Arkiv | Hållbar utveckling RSS feed for this section

Vägen till självorganisering

11 Maj

Vi befinner oss i en samhällsomvandling där utvecklingen innebär att vi lämnar den gamla industriella och maskinliknande organisationskulturen. Den hierarkiska organisationsstrukturen hör det gamla samhället till och människor upplever mer och mer frustration kopplat till den typen av struktur och tankesätt. Människor längtar och dras till nya sätt att organisera sig och samverka med varandra.

Således börjar en ny typ av organisationskultur växa fram i takt med det paradigmskifte vi ser allt mer av i samhället. Ett begrepp att beskriva detta nya är med ordet kaordiskt – mitt emellan kaos och ordning – karaktäriserat av naturens fundamentala organiserande principer. Om detta finns mer att läsa i blogginlägget Kaordiskt Enhet.

I mötet mellan kaos och ordning finns en plats av både-och där något nytt föds. Precis som livet självt emanerar ur denna förening kan vi se kreativitet och innovation födas härur. När en organisation drivs från denna plats kan vi kalla den organisk, och den har den självorganiserande kraften som styrprincip. Det innebär att alla bidrar till helheten på sitt individuella och bäst lämpade sätt utifrån vetskapen och förståelsen om vad som, och varför det, behöver göras. Alla delar samma målbild.

Under valrörelsen 2014 fanns det inga som helst frågetecken kring vad målet var. Under flera år hade målet om riksdagsinträde 2014 prytt toppen på samtliga verksamhetsplaner i partiet.

Då alla deltagare var överens om vart organisationen strävade uppstod en självorganiserande kraft på många håll i landet. Här nedan listas flera exempel på tillfällen då denna kraft kom i uttryck.

Exempel på kaordiska aktiviteter i valrörelsen 2014:

Kandidater till kommunfullmäktige startade sina egna personliga valkampanjer, bland annat genom att skapa företagssidor på Facebook och andra mediekanaler:

kicki 2 caordic

 

Medlemmar skapade, på eget initiativ, digitala vykort att sprida på internet.

10549231_10204067746989894_7410502619158507029_o

Somliga tryckte upp sina vykort till plakat och använde på mässor och events.

10609646_10152401705881902_6907949607391211388_n

Det var de som tog initiativet att skapa filmklipp som sedan lades upp på Enhets youtube-kanal.

 

Det var bara fantasin som satte stopp när det gällde aktiviteter. Här var det några medlemmar som marknadsförde Enhet på sin husvagnssemester.

10636230_10152455124124234_643465108848843653_n

Medan somliga medlemmar designade sin egen reklamtext att sätta på bilrutan.

10614120_10203076088563057_98839032211962806_n

Den kaordiska lokala valrörelsen

I lokalgrupperna runt om i landet drogs det igång mängder med aktiviteter för att sprida Enhet i valkampanjen:

  • ·         Träffar och möten
  • ·         Aktioner på stan där man oftast delade ut Enhetsbroschyrer
  • ·         Föreläsningar och utbildningar
  • ·         Studiecirklar
  • ·         och andra events

    Inbjudan infoträff Stockholm

    Lokalgrupp som anordnade föreläsning om Enhet,

 

 

 

 

1965551_10154664775730438_1798519892490054135_o

Delar av Stockholms lokalgrupp som delade ut Enhetsbroschyrer i Kungsträdgården, Stockholm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lokalgruppen i Dalarna lät trycka upp två stora vägplanscher som placerades ut på strategiska platser i Dalarna. De hittade inspirationen ifrån Enhetsbroschyrer och hemsidan.

enhet_blge_affisch1626

 

Det var förstås betydligt fler medlemmar som valkampanjade kaordiskt än de fåtal exempel som nämndes här. Det som kännetecknar dessa handlingar är kreativitet, lust, vilja att bidra till helheten och engagemang ifrån hjärtat. Människor som brinner för något större och skapar något utifrån det tillståndet. Det finns en alldeles speciell energi i att få ta del av andra människors bidrag till gemensamma syften och processer. Det göder ens egen vilja och lust att bidra eller göra ytterligare bidrag. Som dåvarande styrelseordförande i partiet fanns det inget som gav mig mer glädje och energi att fortsätta göra mitt arbete som att bevittna dessa initiativ och det fantastiska engagemang som uttrycktes.

Då medlemmar i Enhet redan beter sig på ett kaordiskt sätt innebär en förtydling av kaordisk organisation att definiera det som redan sker i Enhet snarare än att introducera något nytt. En mycket viktig faktor i sammanhanget är delaktighet – att medlemmar är med i utvecklingsprocessen. Det här vill vi se mer av i organisationen. Medlemmar behöver vara med och besvara de existentiella frågorna för organisationen – varför finns vi och vad är vårt syfte? Detta påverkas i hög grav av samhället, utifrån kommande behov, förväntningar och krav. Genom att besvara dessa frågor formaliseras organisationens existensberättigande.

Ett av målen med det kaordiska arbetssättet är att göra processerna levande, dynamiska och nära alla medlemmars medvetande om partiet, med betydligt fler medskapare än idag. Jag tillsammans med mina kollegor i Enhet ser fram emot att få se denna utveckling och bevittna hur den nya tidens organisation slår ut i full blom – där mångfalden är själva kärnan till utveckling och framgång.

Sara Hamidi Widén

__________________________________________________________bild (3)

Om Sara:

Jag satt som ordförande i Enhets styrelse 2013-2015, innan dess hade jag rollen som sekreterare. Blev aktiv i Enhet redan 2006 och satt i styrelsen i över sju år.

Numera ägnar jag mer tid åt att få livspusslet att gå ihop. Hälsa och mänskliga relationer är hjärteämnet. Bor med man och bonusbarn i södra delen av Stockholm.

På fritiden ägnar jag mig gärna åt matlagning, sång, dans, mänskliga möten och mind-body-aktiviteter.

 

 

Annonser

DEN GRÖNSKANDE DALEN SOM VISSNADE – En allegori om vårt samhälle

20 Aug

10371587_10203405294111950_2831413943661865167_nDet var en gång en vackert grönskande dal i fjärran. Små och stora växter levde tillsammans i frid. Dalen var allas. Alla fick så mycket vatten och solljus de själva behövde och de fick utrymme att växa sig starka och friska, i sin egen takt och på sitt eget sätt. Luften och jorden var allas.

Men en dag så tänkte de stora Tallarna och Granarna att de som faktiskt var lite större borde ha lite mer rätt att bestämma i dalen. Tallarna tyckte att de som ändå hade lite bredare stammar borde få bestämma. Granarna tyckte att de som ändå hade lite fler grenar borde få bestämma. Granarna och Tallarna stämde upp till möte i dalen och samlade alla de övriga växterna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni få massor av friskt vatten” sa Tallarna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni att få massor av härligt solljus” sa Granarna.

De övriga växterna i dalen blev lite förbryllade men tänkte att om Granarna och Tallarna hade ett behov av att få bestämma så fick de väl göra det. Vatten och solljus skulle de ju få ändå. Vattnet och solljuset var ju allas.

Rösten föll på Tallarna. Nu skulle alla dalens växter få hur mycket vatten de ville. Men efter en tid så tänkte Tallarna att de inte bara kunde ge ut vatten till alla hur som helst utan att de faktiskt hade förtjänat det. Vem skulle förtjäna vattnet mest? Tallarna samlade åter till stormöte i den stora dalen och berättade för växterna att de skulle få börja arbeta för Tallarna. De skulle få börja samla in vatten. Och för varje del vatten de gav till Tallarna så skulle de själva få behålla en liten del.

Det började arbetas för fullt ute i dalen. Alla växterna hämtade vatten till de stora Tallarna. Det blev mindre och mindre vatten ute i den stora dalen även om växterna fick behålla lite vatten. De små växterna som inte riktigt hade samma förmåga att hämta vatten vissnade och dog och många av de mellanstora växterna hade inte längre samma kraft att växa. Vissa av de större växterna som ändå hade mer tillgång till vatten började låna ut vatten till de övriga växterna men krävde då att de skulle betala tillbaka vattnet med ränta. Till en början tyckte de övriga växterna att det lät som en toppenidé men när det blev torka så krävde de stora växterna samma ränta, ibland högre ränta. De skuldbelagda växterna slet hårdare och hårdare. Flera av dem lånade mer vatten för att kunna betala räntan. Många av dem dog.

De stora växterna började förstå faran. De förstod att de var tvungna att kräva sin rätt till marken. Björkarna, Asparna och Alarna gick till Tallarna och bad dem att få helt egna markområden. De var trots allt så stora att de behövde egen mark och det var trots allt Björkarna, Asparna och Alarna som försåg Tallarna med mest vatten.

Sagt och gjort. De större träden fick sina egna markområden. De små växterna fick flytta på sig.
Det rådde nu stor depression i den stora dalen. De stora växterna växte sig större. De små och även mellanstora växterna hade det mycket svårt.grönt träd
”Vi hinner inte samla så mycket vatten till er” sa Syrénerna till Tallarna. ”Vi måste ta hand om våra små skott och ge dem av vårt vatten annars så dör de.”
”Ni får lämna bort skotten till hagen där borta. Några av er får ta hand om dem åt er medan ni samlar vatten åt oss” svarade Tallarna ”annars så får ni inget vatten alls!” Syrénerna som givetvis inte ville dö och som givetvis inte ville att deras små nya skott skulle dö gjorde som Tallarna sa.

Alla i dalen såg att det här inte alls var hållbart men alla var så rädda att inte få sin egen ranson av vatten. Många gick och klagade och sa att ”Vi skulle ha röstat på Granarna istället!”

Fyra år senare samlades det åter till stormöte och Granarna skällde ut Tallarna. ”Ni är inte kloka! Vi är mycket smartare!” ”Rösta på oss istället!” sa Granarna till dalens växter. ”Vi ska fixa det här!” Granarna lovade guld och gröna skogar. Hela dalens växter jublade och röstade på dem istället. Björkarna, Alarna och Asparna var dock inte fullt lika nöjda. De hade det bra på sin egen mark och de levde gott på räntan som de fick av de övriga växterna.
”Vi ställer inte upp på det här” förklarade de för Granarna. ”Om ni tänker dela vår mark och vårt vatten med andra så slutar vi att förse er med vatten och flyttar härifrån.”

Granarna insåg att det vore en katastrof, så guldet och de gröna skogarna rann så sakteliga ut i den torra sanden och ordningen förblev som den hade varit under Tallarnas stormaktstid. Dalens grönska var nu inte längre lika grönskande. Stora markområden låg helt öde. Och i de områden där det fortfarande fanns liv levde växterna i stor desperation och rädsla. De blev sjukare och sjukare. Svagare och svagare.

Men så en morgon vaknade en av Solrosorna. Hon hade drömt en dröm om en möjlig framtid där alla växterna i dalen hade samma rätt till allt de behövde för sin överlevnad. En dröm om att marken, solen, vattnet och vindarna tillhörde dem alla och att de därför skulle dela på allt tillsammans. Ge var och en vad de behövde ifrån deras gemensamma jord för att överleva.

Solrosen talade med Kaprifolen och med flera av dalens övriga blommor. Det visade sig snart att de alla hade drömt exakt samma dröm. Med stor rädsla, men också med stor övertygelse, beslutade de sig för att göra allt de kunde för att få de övriga växterna i dalen att förstå de alla var lika värdefulla och därför inte behövde arbeta för de stora växterna för att förtjäna sin rätt till överlevnad. Många av de övriga växterna kunde inte tro att det var sant eller ens möjligt. De kunde inte se sitt eget värde. Men fler och fler började förstå att de alla var lika betydelsefulla och värdiga till ett blomstrande liv. Till sin egen existens. Det skulle bli en lång och krokig resa men med ett vackert och lyckligt slut.

Sanna Nova Emilia
– För Enhet, Basinkomst och ett mer medmänskligt samhälle

Läs mer om basinkomst och existenslinjen. Följ oss också gärna på Facebook. 

10599700_10203405309992347_1062634585520270258_n

Efter 20 år med Enhets politik, Anders lantbrukare. Del 2

15 Jul

Del 2.

Här kan du läsa del 1. 

När Anders blev klar med sina studier återvände han hem för att satsa på ekologisk produktion för den nära marknaden. Han ville främst leverera till de större städerna Linköping, Norrköping och Motala som vuxit och utvecklats rejält de senaste 10-15 åren. Här fanns det köpkraft och kunder! Men Anders ville vänta lite med att köpa ut sin far och istället började han småskaligt med att sikta in sig på de markplättar som hans far inte hade tid att ta hand om fullt ut. Här började Anders att hålla gräsbetesbaserad produktion av nöt, fjäderfä och får. I skogen lät han grisar beta. Han investerade även i biodling genom att ansluta sig till ett lokalt biodlarekooperativ som bistod med kunskap och materiel till goda villkor för sina medlemmar. Investeringarna skedde genom Crowd funding och genom att ansluta sig till den lokala kooperativa bytesringen där han bytte arbetstid mot materiel och livdjur. På detta sätt behövde han inte skuldsätta sig alls. När han kommit igång med produktionen började han marknadsföra sig genom ett östgötskt matkooperativ för närproducenter. Därigenom fick han många nya kontakter och kunder. Många medlemmar i bytesringen började även hälsa på honom för att köpa hans produkter. Slakten skedde på gården, ofta direkt i hagen, efter Enhets uppluckringar av lagstiftningen så att djuren inte behövde åka någonstans. Granngården hade satsat på ett litet slakteri som klarade hela byproduktionen. Perfekt för Anders del. Slaktaren kom till gården och avlivade djuren. Sen fick de åka till granngården för styckning och förädling. Sen levererades den färdiga maten till kooperativet direkt, eller tillbaka till Anders gårdsbutik.

Matkooperativet såg till att köpklubbar inne i städerna fick tillgång till Anders kött- och honungsprodukter. Han fick bra betalt och kooperativet som var icke vinstdrivande såg till att hålla nere mellanhandskostnaderna. Med tiden började allt fler kunder även komma ut och handla av Anders direkt på gården. Då fick han ännu bättre betalt. Han tyckte även att det var väldigt Eggmobile_and_flock_of_chickens_at_Polyface_Farmtrevligt att kunna se kunderna i ögonen, visa hur djuren hade det och berätta om sin verksamhet. Hans djur åt enbart gräs och följde holistiska förvaltningsprinciper han lärt sig på universitetet. Det innebar att toppjordarna på betesmarken ökade för varje år. Detsamma gjorde den biologiska mångfalden med ökat antal växtarter och insekter. Mer vilt kunde även ses på marken Anders jobbade med än på den hans far nyttjade till sitt plogbaserade jordbruk. Boskapen stängdes inne av portabla elstängsel som hölls igång av solpaneler. Anders flyttade dessa ”mobila hagar” varje dag så att djuren fick färskt bete och kunde leva mer som de skulle gjort i det vilda. Efter korna flyttade han in ägghöns som pickade larver och åt insekter som trivdes där korna lagt sin spillning. Vilka ägg det blev! Stora färgsprakande gulor och underbar smak som genererade nästan dubbla säljpriset.

5 år gick och Anders byggde sakta men säkert upp sin verksamhet på gården samtidigt som hans far amorterade sina skulder – bland annat genom arrendebetalningar från Anders som tjänade mer pengar nu. Eftersom Anders verksamhet var mer lönsam än hans fars, sett till den använda markytan, bestämde de att den skulle få allt mer utrymme på gården. Sakta men säkert minskade Anders far sin spannmålsodling och mer djur började beta på marken. Till slut kom de på att tanken att skaffa mjölkkor igen. Småbönderna i byn gick samman i ett lokalt mjölkkooperativ där de hjälptes åt att åka runt med mjölkningsutrustning och mjölka direkt i beteshagarna. Sen levererades den kyld och opastöriserad direkt till kunderna. Oftast via automater utsatta i Milking parlour 022livsmedelsbutiker. Äntligen kunde Anders far få jobba med mjölk igen och kunderna blev både fler och mer nöjda. Godare mjölk hade de aldrig smakat!

Efter 20 år med Enhets politik löste Anders ut sin far och sina syskon. Han tog ett litet lån för att göra det och beräknade att detta skulle vara borta inom en rimlig tid. Amorterings- och räntekostnaderna blev låga hos byns kooperativa bank som nyligen bildats. Hans far och mor bodde kvar i ett hus som de gemensamt uppförde på gården. De levde på basinkomst och medborgarlön samtidigt som de båda hjälpte till i lantbruket så mycket de ville och orkade. För det var ju himla trevligt nu med alla kunder som hälsade på och drängarna som Anders anställt som de kunde språkas med. En affär med fik hade även uppförts i byn dit de kunde åka för att träffa folk. En affär med fik… här ute på slätten? Det hade varit otänkbart för 20 år sedan. Men nu kunde byns innevånare köpa bananer och kläder utan att åka till staden. Kunderna blev fler och fler eftersom landsbygden så sakteliga började återbefolkas. Kvinnan som hade satsat på affären lyfte ju även medborgarlön och inkomstskatten sänktes ju kontinuerligt, vilket gjorde att hon klarade av ett sämre kundunderlag i början. Men det blev bättre och bättre för varje år. Att butiken uppskattades märkes på naturresursavgifterna i byn som gick upp lite när det visade sig att butiken var en tillgång för innevånarna. Hade ingen använt den hade ingen höjning skett, och hade den varit negativ för byn hade den bidragit till lägre markhyror.4710041129_107a78ec10

Anders var ordförande i den lokala partigruppen för Enhet och lärde ut hur markens ekonomi fungerar till nya generationer av landsbygdsbor. Inte minst sina egna barn som nu sprang runt på gården och hjälpte till med allehanda sysslor, när de inte lekte och gjorde hyss förstås. Mor och farföräldrarna hjälpte till att hemskola dem de dagar de inte gick i den kooperativa byskolan. Anders och hans fru hittade ett nytt intresse i fruktträd som de planterade i en av hagarna. De blir bra för bina, tänkte de och kalkoner skulle kunna gå mellan träden beta. Men den stora skörden från träden lär dröja. Men då ska det säljas färsk buteljerad äppelmust direkt till kund. Kanske bryggs det lite äppelcider också. Vem vet? Framtiden är vår och livet på den svenska landsbygden är härligt. Fler grannar, mer gemenskap, bättre inkomster och mindre utgifter.

Anders kommer aldrig att sluta försvara naturresursdelningsprinciperna och existenslinjen. Aldrig kunde han tro när han växte upp och såg sin fars olönsamma slit att han som vuxen skulle få ett så rikt, harmoniskt och tryggt liv på landet.

Läs gärna även om undersköterskan Margareta – om 20 år med Enhets politik. 

Författare: Jonas Lagander

Vi kan inte blunda längre

12 Jul

Dagens gästbloggare: Jessica Jonsson

Vad händer med och i vår värld?

Den frågan verkar fler och fler ställa sig och missnöjet kring den värld vi lever i växer. Obalanserna och de sociala klyftorna i världen ökar. Makt, girighet och orättvisor tilltar på bekostnad av vårt mänskliga välmående! Vi är alla en del av detta och nu hoppas jag att vi fått nog av den politik som sätter ekonomisk tillväxt och prestationer högst på listan. Vi behöver inte politiker som tror på att högre krav och kniven hårdare mot strupen leder till positiva förändringar och ett bättre samhälle. Vi håller på att förgöra hela vår planet och nu är det dags för mänskligheten att vakna. Vi har alla ett ansvar och vi är delaktiga i att skapa den värld vi vill leva i. Jag tror att varje individ har en inre drivkraft och en vilja att på sitt sätt medverka till ett medmänskligt samhälle. Men tyvärr får allt för få chansen att blomma i det samhälle vi lever i nu.

Det vi behöver är politiker som är beredda på att tänka om och som inser att all förändring behöver börja inifrån individen själv. Politiker som tror på människan och som vågar tänka utanför ramarna för att skapa ett samhälle vi i nuläget bara drömmer om. Demokrati är inte att få möjlighet att rösta om vem eller vilka som ska hålla i piskan de näst kommande åren. Demokrati är att själv få möjlighet att göra sin röst hörd i de frågor som engagerar och berör.

Jag önskar inget hellre än att få leva i ett samhälle där människor, djur och natur står i fokus och en värld där de sociala klyftorna jämnas ut. Om vi ska lyckas skapa ett bättre samhälle och en mer medmänsklig värld så behöver vi satsa på hälsa och välmående framför ständig ekonomisk tillväxt. Vi håller på att stressa sönder både oss själva och våra barn och i stressens spår gror ohälsan och sjukdomarna föds.

Jag skulle vilja koppla detta till dagens situation i skola och förskola. Den plats där våra barn ska växa upp till trygga, harmoniska och tillitsfulla individer. Det vi vill ge våra barn är ett lustfyllt lärande, en sund självkänsla och en positiv framtidssyn ibarn undersökn en lugn och rofylld miljö. Men det som har hänt är att kraven för oss som arbetar med dessa barn ökar samtidigt som förutsättningarna försämras och barngrupperna blir större. Vi får mindre tid att se, bekräfta och känna genuin närvaro med våra fantastiska barn och elever. Dokumentationer, systematiskt kvalitetsarbete och mycket annat stjäl tid från det vi helst av allt vill göra… nämligen vara med barnen.

Min fråga till dagens politiker är således: Vilken kvalité är det egentligen som efterfrågas? Ni får kanske det ni frågar efter även om det inte är det som egentligen behövs för att leda samhället åt rätt håll!

Skoltrötta elever, röriga klasser, stressade lärare är ett faktum. Frågan är varför är det så och hur ska vi ändra på det? Om nu våra barn blir sämre inom vissa ämnen som anses viktiga i dagens samhälle och om fler och fler inte klarar av de krav vi har i skolan idag kan det då vara rätt att öka kraven ytterligare? Jag tror inte att hårdare läroplaner och kursplaner eller tidigare betyg och fler skolår är den rätta vägen till att väcka barns lustfylldhet och tilltro till sig själva som lärande individer. Jag har för länge sedan slutat tro på att mer av det vi redan har är rätt väg till förändring. Vi har idag ett skolsystem som tidigt lägger grund till konkurrens och jämförelse istället för samarbete och känslan av att duga som man är. Alla ska göra lika och bedömas efter samma mallar.  Vi har ett samhällssystem som tyvärr verkar handla mer om hur vi ska lyckas hålla pengar och ekonomi i rullning istället för hur vi ska hålla människor, djur och natur vid liv och god hälsa.

Den människosyn jag har innefattar en stor tilltro till oss människor i allmänhet och till barn i synnerhet. Vi vill gärna se barn som små individer och därför i stort behov av beskydd från oss vuxna som förstår bättre eftersom vi levt längre. Jag är inte alls säker på att det alltid är så enkelt.  Barnen har med sin enorma nyfikenhet, sin härliga lekfullhet, sin fina öppenhet och sin oförstörda ärlighet mycket att lära oss. De har en närhet till sitt hjärta och till glädje och lycka som tyvärr ofta mattas ut med åren.  I ett samhälle som bygger på kärlek och medmänsklighet skulle barnen vara våra stora läromästare!

Vad vi behöver är en ny politik och ett nytt tänk i förskola och skola för att börja bygga ett bättre och mer hållbart samhälle. Vi kan inte blunda längre! Vi behöver höja vår medvetenhet och börja fundera på i vilken värld och med vilka värden vi vill leva och sedan inse att vi själva är skapare av dessa.

Jessica Jonsson
Förskollärare, kandidat till kommunfullmäktige för Enhet i Norrköping

Landskatt – för en levande landsbygd, vildmark, klimat och ekonomi

11 Maj

Dagens gästbloggare: Richard Danilda

Landskatt skulle inte bara skapa arbetstillfällen och understödja ekonomin i en regenerativ riktning, det är också nyckeln till skyddet av vildmarken, biologiska mångfalden och hushållningen med naturresurserna. Landskattesystemet tillser att vi alla delar på dessa naturresurser, antingen via att fysiskt ges tillgång till denna, eller genom att bli ekonomiskt kompenserade för andras nyttjande och extraktion. Det har också en effekt av en större känsla för sammanhang och samhörighet i ett samhälle och respekt för vildmarken och naturen som sådan.

Naturligt Kapital

Finansieringen av en regering, alltså av ett land, borde komma ur det Naturliga Kapitalet, alltså de gåvor vi får från naturen. Dessa kallas idag ofta för Ekosystemtjänster, men förståelsen för hela detta begrepp kanske inte står helt klart, och kommer troligen aldrig göra. Dagens skattesystem tillåter privatisering av monopolvärdet av dessa, utan beskattning. Detta medför över tid en koncentration av oförtjänade inkomster, s.k. friluncher, till en handfull människor och som dessutom reducerar ekonomins effektivitet.

När ett samhälle framåtskrider och blir mer och mer förmöget, så kommer det Naturliga Kapitalet, eftersom det är ändliga resurser, utgöra en allt större andel av den totala rikedomen. Men monopolvärdet koncentreras också i allt färre händer, oftast banker, landlorder och improduktiva finansiella spekulatörer. De ”fångar” det ekonomiska värdet (economic rent i ekonomiska termer), som vi alla (utan undantag) bidrar till genom bara vårt varande, och gör stora vinster. På det sättet dräneras också entreprenörskap och de produktiva medlemmarna i ett samhälle massivt.

En skatt, eller en avgift om man så vill, på nyttjandet av detta Naturliga Kapital, har mycket större positiv påverkan på ekonomin än skatter på arbete och handel som är direkt skadliga. Det stimulerar både arbete och industri, samtidigt som skyddet av mark och naturresurser kontinuerligt stärks. Ett par andra effekter vi kommer se är att redan nyttjad mark kommer användas mycket mer effektivt, investeringar kommer göras i fattigare områden istället för at bryta ny värdefull jordbruksmark och grön energitillverkning blir det självklara valet.

Ge värde till vildmarken

Så fort en av naturens gåvor blir ”förstörd”, genom att vi t.ex. bryter ny mark eller mineraler, avverkar skog eller pumpar upp olja, höjs värdet på denna och en avgift bör då bli ”påföljden” för detta. Genom denna avgift (landskatt) tillser vi att det vi verkligen nyttjar, ja det gör vi så effektivt som möjligt, men framförallt kommer vi lämna tillbaka den mark vi inte behöver. På det sättet skapas alltså mer vildmark och den biologiska mångfalden får en rejäl skjuts framåt.

Skapandet av arbetstillfällen på landsbygd, i jordbruk och naturvård

Dagens system understödjer en utveckling mot mer och mer intensiva jordbruksmetoder, ökat djurlidande, oljebaserad kemikalieanvändning och urbanisering av människor och ekonomi. Bränsle, gödningsmedel och kemiska bekämpningsmedel ges stora subventioner och reflekterar inte den sanna kostnaden för samhället och miljön.

Tar man bort skatterna på arbete och handel (kapital alltså), skapar vi fler arbeten över huvud taget, men vi kommer framförallt se en balansering mellan stad och landsbygd. Många kommer gärna välja att bosätta sig utanför städerna. Och5330_129601695732_4826894_n det mest ekonomiska jordbruket blir det ekologiska! Vi kommer alltså se en ökning i antalet människor på landsbygden, producerandes mat! Även företag inom turism och vildmarksguidning lär bli en nog så viktig effekt. Vi återkopplar på detta sätt vår kontakt med naturen i större utsträckning, något vi tror är oerhört viktigt. Dessutom kommer vi åt ett annat problem; det konventionella tillvägagångssättet med input av palmolja och soja, på bekostnad av regnskog.

Varför andra system har misslyckats

Det har varit många försök att understödja vildmarken och skydda naturresurserna. Försök med väldigt höga skattekostnader som följd. Många av dessa försök har givit små förtjänster och endast lett till ökade markpriser och till att dessa fåtal stora markägare endast skapat ännu större rikedomar. Bidrag och anslag till markägarna, subventioner till jordbruket och den policy vi har för hur vi nyttjar marken är en katastrof för vildmarken och den biologiska mångfalden.

Sammanfattning

Detta system är allmänt erkänt inom den nya akademiska rörelsen ”Klimatekonomi” som det enda system som sluter cirkeln i en växande ekonomi och med ökad sysselsättning samtidigt som vi skyddar den biologiska mångfalden, vildmarken och naturresurserna. Det får också stöd av de förnämsta ekonomerna sedan ett par sekler.

I dagarna kom en norsk statlig utredning som slog fast att ett land framförallt bör finansieras via landskatt. Citat: ”Ett välkänt resultat från skatteteorin är att skatt som korrigerar för externa kostnader bör vara statens första inkomstkälla.(Anm: exempel: om man släpper ut något som skadar omgivningen får man betala dyrt för det). Sådana skatter skapar önskade justeringar som förbättrar ekonomins funktionssätt. Men sådana skatter är sällan tillräckliga för att finansiera statliga utgifter och jordräntesskatter bör vara intäktskälla nummer två. (Anm: Jordränta är en inkomst som uppstår genom att naturen och omgivningen har ett överflöd, att naturen och omgivningen arbetar åt markägaren. Blotta närvaron av en affär, en busslinje, en skola eller av antalet andra hus, som exempel, höjer jordräntan). Jordräntesskatter skapar i teorin inga vridningar, och påverkar inte effektiviteten i ekonomin. Det är först när potentialen för externalitetskorrigerande skatter och jordräntesskatter utnyttjas fullt ut som staten ska införa andra skatter (moms, skatt på arbete, etc.) eftersom dessa är skatter som skapar oönskade ändringar och påverkar ekonomin negativt.” Att notera är att skattetrycket inte ökar, det förskjuts bara till andra poster.

Landsbygden är idag en glesbyd, både på människor, djur och växter, jämfört med förr. I en alltmer komplex värld behöver vi nu ändra vårt sätt för att vända trenden av självdestruktivitet. Till syvende och sist kan vi se ett samhälles och klimats välmående på tjockleken av matjorden, och om den ökar eller minskar. När den på sina ställen är bara ett par decimeter och fortfarande blir tunnare, behöver vi inte längre fråga vad vi ska göra.

Källhänvisning och tips: http://www.regjeringen.no/nb/dep/kld/dok/nou-er/2013/nou-2013-10/17/6/7.html?id=734655 The Killing Fields (Documentary – Land Value Tax) på Youtube. Ni missade väl inte dokumentären ”Greven och frälsebönderna” på SVT? Mer tydligt än så kan det inte bli. Om jordränta: http://www.landskatt.se/vad-aumlr-jordraumlnta.html

/Richard Danilda och Peter Smith

 

Om Richard:Richard Danilda

Jag är riksdagskandidat för Enhet. Är aktiv i och arbetar för Svenska Biodynamiska Föreningen på deltid och odlar för husbehov hemma.

Jag är övertygad georgist och mitt främsta mål är den balanserade organisationen av jorden. Jag befinner mig helst på landsbygden och i naturen och arbetar för att vända den urbaniserade ekonomiska likriktningen. Jag brinner särskilt för att åter sätta gården i centrum för människors existens, den plats som fortfarande är lika viktig som den alltid varit.

Vägen till Enhet

25 Mar

Dagens gästbloggare: Agneta Oreheim

Att gå över bron till en bättre värld, den värld vi vill leva i och längtar efter, börjar med att gå över bron i vårt eget sinne. Att lämna det vanemässiga mentala mönstret av rädsla och separation till förmån för upplevelsen av Enhet och glädje.38819618-UDNw0

Vi är här, i denna tid, för att delta i en omstörtning av världens rädslostyrda tankeformer, och har hjälp av att påminna oss om att denna verklighet är den ”vikarierande
verkligheten”. Det är en orsaksvärld skapad utifrån konsekvenser av tidigare tänkta omedvetna tankar och tidigare upplevda omedvetna känslotillstånd, som om och om igen, ständigt skapar repriser och än mer av en verklighet som vi önskar oss bort från och inte längre vill ha.

Vi är istället betjänta av att bestämma oss för att inte se med ”kroppens ögon” och istället välja att se bakom, och påminna oss om att ljuset, glädjen och allt det goda alltid finns, fördolt, under ytan – oberoende av hur skrämmande ”verkligheten” ser ut. Vi påminner oss om att det är visioner som skapar verkligheten, och låter oss inte stoppas av materialiserade rädslosystem om än aldrig så starka och hotfulla.

Vi vet att det är ljus som vinner över mörker. Och med vetskapen om att det vi fokuserar på växer så kan inte resultaten i längden utebli.
Agneta Oreheim

_______________________________________________________________________________

Om mig:Agneta

Riksdagskandidat för Enhet och nominerad till språkrör. Intresset för personlig utveckling har funnits med mig i över 30 år, och är lika mycket för mig ett sätt att leva som mitt arbete och stora engagemang. I mitt arbete erbjuder jag olika typer av konsultationer och ger även föreläsningar, kurser och seminarium.

 

Alla växter och djur har samma rätt att leva som vi

20 Nov

Dagens gästbloggare: Svante Peterson

Vi lever nu i en tid när massor av djur och växter håller på att utrotas från jorden. Regnskogar som huggs ner är särskilt utsatta, men överallt på jorden försvinner det arter, även i Sverige. Hos oss minskar många arter framför allt på grund av gifter som människor sprider i naturen, och på grund av skogsbruket, som snarare borde kallas skogsskövlingen.

36031_441974480732_2239969_n

Någonstans på jorden utrotas det växter och djur varje dag. Man tror att vissa arter i t.ex. regnskogen utrotas utan att vi ens har hunnit hitta dem och registrera dem. För varje utrotad växt eller djur blir jorden lite fattigare, och vi kan aldrig få tillbaka en utrotad art. Mänskligheten förstör idag för alla kommande generationer. Det finns forskare som hävdar att det stora antal arter som har försvunnit, och som kommer att utrotas de närmaste åren kan liknas vid det fåtal stora katastrofer som har drabbat jorden tidigare, t.ex. meteoritnedslaget som utrotade dinosaurierna.

Människan har länge trott att hon har rätt att utnyttja naturen såsom det passar henne bäst. En grundläggande kristen värdering är ju att människan står över naturen. Nu vet vi att detta synsätt leder till utrotning av växter och djur, och att hela jordens klimat kommer att förändras, ändå fortsätter plundringen av jordens resurser och utsläppen av skadliga ämnen, såsom gifter och koldioxid.

Jag anser att Enhet ska ta tydlig ställning för att allt levande på jorden har samma rätt att existera i sin naturliga miljö d.v.s. människan står inte över naturen utan är en del av den. Vi har inte rätt att utnyttja naturen på bekostnad av övriga arter. För att markera hur viktigt vi tycker att detta är, bör vi i grundlagen skriva in att alla naturligt förekommande arter i Sverige har rätt att fritt leva i sin naturliga miljö. För att ge oss och kommande generationer en rik natur med alla arter, föreslår jag också att en stor nationalpark avsätts där naturen åter får bli vildmark. I denna nationalpark får ingen skog huggas ner, inga djur jagas eller skjutas, ingen fisk fiskas, inga nya hus eller vägar byggas och inga skotrar eller terränggående fordon köras. Djur och växter ska få leva ifred och i naturlig balans med varandra. De arter som eventuellt har utrotats ska planteras in igen. Man kan se det som vår gåva till djuren och växterna och till kommande generationer.

IMGP0740 - 2012-06-21 at 17-47-58

Jag föreslår att en del av statliga Sveaskogs mark avsättes för detta ändamål. Det behövs då bara ett politiskt beslut i riksdagen för att genomföra det. Sveaskog äger inte tillräckligt stora sammanhängande områden som är folktomma, men mindre privatägda områden inne i en sådan vildmark skulle vara acceptabelt. Människor som redan bor där ska naturligtvis kunna bo kvar. Ingen ska tvingas att flytta. Jag tror att nya människor kommer att bosätta sig i närheten av en sådan vildmark eftersom många turister och forskare kommer att besöka den. Den kommer att bli känd i hela världen som ett svenskt Yellowstone och ge många nya arbetstillfällen. En lämplig vildmark är Sveaskogs mark i Härjedalen. Det är ganska glest befolkat och det bedrivs inte mycket renskötsel där. Eventuell renskötsel får bedrivas utanför denna vildmark.

Detta kommer inte att bli den enda vildmarken i Europa. Det finns en organisation som heter Rewilding Europe,  http://www.rewildingeurope.com/ som redan har skapat 5 sådana områden.

/Svante Peterson

_____________________________________________________________________________

Om mig själv:

Svante Peterson

Vår jord är full av en fantastisk variation av liv. Det viktigaste för mig är att kunna medverka till att överlämna denna vackra jord till kommande generationer utan att den skadas mer än den redan är. Jag är därför mest intresserad av natur, energi och hållbarhet.

%d bloggare gillar detta: