Archive by Author

Julbrev

23 Dec

Julen är den tid då vi kan reflektera över och dela med oss av det vi har åstadkommit under året. Vi firar löftet om ljusets återkomst och bekräftar vår tillit till livets cykler av ljus och mörker, dag och natt, sommar och vinter, ansträngning och vila. Under julen, när vi upprepar våra ursprungsberättelser i form av sagor, sedvänjor och julspel blir vi även påminda om vår berättartradition.

För mig handlar det kristna julspelets symbolik framförallt om bemötande. Det finns kraftiga spänningar i julens iscensättning såsom klasskillnader, religiösa konflikter, politiskt förtryck, människor på flykt, vintern som kommer samt utmaningen av normer som överskrids i Marias och Josefs förhållande. Julspelet bjuder med sina enkla mirakler ett enormt utbud av exempel på förhållningssätt och just det här året känns det särskilt aktuellt. Med tiggarna, ensamkommande barn och familjer på flykt i våra närområden, saknas knappast möjligheten att uppleva julens inneboende verklighet.

En del människor har möjligheten att uppleva julens nåd och dess överseende med vår mänsklighet och den omfamnande stämning som julen bjuder på. Samtidigt har en del andra den motsatta upplevelsen. För dem innebär julen ökad stress, upplevelsen av utsatthet, utanförskap, ensamhet och löften om en fortsatt meningslös existens. Här har vi kanske de bästa av möjligheter till introspektion och själviakttagelse – både som individer och som organisation.

I Enhet finns det ytterligare speciella kopplingar till julens budskap – budskapet om fred på jorden och tron på att ljuset återkommer bär en särskild mening i Enhets vision, där vi anser att det är inre frid som leder till yttre fred. Vi betonar naturen och alltings ömsesidiga beroende, vi bejakar det själsliga och det kreativa. Vi lyfter fram verkligheten av att alla bidrar till samhällets välstånd utifrån deras likavärde. Och vi inser att för att realisera denna vackra värld som vi i våra hjärtan vet är möjlig, krävs det en attitydförändring.

Vi befinner oss i  en fortsatt utformning av den värld och det samhälle vi önskar. Det som Enhets visioner bjuder på är insikten att vår relation till oss själva, till varandra och till naturen är pelarna, på vilken en upplyst framtid kan vila. Det viktigaste är då att sköta dessa förhållanden. Och det kräver att vi granskar våra attityder på inre och yttre plan, hur vi bemöter vår egna brister, hur vi uppfattar och bemöter andra och inte minst hur vi förhåller oss till varandra inom Enhet. Attitydförändring handlar alltså inte enbart om vår konsumtion, utan även om det vi tillför i form av värdegrund, etik och förhållandesätt.

Detta innebär att vi ständigt bör engagera oss i vårt förhållningssätt – vi bör titta på det, beskriva hur det är, och formulera hur vi vill ha det fortsättningsvis. Ett annat ord för förhållningssätt är attitydkultur. Vilka attityder har och upprätthåller vi och hur tjänar de det högsta i oss? Hur tjänar en attitydkultur vår inre frid, tillit och mångfald? Hur kan jag höja nivån i mitt inre förhållningssätt och bidra till en mer kreativ, kärleksfull och upplyftande atmosfär? Hur kan jag kommunicera när energin sjunker och kreativiteten håller sig borta? Hur vill vi bemöta flyktingar i vårt land och hur skiljer det sig från hur vi bemöter våra nära och kära eller andra medlemmar i Enhet?

Det är i den andan jag med glädje bjuder in alla medlemmar till reflektion kring ‘Enhets allmäna förhållningssätt’ och välkomnar vår allra första arbetsgrupp in i vårt nya intranät. Denna arbetsgrupp kommer passande nog att handla om vårt förhållningssätt. Vi tar gärna emot kommentarer på ett första utkast som finns här att utforska : Klicka här

En av de enklaste gåvor vi kan ge andra är att berätta vad vi önskar och behöver. När vi bemöter andra med transparens om våra egna förväntningar skapar vi förutsättningar för lyckad kommunikation. Nu är alltid den bästa tiden att ge andra insikt om och tillgång till oss som människor, genom att berätta hur vi vill bli bemötta och hur vi vill bemöta andra. På ett organisatoriskt plan innebär det att vara delaktig i den löpande utvecklingen och etableringen av vårt förhållningssätt, vår kultur av attityder. Genom att sträva efter ett aktivt etiskt förfarande och en transparens i vårt förhållningssätt förmedlar vi även vår ambition om ‘en bättre värld som vi alla vet i vårt hjärta är möjlig’.

Med detta önskar jag alla medlemmar en god jul och ett gott nytt år!

Dominic Venter
ordförande i Enhets styrelse

Annonser

Vägen till självorganisering

11 Maj

Vi befinner oss i en samhällsomvandling där utvecklingen innebär att vi lämnar den gamla industriella och maskinliknande organisationskulturen. Den hierarkiska organisationsstrukturen hör det gamla samhället till och människor upplever mer och mer frustration kopplat till den typen av struktur och tankesätt. Människor längtar och dras till nya sätt att organisera sig och samverka med varandra.

Således börjar en ny typ av organisationskultur växa fram i takt med det paradigmskifte vi ser allt mer av i samhället. Ett begrepp att beskriva detta nya är med ordet kaordiskt – mitt emellan kaos och ordning – karaktäriserat av naturens fundamentala organiserande principer. Om detta finns mer att läsa i blogginlägget Kaordiskt Enhet.

I mötet mellan kaos och ordning finns en plats av både-och där något nytt föds. Precis som livet självt emanerar ur denna förening kan vi se kreativitet och innovation födas härur. När en organisation drivs från denna plats kan vi kalla den organisk, och den har den självorganiserande kraften som styrprincip. Det innebär att alla bidrar till helheten på sitt individuella och bäst lämpade sätt utifrån vetskapen och förståelsen om vad som, och varför det, behöver göras. Alla delar samma målbild.

Under valrörelsen 2014 fanns det inga som helst frågetecken kring vad målet var. Under flera år hade målet om riksdagsinträde 2014 prytt toppen på samtliga verksamhetsplaner i partiet.

Då alla deltagare var överens om vart organisationen strävade uppstod en självorganiserande kraft på många håll i landet. Här nedan listas flera exempel på tillfällen då denna kraft kom i uttryck.

Exempel på kaordiska aktiviteter i valrörelsen 2014:

Kandidater till kommunfullmäktige startade sina egna personliga valkampanjer, bland annat genom att skapa företagssidor på Facebook och andra mediekanaler:

kicki 2 caordic

 

Medlemmar skapade, på eget initiativ, digitala vykort att sprida på internet.

10549231_10204067746989894_7410502619158507029_o

Somliga tryckte upp sina vykort till plakat och använde på mässor och events.

10609646_10152401705881902_6907949607391211388_n

Det var de som tog initiativet att skapa filmklipp som sedan lades upp på Enhets youtube-kanal.

 

Det var bara fantasin som satte stopp när det gällde aktiviteter. Här var det några medlemmar som marknadsförde Enhet på sin husvagnssemester.

10636230_10152455124124234_643465108848843653_n

Medan somliga medlemmar designade sin egen reklamtext att sätta på bilrutan.

10614120_10203076088563057_98839032211962806_n

Den kaordiska lokala valrörelsen

I lokalgrupperna runt om i landet drogs det igång mängder med aktiviteter för att sprida Enhet i valkampanjen:

  • ·         Träffar och möten
  • ·         Aktioner på stan där man oftast delade ut Enhetsbroschyrer
  • ·         Föreläsningar och utbildningar
  • ·         Studiecirklar
  • ·         och andra events

    Inbjudan infoträff Stockholm

    Lokalgrupp som anordnade föreläsning om Enhet,

 

 

 

 

1965551_10154664775730438_1798519892490054135_o

Delar av Stockholms lokalgrupp som delade ut Enhetsbroschyrer i Kungsträdgården, Stockholm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lokalgruppen i Dalarna lät trycka upp två stora vägplanscher som placerades ut på strategiska platser i Dalarna. De hittade inspirationen ifrån Enhetsbroschyrer och hemsidan.

enhet_blge_affisch1626

 

Det var förstås betydligt fler medlemmar som valkampanjade kaordiskt än de fåtal exempel som nämndes här. Det som kännetecknar dessa handlingar är kreativitet, lust, vilja att bidra till helheten och engagemang ifrån hjärtat. Människor som brinner för något större och skapar något utifrån det tillståndet. Det finns en alldeles speciell energi i att få ta del av andra människors bidrag till gemensamma syften och processer. Det göder ens egen vilja och lust att bidra eller göra ytterligare bidrag. Som dåvarande styrelseordförande i partiet fanns det inget som gav mig mer glädje och energi att fortsätta göra mitt arbete som att bevittna dessa initiativ och det fantastiska engagemang som uttrycktes.

Då medlemmar i Enhet redan beter sig på ett kaordiskt sätt innebär en förtydling av kaordisk organisation att definiera det som redan sker i Enhet snarare än att introducera något nytt. En mycket viktig faktor i sammanhanget är delaktighet – att medlemmar är med i utvecklingsprocessen. Det här vill vi se mer av i organisationen. Medlemmar behöver vara med och besvara de existentiella frågorna för organisationen – varför finns vi och vad är vårt syfte? Detta påverkas i hög grav av samhället, utifrån kommande behov, förväntningar och krav. Genom att besvara dessa frågor formaliseras organisationens existensberättigande.

Ett av målen med det kaordiska arbetssättet är att göra processerna levande, dynamiska och nära alla medlemmars medvetande om partiet, med betydligt fler medskapare än idag. Jag tillsammans med mina kollegor i Enhet ser fram emot att få se denna utveckling och bevittna hur den nya tidens organisation slår ut i full blom – där mångfalden är själva kärnan till utveckling och framgång.

Sara Hamidi Widén

__________________________________________________________bild (3)

Om Sara:

Jag satt som ordförande i Enhets styrelse 2013-2015, innan dess hade jag rollen som sekreterare. Blev aktiv i Enhet redan 2006 och satt i styrelsen i över sju år.

Numera ägnar jag mer tid åt att få livspusslet att gå ihop. Hälsa och mänskliga relationer är hjärteämnet. Bor med man och bonusbarn i södra delen av Stockholm.

På fritiden ägnar jag mig gärna åt matlagning, sång, dans, mänskliga möten och mind-body-aktiviteter.

 

 

Att bo på en Enhetsgård

16 Feb

Dagens gästbloggare är en medlem i Enhet. Observera att detta är en anonym variant på ett tidigare blogginlägg om samma ämne (det är alltså inte publiceraren som är författaren). 

Hej allesammans i Enhet!

Jag är medlem i Enhet sedan två år tillbaka och har nu i höst varit på min första sammankomst i Stockholm. Det känns väldigt bra att ha hittat människor att sträva tillsammans med mot ett mer helt samhälle och en mänskligare värld, på naturens villkor.

Jag söker folk!

Jag har närt en dröm i många år om att skapa en Bygemenskap på landet, en ”Enhetsgård”. Jag vill där kunna leva mer i fas med min egentliga person. Jag känner att jag kompromissar alltför mycket med mig själv då jag lever i ”ekorrhjulet”: köper alla min mat i butik, arbetar åt någon annan, köper kläder och saker som jag egentligen skulle velat tillverka själv och låter almanackan styra mitt ”fikande” med vänner. Och så ser jag att ungdomar mår sämre och sämre och att klimatet förändras i rask takt. Jag vill bygga en plats som inger hopp åt unga och vuxna och som visar att ett hållbart liv är möjligt.

Jag kan så mycket och vet så mycket men endast en bråkdel kommer till användning. Jag vet också att livet kan bli så mycket mer om man slår ihop sina idéer och sitt kunnande och smider planer och projekt med andra!

Därför vill jag ut på landet och leva mitt liv! Men inte ensam.

Vem är jag då? Jag är en 44 årig kvinna som bor i Stockholmstrakten. Jag är uppvuxen dels i skogen i södra Norrland och dels i ett samhälle nära storstad.

Jag har gått tolv år i Waldorfskola samt studerat Humanekologi till C-nivå. Ät utbildad Fritidsledare med social inriktning (2år) och Trädgårdsmästare med inriktning på Biodynamisk grönsaksodling (3år). Har även 10Hp i Ekologisk boende och byggande från Högskolan Dalarna.

Hittills har jag livnärt mig på arbete inom vård och omsorg.

Teater, sång, friluftsliv, kontaktimprovisation, kreativitet, självhushållning och yoga är intressen jag har. Dessutom är jag en mycket kär skogsvän samt har erfarenhet av politiken.

I kommunens regi startade och drev jag en skolträdgård en säsong tills kommunens medel ”tog slut”.

Vem söker jag då?

Jag söker alla slags människor som är engagerade i sin personliga utveckling likväl som samhällets och världens. Jag vill att vi medvetet och aktivt lever och inspirerar andra till en mer socialt och ekologiskt hållbar värld.

Jag drömmer om en levande by där man gör det man själv drömmer om.

Personligen funderar jag kring en verksamhet som ska rikta sig till unga i syfte att stärka deras självkänsla och känsla av mening och sammanhang. Om någon råkar ha examen som Socionom eller lärare så vore det passande!

Ispirationskällor

SLOW-rörelsen, Eckhart Tolle, Rudolf Steiner, Thich Nhat Hanh, Eileen Caddy (Findhorn), Kay Pollak, tidsskriften ÅTER, Stiftelsen Ekäret, Sörby reterat etc.

Var vill jag bo?

Jag vill helst att gården ska ligga i Sörmland, Gästrikland, Hälsingland eller Dalarna.

Boendet tänker jag att var och en får bestämma fritt över. Vissa vill dela, andra vill bygga sitt eget ekoslott eller jordskepp. Personligen drömmer jag om ett gediget, falurött timmerhus.

Viktigt

För mig är det viktigt att platsen använder trådburen teknik för hälsan.
Bilpool är genialiskt och återbruk och korta kretslopp är målet. Solkraft i så hög utsträckning som möjligt och avgörande att sträva efter ett hållbart och moget sätt att kommunicera och utvecklas tillsammans!

Vänliga hälsningar!

Maila mig gärna på: hjortronmyr@live.se så bjuder jag in till träff!

Arbetslinjens tid är förbi – dags för existenslinjen

10 Sep

Vi befinner oss mitt i mänsklighetens största samhällsomvandling någonsin.
“Mer än hälften av dagens jobb har automatiserats inom 20 år” står det i en ny forskningsrapport från Stiftelsen för strategisk forskning av ekonomen Stefan Fölster och fysikern Lars Hultman. “Människorna behövs inte när datorer tar över” sa Andrew McAfee i Almedalen, professor vid MIT i USA, medförfattare till boken “The second machine age”.

De omvälvande sociala och ekonomiska effekterna av datorisering och robotisering borde vara huvudtemat i den politiska debatten. Men i stället diskuteras jobben, som om ökad efterfrågan i ekonomin fortfarande leder till fler traditionella jobb, utan vilka dagens ekonomiska modell inte fungerar och där lön på arbete utgör samhällets skattebas. Men när maskinerna börjar sköta sig själva är Arbetslinjens tid förbi.

Ändå kör Sverige på, som om industrisamhällets logik fortfarande gäller. Samtidigt som samhällsomvälvningen fortsätter i ökad takt. Informationsteknologin har på 20 år revolutionerat vårt sätt att leva och arbeta. Och ändå har vi bara sett början av denna utveckling. Enligt happy peopleMoore´s lag fördubblas datakraften i samhället var artonde månad. Otaliga nya användningsområden öppnas. Produkter och tjänster görs mångdubbelt effektivare och till lägre priser. En fascinerande utveckling, ännu mer omvälvande än när för drygt 100 år sedan jordbruksepoken övergick i industriepoken. Då liksom nu borde vi försöka dra full nytta av epokskiftet – till glädje för hela befolkningen – i stället för att som nu använda tekniken för kontroll och övervakning, skapa arbetslöshet och fattigdom för ett flertal, och göra ett fåtal mycket rikare.

Så länge som vi inte förändrar vår syn på utvecklingen kommer datoriseringen att göra alltfler människor arbetslösa och bidragsberoende. Det leder i sin tur till en farlig social skevhet. Brist på inkomst och jobb skapar otrygghet och stress, vilket undergräver samhällsklimatet. Ekonomiprofessorn i London Guy Standing har skrivit en bok om detta, som översatts till svenska med titeln Prekariatet, det namn han ger en ny växande och medellös samhällsklass.

Existenslinjen

Bortom vänster-höger-tänkande växer en annan samhällsuppfattning fram byggd på empati och helhetstänkande. För att möta utmaningar, som en minskande del av befolkningen sysselsatt med traditionella lönejobb utgör, har partiet ENHET formulerat en ny välfärdsmodell, Existenslinjen. Den utgår ifrån FN:s deklaration om alla människors lika värdighet. Människor har värde därför att vi existerar, och inte bara om vi presterar.

Genom ökad närdemokrati engageras människor att utveckla samhället tillsammans. Existenslinjen värderar människans unika egenskaper, som – i motsats till maskinernas – är kreativitet, omtanke och vård, relationsbyggande, rekreation och fortbildning samt stöd och inspiration åt 10599700_10203405309992347_1062634585520270258_nandra, egenskaper som i dag inte värderas på samma sätt med Arbetslinjen. Den ”utbrändhet” som Arbetslinjen leder till hos många människor är kostsam för samhället, inte bara ekonomiskt utan än mer socialt.

Existenslinjen innebär att en grundtrygghet, som garanterar en värdig överlevnad, är en mänsklig rättighet. Och vidare att alla medborgare har lika rätt till del i vinsterna från både den tekniska utvecklingen och från våra gemensamma naturresurser. 

Med Existenslinjen får alla medborgare en garanterad basinkomst utan krav på motprestation. Lönebeskattningen minskas, vilket finansieras med ökade avgifter på uttag av naturresurser samt genom att successivt avveckla Arbetslinjens kostsamma och i många stycken godtyckliga fördelningssystem.  

Som resultat stiger åter efterfrågan på mänskligt arbete. Valfriheten ökar, när alla får mer tid för sina barn, för gamla och för sjuka. Det blir lättare att ta deltidsjobb eller säsongjobb och att ta ledigt, när man behöver en viloperiod eller vill fortbilda sig. Alla får en bättre förhandlingsposition på arbetsmarknaden. Jobben fördelas på fler. Det blir lättare att starta nya småföretag inom olika servicebranscher. Stress och sjukdom kommer att minska, när ingen behöver oroa sig över att bli vräkt från sin bostad eller att inte ha mat för dagen. Lokalsamhällena stärks och kreativiteten kan blomstra.
Riksdagskandidaterna för Enhet

Anders Axner, civilingenjör, Skokloster
Sara Hamidi Widén, hälsoinformatör, Stockholm
Jens Jerndal, författare, Lund

Lars-Olof (LO) Landin, civilekonom och turistchef, Stockholm
Martin Larsson, civilingenjör, Vingåker
Agneta Oreheim, socionom, Göteborg
Georg Svensson, företagare, Haninge

Dominic Venter, snickare, Harlösa

 

 

Enhet välkomnar PP i debatten om Basinkomst

29 Aug
Att Piratpartiet äntligen kommit ut som medborgarlönsförespråkare är välkommet. Deras grundideologi med kunskap och immateriella tillgångar som marknadsallmänningar stämmer väl överens med att ”livet” i sig inte ska villkoras av en paternalistisk statsapparat som ska avgöra om livets nödtorft ska ges dig, eller inte. Vi i Enhet applåderar Piratpartiet för deras nya linje.

Vad Piratpartiet dock saknar är en finansieringslösning som inte slår mot samhällsekonomin. En medborgarlön/basinkomst kan nämligen inte finansieras med skatter på arbete och kapital. Dels kommer opinionen inte att tillåta det, dels kommer de kunskap finansieringskattehöjningar som krävs snedvrida marknaden för mycket. Av denna anledning har frågan om basinkomstens finansiering vanligen sammankopplats med de skatter som snedvrider marknaden minst – skatter på jord och ekonomiska privilegier. Detta faller väl ut i linje med Piratpartiets grundideologi att snedvridande monopol inte är önskvärda i en fri marknadsekonomi och ett fritt samhälle. Men varför begränsa den tanken till endast kunskap och immateriell rätt, Piratpartiet?

Vi i Enhet har anammat en ”Existenslinje” där skatter på ekonomiska orättvisor används för att finansiera en basinkomst för alla medborgare i Sverige. Genom att omvandla riktade bidrag och avdrag till en generell basinkomst samtidigt som vi kvittar ned inkomstskatter och moms på ekologiska varor med hjälp av naturresursavgifter skapar vi inte bara ett enkelt, rättvist och frihetligt trygghetssystem utan även en friare marknadsekonomi där våra företag ges bättre möjlighet att skapa ett hållbart välstånd för Sverige.

De neoklassiska idéer som styrt finanspolitiken sedan 80-talet har grundlagt ekonomiska klyftor mellan människor och ödelagt stora skog höstdelar av vår natur. Vi i Enhet anammar istället en geoklassisk finanspolitik där våra naturliga allmänningar står i centrum och där den som profiterar passivt på andras arbete via ekonomiska privilegier eller förstör naturen får betala skatt – men den som genom arbete eller fritt företagande skapar välstånd åt samhället får behålla frukterna av sina insatser själv. Värdet av våra gemensamma allmänningar fördelar vi sedan som basinkomst till medborgarna. Vi ser denna ekonomiska naturresursdelning som en självklar utveckling av vår svenska allemansrätt.

Existenslinjen betyder att Sverige optimeras för trygghet, frihet och materiellt välstånd på naturens och människans villkor. Piratpartiets nya intresse för basinkomst är välkommet. Låt oss hoppas att fler nu ser fördelarna med denna viktiga reform.

Jonas Lagander,

riksdagskandidat för Enhet

 

DEN GRÖNSKANDE DALEN SOM VISSNADE – En allegori om vårt samhälle

20 Aug

10371587_10203405294111950_2831413943661865167_nDet var en gång en vackert grönskande dal i fjärran. Små och stora växter levde tillsammans i frid. Dalen var allas. Alla fick så mycket vatten och solljus de själva behövde och de fick utrymme att växa sig starka och friska, i sin egen takt och på sitt eget sätt. Luften och jorden var allas.

Men en dag så tänkte de stora Tallarna och Granarna att de som faktiskt var lite större borde ha lite mer rätt att bestämma i dalen. Tallarna tyckte att de som ändå hade lite bredare stammar borde få bestämma. Granarna tyckte att de som ändå hade lite fler grenar borde få bestämma. Granarna och Tallarna stämde upp till möte i dalen och samlade alla de övriga växterna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni få massor av friskt vatten” sa Tallarna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni att få massor av härligt solljus” sa Granarna.

De övriga växterna i dalen blev lite förbryllade men tänkte att om Granarna och Tallarna hade ett behov av att få bestämma så fick de väl göra det. Vatten och solljus skulle de ju få ändå. Vattnet och solljuset var ju allas.

Rösten föll på Tallarna. Nu skulle alla dalens växter få hur mycket vatten de ville. Men efter en tid så tänkte Tallarna att de inte bara kunde ge ut vatten till alla hur som helst utan att de faktiskt hade förtjänat det. Vem skulle förtjäna vattnet mest? Tallarna samlade åter till stormöte i den stora dalen och berättade för växterna att de skulle få börja arbeta för Tallarna. De skulle få börja samla in vatten. Och för varje del vatten de gav till Tallarna så skulle de själva få behålla en liten del.

Det började arbetas för fullt ute i dalen. Alla växterna hämtade vatten till de stora Tallarna. Det blev mindre och mindre vatten ute i den stora dalen även om växterna fick behålla lite vatten. De små växterna som inte riktigt hade samma förmåga att hämta vatten vissnade och dog och många av de mellanstora växterna hade inte längre samma kraft att växa. Vissa av de större växterna som ändå hade mer tillgång till vatten började låna ut vatten till de övriga växterna men krävde då att de skulle betala tillbaka vattnet med ränta. Till en början tyckte de övriga växterna att det lät som en toppenidé men när det blev torka så krävde de stora växterna samma ränta, ibland högre ränta. De skuldbelagda växterna slet hårdare och hårdare. Flera av dem lånade mer vatten för att kunna betala räntan. Många av dem dog.

De stora växterna började förstå faran. De förstod att de var tvungna att kräva sin rätt till marken. Björkarna, Asparna och Alarna gick till Tallarna och bad dem att få helt egna markområden. De var trots allt så stora att de behövde egen mark och det var trots allt Björkarna, Asparna och Alarna som försåg Tallarna med mest vatten.

Sagt och gjort. De större träden fick sina egna markområden. De små växterna fick flytta på sig.
Det rådde nu stor depression i den stora dalen. De stora växterna växte sig större. De små och även mellanstora växterna hade det mycket svårt.grönt träd
”Vi hinner inte samla så mycket vatten till er” sa Syrénerna till Tallarna. ”Vi måste ta hand om våra små skott och ge dem av vårt vatten annars så dör de.”
”Ni får lämna bort skotten till hagen där borta. Några av er får ta hand om dem åt er medan ni samlar vatten åt oss” svarade Tallarna ”annars så får ni inget vatten alls!” Syrénerna som givetvis inte ville dö och som givetvis inte ville att deras små nya skott skulle dö gjorde som Tallarna sa.

Alla i dalen såg att det här inte alls var hållbart men alla var så rädda att inte få sin egen ranson av vatten. Många gick och klagade och sa att ”Vi skulle ha röstat på Granarna istället!”

Fyra år senare samlades det åter till stormöte och Granarna skällde ut Tallarna. ”Ni är inte kloka! Vi är mycket smartare!” ”Rösta på oss istället!” sa Granarna till dalens växter. ”Vi ska fixa det här!” Granarna lovade guld och gröna skogar. Hela dalens växter jublade och röstade på dem istället. Björkarna, Alarna och Asparna var dock inte fullt lika nöjda. De hade det bra på sin egen mark och de levde gott på räntan som de fick av de övriga växterna.
”Vi ställer inte upp på det här” förklarade de för Granarna. ”Om ni tänker dela vår mark och vårt vatten med andra så slutar vi att förse er med vatten och flyttar härifrån.”

Granarna insåg att det vore en katastrof, så guldet och de gröna skogarna rann så sakteliga ut i den torra sanden och ordningen förblev som den hade varit under Tallarnas stormaktstid. Dalens grönska var nu inte längre lika grönskande. Stora markområden låg helt öde. Och i de områden där det fortfarande fanns liv levde växterna i stor desperation och rädsla. De blev sjukare och sjukare. Svagare och svagare.

Men så en morgon vaknade en av Solrosorna. Hon hade drömt en dröm om en möjlig framtid där alla växterna i dalen hade samma rätt till allt de behövde för sin överlevnad. En dröm om att marken, solen, vattnet och vindarna tillhörde dem alla och att de därför skulle dela på allt tillsammans. Ge var och en vad de behövde ifrån deras gemensamma jord för att överleva.

Solrosen talade med Kaprifolen och med flera av dalens övriga blommor. Det visade sig snart att de alla hade drömt exakt samma dröm. Med stor rädsla, men också med stor övertygelse, beslutade de sig för att göra allt de kunde för att få de övriga växterna i dalen att förstå de alla var lika värdefulla och därför inte behövde arbeta för de stora växterna för att förtjäna sin rätt till överlevnad. Många av de övriga växterna kunde inte tro att det var sant eller ens möjligt. De kunde inte se sitt eget värde. Men fler och fler började förstå att de alla var lika betydelsefulla och värdiga till ett blomstrande liv. Till sin egen existens. Det skulle bli en lång och krokig resa men med ett vackert och lyckligt slut.

Sanna Nova Emilia
– För Enhet, Basinkomst och ett mer medmänskligt samhälle

Läs mer om basinkomst och existenslinjen. Följ oss också gärna på Facebook. 

10599700_10203405309992347_1062634585520270258_n

Existenslinjen med basinkomst – en övergripande hälsoreform

6 Aug

En ny rapport av Hjärt- Lungfonden visar att ekonomisk stress – att inte klara oförutsedda utgifter –ger mer än dubblerad risk förräkningar

hjärt-kärlsjukdom och förtida död.

Statistik från SCB visar att ca 1,3 miljoner svenskar lever under den här typen av ekonomisk stress, med svårigheter att klara oförutsedda utgifter.

​- ​Samhället behöver se till att alla människor har lika goda förutsättningar, menar Ulrica Klettner, kommunikationschef på Hjärt-Lungfonden.

Det står helt klart att alla människor inte har samma förutsättningar. Stressen i samhället tycks öka alltmer – de som har ett jobb jobbar som bara den, samtidigt som en halv miljon människor står utan arbete och långtifrån alla människor har den grundläggande ekonomiska trygghet de behöver i livet. Det är dessutom ohälsosamt både att arbeta för mycket och att inte få arbeta alls, inte minst att inte få ingå i ett socialt sammanhang som arbete många gånger innebär för människor.

Vi har trygghetssystem som skapar mer lidande än trygghet hos människor. De är konstruerade efter föreställningen att alla ska ha ett heltidsarbete. De politiska lösningarna som ofta presenteras i Sverige utgår ifrån arbetslinjen där det gäller att ständigt skapa nya jobb. Det som det sällan talas om är att det är omöjligt att skapa tillräckligt med nya jobb för att sysselsätta alla människor, då existerande jobb försvinner i allt snabbare takt genom robotiseringen och datoriseringen. Denna utveckling uppmuntras för övrigt av skattesystemet, som gör det lönsammare att avskeda människor och låta maskiner och datorer ta över. Det betyder allt fler arbetslösa, allt fler i meningslösa men kostnadskrävande beredskapsjobb, och allt fler på olika former av behovsprövade och administrativt krävande bidrag. Det betyder också att allt fler hålls sysselsatta i en konstgjord arbetsmarknad som inte producerar något någon behöver eller vill ha, med arbeten ingen vill göra, men som kostar en massa pengar och gör allt fler människor frustrerade, stressade, otillfredsställda och olyckliga. Det behöver inte vara så.

vilagräsetEn basinkomst, dvs en summa varje månad som är villkorslös och betalas ut till alla myndiga medborgare, skulle vara en gedigen lösning för att få bukt med människors ekonomiska stress. Det skulle även kunna ge flera andra dynamiska hälsoeffekter. En sådan är minskad ohälsa till följd av stress och dåliga arbetsförhållande och arbetsskador. Människor skulle kunna ägna sig mer åt det som känns meningsfullt. En upplevelse av meningsfullhet i livet är mycket viktigt för att skatta god hälsa. Det skulle också möjliggöra för varje individ att få balans mellan sysselsättning och vila.

Befolkningens mentala skick skulle få positiva ekonomiska konsekvenser både genom minskade kostnader för sjukvård och genom minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet, oavsett om denna återspeglas i bruttonationalprodukten eller bidrar till den socialt viktigare dolda ekonomin. Människor skulle helt enkelt kunna ”ladda upp batterierna” utan att ha en sjukdomsdiagnos, när de ”gått i väggen” eller känner sig slutkörda. Allt detta är mycket viktigt i ett samhälle, för att människorna ska må bra och därför också kunna hjälpa varandra, och även bli mer produktiva. Det handlar om livskvalitet som inte kan mätas i pengar, men som ändå automatiskt brukar leda till en förbättring av den s.k. ”bottom line”, dvs. företaget Sveriges vinst.

Vi anser att samhället behöver överge arbetslinjen till förmån för existenslinjen. Livet är mer än arbete och vi har alla värde som människor bara för att vi existerar, oavsett om vi har ett betalt jobb och presterar mätbara ekonomiska resultat eller ej.SaraJens

 

Sara Hamidi Widén, riksdagskandidat och styrelseordförande i Enhet

Jens Jerndal, riksdagskandidat och kommunikatör i Enhet

 

%d bloggare gillar detta: