudfinansiering av ett land, är allmänt erkänt inom den nya akademiska rörelsen ”Klimatekonomi” som det enda system som sluter cirkeln i en växande ekonomi och med ökad sysselsättning samtidigt som vi skyddar den biologiska mångfalden, vildmarken och naturresurserna. Det får också stöd av de förnämsta ekonomerna (och upplysta politiker, filosofer och andra kändisar) sedan ett par sekler (se nedan), senast av en svensk nationalekonom för bara några veckor sedan (Stefan Koch http://www.etc.se/ekonomi/fastighetsbubblan-sa-fungerar-den). Norge kom ut med en statlig rapport för några månader sen som klart och tydligt hävdar detta (http://www.regjeringen.no/nb/dep/kld/dok/nou-er/2013/nou-2013-10/17/6/7.html?id=734655), för att nämna ett axplock.
Det skattesystem vi idag har är direkt skadlig för ekonomin, vilket vi med lätthet kan se då nationer, företag och enskilda människor faller och då klimatet löper amok. Det är dags att nu ta ansvaret, ta de rätta besluten och agera!

 

Richard Danilda, riksdagsledamot Enhet

 

Ett axplock av Landskattens förespråkare genom tiderna:

 

Nationalekonomer:
John Locke, Adam Smith, John Stuart Mill, David Ricardo, Henry George, Fred Harrison, Mason Gaffney, Michael Hudson, Fred Foldvary, Dan Sullivan, Paul Samuelson Nobel laureate in Economics 1970, Joseph Stiglitz Nobel laureate in Economics 2001, Milton Friedman Nobel laureate in Economics 1976, Franco Modigliani Nobel laureate in Economics 1985, Robert Solow Nobel laureate in Economics, 1987, James Buchanan  Nobel laureate in Economics 1986.

 

Politiker och filosofer:
Abraham Lincoln. Thomas Jefferson, Albert Einstein, Mark Twain, Thomas Paine, Lev Tolstoj, Winston Churchill, Michail Gorbatjov, Sun Yat-sen, Ralph Nader, Voltaire, Thomas Carlyle, Ralph Waldo Emerson, Theodore Roosevelt, Dwight D. Eisenhower…

 

Svenskar:

Anders Wijkman https://www.youtube.com/watch?v=XNcD9wjRB2M

Stefan Koch, Nationalekonom: http://www.etc.se/ekonomi/fastighetsbubblan-sa-fungerar-den

Lars Wilderäng (Cornucopia?) skrev om landräntan: http://cornucopia.cornubot.se/2014/02/landrantan-aterstalld-i-england-och.html?showComment=1392384553541#c3743882276107779578

 

Norska statliga rapporten:

http://www.regjeringen.no/nb/dep/kld/dok/nou-er/2013/nou-2013-10/17/6/7.html?id=734655

Citat: ”Ett välkänt resultat från skatteteorin är att skatt som korrigerar för externa kostnader bör vara statens första inkomstkälla.(Anm: exempel: om man släpper ut något som skadar omgivningen får man betala dyrt för det). Sådana skatter skapar önskade justeringar som förbättrar ekonomins funktionssätt. Men sådana skatter är sällan tillräckliga för att finansiera statliga utgifter och jordräntesskatter bör vara intäktskälla nummer två. (Anm: Jordränta är en inkomst som uppstår genom att naturen och omgivningen har ett överflöd, att naturen och omgivningen arbetar åt markägaren. Blotta närvaron av en affär, en busslinje, en skola eller av antalet andra hus, som exempel, höjer jordräntan). Jordräntesskatter skapar i teorin inga vridningar, och påverkar inte effektiviteten i ekonomin. Det är först när potentialen för externalitetskorrigerande skatter och jordräntesskatter utnyttjas fullt ut som staten ska införa andra skatter (moms, skatt på arbete, etc.) eftersom dessa är skatter som skapar oönskade ändringar och påverkar ekonomin negativt.”

Att notera är att skattetrycket inte ökar, det förskjuts bara till andra poster.

 

Värdefulla hemsidor:

http://www.henrygeorge.org/

http://www.earthrights.net/

http://www.earthsharing.org.au/

http://savingcommunities.org/issues/landtrust/

http://www.masongaffney.org/

http://www.landskatt.se/

http://www.sharetherents.org/

 

En ekonomihistorisk timeline:

http://cdn.knightlab.com/libs/timeline/latest/embed/index.html?source=0AgkmdARiJ_Q_dG5lWVVMMnBJZFFCUjdHVXBOb1piWEE&font=Bevan-PotanoSans&maptype=TERRAIN&lang=en&height=650

 

Läs om:

Landskatt i stad: http://mobile.sightline.org/2014/06/10/to-revitalize-downtowns-tax-land-speculation/

Landskatt och landsbygd: https://enhetsblogg.wordpress.com/2014/05/11/landskatt-for-en-levande-landsbygd-vildmark-klimat-och-ekonomi/

Landskatt och jordbruk:

https://enhetsblogg.wordpress.com/2014/05/02/landskatt-och-jordbruk/

Introduktionsserie om 3 delar om landskatt, basinkomst och Naturresursdelning: https://enhetsblogg.wordpress.com/2013/09/16/landskatt-enhets-system-for-hallbarhet-rattvisa-och-jamlikhet/

Grunderna i geoklassisk ekonomi: https://enhetsblogg.wordpress.com/?s=lagander&submit=S%C3%B6k

Visionen om ett samhälle baserat på Naturresursdelning och basinkomst, 2 delar: https://enhetsblogg.wordpress.com/?s=lagander&submit=S%C3%B6k

Landstiftelse kan även införas kommunalt och är ett sätt att neutralisera problemen med den enskilda jordräntan, utan landskatt: http://savingcommunities.org/issues/landtrust/

 

Titta på:

Kort introduktion landskatt: https://www.youtube.com/watch?v=sTxyNQ0ea-k

30 min intro landskatt: https://www.youtube.com/watch?v=1pYSsME_h7E

Introduktion till hur de hela hänger ihop: https://www.youtube.com/watch?v=XL3n59wC8kk

Hur de hela hänger ihop: https://www.youtube.com/watch?v=5fbvquHSPJU

Landskatt och stad: https://www.youtube.com/watch?v=jFQgOy-5Tng

Landskatt och jordbruk/landsbygd:

https://www.youtube.com/watch?v=TTiVS2lhMuY

Om hur inkomstskatten flyttas från fattig till rik: https://www.youtube.com/watch?v=6ZkfmY1PMng

 

Om Richard:

Jag är riksdagskandidat för Enhet. Är aktiv i och arbetar för Svenska Biodynamiska Föreningen på deltid och odlar för husbehov hemma.

Jag är övertygad georgist och mitt främsta mål är den balanserade organisationen av jorden. Jag befinner mig helst på landsbygden och i naturen och arbetar för att vända den urbaniserade ekonomiska likriktningen. Jag brinner särskilt för att åter sätta gården i centrum för människors existens, den plats som fortfarande är lika viktig som den alltid varit.

Grunderna i Geoklassisk ekonomi – ett utjämnande system

Dagens bloggare: Jonas Lagander.

Utifrån geoklassisk ekonomi består välståndsbyggandet av delarna ”Jord, arbete och kapital”. Jord (eng: land) är en nations alla naturresurser – mineraler i marken, markytan, luften över markytan, vattenmassor osv. Arbete och kapital ja… det vet vi vad det är.

Dessa tre tar ut varandra så tillvida att nyttoskapandet via arbete och kapital får den icke-elastiska jorden att stiga i värde. Denna värdestegring kallas för jordränta. Neutraliseras jordräntan så stiger istället intäkterna för arbete och kapital.

Arbete och kapital är helt beroende av jord. Därmed… ju mer arbete och kapital skapar värde, desto mer kan jordägaren ta betalt för att hyra ut sin jord till dessa eftersom jordräntan stiger. Men jorden är som sagt begränsad och människa och företag är 100% beroende till möjligheten att nyttja den. Därmed ges jordägaren ett orättmätigt övertag över arbete och kapital.

När jordägaren ser att arrendatorerna/hyresgästerna tjänar mer pengar kan hen helt enkelt välja att höja hyrorna. Eller om samhället växer runt hans jord och gör den mer värd… ja då kan han använda värdestegringen som hävstång för att ta ut lån och köpa ut konkurrenter, sälja marken till ett oförtjänt högt pris eller som sagt välja att orättmätigt höja hyrorna.

Hen har via detta ett privilegium som gör att hen kan kontrollera andra människor ekonomiskt. Ja, hen har, om man hårdrar det hela, de facto makt över liv och död. Och historien har visat hur stora landegendomar ägda av en eller ett fåtal rikemän skapat livegenhet hos en större massa av människor. Likväl sugit musten ur företagare.

Idag är den största markägaren i Sverige banksystemet som plockar in jordränta genom att ge penningräntebelagda lån till människor med inkomster nog att skuldsätta sig. Vanligen gäller ju bättre inkomster ju högre skuldsättning. Genom ränta på ränta-effekten betalar gäldenären ofta det dubbla värdet av fastighetens ursprungliga värde till bankerna under ett antal decennium av hårt arbete. Banken lyckas med andra ord fånga in även den framtida jordräntan på fastigheten som den expanderar kredit över.

På detta sätt suger bankerna åt sig ansenliga delar av intäkterna från det nyttoskapande som arbete och kapital utför i Sverige. Ur geoklassiskt perspektiv kan det faktiskt kallas för en slags privat beskattning. Släpps hyressättningen fri i Sverige kommer även fastighetsbolagen att börja erhålla orättmätiga intäkter på samma sätt… genom att låta arbete och kapital (och staten via samhällsnyttiga investeringar genererade via beskattning av arbete och kapital) utveckla Sverige och sedan bara höja hyrorna proportionerligt. Fastighetsbolagen kommer inte ens att behöva sköta om sina hus så värst. Marken under husen kommer att öka i värde även om husens kapitalvärde sjunker vilket kommer att möjliggöra ökade intäkter ändå.

Och där ser vi grunden till klassamhälle och fattigdom. Samhällen som slits isär och människor som går i trasor och svälter… mitt i ett enormt överflöd som tyvärr bara fördelas så att de rika blir rikare… på de fattigas bekostnad.

Titt som tätt leder spekulation i markvärde dock till drastiska värdesänkningar. Bubblor som spricker. Då blir det finanskris och allt går åt helsike för en tid. Senast 2008 globalt och innan det 1990 i Sverige. Och då räddar staterna bankerna med… pengar från arbete och kapital. Och klassklyftorna expanderar ytterligare. Arbetare blir arbetslösa, företagare förlorar sina företag och mängder av människor blir hemlösa. Men jordägarna (iaf. de största och skuldfria – inte minst storbankerna) klarar sig och blir ofta berikade därtill. Baronen kunde köpa på sig ännu större markegendomar som frigjorts från småidkare inom pöbelklassen vars företag gick omkull osv.

Lösningen på detta måste alltså bli att ekonomiskt gynna arbete och kapital på jordens bekostnad. Genom markvärdesbeskattning, gärna kombinerat med beskattning av alla typer av naturresursvärden, så neutraliseras jordräntans negativa effekter och pengarna från reformen kan finansiera stat och kommun. Därmed kan arbete och kapital frigöra sitt nyttoskapande utan att belastas med hämmande beskattning.

En markspekulatör som undanhåller viktig mark inne i städer kommer att sälja eller bygga omgående eftersom hen inte längre kan berika sig själv passivt genom ägandet. Hen måste helt enkelt skapa samhällsnytta för att kunna behålla marken. Urbana skräptomter skulle därmed inte existera. En parkering skulle snabbt omgärdas av väggar och få flera våningar över sig, och kanske en källare under sig också med fler parkeringsplatser till nytta för samhället.

Sverige skulle få se reallöneökningar vi inte sett sen 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Företag skulle flytta hit från hela världen. Och bostadskrisen skulle ersättas av bostäder till alla – kompletterad med en hälsosam konkurrens om hyresgäster när hyressättningen kunde övergå i marknadens försorg… där den ju egentligen hör hemma.

Och inte minst skulle skuldsättningen till banksektorn långsiktigt minska. Priserna på mark skulle sjunka rejält (men inte arrendevärdet som alltså skulle beskattas till fullo) vilket gör att fler kan stå som juridiska ägare av mark utan att vara livegna bankerna för resten av livet. Hyrvärdet skulle dock gå till staten som en tribut till alla oss andra för privilegiet att monopolisera marken och erhålla fördelarna av all nytta (vägar, ålderdomshem, köpcentrum osv.) som samhället skapat runt om, och kanske även på, den ägda marken.

1% against 99% skulle snart omvandlas till 100% for 100%.

Sådan är den geoklassiska teorin. Intressant nog förklarades detta utförligt för över hundra år sedan av Henry George. Att läsa hans bok ”Progress and poverty” är, i princip, som att läsa en essä över dagens ekonomiska samhällsproblematik.

/Jonas Lagander

Läs mer på www.landskatt.se

_________________________________________________________________________________________________________________________________________

Om mig själv:

En östgöte med intresse för hållbarhetsfrågor. Universitetsutbildad inom turismvetenskap, passionerad biodlare och landsbygdsromantiker. Flydde nyligen stadens gråhet och stress till en lugnare naturnära tillvaro.
Övertygad georgist med närekonomiskt fokus, ständigt på jakt efter den sanna friheten och den fulländade holistiska balansen. Saknar politisk representant i Riksdagshuset och hade helst velat representera sig själv utan mellanhand. Förespråkare av komplementära valutasystem och kooperativa lösningar. Hittas vanligen med kaffekopp i hand.

 

Visionen om ett samhälle baserat på naturresursdelning och basinkomst (del 2 av 2)

Dagens gästbloggare: Jonas Lagander

Läs del 1 här. Mer vild natur och ett hållbart nyttjande av naturresurser

Utanför städerna är markvärdena låga. Det innebär att de som älskar landsbygd och natur kan bo riktigt billigt. I det kalla och karga norrlands inland är många människor i det närmaste helt skattebefriade eftersom markvärdena är så låga. Bönderna tjänar bra på sitt inkomstskattebefriade jordbruk och förser städerna med det som behövs. Många väljer att bruka jorden nuförtiden eftersom arrendekostnaderna betalas till staten (till samhällsservice / basinkomst) istället för till godsherrar eller till banker i form av låneränta. De stora godsherrarna försvann efter några decennier när inkomstskatteparadigmet avskaffades och ersattes av landskatt. Det blev ju omgående olönsamt att arrendera ut privatägd mark utan att bruka den själv. Bankernas vinster från landegendomar har också sjunkit markant. För när markspekulationen upphörde sjönk värdet på all mark i landet till korrekta marknadsnivåer. Därmed blev jordbruksmark billig, lån kunde amorteras av snabbare och fler kunde uppfylla drömmen om livet på landet med djur och växtodling. De flesta tycker dessutom det är bättre att fler delar på jorden än att bara några få ur en elit ska äga den och ta arrendet till sig själva.

Det monolitiska oljebaserade stordriftsjordbruket har avskaffats. Numer är bönderna mer polykulturellt inriktade med många olika inkomstkällor från gården. Detta är viktigt eftersom landskatten är beständig och därmed måste även inkomsterna vara beständiga. Marken måste kunna generera avkastning återkommande varje år för att ge pengar till den månatliga landskatten. Kallhyggesskogsbruket är ersatt med ett kontinuitetsjordbruk där små mängder skog avverkas kontinuerligt för att ge vinst och underlag för landskatten. När landsbygdens kulturlandskap blir mer varierat så får naturlivet också ökat utrymme att existera där. En förstörd mark är värdelös för en köpare så den som förstör marken blir kvar med den, och därmed den ofrånkomliga landskatten, kanske för resten av sitt liv. Det gäller självfallet även sjöarnas, kustens och havens yrkesfiskare som också betalar landskatt. Fiskar de sönder sin inkomstbas kommer de att få betala landskatt för ett dött vatten. Förvisso låg… men vad har de vunnit? Nej, detta är det ingen som riskerar och därför är samhället helt inriktat på att ta hand om sina gemensamma naturresurser på ett långsiktigt hållbart sätt. Det skapas även ett socialt tryck att värna de gemensamma naturresurserna. Alla i samhället lyfter ju basinkomst via landskatten och vill att även deras barn ska kunna leva på detta vis i kommande generationer. Devisen ”vi äger inte jorden, vi lånar den från våra barn” blir inte bara ett talspråk utan ett rättesnöre för hela samhället.

Naturlivet har efter den geolibertarianska mark- och välfärdsreformen fått stora områden att vistas på. Människorna behöver ju allt mindre markyta och naturresurser för sina samhällen och därför begränsas deras utbredning. Ingen vill ta över och exploatera vild natur i onödan eftersom de då får landskatten på köpet. Därför håller sig människorna tillsammans i effektivt strukturerade byar på landsbygden eller i städerna. Enorma landytor med grässlätter för stora hjordar av gräsätare, utbredda skogsområden, artrika våtmarker och andra viktiga biotoper är nu återigen en självklar del av landet. Naturintresserade människor tar nu på ett enkelt sätt del av naturen i verkligheten – bortom naturdokumentärer på tv. Naturens och människans samhällen lever nu i god harmoni med varandra.

Vågar du tro att det är möjligt?

I det så kallade geolibertarianska systemet som beskrivs ovan är staten krympt till minimal storlek, marknaden är fri från onödiga regleringar, penningsystemet är antingen helt statligt med skuldfria pengar eller frihetligt och konkurrensutsatt, den enda eller åtminstone huvudsakliga skatten är landskatten och alla medborgare lyfter en månatlig basinkomst som täcker grundläggande levnadsomkostnader. Staten tillgodoser grundläggande samhällsfunktioner som rättsväsende, polis, försvar samt vägar och liknande infrastruktur.

Svårare än så behöver det inte vara att skapa ett frihetligt och hållbart samhälle för alla oss som lever och verkar på planeten jorden. Är du redo att ta steget?

/Jonas Lagander

Detta blogginlägg publicerades ursprungligen på www.landskatt.se

Se även –
Introduktion till naturresursdelning 1-3, publicerat september 2012 på Enhets blogg.

____________________________________________________________

Om mig själv:

En östgöte med intresse för hållbarhetsfrågor. Universitetsutbildad inom turismvetenskap, passionerad biodlare och landsbygdsromantiker. Flydde nyligen stadens gråhet och stress till en lugnare naturnära tillvaro.
Övertygad georgist med närekonomiskt fokus, ständigt på jakt efter den sanna friheten och den fulländade holistiska balansen. Saknar politisk representant i Riksdagshuset och hade helst velat representera sig själv utan mellanhand. Förespråkare av komplementära valutasystem och kooperativa lösningar. Hittas vanligen med kaffekopp i hand.

Visionen om ett samhälle baserat på naturresursdelning och basinkomst (del 1 av 2)

Dagens gästbloggare: Jonas Lagander

Läs del 2 här. Ett frihetligt samhälle utan fattigdom

Föreställ dig en värld där alla har en grundläggande inkomst att leva på – en basinkomst du får utdelad varje månad bara för att du accepteras som en del av landet du lever i och av. När du arbetar betalar du inga skatter. Du behöver faktiskt inte redovisa någonting för skatteverket alls. Företagande är mycket enkelt i ditt samhälle. Du uppmuntras via detta varje dag att göra nytta och bidra till samhällsutvecklingen. Via basinkomsten sänks riskerna för att starta affärsverksamheter. Inga starta eget bidrag blir nödvändiga för att du ska klara dig under den första tiden som företagare. Inga löntagare behöver heller stå ut med inhumana arbetsvillkor eller miljöskadlig verksamhet eftersom de alltid har basinkomsten att falla tillbaka på.

I detta samhällssystem fungerar det så att om du äger mark eller vatten betalar du en markvärdesavgift – landskatt – månatligen till staten. Detta oavsett om du tjänar pengar på marken eller inte. Det gör du därför att du förstår att du är priviligierad att äga egna naturresurser. Om du bara höll dem för dig själv skulle andra människor få svårare att överleva. Du förstår att det är din moraliska skyldighet att dela med dig av jordens gåvor till dina medmänniskor. Belöningen får du varje dag genom bevittnandet av ett frodande samhälle där alla människor har husrum och mat för dagen. Fattigdom existerar inte och finns det inkomstskillnader beror de på att de människor med mycket pengar bidrar med viktiga varor eller tjänster som många människor i samhället behöver och är beredda att betala för.

I detta samhälle minskas arbetstiden för gemene man hela tiden. Det beror på den tekniska utvecklingen där människor ersätts i fabrikerna av robotar och maskiner. Alla gläds åt denna utveckling. För samhällsutvecklingen som detta medför gör att markvärdena i landet går upp. Markvärden utgör nämligen alltid nettoöverskottet (eller underskottet) på ett samhälles ekonomiska utvecklingsstatus. Eftersom staten i detta samhälle, vid sidan om grundläggande samhällsfunktioner som rättsväsende, försvar och polismyndighet, har som primäruppgift att fördela värdet av landets naturresurser monetärt så kommer samtliga medborgares basinkomster att öka… tack vare robotarna och maskinerna. Fler kan sluta arbeta och ingen behöver bry sig om arbetslöshetsstatistiken så länge alla i samhället har husrum och mat för dagen. Skulle befolkningen öka i hög takt i förhållande till naturresursernas bärkraft sjunker dock basinkomsten. Ju färre människor och ju effektivare samhällssystem som genererar positiv samhällsutveckling, desto högre basinkomst till alla och envar.

Effektiva städer

I det här samhället har människorna börjat utnyttja sin mark på ett väldigt effektivt och skonsamt sätt. Många väljer att bosätta sig i städer, ekonomiska centrum, för att de vill bo ”där det händer saker” med tillgång till hög samhällsservice och en del vill göra karriär och tjäna mycket pengar. I städerna är markvärdena därför höga. Det betyder att markägarna måste få in ganska mycket pengar för att betala landskatten. Således bygger de lite högre hus med många hyreslägenheter så att fler får plats på en mindre markyta. För att ytterligare sänka kostnader för energi och transport anlägger de solceller och vindkraftverk på tak och husfasader. Likväl byggs vertikala odlingar inne i husen och taken används som trädgårdar och för viss självhushållning.

De flesta inne i städerna använder kollektivtrafik. Tunnelbanan är gratis för alla eftersom den bekostas via landskatt av markägarna i staden. När den byggdes höjdes markpriserna runt om vilket gjorde att statens investering snart var återbetald via högre skatteintäkter. All nödvändig infrastruktur i det här samhället ”betalar sig själv” så länge det finns en realekonomisk nytta med den. Annars flyttar folk från platsen och återkommer först när investeringen visar sig användbar… eller så rivs den. Det är korta färdavstånd till allting via kollektivtrafik eller gång/cykel. De utglesade städerna som existerade under det forna inkomstskattesystemet är ett minne blott. Det är otroligt ineffektivt och slösande med långa vägar som kräver en hel flotta med energislukande bilar till stora köpcentrum eller förorter. Ingen vill se en återgång till det systemet. De flesta är mycket nöjda med att ha tillgång till det de behöver för uppehället nära inpå – lokalt producerat så gott det går.

/Jonas Lagander

(fortsättning följer!)

Läs mer om Naturresursdelning på www.landskatt.se

____________________________________________________________________________

Om mig själv:

En östgöte med intresse för hållbarhetsfrågor. Universitetsutbildad inom turismvetenskap, passionerad biodlare och landsbygdsromantiker. Flydde nyligen stadens gråhet och stress till en lugnare naturnära tillvaro.
Övertygad georgist med närekonomiskt fokus, ständigt på jakt efter den sanna friheten och den fulländade holistiska balansen. Saknar politisk representant i Riksdagshuset och hade helst velat representera sig själv utan mellanhand. Förespråkare av komplementära valutasystem och kooperativa lösningar. Hittas vanligen med kaffekopp i hand.

En introduktion till naturresursdelning (del 3 av 3)

Dagens gästbloggare: Jonas Lagander

Denna artikel (i tre delar) tar, skall sägas, inte upp några nyheter. Flera klassiska ekonomer påtalade detta problem med ”economic rent” – oförtjänade passiva inkomster. Populärt kallat gratisluncher. Erhållandet av ”gratisluncher” är det som skapar och uppehåller klassklyftorna. Efter några generationer av ärvda landegendomar kan familjer tillskansa sig enorma förmögenheter som gör dem till en elit med makt att storskaligt kontrollera andra människor och profitera i hög grad på deras arbete vars värden regelbundet flyttas från staten till dem själva via inkomstskatten.

Av de klassiska ekonomerna var det en som utmärkte sig i denna fråga, Henry George. Han menade att för att kunna skapa ett rättvist samhälle för alla och slutligen utplåna fattigdomen (som alltid tycks existera, även mitt i överflödet av ett utvecklat samhälle) måste inkomstskatten avskaffas och ersättas av beskattning av markvärde – landskatt.
Det skulle i praktiken innebära att individerna återfår fullt ägande över sig själva och jorden återgår till att i indirekt form ägas av oss alla gemensamt.

Eftersom markvärdet under sunda penningsystemiska förhållanden är den fulla manifesteringen av vårt gemensamt skapade överskott i samhället är det utan jämförelse det mest lämpliga värdet att beskatta för att finansiera vår gemensamma offentliga sektor. Inte bara moraliskt, utan även rent ekonomiskt eftersom samhället slutar dränera ”vägen till överskottet” utan väntar tills överskottet är skapat innan beskattning sker och riktar beskattningen på enbart detta. Med landskatt skulle markpriserna i samhället sjunka och göra mark tillgänglig för fler. Spekulationen på mark skulle bli olönsam och finanskriser uppkomna via bubblor på fastighetsmarknaden skulle kraftigt minska eller upphöra. Den som vill monopolisera en bit av jorden åt sig själv, äga mark, skulle då betala till alla oss andra för detta privilegium. Samtidigt skulle alla som arbetar slippa betala skatt till staten för det faktum att de dagligen skapar nytta åt oss alla. Arbete skulle bli mycket billigt i Sverige och företagens vinstredovisning till skatteverket skulle kunna avskaffas helt. Skatteflykt skulle omöjliggöras eftersom mark inte kan flyttas utomlands.

Många av anhängarna till Henry George och hans så kallade geoklassiska ekonomiska skola menar att det mest rättvisa och effektiva sättet att fördela en nations naturresurser är genom allmän basinkomst till alla medborgare. Basinkomsten skulle då utgöra överskottet som blir kvar efter att statens utgifter täckts. Eftersom basinkomsten finansieras via landskatt blir den ett kvitto på vårt samhälles utveckling och välstånd för alla att ta del av. Ingen skulle behöva gå hungrig i ett sådant samhälle på grund av hen inte ges tillgång till naturresurser. Friheten och välståndet för individen skulle öka i hög grad och vår koppling till jorden och dess tillgångar skulle bli direkt. Vi skulle kunna låta maskiner ta över produktionen i högre grad och själva leva på deras arbete via basinkomst.

Men först och främst måste vi kvitta ut inkomstskatten med landskatt. Först då kommer vi att börja behandlas som likar i samhället och klassklyftorna kan äntligen tillåtas att krympa strukturellt när ”gratisluncherna” till fåtalet omvandlas till allmännytta för flertalet. Helt plötsligt skulle de fraser som nämndes i inledningen bli reella uttryck för jordens och vår egen plats i samhällets sociala och ekonomiska strukturer. Helt plötsligt skulle alla i samhället ges en rättmätig del av det ekonomiska överflöd vi de facto lever i redan idag.

/Jonas Lagander

_____________________________________________________________________________________________

Om mig själv:

En östgöte med intresse för hållbarhetsfrågor. Universitetsutbildad inom turismvetenskap, passionerad biodlare och landsbygdsromantiker. Flydde nyligen stadens gråhet och stress till en lugnare naturnära tillvaro.
Övertygad georgist med närekonomiskt fokus, ständigt på jakt efter den sanna friheten och den fulländade holistiska balansen. Saknar politisk representant i Riksdagshuset och hade helst velat representera sig själv utan mellanhand. Förespråkare av komplementära valutasystem och kooperativa lösningar. Hittas vanligen med kaffekopp i hand.

En introduktion till naturresursdelning (del 2 av 3)

Dagens gästbloggare: Jonas Lagander

I dagens samhälle äger vanligen bankerna marken och erhåller arrendepengar i form av ränta på utlåning. Vanligen handlar det om mark under en bostad. Få äger fullt ut sin markegendom förrän i slutet av sitt liv… ett tillfälle då egendomen ofta säljs till en ny person som måste skuldsätta sig (för livet) för att få råd med övertagandet av äganderätten.  Vanligen stiger markegendomar i pris kontinuerligt och under riktiga ”boomår” på fastighetsmarknaden kan fastighetsvärden stiga väldigt mycket på kort tid. Man kan faktiskt tjäna tillbaka hela priset av egendomen genom detta ekonomiska fenomen och i slutet av sitt liv vara ganska välbeställt. Även som vanlig låg- eller medelklass om man råkar träffa rätt i de ekonomiska cyklerna. Men först måste ett långt liv av hårt arbete, inkomstskatter och återbetalning av skulder genomföras. Ett liv med omfattande försakande av individuell frihet.

Vad är det som fastställer priset på mark? En del är banksektorns kreditgivning. När en bank ger lån krediterar den låntagarens konto utifrån en pott som är gemensam för alla bankens kunder. Den lovar alltså att betala ut mer pengar totalt än den egentligen har i kassa och återkräver sedan detta utlovade belopp med ränta. Om utlånade pengar flyttas till en ny bank kan denna ta delar av dessa pengar att använda som grund för att skapa ny kredit… ytterligare utbetalningslöften som ökar totalskuldsättningen på marknaden. Eftersom bostadsmarknaden är väldigt lukrativ för bankerna med höga köpebelopp som med hyfsad säkerhet kan förväntas återbetalas månadsvis under många år riktas många av dessa ”löften om pengar” dit. Att många banker samtidigt ger ut kredit mot bostadsmarknaden skapar en artificiell efterfrågan som driver upp priserna. Cirka 60% av priset på en bostad ligger i markvärdet. Ofta slutar denna ensidiga kreditallokering med att finanskriser, utlösta genom kraftigt stigande priser under ett antal år som senare landar i en stor mängd obetalda skulder som saboterar banksektorns balansräkningar, uppstår med allvarliga implikationer för samhället som följd. Pengarna som förväntades finnas, finns inte längre. Ja, uppenbarligen fanns de inte ens där från början. I princip är detta ett pyramidspel som alla fastighetsbesittande bankkunder deltar i, på vinst och förlust.

Den andra aspekten i värdehöjningar på mark är läget. Lägets värdering beror på samhällsutvecklingen i området där marken är lokerad. Enkelt uttryckt: Om du bor i Norrlands inland i en ogästvänlig karg miljö med långt till närmsta samhällsservice kommer din mark att värderas lågt. Bor du i Stockholms City med närhet till god samhällsservice och ett utvecklat näringsliv kommer din mark att värderas högt. Det som ofta skapar detta värde är infrastruktur i form av vägar och kollektivtrafik, likväl som välfärdsinrättningar, allt betalat med skattemedel – primärt inkomstskatter av olika slag.   Glesbygdsbor betalar lika mycket skatt i procent som storstadsbor men får betydligt mindre tillbaka för pengarna via samhällsservice. Detta system innebär även att skatteintäkter från människor som inte äger mark, hyresgäster och arrendetagare, transfereras via statens våldsmonopol till människor som äger mark, som innehar ett privat monopol på en del av den så kallade gemensamma jorden. Redan rik blir alltså rikare på låg- och medelklassens bekostnad.

Självklart kan privata aktörer också påverka markens värde genom att utveckla samhället via företagande och olika slags investeringar. Den aspekten är okontroversiell och skulle kunna utgöra en sannolikt hållbar norm i ett samhälle utan offentlig sektor uppehållen via våldsmonopol. Men så ser inte dagens Sverige ut. Idag flödar passiva inkomster uppåt i den privata samhällshierarkin via strukturer som staten medvetet håller på plats.

/Jonas Lagander

(fortsättning följer!)

_______________________________________________________________________________________________________

Om mig själv:

En östgöte med intresse för hållbarhetsfrågor. Universitetsutbildad inom turismvetenskap, passionerad biodlare och landsbygdsromantiker. Flydde nyligen stadens gråhet och stress till en lugnare naturnära tillvaro. Övertygad georgist med närekonomiskt fokus, ständigt på jakt efter den sanna friheten och den fulländade holistiska balansen. Saknar politisk representant i Riksdagshuset och hade helst velat representera sig själv utan mellanhand. Förespråkare av komplementära valutasystem och kooperativa lösningar. Hittas vanligen med kaffekopp i hand.

En introduktion till naturresursdelning (del 1 av 3)

Dagens gästbloggare: Jonas Lagander

”Vi äger inte jorden, vi lånar den från våra barn” är en fras som ofta används i olika sammanhang, inte minst vid miljödiskussioner. En annan vanlig fras är ”mig äger ingen”. Det är en frihetsyttring, eller en yttring om önskan om frihet. Jag skulle vilja väga dessa uttryck mot en ekonomisk samhällskontext som idag är vår verklighet… men som vi kanske inte tänker på. 

För idag har jorden styckats upp i besittningsenheter som via kontrakt uppehållna av staten beskrivs som ägande. Ett annat samhällskontrakt beskriver statens rättighet att varje månad ta en del av allt vi medborgare tjänar till sig själv att fördela och spendera utifrån mål som, bland annat, sätts upp var fjärde år i form av vallöften. Likväl spenderande som bestämts på andra sätt, av tjänstemän som inte kan avsättas eller väljas av folket. Att staten har makten att ta frukten av vårt arbete ifrån oss med våld är något den erhållit i demokratisk ordning. Eller mer riktigt har vi genom representativ demokrati låtit staten behålla den. För en gång i tiden skapades denna ordning på inget annat sätt än att en krigsherre som utnämnt sig själv till kung skrivit på ett eget utformat dekret som givit honom den makten. Att inte betala sin inkomstskatt är förenat med kännbar bestraffning, nu som då. Min fråga utifrån detta blir att om staten har makten att kontrollera frukten av vårt arbete och kan ta den ifrån oss utan att vi kan vägra, är det förenligt med att vi äger oss själva? Kan vi säga ”mig äger ingen” och hävda det som sanning?

Nordamerikas indianer och andra naturfolk såg det som en absurd tanke att en enskild människa skulle kunna äga jorden, om ens en liten liten del av den. De levde fria i klaner med egna territorrier de besatt, men inte ägde. Frukten av deras arbete delades av fri vilja utifrån deras eget och klanens behov. Hierarkier fanns visserligen men ingen stat, och ingen fogde. De naturresurser de nyttjade var gemensamma och ett arv de erhållit att hållbart bruka och bevara för kommande generationer. Ungefär så såg många naturfolk på jorden. Ingenting säger egentligen att moralen i vårt förhållande till mark och naturresurser i grund har ändrats idag. Få människor motsätter sig, tror jag, denna etik. Men de ekonomiska samhällsstrukturerna har gjort att detta förhållningssätt är omöjligt att uppehålla idag. För idag är vår karta full av streck som beskriver indelningar av privat jordägande. Många menar att det är självklart att individer ska få äga mark. Men min fråga är att om man får äga mark, en del av vår gemensamma jord med alla tillhörande naturresurser, med rätten att hålla detta ifrån andra människor… hur ska vi då kunna hävda att jorden är vårt gemensamma arv? Är det inte mer korrekt att säga att delar av den är enskilda priviligierade människors arv och att vissa av oss helt blir utan?

Sanningen som jag ser det, för att sätta ovanstående i ett sammanhang, är att vi uppgivit vår äganderätt av oss själva samtidigt som vi har tillåtit jorden att styckas upp i privata monopol som skapar en klass av de som har, och de som inte har tillgång till naturresurser. Nu och i framtiden via arv. Tänk på saken. Om en människa äger alla naturresurser i ett område, hur ska de andra människorna där kunna hävda att de är fria individer? Det är omöjligt, för den som ”äger” naturresurserna besitter ett monopol som kan användas för att kontrollera de som är beroende av dessa naturresurser, denna del av jorden, och berika sig själv på deras bekostnad. Detta är lika aktuellt idag, som den tiden vikingarna ”frigav” sina trälar för att låta dem bli arrendetagare av vikingarnas mark. Samma mark de tidigare brukat under piska, fick de nu besittnings och brukanderätt över under full frihet, förutom att de måste skapa så pass mycket inkomster från marken att de kunde betala vikingarna det pris som arrendekontraktet fastställt. Det var lite bättre än piska, men osynliga bojor satt alltjämt kvar på deras hårt arbetande lemmar och frukten av deras arbete var inte deras fullt ut. Att äga mark är makt!

/Jonas Lagander

(fortsättning följer!)

__________________________________________________________________________________________

Om mig själv:

En östgöte med intresse för hållbarhetsfrågor. Universitetsutbildad inom turismvetenskap, passionerad biodlare och landsbygdsromantiker. Flydde nyligen stadens gråhet och stress till en lugnare naturnära tillvaro. Övertygad georgist med närekonomiskt fokus, ständigt på jakt efter den sanna friheten och den fulländade holistiska balansen. Saknar politisk representant i Riksdagshuset och hade helst velat representera sig själv utan mellanhand. Förespråkare av komplementära valutasystem och kooperativa lösningar. Hittas vanligen med kaffekopp i hand.