Archive by Author

Vi behöver inte fler arbeten

11 Okt

ekonomiska

 

Ett nytt ekonomiskt system börjar med en ny värdegrund. Många av oss (inte minst vår riksdag och regering) är så hårt insyltade i det nuvarande ekonomiska systemet att det är svårt att se en annan möjlighet trots att vårt nuvarande system är så uppenbart ohållbart. Vi ser det omänskliga överallt omkring oss. Hur människa efter människa faller offer för en genomgripande inhuman samhällsföreställning där pengar om och om igen visar sig ha ett högre värde än människoliv. Där ekonomiska behov står högre i kurs än mänskliga behov. Den genomgripande frågan rent politiskt har blivit ”Vad behöver vår ekonomi?” istället för ”Vad behöver människan?”. Som om dessa frågeställningar vore synonyma. Det är de inte.

Oavsett regeringsfärg så har vi fortsatt att bedriva samma enkelspåriga politik. Arbetslinjen och ”full sysselsättning” förväntas vara lösningen på vårt samhälles samtliga problem. Vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort. Vi fortsätter att försöka lösa problemen med samma tankesätt som skapade dem. Men lösningen ligger inte i sänkt arbetslöshet. Lösningen ligger i en omfördelning av våra resurser. Varför ska full sysselsättning över huvud taget vara ett mål? Varför är inte målet i vår högteknologiska kultur – mer fritid och frihet för individen? Vi behöver inte fler arbeten. Det finns tillräckligt att göra! Vi behöver däremot omfördela de arbeten som finns och de ekonomiska resurser som finns. Varför talar ingen etablerad politiker om detta?!

En omstrukturering och omvärdering av vårt ekonomiska system börjar med att vi förändrar vårt samhälles värdegrund. Där människovärde står högre än pengavärde. Där individens välmående ligger till grund för kollektivets välmående. Systemet ska vara till för individen, inte tvärt om. Samhället och pengen har i sig inga behov. Det är individer som har behov.

ETT EKONOMISKT PYRAMIDSPEL

ecoVi behöver se och förstå är att vi alla för närvarande ingår i ett ekonomiskt pyramidspel, i ett spel som vi alla gemensamt håller på plats. Lite som när man svarade på ett kedjebrev som barn och skickade kexchoklad och tuggummin till dem överst på listan men aldrig fick något tillbaka. Om du får något tillbaka så betyder det att du inte är längst ner i pyramiden.

I ett pyramidspel finns alltid vinnare och förlorare. Flest förlorare. Segregationen i vårt samhälle är för närvarande ett resultat av det ekonomiska pyramidspel som vi ingår i. Pengar är lika med förmågan att skapa mer pengar, och mer pengar är lika med makt över andra människors liv, över de människoliv som saknar pengar till sin överlevnad. Dvs ett sorts förtäckt slaveri.

Den enda rättvisa fördelning som vi människor har försetts med är 24 timmar per dygn. Men med stora ekonomiska kapital kan du investera och låta andra arbeta åt dig för att öka din inkomst och ditt kapital. Just nu skriker samhället åt de sjuka och utslagna som inte längre förmår arbeta. Vi skriker åt de människor till vilka samhället inte kan erbjuda detta ”heliga” arbete. Vi försöker tvinga in dessa människor i en massa åtgärdsprogram. Samtidigt så hyllar vi dem som sitter på kapitalet, trots att även deras arbetsinsats är minimal. De tjänar pengar på att ha pengar, dvs genom spekulation och andra människors hårda arbete. De tjänar pengar på att låna ut pengar, dvs. genom ränta. De håller nyckeln till vår överlevnad i sina händer och vi – den stora massan – dansar som blödande marionetter.

EN HEL VÄRLD I SKULD

bankIbland tänker jag att det var väldigt synd att det inte var jag själv som kom på idén att etablera det allmänt vedertagna bankväsendet och Federal Reserve (som idag påverkar hela världsekonomin). Tänk vad synd att det inte var jag som var först med att komma på räntesystemet! Ty det är en alldeles ypperligt bra affärsidé även om den är direkt inhuman och fullständigt oetisk. (Jag skulle förmodligen inte ha varit känslomässigt kapabel att genomföra den.)

”Hej! Här får du låna några siffror av mig (luft). För dessa siffror kan du köpa dig ett hus där du kan bo. Jag tar givetvis huset (dvs. det verkliga värdet) som säkerhet, så om du inte kan betala tillbaka luften till mig så tar jag ditt hus ifrån dig. Du får betala tillbaka din skuld (luften) till mig med ränta (dvs. med riktiga, värdefulla pengar).”

Räntesystemet är så vedertaget att ingen människa i stort sett ifrågasätter dess existens. ”Så har det väl alltid varit?” Få människor ser hur räntesystemet förslavar majoriteten av befolkningen och så även vår världs regeringar som också är satta i skuld, ökad skuld och ökad skuld.

Räntan skapar två avgörande problem:

1.  Den skapar segregation. De som inte har pengar (de fattiga) behöver ta ett lån, på vilket de betalar ränta. De som har pengar (de rika) får i sin tur ränta på sitt kapital. Vem betalar då de rikas inkomstränta? Jo, de fattiga givetvis. (Robin Hood vrider sig förmodligen i sin grav).

2. Den ökande (påhittade) skulden tillsammans med den ökande räntan bidrar även till det skapade behovet av ständig tillväxt. Vilket medför att vi producerar saker ingen behöver och tjänster som är helt överflödiga. Vi producerar mer (på bekostnad av vår miljö) så att människor kan konsumera mer och hålla pengen i rullning. Vi måste hela tiden gå med vinst och jobba hårdare, snabbare, mer effektivt och bättre för att täcka räntan av våra ökande skulder. Såklart att politikerna vill ha ut oss i arbete. Det är ju vi som tjänar pengen, istället för att pengen tjänar oss. Men är det vettigt att försöka stoppa en hjärnblödning med ett plåster? Är det vettigt att försöka åtgärda symptomen utan att åtgärda orsaken?

Hela vår värld är i skuld och ingen har egentligen någon praktisk möjlighet att betala tillbaka den skulden. Världsskulden ligger idag på totalt ca 51 triljoner dollar. Till exakt vem är vi skyldiga detta belopp? Regeringar lånar mer pengar för att betala räntor på de lånade pengarna. Det krävs ingen expert i ekonomi för att konstatera det ohållbara. Matte åk 2 räcker!


DET FINNS EN ANNAN VÄG!


grundtrygghetEnhet förespråkar ett både räntefritt och spekulationsfritt samhälle. Vi verkar för en total omfördelning av våra ekonomiska och mänskliga resurser, samt av våra naturresurser. Det finns ett fåtal individer som rent ekonomiskt (inte livshotande) skulle förlora på denna omställning eftersom pyramiden skulle rasa. Men majoriteten skulle bli vinnarna och ALLA skulle ges samma trygghet och samma möjligheter.

1. Införandet av en Basinkomst skulle ge en grundtrygghet åt alla. De 24 timmar som vi alla har tillgodo per dygn skulle generera ytterligare inkomst i mån av din arbetsinsats – dvs av ditt personliga bidrag till samhället.

2. En skatteväxling från skatt på arbete till landskatt / naturresursdelning (Geoekonomi) skulle innebära att ditt eget arbete kommer dig själv till del medan uttaget av allmänhetens gemensamma naturresurser kommer alla till godo. Det skulle bland annat bli dyrare att förstöra vår miljö. Systemet skulle finnas till för oss, istället för tvärt om. Pengen skulle tjäna oss, istället för tvärt om. Men kanske viktigast av allt – Människoliv skulle återfå sitt rättmätiga värde och alltid prioriteras högre än pengar.

För den som vill förstå ”Kapitalismens återvändsgränd” rekommenderar jag denna dokumentär hos UR Play, med samma namn.

Sanna Nova Emilia
Språkrör för Enhet
Sanna Nova Emilia

Annonser

Jämlikhet i samhället börjar i vår relation till barnen

11 Sep

Förändring börjar inifrån. Detta är en av Enhets mest fundamentala ideologier. För mig handlar detta till stor del om att vi som människor börjar förstå vårt eget värde. När vi fullt ut känner och förstår vårt värde så inser vi i samma stund att alla människor – världen över – har exakt samma värde. Vi inser då att de hierarkiska strukturer som våra relationer och vårt samhälle är uppbyggt på aldrig någonsin kan erbjuda den balans, trygghet och frihet som varje människa längtar efter att få uppleva.

Jag föredrar oftast att använda ordet ”likavärde” framför jämlikhet eftersom vi varken är jämna eller lika. Däremot så är vi lika värda i vår olikhet. Detta är vad jag avser med ”jämlikhet” i denna text.

Likavärde

 

 

 

 

 

 

 

TRE STEG MOT ETT MER JÄMLIKT SAMHÄLLE

I följande textavsnitt beskriver jag vår väg mot ett mer jämlikt samhälle i tre steg:

1. De vuxnas jämlikhet med barnen.
2. Jämlikhet i våra vuxna relationer.
3. Jämlikhet mellan makthavarna och folket.

Texten är väl värd sin läsning för den som önskar se den nuvarande omställningen i samhället ur ett djupare och bredare perspektiv.

1. Vuxnas jämlikhet med barnen

Vad innebär det att som vuxen betrakta barnen som likvärdiga? Jag tror att det till stor del handlar om att se att barnen är fullvärdiga människor som förtjänar samma respektfulla bemötande som vi förhoppningsvis visar varandra?

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar skriver Kahlil Gibran i sin omtalade bok ”Profeten”. Vi som vuxna har av naturliga skäl ett fysiskt övertag över våra barn. Barnen är totalt beroende av oss för sin överlevnad. Vår uppgift är att ”hysa deras kroppar”. Att föda dem, värma dem, skydda dem, älska dem. Men ger det oss automatiskt rätten att bestämma över deras val och vilja? Hur skulle istället ett ömsesidigt samspel kunna se ut mellan vuxna och barn? Där vi kommunicerar och respekterar våra olika behov och viljor och finner gemensamma vägar för att tillgodose dessa?

barnochföräldrarSom försvarslösa barn är vi helt och hållet utelämnade åt omvärldens förmåga att tolka och tillgodose våra behov. Vi har till en början ingen förmåga att bemöta våra egna behov, än mindre förstå dem eller resonera kring dem. Så länge barnen är små och formbara till följd av sin egen fysiska underlägsenhet och maktlöshet så fogar de sig oftast under vår vuxna vilja. När barnen blir tonåringar känns de vuxnas fysiska över­tag inte längre lika påtagligt. De vet även att de rent praktiskt skulle kunna klara sig utan sina föräldrars omvårdnad. Det är här många börjar protestera mot omgivningen och kräver tillbaka rätten till sin egen identitet och till sin egen livsdröm. Rätten till sin egen kropp och själ. ”Stick och brinn morsan, du bestämmer inte över mig!”

2. Jämlikhet i våra vuxna relationer

Vad innebär det för oss att ha vuxit upp under förhållanden där vår vilja och våra behov inte har respekterats? Det innebär till stor del att vi aldrig utvecklas till ansvarstagande vuxna. Till vuxna som förmår ta ansvar för oss själva och våra behov. Vi fortsätter istället att leva i tron att det är någon eller någonting i det yttre som ansvarar för vår behovstillfredsställelse och vi fortsätter att leva i tron att detta är någonting vi måste kräva ifrån vår omgivning. ”Få mig att känna mig älskad och värdefull! Få mig att känna mig respekterad! Få mig att känna mig behövd!”

I varje relation finns alltid två drömmare med två olika drömmar (viljor). I en sund vuxen relation finns en öppen dialog kring våra förväntningar, drömmar och önskemål och en öm­sesidig hänsyn och respekt för såväl vår egen som den andres vilja. Vi uttrycker våra behov tydligt utan skuldprojiceringar och vi respekterar att vi inte alltid har samma önskemål och behov. I en osund vuxen relation uppstår ofta någon form av medberoendeproblematik där övervägande den ene eller växelvis båda två kontinuerligt gör avkall på sin egen dröm till förmån för den andres. Vi blir till varandras barn och föräldrar.

Denna maktobalans  i våra relationer – där vi varken respekterar vår egen eller den andres vilja – kan endast resultera i tre möjliga utfall:

1. Vi kompromissar bort oss själva för att stanna i relationen.
2. Vi lämnar relationen.
3. Vi transformerar vår föräldra/barn-roll i relationen och väljer att båda bli vuxna.

Vi har under lång tid genom historien levt i en maktobalans mellan kvinnor och män där männen antagit den mer bestämmande föräldrarollen. ”Kvinnan tige i församlingen!” Denna maktobalans är på väg att jämnas ut och är numera inte nödvändigtvis könsrelaterad.

Det vi ser tydligt är att relationer med denna maktobalans inte är hållbara i längden. Vanligtvis är det ”barnet” i relationen som likt tonåringen reser sig upp och går. ”Stick och brinn, du bestämmer inte över mig!”

frihetVi må hända ha betraktat det som ”kvinnans frigörelse”, men det handlar mer om vår mänskliga frigörelse ifrån generella maktövergrepp. Naturen strävar ständigt efter harmoni och balans.
Vi människor är inget undantag.

3. Jämlikhet mellan makthavarna och folket

Jag tror att du börjar ana vart jag är på väg. Den hierarkiska maktstruktur som vi lever i – där ett fåtal utsett sig till att ha bestämmanderätt över flertalet – är på väg att falla sönder. Vi ser resultatet av det överallt i vår värld just nu. Revolution efter revolution av människor som går ut på gator och torg i protest emot orättvisor och maktövergrepp.

Vi skulle kunna betrakta vår mänskliga ålder just nu som en tonårsålder där vi är på väg att bli vuxna. Där vi inte längre är beredda att låta någon annan styra och kontrollera oss i utbyte mot ”fysisk trygghet och överlevnad”. Där vi inte längre offrar våra själar eftersom vi nu själva är förmögna att hysa våra kroppar. Vi inser att vi inte längre är beroende av staten/regimen för att få våra behov tillgodosedda. Vi inser att våra makthavare i själva verket är mer beroende av oss än vad vi är av dem. Vi inser att vi inte längre är beredda att sälja vår frihet i utbyte mot löften om brödsmulor och allt hårdare krav och kontroll.

Människor börjar bli tillräckligt medvetna för att genomskåda och emotsätta sig detta fullkomligt oförsvarliga maktövergrepp som vår världs regimer och vårt ekonomiska system utövar. Människor accepterar in längre att leva i en värld av existentiell orättvisa, ojämlikhet, segregation och förtäckt slaveri. Folket (barnet) reser sig upp emot Staten (föräldern) och deklarerar i gemensam kraft: ”Stick och brinn! Ni bestämmer inte över oss!”

Varje människa som vågar växa och bli vuxen – dvs. som hellre vågar ta sitt ansvar än att lyda, som ser sitt eget värde och därmed vägrar acceptera alla former av övergrepp och förtryck – är medskapare till det jämlika samhället.

Kan du se ditt eget värde?

Sanna Nova Emilia
Språkrör för Enhet

Sanna Nova Emilia

Sverige – en skendemokrati

6 Maj

“Forget the politicians. The politicians are put there to give you the idea you have freedom of choice. You don’t. You have no choice. You have owners. They own you. They own everything. They own all the important land, they own and control the corporations that’ve long since bought and paid for, the senate, the congress, the state houses, the city halls, they got the judges in their back pocket, and they own all the big media companies so they control just about all of the news and the information you get to hear. They got you by the balls. They spend billions of dollars every year lobbying to get what they want. Well, we know what they want. They want more for themselves and less for everybody else. But I’ll tell you what they don’t want. They don’t want a population of citizens capable of critical thinking. They don’t want well informed, well educated people capable of critical thinking.”

― George Carlin


– KONKURRENSENS VINNARE

images (5)Det är inte enbart en rödgrön röra. Det är en riktigt osmaklig geggamojja och det är du och jag som betalar för den. Det är vi som betalar för segregationen. Och då menar jag inte bara med pengar, utan med vår hälsa, vårt välmående och vår frihet.

Staten säljer ut våra nödvändiga samhällsfunktioner till privata aktörer som drivs av privata vinstintressen. Vi betalar samma skatt och lite till. Vilka fick det bättre? Vilka fick mer resurser? Vilka blev vinnarna? Barnen? De sjuka? De gamla?

Privatiseringen av den offentliga sektorn sades vara bra för konkurrensen. Och konkurrens må hända vara bra för pengen men inte automatiskt bra för människan. Varför ska våra nödvändiga samhällsfunktioner drivas i vinstsyfte? Varför återinvesteras inte överskottet i ökad vårdkvalitet eller i ökad lärartäthet i våra skolor? Privatiseringen av den offentliga sektorn sades även vara bra för valfriheten, men vad har vi att välja på när våra skattepengar går till riskkapitalisters skatteparadiskonton istället för till våra skolbarn?

Reinfeldt, Björklund mfl. kan inte göras ensam ansvariga för ett helt systems snedvridna prioriteringar. Men kanske att vi alla som tyst och godtroget fortsätter tro på lögnerna och tror att vi tar vårt medborgerliga ansvar genom att lägga en lapp i en valurna en gång vart fjärde år, för att sedan bara se spektaklet fortsätta, kan betrakta oss själva som medansvariga? Vi kan inte förvänta oss ett nytt resultat genom att göra samma val som vi tidigare har gjort. Om vi  vill uppnå någonting som vi aldrig tidigare uppnått behöver vi göra någonting vi aldrig tidigare har gjort. Så vad har vi  för alternativ?

Ur Enhets partiprogram: ”Med dagens lagstiftning är det mycket svårt att förhindra att aktiebolag på ett eller annat sätt för över överskott i verksamheten till vinstuttag. Enhet föreslår därför att en ny företagsform skapas som är anpassad till att bedriva privat verksamhet inom skola, vård och omsorg utan vinstuttag.”

– IDEOLOGIER TILL SALU!

warMen det är inte enbart våra nödvändiga samhällsfunktioner som politikerna säljer ut, de säljer även sig själva.  ”Plötsligt betyder allt som S-männen slogs för ingenting” skriver Jan Guillou i en artikel där han ifrågasätter politikernas ökade tendens att sälja ut sitt politiska inflytande till riskkapitalister efter avslutad politisk karriär. Mot en prislapp på 50 000 kronor kan tidigare politiker åta sig att med hjälp av sina kontakter arbeta för att att lyfta fram önskade motioner i riksdagen och som Lars Leijonborg uttrycker det ”medverka till förändringar som går snabbare än vad det kanske behöver göra enligt vissa regelböcker.”

De som har mest pengar har således även den största möjligheten att påverka. Kanske den enda möjligheten att påverka. (Det vet vi vanliga människor ingenting om). De som har pengarna har makten. Låter det som en demokrati i dina öron? I mina öron låter det snarare som en plutokrati. Och kanske är det i synnerhet detta som vi – Svenska folket – i första hand behöver se. Att vi lever i en skendemokrati. Att det i det stora hela inte spelar någon roll på vilket av de etablerade partierna som lotten faller eftersom det i första hand inte är en ny regering vi behöver utan ett helt nytt system. Ett system som värnar om människans bästa istället för om pengens. Ett system där vårt lands välfärd mäts i våra medborgares hälsa, lycka och välmående, inte i storföretagens vinster eller i tjockleken på aktieägarnas plånböcker. I Bruttonationallycka, inte i  BNP. Ett enkelt litet skifte i tanken – från peng till människa!

I programmet ”Lönesänkarna” – Dokument Inifrån SVTplay  (som jag verkligen rekommenderar alla människor att se!) – beskrivs tydligt den politiska agenda som de senaste 30 åren arbetat för att hålla lönerna nere och öka företagens vinster.

Ur programmet: ”Sverige har förändrats i grunden, en allt mindre del av det växande välståndet kommer vanliga människor till del. Inkomstklyftorna har ökat snabbt och inte på 100 år har svenska löntagare fått så lite betalt i förhållande till vad de faktiskt producerar. I trettio år har svenska politiker – oavsett färg – bidragit till att hålla nere lönerna i landet. Förhoppningen har varit att det ska leda till investeringar och jobb. Men investeringarna är fortsatt små och arbetslösheten har ökat över tid.”

– FRÅN SKENDEMOKRATI TILL GEMENSKAP

the powerNär vi inser det nära samspelet mellan de stora bolagen och våra politiker så är det inte särskilt långsökt att konstatera att även politiker är människor som ser till sina privata intressen i första hand. Det är ett sådant system vi har skapat. Där konkurrens går före samarbete och där vi tvingas slåss emot varandra för vår rätt att överleva. I vårt nuvarande system så är vår mänskliga grundtrygghet ingen given självklarhet.

(Läs om Enhets förslag om Basinkomst)

De människor som har mest att förlora på att nuvarande system förändras är de som har mest pengar, och de som har mest pengar är även de som i rådande system har mest makt. Det skulle kunna vara ett moment 22 om vi övriga fortsatte att blunda för det som sker. Om vi fortsatte att låta oss köpas av vallöften som alltid lockar oss med löften om mer pengar, om några hundralappar extra i plånboken varje månad, sänkta skatter, höjda bidrag osv. (Vilka alltid plockas tillbaka i någon annan ände.) Det skulle kunna vara ett moment 22 om vi – Svenska folket – fortsatte att inbilla oss att vi lever i en demokrati för att vi har rätt att rösta var fjärde år, och att vår röst i det stora hela har någon betydelse när vi röstar på den röd-grön-blåa röra som enbart visat sig vara olika färger av samma blåmärke. (Hur länge ska vi låta oss luras?)

Även du och jag behöver vidga våra sinnen och våra visioner, till att omfatta fler än oss själva och vår privatekonomi. Vi behöver lyfta blicken och ställa oss de avgörande frågorna kring hur vi gemensamt bygger ett samhälle där vårt mänskliga välmående står i fokus. Ett samhälle vars största mål är att hålla människor, djur och natur vid liv – istället för att hålla pengen och maktstrukturer vid liv. Vi vet redan idag att om det vore människors bästa som stod i fokus för våra nuvarande regeringar så skulle världen inte se ut som den gör.

Det är upp till dig och mig att välja någonting nytt. Att välja bort det som inte längre fungerar. Det är upp till dig och mig att börja arbeta tillsammans för en gemensam vision, istället för att fortsätta sälja vår röst för ett par ynka hundralappar extra i plånboken. När jag talar om en fredlig värld där alla människor har sina grundläggande behov tillgodosedda och där vi alla lever på samma villkor med samma självklara rätt att leva och överleva. Ett samhälle i samarbete istället för i konkurrens. Ett samhälle i gemenskap istället för i segregation och individuella kamper. Då brukar jag få till svar att jag talar om en utopi. Dvs om en plats som inte  finns. Men även om den platsen inte finns idag så kan den skapas. Den dagen tillräckligt många av oss tror på den och även tar vårt personliga ansvar för att skapa och leva den, då är den utopin inte bara möjlig. Den är ofrånkomlig.

Sanna3 (2)Sanna Nova Emilia
Språkrör för Enhet och medmänniska

Kampen för överlevnad kan bli vår egen död

28 Mar

hands earth edited

”The Dalai Lama, when asked what surprised him most about humanity, answered: “Man. Because he sacrifices his health in order to make money. Then he sacrifices money to recuperate his health. And then he is so anxious about the future that he does not enjoy the present; the result being that he does not live in the present or the future; he lives as if he is never going to die, and then dies having never really lived.”

Jag är inte fullt lika förvånad över detta fenomen som Dalai Lama, även om jag tycker att det är lika sorgligt. Allting bottnar i rädslan att inte överleva. Denna sårbarhet finns djupt rotad i oss alla och den har blivit till ett gift som genomsyrar alla våra sinnen. Om döden inte fanns, hur skulle vi leva då? Kanske skulle vi känna oss tryggare? Men kanske skulle vi samtidigt förlora förmågan att uppskatta livet? Vad vet jag?

 
 
ANPASSNING OCH UTIFRÅNSTYRNING

Vissheten om att vår personliga överlevnad står och faller med vår omgivnings välvillighet för att förtjäna vår plats i gruppen är någonting som blir tydligt för oss redan från vårt första andetag. Barnet förstår instinktivt att hennes fysiska överlevnad står och faller med de människor som omger henne. Anpassningen och utifrånstyrningen börjar redan där och då. Vad krävs av mig för att jag ska få tillhöra gruppen? Vad krävs av mig för att jag ska förses med det jag behöver för att överleva?

För att försäkra min egen trygghet och överlevnad behöver jag se till att jag är omtyckt och älskad. Ett avvisande är i sin yttersta form förknippat med ett dödshot. Ett djur som förpassas ur flocken klarar sig inte särskilt länge på egen hand, så i vår beslutsamhet att överleva börjar vi successivt redan från början att utplåna oss själva. Utplåna våra egna drömmar, våra egna behov, våra egna känslor, för att vår person ska bli accepterad av gruppen. Trettio år senare går vi in i väggen. Utbrända. Utbrända av uppgiften att få tillhöra och duga. Utbrända av uppgiften att överleva.

Som barn vet vi exakt vad vi vill och inte vill ”Nej nej nej nej!”. Vi kallar det trotsålder. Är det inte märkligt? Vi kallar barnets vilja för trots bara för att den inte överensstämmer med vår vilja. Trettio år senare får vi som vuxna gå ”Lär-dig-säga-nej-kurser” och på nytt lära oss att respektera de egna gränser som systematiskt blivit ignorerade under vår uppväxt.

 
 
”SURVIVAL OF THE FITTEST”

Tänk om jag inte lär mig matematik mamma, då kommer jag inte få ett jobb när jag blir stor”. Min 9-åriga son oroar sig redan för hur han ska överleva i vuxen ålder. För ett par veckor sedan skulle jag börja en ny anställning. Kvällen innan fick min dotter hög feber, vilket resulterade i feberkramper. Det blev uppståndelse här hemma. Oro och gråt. Men så småningom lade sig lugnet och jag insåg att jag givetvis inte skulle kunna börja min nya anställning dagen därpå. Det insåg min son också, varpå han allvarligt konstaterade att ”Och du som skulle börja på ditt nya jobb i morgon mamma. Nu kommer du att få sparken innan du ens har börjat.” Han har redan lärt sig spelets regler. ”Survival of the fittest”.

 
 
DET STORA ALLVARET

När jag föreläser brukar jag fråga om publiken kan nämna några ”Barnegenskaper” och de lyckas alltid pricka in flera stycken. ”Nyfikenhet! Glädje! Lekfullhet! Kreativitet! Sårbarhet! Ärlighet! Självkänsla!” svarar publiken med ett alldeles speciellt skimmer i blicken. Och jag undrar vad som fått oss att tro att detta skulle vara egenskaper som i första hand tillhör barnen när det är egenskaper som tillhör människan. Det är onekligen någonting påtagligt som händer med oss under resan ut i det vuxna livet. ”Det stora allvaret” får mer och mer plats och utrymme inom oss. Vi får tidigt lära oss att vi måste studera för att kunna få ett jobb och att vi måste få bra betyg, helst bäst betyg för att klara den hårda konkurrensen, för att på sikt kunna försörja oss och överleva. Överlevnad är ingen given mänsklig rättighet. Du måste förtjäääääna ditt uppehälle! För-tjäna, tjäna före, så att du får rätten att leva.

”Det stora allvaret” – överlevnadsallvaret – är ett gift som gör oss sjuka. Det får oss att ruttna inifrån. ”Det stora allvaret” tystar skrattet, kväver lusten, dödar lekfullheten och förpestar nyfikenheten. Livet blir inte längre till en upptäcktsresa, en dans och ett äventyr. Livet blir till en kamp för vår egen överlevnad. Och vi utplånar inte bara våra egna personer för att överleva, vi utplånar även jorden. Vi utarmar våra naturresurser för att producera än mer varor som vi kan sälja så att vi kan tjäna pengar, så att vi kan konsumera saker vi egentligen inte behöver, så att andra kan tjäna pengar och förtjääääna sitt uppehälle. Förtjäääääna rätten att överleva. ”Välkommen till jorden kära barn, nu måste du under resten av ditt liv bevisa att du förtjänar att vara här.”

Vissa är bättre på detta än andra. Vissa lyckas samla mer överlevnadspoäng (dvs mer pengar) än andra. Och vissa sätt att förtjäna sitt uppehälle på ger mer överlevnadspoäng än andra. Om du tar hand om sjuka människor så får du tex. inte lika mycket överlevnadspoäng som om du jobbar med att låna ut överlevnadspoäng till höga räntor.

Det system vi byggt upp och skapat strider helt emot vårt naturliga kretslopp. Emot naturens kretslopp. Tänk själv. Vad skulle hända i våra kroppar om vi enbart samlade kroppens blod på vissa utvalda ställen? ”Nä du kära lilla högerben, du har inte förtjänat lika mycket blodtillförsel som vänsterbenet, så nu skickar vi sju gånger så mycket mer blod till vänsterbenet och du får klara dig på existensminimum.” Vad skulle hända om vi byggde liknande fördämningar i våra kroppar som vi gör i vår samhällsekonomi? Om vi snedfördelade blodet i våra kroppar på samma sätt som vi snedfördelar pengar och mat i samhället, där vissa får svälta och kämpa för sin överlevnad medan andra lever i sådant överflöd att själva överflödet gör dem sjuka. Vad skulle hända? Vad är det som får oss att tro att vi som individer kan ha olika värden och olika rätt till överlevnad?

 
 
OM ATT SE HELHETEN

Den individuella kampen för överlevnad kan på sikt bli vår egen död. Så länge vi inte förstår att varje del, varje människa, varje levande entitet, utgör en avgörande del av helheten och har samma vikt och värde så kommer vi att förbli ett haltande samhälle med för mycket blod i ena benet och för lite i det andra. Vi befinner oss alla på samma jord, vi dricker av samma vatten, vi andas samma luft och vi värmer oss under samma sol, precis som våra celler befinner sig i samma kropp, livnärda av samma vatten och syre och uppvärmda av samma hjärta. Så vad är det som får oss att tro att vi på sikt ska kunna fortsätta att leva som om inte varje del är lika viktig och värdefull i helheten?

För en helare värld…

Sanna Nova Emilia
Språkrör och medmänniska

Ett alternativ till Moderaternas skolpolitik

15 Feb

Idag satte jag frukost-kaffet i fel strupe när mina fortfarande sömndruckna ögon möttes av Moderaternas nya skolpolitiska förslag.  Inom loppet av drygt 50 sekunder av filmklippet ni kan se här,  blev jag attackerad av totalt 4 hårda käftsmällar:

1. Betyg ifrån åk 3
2. Fler nationella prov
3. Skolplikt från förskoleklass
4. Skolplikt under sommarloven

skoltrött

Anders Borg stod där och log lite hånfullt medan jag sakta försökte kravla mig upp ifrån golvet igen. Domaren räknade högt: 1 -2 – 3 – 4  – Här någonstans så hade jag lyckats resa mig på upp på knä.  – 5 – 6 – 7 Här hade jag fått upp den ena foten i golvet – 8 – 9 – 10. Här stod jag upp på bakbenen med armarna i luften som en vrålande grizzlybjörn – fullt och fast besluten att dra Anders Borg i den lilla tofsen. För det här fungerar verkligen inte längre. Varje vettig människa förstår att detta är ohållbart!

Moderaternas ”nya” skolpolitiska förslag är paradoxalt nog ett strålande bevis på att kunskap ÄR en stor bristvara i vårt samhälle. För att inte tala om bristen på fantasi, kreativitet och ett fritt, nyskapande, innovativt tänkande. En kunnig människa skulle aldrig komma på tanken till ett dylikt förslag. Mer av samma, mer av samma, mer av samma. Vi lever i ett samhälle som saknar förståelse för människans grundläggande behov och hur dessa ska tillgodoses, såväl fysiskt, psykiskt och socialt som spirituellt. Skolan är ett strålande exempel på den bristande kunskapen kring människans behov. Segregationen mellan människor och isoleringen börjar redan där – i konkurrensens och bedömningarnas rike – där vi tidigt får lära oss att det handlar om att ”kämpa” och slåss emot varandra för att vinna en plats och en tillhörighet i hierarkin, istället för att se att varje individ bär sin egen nyckel till den gemensamma dörr som bygger på samarbete och medmänsklighet. Där våra likheter förenar och våra olikheter kompletterar.

Om skolan byggde på den kunskap och forskning som finns idag kring mänsklig utveckling och evolution (hjärnforskning, psykologi, kvantfysik, näringslära etc.) så skulle den inte kunna se ut som den gör idag. Alla skulle se det fullständigt förödande i det vi gör. Men så länge skolan handlar om att slussa ut nästa generation i ett system som handlar om att hålla pengen vid liv istället för att hålla människor, djur och natur vid liv, så kommer vi fortsätta att gräva vår egen grav. Djupare och djupare…

Moderatenas förslag är inte att ta ansvar. Det är att lägga över ansvaret och konsekvenserna av vår egen okunskap på barnen. Socialdemokraterna har i stort sett samma förslag som Moderaterna inför det kommande valet. Så, vad ska vi rösta på? Vi som ser det ohållbara? Vi som inte tycker det är okej att budgetstyrda omedvetna politiska beslut får förstöra våra barn? Döda deras motivation, underminera deras självkänsla, omintetgöra deras kreativa förmågor och begå övergrepp på deras naturliga och medfödda lust att lära?

Om vårt mål är att bidra till en värld av goda producenter, konsumenter och psykpatienter – WAY TO GO! Men om vårt mål är att bidra till en värld av självmedvetna, trygga, harmoniska, hållbara och hälsosamma människor, med förmåga att ta ansvar och se sin delaktighet i helheten – då behöver vi stanna upp och tänka om. Vad gör en människa till en människa? Vilka är våra mänskliga behov?

Jag kan för mitt liv inte förstå hur skolan kan vara en ”politisk fråga”. Vad har skola och våra barns  bästa med politik att göra? Skolan borde vara grundad på expertis och djupgående kunskap för en människas behov och lärandeprocesser. Våra skolor borde stå utanför denna färgglada pajkastning som råder i Rosenbad. De borde vara heliga. Inte ett mål för experimentgalna politiker som saknar kunskap och förståelse för hur deras beslut påverkar dem som besluten berör. Men så länge skolan nu ÄR en politisk fråga så behöver vi välja en politik som styrs av visioner istället för av budgetar. Vi behöver välja en politik som styrs av medmänsklighet och människovärde framför pengavärde – och detta finns inte att finna hos de etablerade politiska partierna.

Jag önskar därför lyfta fram Enhets skolpolitiska agenda som ett alternativ till Moderaternas förslag. Jag ber dig att ta ett djupt andetag och fundera över vilket av dessa alternativ som skulle kännas bäst för just dig. Släpp alla tankar på ”Ja men vi måste ju kunna stå oss emot andra i den hårda konkurrensen på arbetsmarknaden”  Släpp och känn efter i hjärtat. Vad känns mest sant för dig? Hur skulle du själv vilja bli vägledd om du var ett barn igen?

Jag hoppas att många ska få upp ögonen för Enhets politiska program och våga överge de gamla etablerade partierna inför nästa val. Vi behöver inte en ny regering i första hand, vi behöver ett helt nytt system! Det gamla etablerade är numera enbart olika färger av samma blåmärke. Låt oss höja blicken, låt oss vidga hjärtat, låt oss tänka nya tankar och skapa nya möjligheter – för dig, för mig och för våra älskade barn!

För en mer medveten och kunnig vuxenvärld…

Sanna3 (2)Sanna Nova Emilia


 

 

 

 

Del ur Enhets politiska program – Skola/Utbildning
– Dela gärna!

Enhet skolpolitik 1-page-ny

Enhet skolpolitik 2-page-ny

Enhet skolpolitik 3-page-ny

Skammen är stressens motor och bränsle

6 Dec

5 Jonna SörenssonSkammen  (vilket är självkänslans totala motsats) bygger på en upplevelse av ovärdighet, ofta en djup förankrad känsla belägen bortanför vårt medvetna medvetande. De flesta av oss är inte medvetna om att vi går omkring med en kronisk känsla av skam. En känsla som lagrats inom oss som en omedveten programmering innan vi hade ord eller tankar med vilka vi kunde formulera eller definiera vår upplevelse. Ett barn som utsätts för aggressioner, avvisanden, ogillanden, kränkningar, kärlekslösa handlingar, ignorans och projektioner (till följd av en vuxenvärlds övergrepp och oförmåga att själv ansvara för sina känslor och upplevelser av otillräcklighet, maktlöshet och stress) hamnar i upprepad stress och chock. Samma sak gäller för ett barn som ständigt måste bevisa sin värdighet – i form av tester, prov, betyg, prestationer, jämförelser etc. där det ständigt finns en yttre måttstock för om barnet duger och är godkänt eller inte. Barnet har inte förmågan att resonera kring upplevelsen och vet inget annat än att göra sig själv skyldig till vuxenvärldens utageranden och övergrepp. När den skulden blir för stor att hantera och inte heller medvetet kan analyseras så tränger den direkt ner i vår undermedvetna uppfattning om oss själva. Och vi har alla varit dessa barn.

Skammen säger till oss att vi behöver vara någonting annat än vi är – någonting mer, någonting bättre, någonting större, smalare, finare och snyggare – för att förtjäna livets goda, som t ex. andra människors omsorger och kärlek och vår egen lycka och glädje. Vi lever i en ständig stress i vår uppgift att bli ”denna någon”, i en ständig stress över att uppfylla dessa omvärdlens krav och förväntningar som vi gjort till våra egna, för att få ynnesten att ta emot livets rikedomar. Vi lever i ständig kamp och i ständig jakt med den ständigt grundläggande känslan av oberättigande (som vi oftast är helt omedvetna om att vi bär). Vi blir krävande, kontrollerande och skuldbeläggande. Vi försöker ständigt bevisa för omvärlden att vi förtjänar kärlek, respekt och uppmärksamhet – för att vi lever i tron att vi behöver omvärldens godkännande innan vi har rätt att ta emot det goda. Men så länge vi drivs av en känsla av ovärdighet – dvs skam – så kan det vi får aldrig fylla våra tomrum eftersom känslan av ovärdighet finns inom oss. Vi förmår inte vara närvarande i det vi tar emot, för redan när vi befinner oss i upplevelsen att få ta emot någonting gott så har processen startat på nytt. ”Hur ska vi bli ännu bättre, ännu mer, ännu större, ännu vackrare, ännu rikare, ännu häftigare, ännu godare? För att få rätten att ta emot ännu mer?”

Vi blir till en värld av utsvultna, panikslagna barn som ständigt försöker rättfärdiga vår egen existens och vår rätt att få våra egna behov tillgodosedda, trots att våra behov i SIG är belagda med skam. Vår önskan att få njuta av livet och få det vi önskar oss är ofta förankrat i en djup skam. ”Du bara tjatar och tjatar. Ser du inte att mamma är upptagen?”, ”Du ska bara ha, och ha, och ha. Bortskämda unge! Tänk på barnen i Afrika!”. Men vi är alla här med samma önskan: Att få ut det bästa möjliga av vår livsupplevelse. När vi accepterar detta så upphör kampen. Kampen för att få andra att ge oss godkännande och värdighet och den ständiga inre kampen emot våra egna behov och önskningar.

Mänskliga fenomen och uttryck som har sitt upphov i skam är tex följande:

– Stress (och alla dess fysiska följdsjukdomar).
– Frustration
– Irritation
– Krav/ultimatum
– Rättfärdiganden/Försvar
– Otillräcklighet
– Perfektionism
– Depression, apati, olycka, ångest
– Prestationsångest
– Ilska, hat, vrede, våld, fientlighet
– Självskadebeteenden
– Anklagelser/Självanklagelser
– Oförmåga att njuta och ta emot livets goda
– Oförmåga att vara närvarande
– Oförmåga att möta blickar
– Oförmåga att älska och ta emot kärlek
– Oförmåga att visa sin sårbarhet och möta andras sårbarhet
– Oförmåga att släppa någon inpå livet
– Manipulation, projektioner
– Maktmissbruk/känsla av maktlöshet
– Missbruk
– Kontrollbehov
– Bitterhet, självömkan
– Fördömanden
– En önskan att ständigt vilja rädda och hjälpa andra
– mm.

I den stund som skammen – d vs känslan av ovärdighet – släpper sitt grepp om oss, så släpper även stressen och behovet att kontrollera vår omgivning. Vi behöver inte längre jaga det vackra, det kärleksfulla, underbara, ljuvliga, njutningsfulla, glädjerika, lyckliga. Vi behöver heller inte fördöma andra för att de inte ger oss det vi vill ha eller önskar oss. Den eviga jakten och den eviga stressen upplöses i intet när vi in i den djupaste roten av oss själva inser att vi har rätt att njuta av livet och ta emot livets rikedomar i varje ögonblick, utan motprestation. I den stunden som vi med vårt fulla väsen – inifrån och ut – förstår detta, så är befrielsen total och lugnet och harmonin ett oundvikligt faktum.

Och allt detta kan jag givetvis skriva, för att jag fram till helt nyligen varit mer styrd av min egen skam än vad jag någonsin kunnat förstå.

För en skamfri och lyckligare värld…

Sanna Nova Emilia 
http://www.sannanovaemilia.se

Jag skiter i dina betyg…

21 Sep

Till mina egna barn och alla andra vackra barn där ute i världen, som just nu står inför ett nytt läsår med nya utmaningar.  Må ni alltid minnas och känna vari ert sanna värde består ♥

Mitt älskade barn…

Jag kommer aldrig att bry mig om vilka betyg du får, jag kommer bara att bry mig om ifall du kände glädje under tiden då du lärde dig dina nya kunskaper. Jag kommer aldrig att bry mig om vilken siffra du bidrar till i statistiken. Jag kommer aldrig att bry mig om vilken rangordnad plats du sätter Sverige på i den internationella jämförelsen eller hur väl du anses kunna bidra till den globala konkurrensen. Jag kommer aldrig att bry mig om hur systemet ser på dig, jag kommer bara att bry mig om hur du ser på dig själv. Jag kommer bara att bry mig om hur mycket av dig själv som du fick lov att uttrycka och lära känna under tiden då du utforskade världen och påbörjade din vandring ut i vuxenlivet.

Om du lyckas gå igenom dina skolår med bibehållen självkänsla och livsglädje, med förmågan att höra dina egna tankar ibland myllret av tankar. Om du lyckas gå igenom dina skolår med bibehållna drömmar och tillit till livet och världen. Om du lyckas gå igenom dina skolår med bibehållen tilltro till dig själv och andra människor, med bibehållen nyfikenhet och entusiasm inför vad livet kan ge dig och inför vad du kan bidra med till livet. Om du lyckas gå igenom dina skolår med bibehållen känsla för ditt oändliga värde som människa – med bibehållen kärlek och empati för dig själv och andra – då har du gjort ett hästjobb mitt älskade barn. Om du står där på din student (eller på någon annan plats där du vill stå) med din integritet intakt, med ett ogrusat livsmod och med din kreativa skaparkraft oförstörd, då har du åstadkommit mer än vad någon någonsin kunnat förvänta sig av dig.

Om du står där i full kontakt med dina känslor, med full förståelse och respekt för dina egna behov, om du står där den dagen med dina vida vingar fullt utsträckta redo att ta emot världen och låta världen ta emot dig. Redo att för första gången få följa din egen vilja, tryggt förvissad om att var den än må leda dig så leder den dig rätt. Om du står där den dagen med ett brinnande hjärta, fullt övertygad om din förmåga att förverkliga dina drömmar. Då mitt älskade barn, så har du åstadkommit mer än vad någon någonsin kunnat kräva av dig…

För en mer medmänsklig och kärleksfull framtid för våra barn…

Sanna Nova Emilia
http://www.sannanovaemilia.se

———————————————————-

”Vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säga till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säga vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt…”

Ikaros – Av Björn Afzelius

%d bloggare gillar detta: