Arkiv | Basinkomst RSS feed for this section

Arbetslinjens tid är förbi – dags för existenslinjen

10 Sep

Vi befinner oss mitt i mänsklighetens största samhällsomvandling någonsin.
“Mer än hälften av dagens jobb har automatiserats inom 20 år” står det i en ny forskningsrapport från Stiftelsen för strategisk forskning av ekonomen Stefan Fölster och fysikern Lars Hultman. “Människorna behövs inte när datorer tar över” sa Andrew McAfee i Almedalen, professor vid MIT i USA, medförfattare till boken “The second machine age”.

De omvälvande sociala och ekonomiska effekterna av datorisering och robotisering borde vara huvudtemat i den politiska debatten. Men i stället diskuteras jobben, som om ökad efterfrågan i ekonomin fortfarande leder till fler traditionella jobb, utan vilka dagens ekonomiska modell inte fungerar och där lön på arbete utgör samhällets skattebas. Men när maskinerna börjar sköta sig själva är Arbetslinjens tid förbi.

Ändå kör Sverige på, som om industrisamhällets logik fortfarande gäller. Samtidigt som samhällsomvälvningen fortsätter i ökad takt. Informationsteknologin har på 20 år revolutionerat vårt sätt att leva och arbeta. Och ändå har vi bara sett början av denna utveckling. Enligt happy peopleMoore´s lag fördubblas datakraften i samhället var artonde månad. Otaliga nya användningsområden öppnas. Produkter och tjänster görs mångdubbelt effektivare och till lägre priser. En fascinerande utveckling, ännu mer omvälvande än när för drygt 100 år sedan jordbruksepoken övergick i industriepoken. Då liksom nu borde vi försöka dra full nytta av epokskiftet – till glädje för hela befolkningen – i stället för att som nu använda tekniken för kontroll och övervakning, skapa arbetslöshet och fattigdom för ett flertal, och göra ett fåtal mycket rikare.

Så länge som vi inte förändrar vår syn på utvecklingen kommer datoriseringen att göra alltfler människor arbetslösa och bidragsberoende. Det leder i sin tur till en farlig social skevhet. Brist på inkomst och jobb skapar otrygghet och stress, vilket undergräver samhällsklimatet. Ekonomiprofessorn i London Guy Standing har skrivit en bok om detta, som översatts till svenska med titeln Prekariatet, det namn han ger en ny växande och medellös samhällsklass.

Existenslinjen

Bortom vänster-höger-tänkande växer en annan samhällsuppfattning fram byggd på empati och helhetstänkande. För att möta utmaningar, som en minskande del av befolkningen sysselsatt med traditionella lönejobb utgör, har partiet ENHET formulerat en ny välfärdsmodell, Existenslinjen. Den utgår ifrån FN:s deklaration om alla människors lika värdighet. Människor har värde därför att vi existerar, och inte bara om vi presterar.

Genom ökad närdemokrati engageras människor att utveckla samhället tillsammans. Existenslinjen värderar människans unika egenskaper, som – i motsats till maskinernas – är kreativitet, omtanke och vård, relationsbyggande, rekreation och fortbildning samt stöd och inspiration åt 10599700_10203405309992347_1062634585520270258_nandra, egenskaper som i dag inte värderas på samma sätt med Arbetslinjen. Den ”utbrändhet” som Arbetslinjen leder till hos många människor är kostsam för samhället, inte bara ekonomiskt utan än mer socialt.

Existenslinjen innebär att en grundtrygghet, som garanterar en värdig överlevnad, är en mänsklig rättighet. Och vidare att alla medborgare har lika rätt till del i vinsterna från både den tekniska utvecklingen och från våra gemensamma naturresurser. 

Med Existenslinjen får alla medborgare en garanterad basinkomst utan krav på motprestation. Lönebeskattningen minskas, vilket finansieras med ökade avgifter på uttag av naturresurser samt genom att successivt avveckla Arbetslinjens kostsamma och i många stycken godtyckliga fördelningssystem.  

Som resultat stiger åter efterfrågan på mänskligt arbete. Valfriheten ökar, när alla får mer tid för sina barn, för gamla och för sjuka. Det blir lättare att ta deltidsjobb eller säsongjobb och att ta ledigt, när man behöver en viloperiod eller vill fortbilda sig. Alla får en bättre förhandlingsposition på arbetsmarknaden. Jobben fördelas på fler. Det blir lättare att starta nya småföretag inom olika servicebranscher. Stress och sjukdom kommer att minska, när ingen behöver oroa sig över att bli vräkt från sin bostad eller att inte ha mat för dagen. Lokalsamhällena stärks och kreativiteten kan blomstra.
Riksdagskandidaterna för Enhet

Anders Axner, civilingenjör, Skokloster
Sara Hamidi Widén, hälsoinformatör, Stockholm
Jens Jerndal, författare, Lund

Lars-Olof (LO) Landin, civilekonom och turistchef, Stockholm
Martin Larsson, civilingenjör, Vingåker
Agneta Oreheim, socionom, Göteborg
Georg Svensson, företagare, Haninge

Dominic Venter, snickare, Harlösa

 

 

Enhet välkomnar PP i debatten om Basinkomst

29 Aug
Att Piratpartiet äntligen kommit ut som medborgarlönsförespråkare är välkommet. Deras grundideologi med kunskap och immateriella tillgångar som marknadsallmänningar stämmer väl överens med att ”livet” i sig inte ska villkoras av en paternalistisk statsapparat som ska avgöra om livets nödtorft ska ges dig, eller inte. Vi i Enhet applåderar Piratpartiet för deras nya linje.

Vad Piratpartiet dock saknar är en finansieringslösning som inte slår mot samhällsekonomin. En medborgarlön/basinkomst kan nämligen inte finansieras med skatter på arbete och kapital. Dels kommer opinionen inte att tillåta det, dels kommer de kunskap finansieringskattehöjningar som krävs snedvrida marknaden för mycket. Av denna anledning har frågan om basinkomstens finansiering vanligen sammankopplats med de skatter som snedvrider marknaden minst – skatter på jord och ekonomiska privilegier. Detta faller väl ut i linje med Piratpartiets grundideologi att snedvridande monopol inte är önskvärda i en fri marknadsekonomi och ett fritt samhälle. Men varför begränsa den tanken till endast kunskap och immateriell rätt, Piratpartiet?

Vi i Enhet har anammat en ”Existenslinje” där skatter på ekonomiska orättvisor används för att finansiera en basinkomst för alla medborgare i Sverige. Genom att omvandla riktade bidrag och avdrag till en generell basinkomst samtidigt som vi kvittar ned inkomstskatter och moms på ekologiska varor med hjälp av naturresursavgifter skapar vi inte bara ett enkelt, rättvist och frihetligt trygghetssystem utan även en friare marknadsekonomi där våra företag ges bättre möjlighet att skapa ett hållbart välstånd för Sverige.

De neoklassiska idéer som styrt finanspolitiken sedan 80-talet har grundlagt ekonomiska klyftor mellan människor och ödelagt stora skog höstdelar av vår natur. Vi i Enhet anammar istället en geoklassisk finanspolitik där våra naturliga allmänningar står i centrum och där den som profiterar passivt på andras arbete via ekonomiska privilegier eller förstör naturen får betala skatt – men den som genom arbete eller fritt företagande skapar välstånd åt samhället får behålla frukterna av sina insatser själv. Värdet av våra gemensamma allmänningar fördelar vi sedan som basinkomst till medborgarna. Vi ser denna ekonomiska naturresursdelning som en självklar utveckling av vår svenska allemansrätt.

Existenslinjen betyder att Sverige optimeras för trygghet, frihet och materiellt välstånd på naturens och människans villkor. Piratpartiets nya intresse för basinkomst är välkommet. Låt oss hoppas att fler nu ser fördelarna med denna viktiga reform.

Jonas Lagander,

riksdagskandidat för Enhet

 

DEN GRÖNSKANDE DALEN SOM VISSNADE – En allegori om vårt samhälle

20 Aug

10371587_10203405294111950_2831413943661865167_nDet var en gång en vackert grönskande dal i fjärran. Små och stora växter levde tillsammans i frid. Dalen var allas. Alla fick så mycket vatten och solljus de själva behövde och de fick utrymme att växa sig starka och friska, i sin egen takt och på sitt eget sätt. Luften och jorden var allas.

Men en dag så tänkte de stora Tallarna och Granarna att de som faktiskt var lite större borde ha lite mer rätt att bestämma i dalen. Tallarna tyckte att de som ändå hade lite bredare stammar borde få bestämma. Granarna tyckte att de som ändå hade lite fler grenar borde få bestämma. Granarna och Tallarna stämde upp till möte i dalen och samlade alla de övriga växterna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni få massor av friskt vatten” sa Tallarna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni att få massor av härligt solljus” sa Granarna.

De övriga växterna i dalen blev lite förbryllade men tänkte att om Granarna och Tallarna hade ett behov av att få bestämma så fick de väl göra det. Vatten och solljus skulle de ju få ändå. Vattnet och solljuset var ju allas.

Rösten föll på Tallarna. Nu skulle alla dalens växter få hur mycket vatten de ville. Men efter en tid så tänkte Tallarna att de inte bara kunde ge ut vatten till alla hur som helst utan att de faktiskt hade förtjänat det. Vem skulle förtjäna vattnet mest? Tallarna samlade åter till stormöte i den stora dalen och berättade för växterna att de skulle få börja arbeta för Tallarna. De skulle få börja samla in vatten. Och för varje del vatten de gav till Tallarna så skulle de själva få behålla en liten del.

Det började arbetas för fullt ute i dalen. Alla växterna hämtade vatten till de stora Tallarna. Det blev mindre och mindre vatten ute i den stora dalen även om växterna fick behålla lite vatten. De små växterna som inte riktigt hade samma förmåga att hämta vatten vissnade och dog och många av de mellanstora växterna hade inte längre samma kraft att växa. Vissa av de större växterna som ändå hade mer tillgång till vatten började låna ut vatten till de övriga växterna men krävde då att de skulle betala tillbaka vattnet med ränta. Till en början tyckte de övriga växterna att det lät som en toppenidé men när det blev torka så krävde de stora växterna samma ränta, ibland högre ränta. De skuldbelagda växterna slet hårdare och hårdare. Flera av dem lånade mer vatten för att kunna betala räntan. Många av dem dog.

De stora växterna började förstå faran. De förstod att de var tvungna att kräva sin rätt till marken. Björkarna, Asparna och Alarna gick till Tallarna och bad dem att få helt egna markområden. De var trots allt så stora att de behövde egen mark och det var trots allt Björkarna, Asparna och Alarna som försåg Tallarna med mest vatten.

Sagt och gjort. De större träden fick sina egna markområden. De små växterna fick flytta på sig.
Det rådde nu stor depression i den stora dalen. De stora växterna växte sig större. De små och även mellanstora växterna hade det mycket svårt.grönt träd
”Vi hinner inte samla så mycket vatten till er” sa Syrénerna till Tallarna. ”Vi måste ta hand om våra små skott och ge dem av vårt vatten annars så dör de.”
”Ni får lämna bort skotten till hagen där borta. Några av er får ta hand om dem åt er medan ni samlar vatten åt oss” svarade Tallarna ”annars så får ni inget vatten alls!” Syrénerna som givetvis inte ville dö och som givetvis inte ville att deras små nya skott skulle dö gjorde som Tallarna sa.

Alla i dalen såg att det här inte alls var hållbart men alla var så rädda att inte få sin egen ranson av vatten. Många gick och klagade och sa att ”Vi skulle ha röstat på Granarna istället!”

Fyra år senare samlades det åter till stormöte och Granarna skällde ut Tallarna. ”Ni är inte kloka! Vi är mycket smartare!” ”Rösta på oss istället!” sa Granarna till dalens växter. ”Vi ska fixa det här!” Granarna lovade guld och gröna skogar. Hela dalens växter jublade och röstade på dem istället. Björkarna, Alarna och Asparna var dock inte fullt lika nöjda. De hade det bra på sin egen mark och de levde gott på räntan som de fick av de övriga växterna.
”Vi ställer inte upp på det här” förklarade de för Granarna. ”Om ni tänker dela vår mark och vårt vatten med andra så slutar vi att förse er med vatten och flyttar härifrån.”

Granarna insåg att det vore en katastrof, så guldet och de gröna skogarna rann så sakteliga ut i den torra sanden och ordningen förblev som den hade varit under Tallarnas stormaktstid. Dalens grönska var nu inte längre lika grönskande. Stora markområden låg helt öde. Och i de områden där det fortfarande fanns liv levde växterna i stor desperation och rädsla. De blev sjukare och sjukare. Svagare och svagare.

Men så en morgon vaknade en av Solrosorna. Hon hade drömt en dröm om en möjlig framtid där alla växterna i dalen hade samma rätt till allt de behövde för sin överlevnad. En dröm om att marken, solen, vattnet och vindarna tillhörde dem alla och att de därför skulle dela på allt tillsammans. Ge var och en vad de behövde ifrån deras gemensamma jord för att överleva.

Solrosen talade med Kaprifolen och med flera av dalens övriga blommor. Det visade sig snart att de alla hade drömt exakt samma dröm. Med stor rädsla, men också med stor övertygelse, beslutade de sig för att göra allt de kunde för att få de övriga växterna i dalen att förstå de alla var lika värdefulla och därför inte behövde arbeta för de stora växterna för att förtjäna sin rätt till överlevnad. Många av de övriga växterna kunde inte tro att det var sant eller ens möjligt. De kunde inte se sitt eget värde. Men fler och fler började förstå att de alla var lika betydelsefulla och värdiga till ett blomstrande liv. Till sin egen existens. Det skulle bli en lång och krokig resa men med ett vackert och lyckligt slut.

Sanna Nova Emilia
– För Enhet, Basinkomst och ett mer medmänskligt samhälle

Läs mer om basinkomst och existenslinjen. Följ oss också gärna på Facebook. 

10599700_10203405309992347_1062634585520270258_n

Existenslinjen med basinkomst – en övergripande hälsoreform

6 Aug

En ny rapport av Hjärt- Lungfonden visar att ekonomisk stress – att inte klara oförutsedda utgifter –ger mer än dubblerad risk förräkningar

hjärt-kärlsjukdom och förtida död.

Statistik från SCB visar att ca 1,3 miljoner svenskar lever under den här typen av ekonomisk stress, med svårigheter att klara oförutsedda utgifter.

​- ​Samhället behöver se till att alla människor har lika goda förutsättningar, menar Ulrica Klettner, kommunikationschef på Hjärt-Lungfonden.

Det står helt klart att alla människor inte har samma förutsättningar. Stressen i samhället tycks öka alltmer – de som har ett jobb jobbar som bara den, samtidigt som en halv miljon människor står utan arbete och långtifrån alla människor har den grundläggande ekonomiska trygghet de behöver i livet. Det är dessutom ohälsosamt både att arbeta för mycket och att inte få arbeta alls, inte minst att inte få ingå i ett socialt sammanhang som arbete många gånger innebär för människor.

Vi har trygghetssystem som skapar mer lidande än trygghet hos människor. De är konstruerade efter föreställningen att alla ska ha ett heltidsarbete. De politiska lösningarna som ofta presenteras i Sverige utgår ifrån arbetslinjen där det gäller att ständigt skapa nya jobb. Det som det sällan talas om är att det är omöjligt att skapa tillräckligt med nya jobb för att sysselsätta alla människor, då existerande jobb försvinner i allt snabbare takt genom robotiseringen och datoriseringen. Denna utveckling uppmuntras för övrigt av skattesystemet, som gör det lönsammare att avskeda människor och låta maskiner och datorer ta över. Det betyder allt fler arbetslösa, allt fler i meningslösa men kostnadskrävande beredskapsjobb, och allt fler på olika former av behovsprövade och administrativt krävande bidrag. Det betyder också att allt fler hålls sysselsatta i en konstgjord arbetsmarknad som inte producerar något någon behöver eller vill ha, med arbeten ingen vill göra, men som kostar en massa pengar och gör allt fler människor frustrerade, stressade, otillfredsställda och olyckliga. Det behöver inte vara så.

vilagräsetEn basinkomst, dvs en summa varje månad som är villkorslös och betalas ut till alla myndiga medborgare, skulle vara en gedigen lösning för att få bukt med människors ekonomiska stress. Det skulle även kunna ge flera andra dynamiska hälsoeffekter. En sådan är minskad ohälsa till följd av stress och dåliga arbetsförhållande och arbetsskador. Människor skulle kunna ägna sig mer åt det som känns meningsfullt. En upplevelse av meningsfullhet i livet är mycket viktigt för att skatta god hälsa. Det skulle också möjliggöra för varje individ att få balans mellan sysselsättning och vila.

Befolkningens mentala skick skulle få positiva ekonomiska konsekvenser både genom minskade kostnader för sjukvård och genom minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet, oavsett om denna återspeglas i bruttonationalprodukten eller bidrar till den socialt viktigare dolda ekonomin. Människor skulle helt enkelt kunna ”ladda upp batterierna” utan att ha en sjukdomsdiagnos, när de ”gått i väggen” eller känner sig slutkörda. Allt detta är mycket viktigt i ett samhälle, för att människorna ska må bra och därför också kunna hjälpa varandra, och även bli mer produktiva. Det handlar om livskvalitet som inte kan mätas i pengar, men som ändå automatiskt brukar leda till en förbättring av den s.k. ”bottom line”, dvs. företaget Sveriges vinst.

Vi anser att samhället behöver överge arbetslinjen till förmån för existenslinjen. Livet är mer än arbete och vi har alla värde som människor bara för att vi existerar, oavsett om vi har ett betalt jobb och presterar mätbara ekonomiska resultat eller ej.SaraJens

 

Sara Hamidi Widén, riksdagskandidat och styrelseordförande i Enhet

Jens Jerndal, riksdagskandidat och kommunikatör i Enhet

 

Enhets politik är friskvård

4 Aug

Inte bara det att Enhet har en fantastisk vision om en bättre värld för människor, djur och natur, och ett partiprogram som ger lösningar på hur vi ska gå tillväga för att skapa detta. Enhets politik är också i sin helhet friskvård, kan det finnas bättre samhälle att leva i än ett som är friskvård? En del undrar om vi verkligen har råd med Enhets politik, men jag undrar istället har vi råd att låta bli att manifestera detta partiprogram?

Så vad grundar jag min åsikt på att Enhets politik är friskvård?

1. Enhet står för ett människovänligare samhälle, där människans existens sätts i centrum. Var på Enhet har antagit Existenslinje som en lösning istället för den rådande arbetslinjen. Alla prognoser visar på att fler och fler arbeten kommer försvinna i och med att så mycket datoriseras och många arbeten utförs av robotar. Så istället för att skapa onödiga och konstruerade arbeten, lägger vi dessa resurser till människors möjlighet till en friare existens. Där var och en har rätten att forma sitt liv som var och en önskar, utan att det 10537755_10152514389950376_2326746993630541137_nblir på bekostnad av någon annans samma rättighet.

2. Basinkomst är en av Enhets grundpelare, där alla människor ges en ekonomisk grundtrygghet. En rättighet som står inskriven i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Vi kommer med basinkomst kunna eliminera den ekonomiska otryggheten och stress som råder runt detta, oavsett vilket skede du är i livet. Vi tror att med detta kommer människor bli mer harmoniska och välmående. Vilket i sig kommer leda till många goda effekter i vårt samhälle och då även på den ekonomiska fronten. Vi kan ju spekulera hur mycket mindre sjuka välmående och trygga människor kommer att bli, alltså så minskar vi kostnaden för sjukvården. Människor kommer bli kreativare och många som idag inte ges möjlighet till att skapa sina egna arbeten, kommer själva orka och våga ta steget att skapa och förverkliga sina egna drömmar. Arbeten som ger mening och glädje, vilket i sin tur ger ännu mer välmående människor. En känsla av meningsfullhet i livet är en viktig faktor till att uppnå och bevara en god hälsa. Vi tror att i grunden vill människor skapa och fylla en funktion, och troligtvis kommer många även vilja arbeta mer ideellt då de inte hela tiden måste tänka på sin överlevnad. Ett humanare samhälle får alltså sin grogrund i ett basinkomstbaserat samhälle. Många som idag inte ges möjlighet att stanna hemma med sina barn, kommer välja att göra detta. Vi vet att barns anknytning under de tre första åren är av stor vikt för deras utveckling. Den är känsligast runt ett års ålder då många av dem gör sin debut på förskolan. Självklart är detta en valmöjlighet och upp till varje förälder att själv välja. Basinkomst skulle innebära att man kan slopa studielån, som man sedan skall dras med hela livet för att betala av. Inga pensionärer skulle behöva försöka överleva på existensminimum. För självklart gäller vår existenslinje och basinkomst även dem.

3. Det ska kännas tryggt att få åldras enligt Enhets vision om ett humanare samhälle. Där äldreomsorgen ska utgå från vad som är livskvalitet med hänsyn till varje individs behov och önskan. Vill man bo hemma, ska man få det, vill man komma till ett äldreboende så ska det vara möjligt. Ett äldreboende där personalen har tid och orka att ge de boende en stimulerande och livsbejakande tillvaro. En äldreomsorg där man har tid att sitta ner och samtala – en stund av närhet och närvaro.

4. Enhet vill skapa en skola som barn, lärare och övrig personal älskar att gå till. En skola som bygger på individens behov, med kunskap för självkännedom för utvecklandet av självkänsla. Kunskap inför livet. En skola som bygger på att bejaka kreativitet och barns nyfikenhet att lära sig nya saker Där lärare avlastas och ges möjlighet att vara de pedagoger de är. Barn som mår bra mobbar inte, även om barn också påverkas av sin hemmiljö skulle detta var ett steg för en mobbningsfri miljö. Ekologisk och näringsrik mat.

5. Ekologiskt är i Enhets politik en självklarhet. Att stödja ekologisk odling och att det blir fördelar både för dem som odlar och de konsumenter som väljer ekologiskt. Det finns många studier som visar att vi får ett bättre allmäntillstånd av ekologiskt odlad mat.

6. Miljöfrågor och en ekologisk omställning där vi gör allt för att värna och ta hand om den värld som vi existerar i. Att vi inte utarmar den jord som föder oss utan behandlar den varsamt och med kärlek. Självklart så skall vi göra allt vi kan för att eliminera utsläpp och miljöförstöring. Jag tror även människor som mår bra och som har mindre stress i tillvaron orkar att ta sitt ansvar att vara mer miljömedvetna och se till att göra det var och en kan.

7. Ett ekosystem i balans och harmoni mellan så väl människor, djur som natur. Tänk om vi fick till ett fungerande ekosystem som är i total samverkan med allt. Vilken värld skulle inte det vara att existera i. En existens som är friskvård i sin helhet.

8. Vi anser att varje myndigperson ska ha möjlighet att påverka beslut genom att själva kunna rösta i samhällsfrågor. En form av direktdemokrati som komplement till dagens representativa demokrati. En människa som känner sig delaktig, har ansvar och egenmakt upplever trygghet och välbefinnande. Vilket i sin tur är viktiga faktorer för en god hälsa.

9. Vi är självklart för nolltolerans gällande mobbning och utanförskap. Vi vill vara delaktiga i att skapa ett samhälle där alla känner sig trygga och harmoniska. Där vi människor har tid för varandra. För vi behöver alla få känna oss sedda och att någon lyssnar till oss. Ett medmänskligare samhälle som är friskvård.

10. Jag ber er nu att blunda och känn in detta samhälle och hur det i sin helhet är friskvård.

Detta är några exempel på varför jag anser Enhets politik är friskvård. Jag tror även att det kommer tillkomma många positiva effekter när vi väl är där som vi kanske inte ens förväntat oss eller räknat med. För vi kan ju förstå hur allt i detta kretslopp påverkar varandra och effekten blir att allt blir bara bättre och bättre.10254985_10152287629910376_5743470754472149817_n

För mig finns inget alternativ i valet 2014. Det är dags att tänka nytt, det är dags att tänka Enhet.

En trygg människa är en rik människa.

Hasse Nyander
Riksdagskandidat Enhet

20 år med Enhets politik som egenföretagare

16 Jul

Jag är rätt gammal nu och sitter här och tänker tillbaka på mitt liv. Min arkitekt-mångsysslarverksamhet startade jag i och med att Enhet lyckades införa basinkomst efter att ha blivit riksdagsparti i valet 2014. Jag har den fortfarande kvar och har rätt mycket uppdrag fortfarande faktiskt fast det har gått över 20 år sen dess.

Jag har egentligen hela mitt vuxna liv velat bli egen företagare, men förstod aldrig hur övergången skulle kunna fungera. Hade jag ett jobb så hade jag inte energi över att också starta företag. När jag inte hade jobb utan hade a-kassa då fick jag inte jobba. Alla mina dagar var jag inte heller på topp och oron för att inte få in tillräckligt med pengar för att klara mat och hyra stoppade mig. Efter att Enhet blev riksdagsparti i valet 2014 kämpade Enhet i riksdagen för att införa basinkomst och naturresursavgift och succesivt fasa ut skatten på lön. Enhet lyckades faktiskt få med sig majoriteten i riksdagen några år senare.

När basinkomsten infördes… vilken lättnad! Jag kan säga att mitt liv fick en helt annan vändning, och jag var inte den enda som upplevde det kan jag säga. Det visade sig att efter en period av förvåning och omställning så började kreativiteten flöda. Ett tag fanns till och med en oro från de redan etablerade att produkter av olika slag som bjöds ut på marknaden inte skulle hitta köpare. Men eftersom skatten på lön sänktes succesivt i och med att naturresursskatten infördes så blevlampa
tjänster och produkter, framför allt av återbruksmaterial mycket billigare. Så människor köpte hellre dem än industriprodukter från utlandet som ju blev dyrare i samma takt på grund av att transportkostnaderna blev högre och att miljömässigt dåliga framställningsmetoder fick straffskatt.

I början arbetade jag i en omdanad arbetsförmedling som inspiratör. Vi
kallade den Idéförmedlingen. Det var ett landsomfattande projekt för
att fånga upp de som ville ha hjälp att komma ur den förlamande känsla
av att inte kunna styra sina liv det var så lätt att fastna i när man
blev omkringskyfflad i de olika bidragssystem som fanns innan
basinkomsten infördes. Vilken energi och kraft som utvecklades hos
dessa människor när de fick få komma ut och blomma. Alla möjliga idéer
fick komma fram. Vilken kreativitet det finns i människor när de får
kraft och tid att utforska sina obegränsade möjligheter. Många var
fullt dugliga affärsideer som kunde få luft för att man vågar med en
basinkomst i ryggen. De flesta var ändå av karraktären ideellt arbete
eller något man gjorde för sin egen skull och för sin omgivning utan
att det var så mycket pengar involverade. Detta är ju i sig en bra sak
eftersom, det generellt är så att en högre inkomst genererar ett
större ekologiskt fotavtryck från individen, som ju är sämre för
planeten. Med tiden behövdes knappt denna förmedling längre. Det finns fortfarande idécenter runt omkring i landet dit man kan gå för att utveckla en idé och kanske hitta samarbetspartners till och för att samlas och finna varandra och utbyta erfarenheter. Dessa center är närmast självgående. Anställningar finns ju ändå fortfarande. De som arbetade heltid då basinkomsten infördes insåg efterhand att de kunde gå ner i arbetstid. Det gjorde ju att fler kunde få anställningar.

Det blev ju också mycket enklare med administrationen för mitt företag. Jag fick behålla mycket mer själv av det jag jobbade in och kunde därför sänka arvodet regält. Detta gjorde ju att fler anlitade mina arkitekttjänster och affärerna blomstrade. De företag som använde material som inte var av återbrukskarraktär fick ju betala mer skatt, men med tanke på att arbetskostnaderna samtidigt blev lägre så jämnade det ut sig.

Ibland tänker jag på den debatt som var om högre pensionsålder på 2010-talet. Så konstigt det var tänker jag nu. Naturligtvis jobbar man så länge och så mycket man vill och orkar, något annat är otänkbart nu tycker alla. Jag är nästan 80 år nu och är aktiv och har fortfarande rätt mycket att göra i min verksamhet. Jag blev till sist den mångsysslare som jag så många år drömt om att bli. Jag ritar fortfarande lite om- och tillbyggnader. Jag håller på rätt mycket med konst- och konsthantverks sysslor, säljer till en butik i närheten. Det går rätt bra, mina saker är omtyckta. Men mest av allt tycker jag om att arbeta i min trädgård. Min

Jag gör salvor och kryddor med mera av blommorna i min örtagård

Jag gör salvor och kryddor med mera av blommorna i min örtagård

permakulturodling har växt rätt mycket med åren. Vi har i grannskapet gått samman i ett kooperativ som har en gemensam distributionskanal och säljer våra produkter i ett par butiker i grannbyarna. Det är främst grönsaker, ägg, kyckling och honung. Vi hjälper varandra och odlar också gemensamt, det ger både glädje, nytta och gemenskap. Själv får jag nästan all min mat härifrån.

Nu har Enhets politik under 20 år mer och mer omdanat samhället och inte mycket är sig likt sen innan. Naturligtvis är det inte enbart Enhtets förtjänst. Tiden var helt enkelt mogen. Människor mår mycket bättre när hetsen har försvunnit. Borta är kanslan av att man klättrar på varandra, konkurrensen om jobb har försvunnit och tur är väl det. Med tanke på hur mer och mer robotar drivna av sol och vind har övertagit fler och fler arbeten. De stora bussarna som fanns förr är ett minne blott. Nu finns det bara mindre bussar som är ett slags mellanting mellan taxi och buss, naturligtvis är de förarlösa. Att transportera sig mellan hem och arbetsplats som vi ägnade mycket av vår tid till då, förr är en sällsynt syssla numer. Många yrkesgrupper har försvunnit, så för att göra något så behöver vi vara kreativa vilket har bevisats nu är något som gör människor glada och friska. Kreativitet är nog också det enda vi kan konkurera ut robotarna med fortfarande. Många jobbar hemifrån, men vill man inte det så finns speciella arbetslokaler decentraliserat, så att det inte ska behöva vara långt till en arbetsplats om man vill ha gemenskap. Därifrån kan man arbeta som anställd i vilket företag som helst egentligen som inte kräver enormt mycket speciella arbetsredskap, eller som egen. Dessutom behöver man ju inte så värst mycket redskap för att utöva människans specialitet, nämligen att tänka och uppfinna.
Nu äntligen har det tidiga 1900-talets filosofer som siade om en framtid då vi slulle kunna sluta jobba fått rätt: Ett citat av Ernst Wigforss (som var finansminister 1925-1926 och 1936-1949):
”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” Nu, äntligen är vi här!

Författare: Monika Ågren

Basinkomst – vår nya framtid?

7 Apr

Basinkomströrelsen växer då den gamla tidens slagord som ”full sysselsättning”, ”heltidsarbete åt alla” etcetera visar sig vara mer och mer världsfrånvända. ”Arbetslinjen” verkar ha spelat ut sin roll. Det är inte med fler arbetade timmar vi kan trygga jobben – utan med färre.

Ständiga effektiviseringar

Den teknologiska utvecklingen leder till ständiga effektiviseringar. Utvecklingen har sedan länge bestått av datorisering och robotisering på en mängd arbetsplatser med övertalig personal som följd. Detta är en utveckling som är ofrånkomlig – och i längden något som är bra för oss – men de etablerade systemen och politikerna är inte i fas med denna verklighet. Konsekvensen blir därför att mängder av människor blir ställda utanför arbetsmarknaden och aldrig någonsin kommer att ges en chans att komma in. Frågan är hur länge vi anser att vi kan ha råd att fortsätta på denna linje. Med ett oerhört stressat livstempo för dem som har arbeten, skapas i längden utbrändhet och ohälsa, och som följd av detta enorma kostnader för samhället. I jakten på arbetstillfällen skapas en ökad produktion och överkonsumtion av sådant vi egentligen inte alls behöver, med stora och långtgående konsekvenser för miljö och natur. Naturligtvis är vi med full fart på väg in i en återvändsgränd – även om skygglapparna sitter hårt och vi vägrar att se verklighet som den faktiskt är.

Finansieringenskall vi få ännu mer skatter?

Vårt välfärdssystem finansieras av intäkter från arbete – men eftersom antalet lönarbeten blir färre hela tiden så behövs andra inkomstkällor. Genom teknikutvecklingen kan vi inte längre ha lönearbete som en grund för samhället. Sverige har fördubblat sin BNP sedan 80-talet. Pengarna finns alltså – men vi behöver omfördela resurserna. Basinkomst innebär att en grundinkomst delas ut till alla medborgare, ovillkorligt och utan krav på motprestation. En stor del av basinkomstfinansieringen är tänkt att ske genom att skrota alla existerande bidrag inklusive kostnaden för administration. Det är dessutom nyttjandet av naturresurser och de skadliga effekterna som vissa verksamheter och utsläpp har på natur och människa, som skall beskattas – inte arbete. Basinkomst har också testats på olika håll i världen, samt i olika pilotprojekt med positiva effekter.

Slutar inte alla att arbeta då?

Ingen behöver sluta arbeta – om man inte vill. Basinkomsttanken innebär en reform för en ovillkorlig kravlös bastrygghet ekonomiskt, där det är upp till var och en hur mycket man väljer att arbeta utöver denna bastrygghet. Som läget är nu arbetar många under hård press med mängder av ohälsoproblem till följd, som kostar samhället mycket pengar. En stor del av befolkningen ställs också utanför arbetsgemenskapen med meningslösa och ofta förnedrande ”åtgärder”. Många tvingas dessutom söka arbete som inte finns – och aldrig kommer att finnas. Den tekniska revolution som har skett och DSC01618sker i syfte att befria människan från tunga arbeten leder till frihet – men det mänskliga medvetandet har uppenbarligen långt ifrån hängt med på denna utveckling ännu.

Fortfarande höjs rop om ”arbete åt alla”, och arbetslinjen drivs av gammal vana, där förespråkarna verkar leva i en skyddad verkstad utan förmåga att uppfatta vad som sker i världen runtomkring. Synen på arbete måste ändras och följa med tiden. Basinkomst löser arbetslöshetsproblemet – lönearbete är inte det enda sättet att få inkomst. Dessutom skulle en sådan reform sätta press på företag och arbetsgivare som erbjuder dåliga människo- och miljöovärdiga arbeten – eftersom individen i mycket större grad då har möjlighet att tacka nej till sådant. Reformen skulle istället skapa efterfrågan på mer arbetskraft, och gynna kreativ företagsamhet och entreprenörsanda.

Soffliggarmentalitet?

Personligen är jag övertygad om att en frisk och fungerande människa är kreativ och skapar det som är gott både för sig själv och sina medmänniskor. Att basinkomstidén likställs med ”soffliggarmentalitet” är för mig uttryck för en skrämmande och mycket avslöjande människosyn, som egentligen kanske döljer andra, än mer skrämmande föreställningar.

En helt ny och revolutionerande tanke

Denna idé innebär nödvändigheten att tänka utifrån helt nya banor. Det utgör en möjlig framtid bestående av verklig jämlikhet, solidaritet och hållbarhet för oss alla – inklusive natur och miljö. Låt oss komma ur villfarelsen om att vi fortsättningsvis skall ”skapa mer arbeten”. Världen har inte råd med mer fattigdom och vettlös överkonsumtion.

Vi behöver verkligen inte fler arbeten – vi behöver liv värdiga att leva.

Agneta Oreheim

 

Om mig:Agneta

Språkrör och riksdagskandidat i Enhet. Intresset för personlig utveckling har funnits med mig i över 30 år, och är lika mycket för mig ett sätt att leva som mitt arbete och stora engagemang. I mitt arbete erbjuder jag olika typer av konsultationer och ger även föreläsningar, kurser och seminarium.

 

 

 

 

 

%d bloggare gillar detta: