Arkiv | Landskatt RSS feed for this section

Arbetslinjens tid är förbi – dags för existenslinjen

10 Sep

Vi befinner oss mitt i mänsklighetens största samhällsomvandling någonsin.
“Mer än hälften av dagens jobb har automatiserats inom 20 år” står det i en ny forskningsrapport från Stiftelsen för strategisk forskning av ekonomen Stefan Fölster och fysikern Lars Hultman. “Människorna behövs inte när datorer tar över” sa Andrew McAfee i Almedalen, professor vid MIT i USA, medförfattare till boken “The second machine age”.

De omvälvande sociala och ekonomiska effekterna av datorisering och robotisering borde vara huvudtemat i den politiska debatten. Men i stället diskuteras jobben, som om ökad efterfrågan i ekonomin fortfarande leder till fler traditionella jobb, utan vilka dagens ekonomiska modell inte fungerar och där lön på arbete utgör samhällets skattebas. Men när maskinerna börjar sköta sig själva är Arbetslinjens tid förbi.

Ändå kör Sverige på, som om industrisamhällets logik fortfarande gäller. Samtidigt som samhällsomvälvningen fortsätter i ökad takt. Informationsteknologin har på 20 år revolutionerat vårt sätt att leva och arbeta. Och ändå har vi bara sett början av denna utveckling. Enligt happy peopleMoore´s lag fördubblas datakraften i samhället var artonde månad. Otaliga nya användningsområden öppnas. Produkter och tjänster görs mångdubbelt effektivare och till lägre priser. En fascinerande utveckling, ännu mer omvälvande än när för drygt 100 år sedan jordbruksepoken övergick i industriepoken. Då liksom nu borde vi försöka dra full nytta av epokskiftet – till glädje för hela befolkningen – i stället för att som nu använda tekniken för kontroll och övervakning, skapa arbetslöshet och fattigdom för ett flertal, och göra ett fåtal mycket rikare.

Så länge som vi inte förändrar vår syn på utvecklingen kommer datoriseringen att göra alltfler människor arbetslösa och bidragsberoende. Det leder i sin tur till en farlig social skevhet. Brist på inkomst och jobb skapar otrygghet och stress, vilket undergräver samhällsklimatet. Ekonomiprofessorn i London Guy Standing har skrivit en bok om detta, som översatts till svenska med titeln Prekariatet, det namn han ger en ny växande och medellös samhällsklass.

Existenslinjen

Bortom vänster-höger-tänkande växer en annan samhällsuppfattning fram byggd på empati och helhetstänkande. För att möta utmaningar, som en minskande del av befolkningen sysselsatt med traditionella lönejobb utgör, har partiet ENHET formulerat en ny välfärdsmodell, Existenslinjen. Den utgår ifrån FN:s deklaration om alla människors lika värdighet. Människor har värde därför att vi existerar, och inte bara om vi presterar.

Genom ökad närdemokrati engageras människor att utveckla samhället tillsammans. Existenslinjen värderar människans unika egenskaper, som – i motsats till maskinernas – är kreativitet, omtanke och vård, relationsbyggande, rekreation och fortbildning samt stöd och inspiration åt 10599700_10203405309992347_1062634585520270258_nandra, egenskaper som i dag inte värderas på samma sätt med Arbetslinjen. Den ”utbrändhet” som Arbetslinjen leder till hos många människor är kostsam för samhället, inte bara ekonomiskt utan än mer socialt.

Existenslinjen innebär att en grundtrygghet, som garanterar en värdig överlevnad, är en mänsklig rättighet. Och vidare att alla medborgare har lika rätt till del i vinsterna från både den tekniska utvecklingen och från våra gemensamma naturresurser. 

Med Existenslinjen får alla medborgare en garanterad basinkomst utan krav på motprestation. Lönebeskattningen minskas, vilket finansieras med ökade avgifter på uttag av naturresurser samt genom att successivt avveckla Arbetslinjens kostsamma och i många stycken godtyckliga fördelningssystem.  

Som resultat stiger åter efterfrågan på mänskligt arbete. Valfriheten ökar, när alla får mer tid för sina barn, för gamla och för sjuka. Det blir lättare att ta deltidsjobb eller säsongjobb och att ta ledigt, när man behöver en viloperiod eller vill fortbilda sig. Alla får en bättre förhandlingsposition på arbetsmarknaden. Jobben fördelas på fler. Det blir lättare att starta nya småföretag inom olika servicebranscher. Stress och sjukdom kommer att minska, när ingen behöver oroa sig över att bli vräkt från sin bostad eller att inte ha mat för dagen. Lokalsamhällena stärks och kreativiteten kan blomstra.
Riksdagskandidaterna för Enhet

Anders Axner, civilingenjör, Skokloster
Sara Hamidi Widén, hälsoinformatör, Stockholm
Jens Jerndal, författare, Lund

Lars-Olof (LO) Landin, civilekonom och turistchef, Stockholm
Martin Larsson, civilingenjör, Vingåker
Agneta Oreheim, socionom, Göteborg
Georg Svensson, företagare, Haninge

Dominic Venter, snickare, Harlösa

 

 

Enhet välkomnar PP i debatten om Basinkomst

29 Aug
Att Piratpartiet äntligen kommit ut som medborgarlönsförespråkare är välkommet. Deras grundideologi med kunskap och immateriella tillgångar som marknadsallmänningar stämmer väl överens med att ”livet” i sig inte ska villkoras av en paternalistisk statsapparat som ska avgöra om livets nödtorft ska ges dig, eller inte. Vi i Enhet applåderar Piratpartiet för deras nya linje.

Vad Piratpartiet dock saknar är en finansieringslösning som inte slår mot samhällsekonomin. En medborgarlön/basinkomst kan nämligen inte finansieras med skatter på arbete och kapital. Dels kommer opinionen inte att tillåta det, dels kommer de kunskap finansieringskattehöjningar som krävs snedvrida marknaden för mycket. Av denna anledning har frågan om basinkomstens finansiering vanligen sammankopplats med de skatter som snedvrider marknaden minst – skatter på jord och ekonomiska privilegier. Detta faller väl ut i linje med Piratpartiets grundideologi att snedvridande monopol inte är önskvärda i en fri marknadsekonomi och ett fritt samhälle. Men varför begränsa den tanken till endast kunskap och immateriell rätt, Piratpartiet?

Vi i Enhet har anammat en ”Existenslinje” där skatter på ekonomiska orättvisor används för att finansiera en basinkomst för alla medborgare i Sverige. Genom att omvandla riktade bidrag och avdrag till en generell basinkomst samtidigt som vi kvittar ned inkomstskatter och moms på ekologiska varor med hjälp av naturresursavgifter skapar vi inte bara ett enkelt, rättvist och frihetligt trygghetssystem utan även en friare marknadsekonomi där våra företag ges bättre möjlighet att skapa ett hållbart välstånd för Sverige.

De neoklassiska idéer som styrt finanspolitiken sedan 80-talet har grundlagt ekonomiska klyftor mellan människor och ödelagt stora skog höstdelar av vår natur. Vi i Enhet anammar istället en geoklassisk finanspolitik där våra naturliga allmänningar står i centrum och där den som profiterar passivt på andras arbete via ekonomiska privilegier eller förstör naturen får betala skatt – men den som genom arbete eller fritt företagande skapar välstånd åt samhället får behålla frukterna av sina insatser själv. Värdet av våra gemensamma allmänningar fördelar vi sedan som basinkomst till medborgarna. Vi ser denna ekonomiska naturresursdelning som en självklar utveckling av vår svenska allemansrätt.

Existenslinjen betyder att Sverige optimeras för trygghet, frihet och materiellt välstånd på naturens och människans villkor. Piratpartiets nya intresse för basinkomst är välkommet. Låt oss hoppas att fler nu ser fördelarna med denna viktiga reform.

Jonas Lagander,

riksdagskandidat för Enhet

 

Efter 20 år med Enhets politik, Anders lantbrukare. Del 2

15 Jul

Del 2.

Här kan du läsa del 1. 

När Anders blev klar med sina studier återvände han hem för att satsa på ekologisk produktion för den nära marknaden. Han ville främst leverera till de större städerna Linköping, Norrköping och Motala som vuxit och utvecklats rejält de senaste 10-15 åren. Här fanns det köpkraft och kunder! Men Anders ville vänta lite med att köpa ut sin far och istället började han småskaligt med att sikta in sig på de markplättar som hans far inte hade tid att ta hand om fullt ut. Här började Anders att hålla gräsbetesbaserad produktion av nöt, fjäderfä och får. I skogen lät han grisar beta. Han investerade även i biodling genom att ansluta sig till ett lokalt biodlarekooperativ som bistod med kunskap och materiel till goda villkor för sina medlemmar. Investeringarna skedde genom Crowd funding och genom att ansluta sig till den lokala kooperativa bytesringen där han bytte arbetstid mot materiel och livdjur. På detta sätt behövde han inte skuldsätta sig alls. När han kommit igång med produktionen började han marknadsföra sig genom ett östgötskt matkooperativ för närproducenter. Därigenom fick han många nya kontakter och kunder. Många medlemmar i bytesringen började även hälsa på honom för att köpa hans produkter. Slakten skedde på gården, ofta direkt i hagen, efter Enhets uppluckringar av lagstiftningen så att djuren inte behövde åka någonstans. Granngården hade satsat på ett litet slakteri som klarade hela byproduktionen. Perfekt för Anders del. Slaktaren kom till gården och avlivade djuren. Sen fick de åka till granngården för styckning och förädling. Sen levererades den färdiga maten till kooperativet direkt, eller tillbaka till Anders gårdsbutik.

Matkooperativet såg till att köpklubbar inne i städerna fick tillgång till Anders kött- och honungsprodukter. Han fick bra betalt och kooperativet som var icke vinstdrivande såg till att hålla nere mellanhandskostnaderna. Med tiden började allt fler kunder även komma ut och handla av Anders direkt på gården. Då fick han ännu bättre betalt. Han tyckte även att det var väldigt Eggmobile_and_flock_of_chickens_at_Polyface_Farmtrevligt att kunna se kunderna i ögonen, visa hur djuren hade det och berätta om sin verksamhet. Hans djur åt enbart gräs och följde holistiska förvaltningsprinciper han lärt sig på universitetet. Det innebar att toppjordarna på betesmarken ökade för varje år. Detsamma gjorde den biologiska mångfalden med ökat antal växtarter och insekter. Mer vilt kunde även ses på marken Anders jobbade med än på den hans far nyttjade till sitt plogbaserade jordbruk. Boskapen stängdes inne av portabla elstängsel som hölls igång av solpaneler. Anders flyttade dessa ”mobila hagar” varje dag så att djuren fick färskt bete och kunde leva mer som de skulle gjort i det vilda. Efter korna flyttade han in ägghöns som pickade larver och åt insekter som trivdes där korna lagt sin spillning. Vilka ägg det blev! Stora färgsprakande gulor och underbar smak som genererade nästan dubbla säljpriset.

5 år gick och Anders byggde sakta men säkert upp sin verksamhet på gården samtidigt som hans far amorterade sina skulder – bland annat genom arrendebetalningar från Anders som tjänade mer pengar nu. Eftersom Anders verksamhet var mer lönsam än hans fars, sett till den använda markytan, bestämde de att den skulle få allt mer utrymme på gården. Sakta men säkert minskade Anders far sin spannmålsodling och mer djur började beta på marken. Till slut kom de på att tanken att skaffa mjölkkor igen. Småbönderna i byn gick samman i ett lokalt mjölkkooperativ där de hjälptes åt att åka runt med mjölkningsutrustning och mjölka direkt i beteshagarna. Sen levererades den kyld och opastöriserad direkt till kunderna. Oftast via automater utsatta i Milking parlour 022livsmedelsbutiker. Äntligen kunde Anders far få jobba med mjölk igen och kunderna blev både fler och mer nöjda. Godare mjölk hade de aldrig smakat!

Efter 20 år med Enhets politik löste Anders ut sin far och sina syskon. Han tog ett litet lån för att göra det och beräknade att detta skulle vara borta inom en rimlig tid. Amorterings- och räntekostnaderna blev låga hos byns kooperativa bank som nyligen bildats. Hans far och mor bodde kvar i ett hus som de gemensamt uppförde på gården. De levde på basinkomst och medborgarlön samtidigt som de båda hjälpte till i lantbruket så mycket de ville och orkade. För det var ju himla trevligt nu med alla kunder som hälsade på och drängarna som Anders anställt som de kunde språkas med. En affär med fik hade även uppförts i byn dit de kunde åka för att träffa folk. En affär med fik… här ute på slätten? Det hade varit otänkbart för 20 år sedan. Men nu kunde byns innevånare köpa bananer och kläder utan att åka till staden. Kunderna blev fler och fler eftersom landsbygden så sakteliga började återbefolkas. Kvinnan som hade satsat på affären lyfte ju även medborgarlön och inkomstskatten sänktes ju kontinuerligt, vilket gjorde att hon klarade av ett sämre kundunderlag i början. Men det blev bättre och bättre för varje år. Att butiken uppskattades märkes på naturresursavgifterna i byn som gick upp lite när det visade sig att butiken var en tillgång för innevånarna. Hade ingen använt den hade ingen höjning skett, och hade den varit negativ för byn hade den bidragit till lägre markhyror.4710041129_107a78ec10

Anders var ordförande i den lokala partigruppen för Enhet och lärde ut hur markens ekonomi fungerar till nya generationer av landsbygdsbor. Inte minst sina egna barn som nu sprang runt på gården och hjälpte till med allehanda sysslor, när de inte lekte och gjorde hyss förstås. Mor och farföräldrarna hjälpte till att hemskola dem de dagar de inte gick i den kooperativa byskolan. Anders och hans fru hittade ett nytt intresse i fruktträd som de planterade i en av hagarna. De blir bra för bina, tänkte de och kalkoner skulle kunna gå mellan träden beta. Men den stora skörden från träden lär dröja. Men då ska det säljas färsk buteljerad äppelmust direkt till kund. Kanske bryggs det lite äppelcider också. Vem vet? Framtiden är vår och livet på den svenska landsbygden är härligt. Fler grannar, mer gemenskap, bättre inkomster och mindre utgifter.

Anders kommer aldrig att sluta försvara naturresursdelningsprinciperna och existenslinjen. Aldrig kunde han tro när han växte upp och såg sin fars olönsamma slit att han som vuxen skulle få ett så rikt, harmoniskt och tryggt liv på landet.

Läs gärna även om undersköterskan Margareta – om 20 år med Enhets politik. 

Författare: Jonas Lagander

Efter 20 år med Enhets politik – Anders, lantbrukare. Del 1

14 Jul

Del 1.

Här kan du läsa del 2.

Anders är en ung småbonde på Östgötaslätten. Han och hans familj har levt här så länge han kan minnas. Hans släkt har i generationer ägt hans gård, och även andra gårdar där kärleken gjort att hans släkt fått nya fotfästen i bygden. Men när Anders växte upp var det svårt för småbönderna att överleva. De hade krav på sig att producera allt mer till lägre pris. Och när de farmproducerade mer sjönk såklart priserna mer till följd av det utökade utbudet som blev följden. De var beroende av bidrag från EU för att klara lönerna till sig själva. Den globala marknaden pressade priserna alldeles för hårt. Inte minst de multinationella spannmålsuppköparna!

Småbönderna försvann, en efter en. Många små gårdar blev färre. Det var en negativ spiral som inte ville ge med sig. Det var ohållbart och Anders hade nästan börjat ge upp drömmarna om att överta sin fars gård som var värderat till ett så högt pris att han skulle bli skuldsatt för livet om han köpte ut sina syskon från den. Han skulle bli en torpare till bankerna istället för en fri lantbrukare helt enkelt. Hans far hade redan givit upp som mjölkbonde, ett liv han älskade, för att satsa på andra saker. Men han tjänade inte mycket mer pengar på det. Knappt bara så han klarade sig. Men bondelivet ville han verkligen inte ge upp. Inte Anders heller.

Men så hände något under Anders uppväxt som gjorde att han så småningom faktiskt kunde köpa ut gården till ett bra pris. Partiet Enhet kom i regeringsställning och genomförde en neutral skatteväxling från inkomster och kapital till naturresurser och ekonomiska privilegier. Anders hade varit skeptisk i början för han var inte så insatt i hur partiet tänkte kring det här. ”Beskatta mark… det måste ju vara dödsstöten för landsbygden”, tänkte han. Men så gick han till ett av Enhets lokala medlemsmöten för att lära sig mer. Efter det så bytte han åsikt. Faktum är att han gick med i Enhet och blev en lokal ungdomsaktivist. Vad Anders inte hade förstått innan var att allt värdeskapande i samhället höjer markvärdena. Och detsamma gör spekulationen på mark som sker via bankernas kreditgivning. Priset på mark sätts även utifrån vad den genererar för inkomster. Anders hade aldrig fått lära sig hur vare sig banker eller de ekonomiska lagarna kring markvärdet fungerar tidigare. Nu blev allt plötsligt glasklart för honom.

Eftersom hans fars mark erhöll EU-stöd gick priset upp på ett konstgjort sätt. Samtidigt drev bankerna upp priserna i hans bygd genom att låna ut samma mängd pengar till flera olika köpare som kunde tävla mot varandra i vem som kunde skuldsätta sig mest. Den mest kreditvärdige fick gården. Ofta var detta någon som redan ägde mycket mark sedan innan. Stor blev större. Anders förstod nu att hans livslånga skuldsättning till bankerna som skulle bli följden om han satsade på gården till stor del vore helt i onödan. Det var det politiska och finansiella systemet som tvingade in honom i denna boja, inte den fria marknaden. På marknadEnhetsmötet lärde han sig även skillnaden mellan markvärdena i städer och på landsbygden. Mark i städerna har minst 10ggr högre värde än på landet. Detta eftersom det finns ett högre välstånd i städerna, räknat utifrån tillgänglighet till arbeten, samhällsservice, tjänster, butiker och infrastruktur. Fler människor tjänar mer pengar i städerna, det vill säga marken genererar högre inkomster, än på landsbygden. På den platta Östgötaslätten där Anders bor får man åka en bra bit innan man når närmsta tätort. Landsbygdsbor betalar på grund av denna ekonomiska grundförutsättning mer skatt i förhållande till vad de får ut. Att kvitta ned skatter på arbete och kapital och istället beskatta markvärde skulle därför ge Anders en rejäl skattesänkning. Speciellt om han kunde komma på ett sätt att tjäna mycket pengar på liten markyta. Att arbeta var Anders inte rädd för. Det hade han gjort sedan barnsben ihop med sin far på gården och han önskade inget annat än att fortsätta med detta. Men på sitt eget sätt.

Så blev det också med tiden. Efter 10 år med Enhets politik började markpriserna att sjunka. Anders gick då på lantbruksuniversitetet – efter några år av ströjobb och resande efter gymnasiet då han bland annat besökte ekologiska lantbruk i utlandet via så kallad ”wwoofing” – och såg vilken fin effekt Enhets politik hade börjat få i det svenska samhället. Han var även Screen Shot 2013-06-12 at 8.30.58 PMordförande för en Enhetsförening på universitetet där han och hans vänner jobbade för att sprida partiets politik hos framtidens lantbrukare. Precis som förväntat steg markpriserna lite de första 10 åren eftersom inkomstskattesänkningarna medförde att marknaden tolkade det som att marken gav högre intäkter i och med att reallönerna höjdes och arbetslösheten sjönk i Sverige. Det blir så när markspekulationen blir allt mindre lönsam  och bankerna ges incitament att låna ut mer riskfyllt till företag som producerar välstånd istället. Under den perioden kunde många bönder amortera ned sina stora skulder. Bland annat Anders far. Senare kom prissänkningarna när inkomstskattesatserna börjat närma sig nollpunkten. Ju mer inkomstskatterna sjunker, ju mer går markhyrorna upp och de plockas ju in av staten via naturresursavgifterna. Men när det inte finns några inkomstskatter kvar… varför skulle någon vilja betala höga priser för en mark som kommer med en hög hyra/naturresursavgift? Svaret är att ingen vill detta, därför går markpriserna ned markant. Hög markhyra, men lågt inköpspris blir följden. I städerna går hyrorna upp rejält, men på landsbygden höjs de inte alls lika mycket. På vissa ställen inte alls!

Läs gärna även om undersköterskan Margareta – om 20 år med Enhets politik. 

Författare: Jonas Lagander

Landskatt – för en levande landsbygd, vildmark, klimat och ekonomi

11 Maj

Dagens gästbloggare: Richard Danilda

Landskatt skulle inte bara skapa arbetstillfällen och understödja ekonomin i en regenerativ riktning, det är också nyckeln till skyddet av vildmarken, biologiska mångfalden och hushållningen med naturresurserna. Landskattesystemet tillser att vi alla delar på dessa naturresurser, antingen via att fysiskt ges tillgång till denna, eller genom att bli ekonomiskt kompenserade för andras nyttjande och extraktion. Det har också en effekt av en större känsla för sammanhang och samhörighet i ett samhälle och respekt för vildmarken och naturen som sådan.

Naturligt Kapital

Finansieringen av en regering, alltså av ett land, borde komma ur det Naturliga Kapitalet, alltså de gåvor vi får från naturen. Dessa kallas idag ofta för Ekosystemtjänster, men förståelsen för hela detta begrepp kanske inte står helt klart, och kommer troligen aldrig göra. Dagens skattesystem tillåter privatisering av monopolvärdet av dessa, utan beskattning. Detta medför över tid en koncentration av oförtjänade inkomster, s.k. friluncher, till en handfull människor och som dessutom reducerar ekonomins effektivitet.

När ett samhälle framåtskrider och blir mer och mer förmöget, så kommer det Naturliga Kapitalet, eftersom det är ändliga resurser, utgöra en allt större andel av den totala rikedomen. Men monopolvärdet koncentreras också i allt färre händer, oftast banker, landlorder och improduktiva finansiella spekulatörer. De ”fångar” det ekonomiska värdet (economic rent i ekonomiska termer), som vi alla (utan undantag) bidrar till genom bara vårt varande, och gör stora vinster. På det sättet dräneras också entreprenörskap och de produktiva medlemmarna i ett samhälle massivt.

En skatt, eller en avgift om man så vill, på nyttjandet av detta Naturliga Kapital, har mycket större positiv påverkan på ekonomin än skatter på arbete och handel som är direkt skadliga. Det stimulerar både arbete och industri, samtidigt som skyddet av mark och naturresurser kontinuerligt stärks. Ett par andra effekter vi kommer se är att redan nyttjad mark kommer användas mycket mer effektivt, investeringar kommer göras i fattigare områden istället för at bryta ny värdefull jordbruksmark och grön energitillverkning blir det självklara valet.

Ge värde till vildmarken

Så fort en av naturens gåvor blir ”förstörd”, genom att vi t.ex. bryter ny mark eller mineraler, avverkar skog eller pumpar upp olja, höjs värdet på denna och en avgift bör då bli ”påföljden” för detta. Genom denna avgift (landskatt) tillser vi att det vi verkligen nyttjar, ja det gör vi så effektivt som möjligt, men framförallt kommer vi lämna tillbaka den mark vi inte behöver. På det sättet skapas alltså mer vildmark och den biologiska mångfalden får en rejäl skjuts framåt.

Skapandet av arbetstillfällen på landsbygd, i jordbruk och naturvård

Dagens system understödjer en utveckling mot mer och mer intensiva jordbruksmetoder, ökat djurlidande, oljebaserad kemikalieanvändning och urbanisering av människor och ekonomi. Bränsle, gödningsmedel och kemiska bekämpningsmedel ges stora subventioner och reflekterar inte den sanna kostnaden för samhället och miljön.

Tar man bort skatterna på arbete och handel (kapital alltså), skapar vi fler arbeten över huvud taget, men vi kommer framförallt se en balansering mellan stad och landsbygd. Många kommer gärna välja att bosätta sig utanför städerna. Och5330_129601695732_4826894_n det mest ekonomiska jordbruket blir det ekologiska! Vi kommer alltså se en ökning i antalet människor på landsbygden, producerandes mat! Även företag inom turism och vildmarksguidning lär bli en nog så viktig effekt. Vi återkopplar på detta sätt vår kontakt med naturen i större utsträckning, något vi tror är oerhört viktigt. Dessutom kommer vi åt ett annat problem; det konventionella tillvägagångssättet med input av palmolja och soja, på bekostnad av regnskog.

Varför andra system har misslyckats

Det har varit många försök att understödja vildmarken och skydda naturresurserna. Försök med väldigt höga skattekostnader som följd. Många av dessa försök har givit små förtjänster och endast lett till ökade markpriser och till att dessa fåtal stora markägare endast skapat ännu större rikedomar. Bidrag och anslag till markägarna, subventioner till jordbruket och den policy vi har för hur vi nyttjar marken är en katastrof för vildmarken och den biologiska mångfalden.

Sammanfattning

Detta system är allmänt erkänt inom den nya akademiska rörelsen ”Klimatekonomi” som det enda system som sluter cirkeln i en växande ekonomi och med ökad sysselsättning samtidigt som vi skyddar den biologiska mångfalden, vildmarken och naturresurserna. Det får också stöd av de förnämsta ekonomerna sedan ett par sekler.

I dagarna kom en norsk statlig utredning som slog fast att ett land framförallt bör finansieras via landskatt. Citat: ”Ett välkänt resultat från skatteteorin är att skatt som korrigerar för externa kostnader bör vara statens första inkomstkälla.(Anm: exempel: om man släpper ut något som skadar omgivningen får man betala dyrt för det). Sådana skatter skapar önskade justeringar som förbättrar ekonomins funktionssätt. Men sådana skatter är sällan tillräckliga för att finansiera statliga utgifter och jordräntesskatter bör vara intäktskälla nummer två. (Anm: Jordränta är en inkomst som uppstår genom att naturen och omgivningen har ett överflöd, att naturen och omgivningen arbetar åt markägaren. Blotta närvaron av en affär, en busslinje, en skola eller av antalet andra hus, som exempel, höjer jordräntan). Jordräntesskatter skapar i teorin inga vridningar, och påverkar inte effektiviteten i ekonomin. Det är först när potentialen för externalitetskorrigerande skatter och jordräntesskatter utnyttjas fullt ut som staten ska införa andra skatter (moms, skatt på arbete, etc.) eftersom dessa är skatter som skapar oönskade ändringar och påverkar ekonomin negativt.” Att notera är att skattetrycket inte ökar, det förskjuts bara till andra poster.

Landsbygden är idag en glesbyd, både på människor, djur och växter, jämfört med förr. I en alltmer komplex värld behöver vi nu ändra vårt sätt för att vända trenden av självdestruktivitet. Till syvende och sist kan vi se ett samhälles och klimats välmående på tjockleken av matjorden, och om den ökar eller minskar. När den på sina ställen är bara ett par decimeter och fortfarande blir tunnare, behöver vi inte längre fråga vad vi ska göra.

Källhänvisning och tips: http://www.regjeringen.no/nb/dep/kld/dok/nou-er/2013/nou-2013-10/17/6/7.html?id=734655 The Killing Fields (Documentary – Land Value Tax) på Youtube. Ni missade väl inte dokumentären ”Greven och frälsebönderna” på SVT? Mer tydligt än så kan det inte bli. Om jordränta: http://www.landskatt.se/vad-aumlr-jordraumlnta.html

/Richard Danilda och Peter Smith

 

Om Richard:Richard Danilda

Jag är riksdagskandidat för Enhet. Är aktiv i och arbetar för Svenska Biodynamiska Föreningen på deltid och odlar för husbehov hemma.

Jag är övertygad georgist och mitt främsta mål är den balanserade organisationen av jorden. Jag befinner mig helst på landsbygden och i naturen och arbetar för att vända den urbaniserade ekonomiska likriktningen. Jag brinner särskilt för att åter sätta gården i centrum för människors existens, den plats som fortfarande är lika viktig som den alltid varit.

Landskatt och jordbruk

2 Maj

Dagens gästbloggare: Peter Smith och Richard Danilda.

Det moraliska argumentet för en landskatt är att markvärdet är skapat genom ansträngningarna av samhället som helhet och inte av den enskilde formella markägaren. Markvärdet ökar när bebyggelsen skapas och tätnar eller t.ex. när energiproduktion och kommunikationer dras till platsen.

För jordbruket är också markvärdet en reflektion av naturliga fördelar såsom topografi, klimat och jordkvalité, vilket ingen människa skapat. Den geoklassiska ekonomiska skolan betraktar alltså markvärdet som en samhällelig resurs och därför utgör detta en naturliga källa för samhället att hämta medel från för att täcka sina utgifter. ”Land” eller ”Jord” betyder i sammanhanget alla naturresurser givna till oss av planeten.

Med en landskatt för jordbruket skulle gårdarna debiteras för arrendevärdet av marken, exklusive alla förbättringar såsom byggnader. Viktigt att förstå är att den sämsta marken som används skulle inte belastas, eller i sådana fall mycket lite, av en landskatt, eftersom den inte drar nytta av naturliga fördelar eller samhällsskapad infrastruktur osv. En stadsnära odling får i omvänd ordning högre landskatt. Utan landskatt behöver samhällets inkomster istället komma från vad var och en tjänar ihop genom arbete och genom kapitalvinster. Kort sagt, en beskattning av mänsklig ansträngning och individuella egenskaper ersätter idag en beskattning på naturliga fördelar och yta. Istället monopoliseras dessa naturliga fördelar och ytor privat. Detta snedvrider jordbruket och landsbygdsekonomin på tre sätt:

Avfolkning av landsbygd.

Som skattesystemet ser ut nu, måste en jordbrukare, för att betala två arbetare, använda allt vad en tredje arbetare skapar i intäkter, men om han kompenserar för detta genom en ökad mekanisering för sin arbetsstyrka, får han skattelättnader för sin kapitalinvestering. På detta sätt har mänsklig arbetskraft ersatts med en ökad mekanisering och teknologi – kombinationsmaskiner, kemiska gödningsmedel, GMO, pesticider och fabriksuppfödning av djur. Färre och färre anställs, ”praktikantfällan” är allmänt känd. Detta skapar signifikanta negativa följder för samhället i stort. Då färre ges arbete inom jordbruket, försvinner också behoven av affärer, transporter, skolor och vårdinrättningar på landsbygden. Den avfolkas, ekonomi och mänskligt kapital urbaniseras. Mängden fysiska arbeten sjunker och vi distanseras från naturen.  Animalieproduktionen, som är mer arbetsintensivt, har svårt att få ekonomin att gå ihop idag. Det traditionella KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA”blandjordbruket”, där odlingsbar mark roterades med betesmark med organisk gödsel, har blivit ersatt av stora monokulturfarmer som är beroende av kemiska substitut. Det betyder också att medan utmärkta matjordar ligger öde, importerar vi kött och kraftfoder från utvecklingsländer och uppmuntrar därigenom en skövling av regnskog. Kraftfodret är det för kon onaturliga sojan. Det höjer också priserna lokalt till nivåer många inte har råd med. 

Ökat spekulativt värde på jordbruksmark. 

Den andra destruktiva effekten av att inte extrahera arrendevärdet, är att köp av landsbygdsmark uppmuntrar till investering i framtida värdehöjningar lika mycket som för jordbrukandet i sig. Det här är oftast fallet i gränslandet mellan urbana och rurala områden där pressen mot urban utvidgning är stor. Eftersom man kan använda sin mark som säkerhet för lån till att köpa mer mark, leder det till att större och större ytor ligger outnyttjade. Allt detta pressar upp markpriserna, utom räckhåll för nya unga initiativ. Beskattning av arbete och kapital ökar kostnaderna för anställningar. Detta pressar oss till att importera mycket av våra livsmedel från låglöneländer plus att våra egna bönder blir beroende av stora bidrag, vilket finansieras av skatter på vårt eget arbete. Dessa bidrag baseras på den markyta markägare har till förfogande, inte den yta som faktiskt används. Detta uppmuntrar markägaren att hålla på mer yta än de faktiskt behöver, endast för att erhålla bidragen, vilket också leder till försvårande för nya unga initiativ. Dessutom, hela det globala bidragssystemet för jordbruket hindrar ekonomiskt tillväxt i utvecklingsländer genom att göra det svårare för dem att både verka internationellt som lokalt, vilket då också leder till att de redan extremt fattiga och utsatta fortsättningsvis hålls svältande.  

Förlust av marginalland

Att beskatta arbete driver marginalland ut ur produktion eftersom det oftast behöver större insats för samma yta än för mer fördelaktig yta. Detta förklarar mycket av den kamp som behövs för att göra marginalland lönsam plus det generella underutnyttjande som karaktäriserar jordbruksmark, undantaget de mest fördelaktiga ytorna. Dessa båda faktorer reducerar också möjligheterna för att de unga ska våga, eller ens ges möjligheten att, satsa på yrket. Det uppmuntrar också till det snedvridna bidragssystemet för jordbruket.

Slutsats

En skiftning från skatt på arbete och kapital till en landskatt, skulle lösa dessa konflikter. Det skulle återge balans mellan arbete och maskineri i jordbruket och skapa fler arbetstillfällen. Det skulle få landsbygden att befolkas och belivas återigen.  Med en landskatt på plats skulle få välja att inte utnyttja sin mark produktivt. Spekulationen i framtida värdehöjningar skulle försvinna eftersom den då också åläggs en högre landskatt. Priserna på fastigheter kommer gå ner kraftigt. Det skulle också innebära att det skapas arbeten där de mest behövs, alltså där människor också de facto bor.  Hela systemet med landskatt pressar oss i en riktning mot kontinuitetsbruk, återanvändning och att vi istället för att använda oss av kemiskt framställda produkter, låter naturen ta hand om det vi egentligen aldrig kan mimikera; vi går mot det kretsloppsbaserade ekologiska jordbruket som visat sig vara det vi behöver göra för att vända trenden av biologisk enfald, nedsmutsad biotop och utarming av våra jordar. Vi kan göra detta, med samma nivå av dagens produktion av livsmedel, till samma kostnad (i dagens skattesystem) som konventionellt producerat, renare och med en höjning av jordbördigheten. Med en landskatt blir det ekologiskt hållbara och närproducerade, det som blir det självklara valet, då det förutom alla argument om ekosystemvinster också blir mer ekonomiskt åtkomligt för konsumenterna vilket ger en mer äkta valfrihet. Så låt oss göra det!

Vi behöver inte fler arbeten

11 Okt

ekonomiska

 

Ett nytt ekonomiskt system börjar med en ny värdegrund. Många av oss (inte minst vår riksdag och regering) är så hårt insyltade i det nuvarande ekonomiska systemet att det är svårt att se en annan möjlighet trots att vårt nuvarande system är så uppenbart ohållbart. Vi ser det omänskliga överallt omkring oss. Hur människa efter människa faller offer för en genomgripande inhuman samhällsföreställning där pengar om och om igen visar sig ha ett högre värde än människoliv. Där ekonomiska behov står högre i kurs än mänskliga behov. Den genomgripande frågan rent politiskt har blivit ”Vad behöver vår ekonomi?” istället för ”Vad behöver människan?”. Som om dessa frågeställningar vore synonyma. Det är de inte.

Oavsett regeringsfärg så har vi fortsatt att bedriva samma enkelspåriga politik. Arbetslinjen och ”full sysselsättning” förväntas vara lösningen på vårt samhälles samtliga problem. Vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort. Vi fortsätter att försöka lösa problemen med samma tankesätt som skapade dem. Men lösningen ligger inte i sänkt arbetslöshet. Lösningen ligger i en omfördelning av våra resurser. Varför ska full sysselsättning över huvud taget vara ett mål? Varför är inte målet i vår högteknologiska kultur – mer fritid och frihet för individen? Vi behöver inte fler arbeten. Det finns tillräckligt att göra! Vi behöver däremot omfördela de arbeten som finns och de ekonomiska resurser som finns. Varför talar ingen etablerad politiker om detta?!

En omstrukturering och omvärdering av vårt ekonomiska system börjar med att vi förändrar vårt samhälles värdegrund. Där människovärde står högre än pengavärde. Där individens välmående ligger till grund för kollektivets välmående. Systemet ska vara till för individen, inte tvärt om. Samhället och pengen har i sig inga behov. Det är individer som har behov.

ETT EKONOMISKT PYRAMIDSPEL

ecoVi behöver se och förstå är att vi alla för närvarande ingår i ett ekonomiskt pyramidspel, i ett spel som vi alla gemensamt håller på plats. Lite som när man svarade på ett kedjebrev som barn och skickade kexchoklad och tuggummin till dem överst på listan men aldrig fick något tillbaka. Om du får något tillbaka så betyder det att du inte är längst ner i pyramiden.

I ett pyramidspel finns alltid vinnare och förlorare. Flest förlorare. Segregationen i vårt samhälle är för närvarande ett resultat av det ekonomiska pyramidspel som vi ingår i. Pengar är lika med förmågan att skapa mer pengar, och mer pengar är lika med makt över andra människors liv, över de människoliv som saknar pengar till sin överlevnad. Dvs ett sorts förtäckt slaveri.

Den enda rättvisa fördelning som vi människor har försetts med är 24 timmar per dygn. Men med stora ekonomiska kapital kan du investera och låta andra arbeta åt dig för att öka din inkomst och ditt kapital. Just nu skriker samhället åt de sjuka och utslagna som inte längre förmår arbeta. Vi skriker åt de människor till vilka samhället inte kan erbjuda detta ”heliga” arbete. Vi försöker tvinga in dessa människor i en massa åtgärdsprogram. Samtidigt så hyllar vi dem som sitter på kapitalet, trots att även deras arbetsinsats är minimal. De tjänar pengar på att ha pengar, dvs genom spekulation och andra människors hårda arbete. De tjänar pengar på att låna ut pengar, dvs. genom ränta. De håller nyckeln till vår överlevnad i sina händer och vi – den stora massan – dansar som blödande marionetter.

EN HEL VÄRLD I SKULD

bankIbland tänker jag att det var väldigt synd att det inte var jag själv som kom på idén att etablera det allmänt vedertagna bankväsendet och Federal Reserve (som idag påverkar hela världsekonomin). Tänk vad synd att det inte var jag som var först med att komma på räntesystemet! Ty det är en alldeles ypperligt bra affärsidé även om den är direkt inhuman och fullständigt oetisk. (Jag skulle förmodligen inte ha varit känslomässigt kapabel att genomföra den.)

”Hej! Här får du låna några siffror av mig (luft). För dessa siffror kan du köpa dig ett hus där du kan bo. Jag tar givetvis huset (dvs. det verkliga värdet) som säkerhet, så om du inte kan betala tillbaka luften till mig så tar jag ditt hus ifrån dig. Du får betala tillbaka din skuld (luften) till mig med ränta (dvs. med riktiga, värdefulla pengar).”

Räntesystemet är så vedertaget att ingen människa i stort sett ifrågasätter dess existens. ”Så har det väl alltid varit?” Få människor ser hur räntesystemet förslavar majoriteten av befolkningen och så även vår världs regeringar som också är satta i skuld, ökad skuld och ökad skuld.

Räntan skapar två avgörande problem:

1.  Den skapar segregation. De som inte har pengar (de fattiga) behöver ta ett lån, på vilket de betalar ränta. De som har pengar (de rika) får i sin tur ränta på sitt kapital. Vem betalar då de rikas inkomstränta? Jo, de fattiga givetvis. (Robin Hood vrider sig förmodligen i sin grav).

2. Den ökande (påhittade) skulden tillsammans med den ökande räntan bidrar även till det skapade behovet av ständig tillväxt. Vilket medför att vi producerar saker ingen behöver och tjänster som är helt överflödiga. Vi producerar mer (på bekostnad av vår miljö) så att människor kan konsumera mer och hålla pengen i rullning. Vi måste hela tiden gå med vinst och jobba hårdare, snabbare, mer effektivt och bättre för att täcka räntan av våra ökande skulder. Såklart att politikerna vill ha ut oss i arbete. Det är ju vi som tjänar pengen, istället för att pengen tjänar oss. Men är det vettigt att försöka stoppa en hjärnblödning med ett plåster? Är det vettigt att försöka åtgärda symptomen utan att åtgärda orsaken?

Hela vår värld är i skuld och ingen har egentligen någon praktisk möjlighet att betala tillbaka den skulden. Världsskulden ligger idag på totalt ca 51 triljoner dollar. Till exakt vem är vi skyldiga detta belopp? Regeringar lånar mer pengar för att betala räntor på de lånade pengarna. Det krävs ingen expert i ekonomi för att konstatera det ohållbara. Matte åk 2 räcker!


DET FINNS EN ANNAN VÄG!


grundtrygghetEnhet förespråkar ett både räntefritt och spekulationsfritt samhälle. Vi verkar för en total omfördelning av våra ekonomiska och mänskliga resurser, samt av våra naturresurser. Det finns ett fåtal individer som rent ekonomiskt (inte livshotande) skulle förlora på denna omställning eftersom pyramiden skulle rasa. Men majoriteten skulle bli vinnarna och ALLA skulle ges samma trygghet och samma möjligheter.

1. Införandet av en Basinkomst skulle ge en grundtrygghet åt alla. De 24 timmar som vi alla har tillgodo per dygn skulle generera ytterligare inkomst i mån av din arbetsinsats – dvs av ditt personliga bidrag till samhället.

2. En skatteväxling från skatt på arbete till landskatt / naturresursdelning (Geoekonomi) skulle innebära att ditt eget arbete kommer dig själv till del medan uttaget av allmänhetens gemensamma naturresurser kommer alla till godo. Det skulle bland annat bli dyrare att förstöra vår miljö. Systemet skulle finnas till för oss, istället för tvärt om. Pengen skulle tjäna oss, istället för tvärt om. Men kanske viktigast av allt – Människoliv skulle återfå sitt rättmätiga värde och alltid prioriteras högre än pengar.

För den som vill förstå ”Kapitalismens återvändsgränd” rekommenderar jag denna dokumentär hos UR Play, med samma namn.

Sanna Nova Emilia
Språkrör för Enhet
Sanna Nova Emilia

%d bloggare gillar detta: