Arkiv | Visioner RSS feed for this section

Att bo på en Enhetsgård

16 Feb

Dagens gästbloggare är en medlem i Enhet. Observera att detta är en anonym variant på ett tidigare blogginlägg om samma ämne (det är alltså inte publiceraren som är författaren). 

Hej allesammans i Enhet!

Jag är medlem i Enhet sedan två år tillbaka och har nu i höst varit på min första sammankomst i Stockholm. Det känns väldigt bra att ha hittat människor att sträva tillsammans med mot ett mer helt samhälle och en mänskligare värld, på naturens villkor.

Jag söker folk!

Jag har närt en dröm i många år om att skapa en Bygemenskap på landet, en ”Enhetsgård”. Jag vill där kunna leva mer i fas med min egentliga person. Jag känner att jag kompromissar alltför mycket med mig själv då jag lever i ”ekorrhjulet”: köper alla min mat i butik, arbetar åt någon annan, köper kläder och saker som jag egentligen skulle velat tillverka själv och låter almanackan styra mitt ”fikande” med vänner. Och så ser jag att ungdomar mår sämre och sämre och att klimatet förändras i rask takt. Jag vill bygga en plats som inger hopp åt unga och vuxna och som visar att ett hållbart liv är möjligt.

Jag kan så mycket och vet så mycket men endast en bråkdel kommer till användning. Jag vet också att livet kan bli så mycket mer om man slår ihop sina idéer och sitt kunnande och smider planer och projekt med andra!

Därför vill jag ut på landet och leva mitt liv! Men inte ensam.

Vem är jag då? Jag är en 44 årig kvinna som bor i Stockholmstrakten. Jag är uppvuxen dels i skogen i södra Norrland och dels i ett samhälle nära storstad.

Jag har gått tolv år i Waldorfskola samt studerat Humanekologi till C-nivå. Ät utbildad Fritidsledare med social inriktning (2år) och Trädgårdsmästare med inriktning på Biodynamisk grönsaksodling (3år). Har även 10Hp i Ekologisk boende och byggande från Högskolan Dalarna.

Hittills har jag livnärt mig på arbete inom vård och omsorg.

Teater, sång, friluftsliv, kontaktimprovisation, kreativitet, självhushållning och yoga är intressen jag har. Dessutom är jag en mycket kär skogsvän samt har erfarenhet av politiken.

I kommunens regi startade och drev jag en skolträdgård en säsong tills kommunens medel ”tog slut”.

Vem söker jag då?

Jag söker alla slags människor som är engagerade i sin personliga utveckling likväl som samhällets och världens. Jag vill att vi medvetet och aktivt lever och inspirerar andra till en mer socialt och ekologiskt hållbar värld.

Jag drömmer om en levande by där man gör det man själv drömmer om.

Personligen funderar jag kring en verksamhet som ska rikta sig till unga i syfte att stärka deras självkänsla och känsla av mening och sammanhang. Om någon råkar ha examen som Socionom eller lärare så vore det passande!

Ispirationskällor

SLOW-rörelsen, Eckhart Tolle, Rudolf Steiner, Thich Nhat Hanh, Eileen Caddy (Findhorn), Kay Pollak, tidsskriften ÅTER, Stiftelsen Ekäret, Sörby reterat etc.

Var vill jag bo?

Jag vill helst att gården ska ligga i Sörmland, Gästrikland, Hälsingland eller Dalarna.

Boendet tänker jag att var och en får bestämma fritt över. Vissa vill dela, andra vill bygga sitt eget ekoslott eller jordskepp. Personligen drömmer jag om ett gediget, falurött timmerhus.

Viktigt

För mig är det viktigt att platsen använder trådburen teknik för hälsan.
Bilpool är genialiskt och återbruk och korta kretslopp är målet. Solkraft i så hög utsträckning som möjligt och avgörande att sträva efter ett hållbart och moget sätt att kommunicera och utvecklas tillsammans!

Vänliga hälsningar!

Maila mig gärna på: hjortronmyr@live.se så bjuder jag in till träff!

DEN GRÖNSKANDE DALEN SOM VISSNADE – En allegori om vårt samhälle

20 Aug

10371587_10203405294111950_2831413943661865167_nDet var en gång en vackert grönskande dal i fjärran. Små och stora växter levde tillsammans i frid. Dalen var allas. Alla fick så mycket vatten och solljus de själva behövde och de fick utrymme att växa sig starka och friska, i sin egen takt och på sitt eget sätt. Luften och jorden var allas.

Men en dag så tänkte de stora Tallarna och Granarna att de som faktiskt var lite större borde ha lite mer rätt att bestämma i dalen. Tallarna tyckte att de som ändå hade lite bredare stammar borde få bestämma. Granarna tyckte att de som ändå hade lite fler grenar borde få bestämma. Granarna och Tallarna stämde upp till möte i dalen och samlade alla de övriga växterna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni få massor av friskt vatten” sa Tallarna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni att få massor av härligt solljus” sa Granarna.

De övriga växterna i dalen blev lite förbryllade men tänkte att om Granarna och Tallarna hade ett behov av att få bestämma så fick de väl göra det. Vatten och solljus skulle de ju få ändå. Vattnet och solljuset var ju allas.

Rösten föll på Tallarna. Nu skulle alla dalens växter få hur mycket vatten de ville. Men efter en tid så tänkte Tallarna att de inte bara kunde ge ut vatten till alla hur som helst utan att de faktiskt hade förtjänat det. Vem skulle förtjäna vattnet mest? Tallarna samlade åter till stormöte i den stora dalen och berättade för växterna att de skulle få börja arbeta för Tallarna. De skulle få börja samla in vatten. Och för varje del vatten de gav till Tallarna så skulle de själva få behålla en liten del.

Det började arbetas för fullt ute i dalen. Alla växterna hämtade vatten till de stora Tallarna. Det blev mindre och mindre vatten ute i den stora dalen även om växterna fick behålla lite vatten. De små växterna som inte riktigt hade samma förmåga att hämta vatten vissnade och dog och många av de mellanstora växterna hade inte längre samma kraft att växa. Vissa av de större växterna som ändå hade mer tillgång till vatten började låna ut vatten till de övriga växterna men krävde då att de skulle betala tillbaka vattnet med ränta. Till en början tyckte de övriga växterna att det lät som en toppenidé men när det blev torka så krävde de stora växterna samma ränta, ibland högre ränta. De skuldbelagda växterna slet hårdare och hårdare. Flera av dem lånade mer vatten för att kunna betala räntan. Många av dem dog.

De stora växterna började förstå faran. De förstod att de var tvungna att kräva sin rätt till marken. Björkarna, Asparna och Alarna gick till Tallarna och bad dem att få helt egna markområden. De var trots allt så stora att de behövde egen mark och det var trots allt Björkarna, Asparna och Alarna som försåg Tallarna med mest vatten.

Sagt och gjort. De större träden fick sina egna markområden. De små växterna fick flytta på sig.
Det rådde nu stor depression i den stora dalen. De stora växterna växte sig större. De små och även mellanstora växterna hade det mycket svårt.grönt träd
”Vi hinner inte samla så mycket vatten till er” sa Syrénerna till Tallarna. ”Vi måste ta hand om våra små skott och ge dem av vårt vatten annars så dör de.”
”Ni får lämna bort skotten till hagen där borta. Några av er får ta hand om dem åt er medan ni samlar vatten åt oss” svarade Tallarna ”annars så får ni inget vatten alls!” Syrénerna som givetvis inte ville dö och som givetvis inte ville att deras små nya skott skulle dö gjorde som Tallarna sa.

Alla i dalen såg att det här inte alls var hållbart men alla var så rädda att inte få sin egen ranson av vatten. Många gick och klagade och sa att ”Vi skulle ha röstat på Granarna istället!”

Fyra år senare samlades det åter till stormöte och Granarna skällde ut Tallarna. ”Ni är inte kloka! Vi är mycket smartare!” ”Rösta på oss istället!” sa Granarna till dalens växter. ”Vi ska fixa det här!” Granarna lovade guld och gröna skogar. Hela dalens växter jublade och röstade på dem istället. Björkarna, Alarna och Asparna var dock inte fullt lika nöjda. De hade det bra på sin egen mark och de levde gott på räntan som de fick av de övriga växterna.
”Vi ställer inte upp på det här” förklarade de för Granarna. ”Om ni tänker dela vår mark och vårt vatten med andra så slutar vi att förse er med vatten och flyttar härifrån.”

Granarna insåg att det vore en katastrof, så guldet och de gröna skogarna rann så sakteliga ut i den torra sanden och ordningen förblev som den hade varit under Tallarnas stormaktstid. Dalens grönska var nu inte längre lika grönskande. Stora markområden låg helt öde. Och i de områden där det fortfarande fanns liv levde växterna i stor desperation och rädsla. De blev sjukare och sjukare. Svagare och svagare.

Men så en morgon vaknade en av Solrosorna. Hon hade drömt en dröm om en möjlig framtid där alla växterna i dalen hade samma rätt till allt de behövde för sin överlevnad. En dröm om att marken, solen, vattnet och vindarna tillhörde dem alla och att de därför skulle dela på allt tillsammans. Ge var och en vad de behövde ifrån deras gemensamma jord för att överleva.

Solrosen talade med Kaprifolen och med flera av dalens övriga blommor. Det visade sig snart att de alla hade drömt exakt samma dröm. Med stor rädsla, men också med stor övertygelse, beslutade de sig för att göra allt de kunde för att få de övriga växterna i dalen att förstå de alla var lika värdefulla och därför inte behövde arbeta för de stora växterna för att förtjäna sin rätt till överlevnad. Många av de övriga växterna kunde inte tro att det var sant eller ens möjligt. De kunde inte se sitt eget värde. Men fler och fler började förstå att de alla var lika betydelsefulla och värdiga till ett blomstrande liv. Till sin egen existens. Det skulle bli en lång och krokig resa men med ett vackert och lyckligt slut.

Sanna Nova Emilia
– För Enhet, Basinkomst och ett mer medmänskligt samhälle

Läs mer om basinkomst och existenslinjen. Följ oss också gärna på Facebook. 

10599700_10203405309992347_1062634585520270258_n

20 år med Enhets politik som egenföretagare

16 Jul

Jag är rätt gammal nu och sitter här och tänker tillbaka på mitt liv. Min arkitekt-mångsysslarverksamhet startade jag i och med att Enhet lyckades införa basinkomst efter att ha blivit riksdagsparti i valet 2014. Jag har den fortfarande kvar och har rätt mycket uppdrag fortfarande faktiskt fast det har gått över 20 år sen dess.

Jag har egentligen hela mitt vuxna liv velat bli egen företagare, men förstod aldrig hur övergången skulle kunna fungera. Hade jag ett jobb så hade jag inte energi över att också starta företag. När jag inte hade jobb utan hade a-kassa då fick jag inte jobba. Alla mina dagar var jag inte heller på topp och oron för att inte få in tillräckligt med pengar för att klara mat och hyra stoppade mig. Efter att Enhet blev riksdagsparti i valet 2014 kämpade Enhet i riksdagen för att införa basinkomst och naturresursavgift och succesivt fasa ut skatten på lön. Enhet lyckades faktiskt få med sig majoriteten i riksdagen några år senare.

När basinkomsten infördes… vilken lättnad! Jag kan säga att mitt liv fick en helt annan vändning, och jag var inte den enda som upplevde det kan jag säga. Det visade sig att efter en period av förvåning och omställning så började kreativiteten flöda. Ett tag fanns till och med en oro från de redan etablerade att produkter av olika slag som bjöds ut på marknaden inte skulle hitta köpare. Men eftersom skatten på lön sänktes succesivt i och med att naturresursskatten infördes så blevlampa
tjänster och produkter, framför allt av återbruksmaterial mycket billigare. Så människor köpte hellre dem än industriprodukter från utlandet som ju blev dyrare i samma takt på grund av att transportkostnaderna blev högre och att miljömässigt dåliga framställningsmetoder fick straffskatt.

I början arbetade jag i en omdanad arbetsförmedling som inspiratör. Vi
kallade den Idéförmedlingen. Det var ett landsomfattande projekt för
att fånga upp de som ville ha hjälp att komma ur den förlamande känsla
av att inte kunna styra sina liv det var så lätt att fastna i när man
blev omkringskyfflad i de olika bidragssystem som fanns innan
basinkomsten infördes. Vilken energi och kraft som utvecklades hos
dessa människor när de fick få komma ut och blomma. Alla möjliga idéer
fick komma fram. Vilken kreativitet det finns i människor när de får
kraft och tid att utforska sina obegränsade möjligheter. Många var
fullt dugliga affärsideer som kunde få luft för att man vågar med en
basinkomst i ryggen. De flesta var ändå av karraktären ideellt arbete
eller något man gjorde för sin egen skull och för sin omgivning utan
att det var så mycket pengar involverade. Detta är ju i sig en bra sak
eftersom, det generellt är så att en högre inkomst genererar ett
större ekologiskt fotavtryck från individen, som ju är sämre för
planeten. Med tiden behövdes knappt denna förmedling längre. Det finns fortfarande idécenter runt omkring i landet dit man kan gå för att utveckla en idé och kanske hitta samarbetspartners till och för att samlas och finna varandra och utbyta erfarenheter. Dessa center är närmast självgående. Anställningar finns ju ändå fortfarande. De som arbetade heltid då basinkomsten infördes insåg efterhand att de kunde gå ner i arbetstid. Det gjorde ju att fler kunde få anställningar.

Det blev ju också mycket enklare med administrationen för mitt företag. Jag fick behålla mycket mer själv av det jag jobbade in och kunde därför sänka arvodet regält. Detta gjorde ju att fler anlitade mina arkitekttjänster och affärerna blomstrade. De företag som använde material som inte var av återbrukskarraktär fick ju betala mer skatt, men med tanke på att arbetskostnaderna samtidigt blev lägre så jämnade det ut sig.

Ibland tänker jag på den debatt som var om högre pensionsålder på 2010-talet. Så konstigt det var tänker jag nu. Naturligtvis jobbar man så länge och så mycket man vill och orkar, något annat är otänkbart nu tycker alla. Jag är nästan 80 år nu och är aktiv och har fortfarande rätt mycket att göra i min verksamhet. Jag blev till sist den mångsysslare som jag så många år drömt om att bli. Jag ritar fortfarande lite om- och tillbyggnader. Jag håller på rätt mycket med konst- och konsthantverks sysslor, säljer till en butik i närheten. Det går rätt bra, mina saker är omtyckta. Men mest av allt tycker jag om att arbeta i min trädgård. Min

Jag gör salvor och kryddor med mera av blommorna i min örtagård

Jag gör salvor och kryddor med mera av blommorna i min örtagård

permakulturodling har växt rätt mycket med åren. Vi har i grannskapet gått samman i ett kooperativ som har en gemensam distributionskanal och säljer våra produkter i ett par butiker i grannbyarna. Det är främst grönsaker, ägg, kyckling och honung. Vi hjälper varandra och odlar också gemensamt, det ger både glädje, nytta och gemenskap. Själv får jag nästan all min mat härifrån.

Nu har Enhets politik under 20 år mer och mer omdanat samhället och inte mycket är sig likt sen innan. Naturligtvis är det inte enbart Enhtets förtjänst. Tiden var helt enkelt mogen. Människor mår mycket bättre när hetsen har försvunnit. Borta är kanslan av att man klättrar på varandra, konkurrensen om jobb har försvunnit och tur är väl det. Med tanke på hur mer och mer robotar drivna av sol och vind har övertagit fler och fler arbeten. De stora bussarna som fanns förr är ett minne blott. Nu finns det bara mindre bussar som är ett slags mellanting mellan taxi och buss, naturligtvis är de förarlösa. Att transportera sig mellan hem och arbetsplats som vi ägnade mycket av vår tid till då, förr är en sällsynt syssla numer. Många yrkesgrupper har försvunnit, så för att göra något så behöver vi vara kreativa vilket har bevisats nu är något som gör människor glada och friska. Kreativitet är nog också det enda vi kan konkurera ut robotarna med fortfarande. Många jobbar hemifrån, men vill man inte det så finns speciella arbetslokaler decentraliserat, så att det inte ska behöva vara långt till en arbetsplats om man vill ha gemenskap. Därifrån kan man arbeta som anställd i vilket företag som helst egentligen som inte kräver enormt mycket speciella arbetsredskap, eller som egen. Dessutom behöver man ju inte så värst mycket redskap för att utöva människans specialitet, nämligen att tänka och uppfinna.
Nu äntligen har det tidiga 1900-talets filosofer som siade om en framtid då vi slulle kunna sluta jobba fått rätt: Ett citat av Ernst Wigforss (som var finansminister 1925-1926 och 1936-1949):
”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” Nu, äntligen är vi här!

Författare: Monika Ågren

Enhet är partiet som människor längtar efter

16 Jul

Dagens gästbloggare: Jens Jerndal – riksdagskandidat för Enhet

Förrförra veckans politiska och kommersiella pådrag i Almedalen var det största någonsin sedan 1968, då Olof Palme inledde traditionen. Långt över tre tusen evenemang var registrerade under veckan, ett genomsnitt av 400 om dagen. ENHET hade dagliga 10350407_10154471051125438_2157047345796277618_nframträdanden, och jag deltog i fem av dem. Så inledde vår lilla fronttrupp valkampanjen 2014. Det var verkligen en upplevelse, i synnerhet som det var första gången jag besökt Visby och Gotland, ett unikt stycke Sverige.

Men min starkaste upplevelse var det positiva för att inte säga entusiastiska mottagande vårt politiska budskap rönte bland så gott som alla vi pratade med.

Det är uppenbart att det finns ett starkt otillfredsställt behov hos svenska folket efter något helt annat än det de etablerade riksdagspartierna erbjuder idag. Det kommer tydligt fram hos de allra flesta människor jag pratat med i år, inte bara i Almedalen.

Jag ser klara tecken på att ett paradigmskifte är på gång i svensk politik, men varken politikerna eller media tycks förstå det. Och det gäller inte bara Sverige.

Undersökningar visar att hela 18 % av de svenska väljarna inte vet vad de vill rösta på i det kommande valet, eftersom det de erbjuds av de etablerade partierna inte övertygar dem. Och ändå tillhörde många av dem jag talat med inte ens den kategorin. De visste precis vem de skulle rösta på – ända tills de läste ENHETs lilla folder. Då visade det sig att de visserligen hade tänkt rösta 10489846_10154482106645438_2038433570558991977_nlikadant som tidigare, men att de i själva verket inte alls var nöjda med det partiets politik. Det var bara det att de inte kände till något bättre alternativ. Tills de fick höra om ENHET. Och som de sken upp! Det var en fröjd att se.

De påtagliga framgångarna för Miljöpartiet och FI på ena kanten, och för SD och liknande rörelser på den andra kanten, är utslag av det rådande missnöjet, men inget av dessa partier erbjuder vad de flesta innerst inne mest av allt söker och saknar och tycker är viktigast.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att ENHET seglar in i Riksdagen med flaggan i topp, om bara en liten del av alla dem som egentligen vill som vi, faktiskt röstar på ENHET. Enda problemet är att massmedia bara skriver om de partier som redan är i Riksdagen, och därför är det en stor utmaning att nå ut till tillräckligt många med vårt budskap för att säkra det antal röster vi behöver. Det krävs att 4% procent av väljarna röstar på oss för att vi skall komma in – det är mindre än en fjärdedel av de osäkra väljarna, men det handlar ändå om c:a 300.000 röster.

I EU-valet blev Enhet det 13:e partiet i röstetal. Förvisso ingen stor succé, tills vi betänker att vi inte gjort någon kampanj alls, inte hade valsedlar, och bestämde oss att delta bara en månad före valet. Riksdagsvalet den 14 september blir något HELT annat, och vi 10478181_10154474946815438_8797972867083942084_nhoppas gå förbi både Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokaterna och Sverigedemokraterna i röstetal, och segla rakt och självklart in i Riksdagen.

Som jämförelse och uppmuntran vill jag berätta om det nya spanska partiet Podemos, som bildades bara fyra månader före EU-valet och trots det fick en miljon röster i valet och fem mandat i Europaparlamentet. Podemos har mycket gemensamt med Enhet, bl.a. basinkomsten. Detta är ett annat exempel på den starka medvind för det nya paradigmet och för Enhets idéer, som världen just nu upplever, och som jag förutspådde redan 2010 i min bok på engelska Paradigm Pulse.

Vill Du ha ett stressfritt, medmänskligt och rättvisare Sverige med grundtrygghet för alla och tid att umgås med både Dig själv, Dina barn och Dina gamla, ett Sverige med utrymme för kreativitet, egna småföretag och personlig utveckling, ett rikt, tryggt, friskt och fritt Sverige på människans, naturens och djurens villkor? – I så fall sprid vårt budskap till så många Du bara kan, och rösta sen på ENHET. Du kommer att var med och skriva historia.

Som världen ser ut idag, är en röst på ENHET den enda röst som inte är bortkastad! – Och jag menar det verkligen.

/Jens Jerndal

PS. Gör inte misstaget tro att ENHET saknar politisk och ekonomisk sakkunskap. Vi har många duktiga ekonomer och andra sakkunniga i våra led. Jag själv är en av dem med en jur. pol. mag. med nationalekonomi och statskunskap som huvudämnen och livslång praktisk erfarenhet av olika aspekter av ekonomi. Alla Enhets riksdagskandidater har lång praktisk yrkeserfarenhet från verkliga livet. Ingen av oss är karriärpolitiker på vänster/höger-skalan sedan skoltiden, som aldrig smakat på ett riktigt jobb.

 

Om mig själv:

Jens JerndalJag är är född och uppvuxen i Göteborg, men har inte blivit min hemstad trogen. Jag började tidigt resa utomlands, studerade juridik, nationalekonomi och statskunskap i Lund, Stockholm och Uppsala, och var svensk diplomat i 7 år med placering i Danmark och Pakistan. Därpå hoppade jag av för att bli investeringsrådgivare och fastighetsmäklare på Kanarieöarna medan jag studerade astrologi, parapsykologi och holistisk medicin. Jag grundade Cosmosofiska Stiftelsen i Stockholm år 1977 och blev efter studier i olika länder professor i holistisk medicin i Sri Lanka år 1987. Under en 2-årsperiod på 1990-talet bodde jag i Dalarna på norska gränsen nära Idre, där jag skrev boken VAKNA SVERIGE – FRAMTIDEN ÄR HÄR.

Har besökt 76 länder och hållit föredrag i 23. Mitt övergripande perspektiv på det omvälvande paradigmskifte som äger rum i världen just nu är grundat på en kombination av mina samhällskunskaper och min astrologiska expertis. Jag har skrivit om detta på engelska i mina senaste böcker CRACKING THE RAINBOW CODE (2009) och PARADIGM PULSE – SENSING THE SURGE OF CHANGE (2010). Jag är riksdagskandidat för Enhet.

Vi kan inte blunda längre

12 Jul

Dagens gästbloggare: Jessica Jonsson

Vad händer med och i vår värld?

Den frågan verkar fler och fler ställa sig och missnöjet kring den värld vi lever i växer. Obalanserna och de sociala klyftorna i världen ökar. Makt, girighet och orättvisor tilltar på bekostnad av vårt mänskliga välmående! Vi är alla en del av detta och nu hoppas jag att vi fått nog av den politik som sätter ekonomisk tillväxt och prestationer högst på listan. Vi behöver inte politiker som tror på att högre krav och kniven hårdare mot strupen leder till positiva förändringar och ett bättre samhälle. Vi håller på att förgöra hela vår planet och nu är det dags för mänskligheten att vakna. Vi har alla ett ansvar och vi är delaktiga i att skapa den värld vi vill leva i. Jag tror att varje individ har en inre drivkraft och en vilja att på sitt sätt medverka till ett medmänskligt samhälle. Men tyvärr får allt för få chansen att blomma i det samhälle vi lever i nu.

Det vi behöver är politiker som är beredda på att tänka om och som inser att all förändring behöver börja inifrån individen själv. Politiker som tror på människan och som vågar tänka utanför ramarna för att skapa ett samhälle vi i nuläget bara drömmer om. Demokrati är inte att få möjlighet att rösta om vem eller vilka som ska hålla i piskan de näst kommande åren. Demokrati är att själv få möjlighet att göra sin röst hörd i de frågor som engagerar och berör.

Jag önskar inget hellre än att få leva i ett samhälle där människor, djur och natur står i fokus och en värld där de sociala klyftorna jämnas ut. Om vi ska lyckas skapa ett bättre samhälle och en mer medmänsklig värld så behöver vi satsa på hälsa och välmående framför ständig ekonomisk tillväxt. Vi håller på att stressa sönder både oss själva och våra barn och i stressens spår gror ohälsan och sjukdomarna föds.

Jag skulle vilja koppla detta till dagens situation i skola och förskola. Den plats där våra barn ska växa upp till trygga, harmoniska och tillitsfulla individer. Det vi vill ge våra barn är ett lustfyllt lärande, en sund självkänsla och en positiv framtidssyn ibarn undersökn en lugn och rofylld miljö. Men det som har hänt är att kraven för oss som arbetar med dessa barn ökar samtidigt som förutsättningarna försämras och barngrupperna blir större. Vi får mindre tid att se, bekräfta och känna genuin närvaro med våra fantastiska barn och elever. Dokumentationer, systematiskt kvalitetsarbete och mycket annat stjäl tid från det vi helst av allt vill göra… nämligen vara med barnen.

Min fråga till dagens politiker är således: Vilken kvalité är det egentligen som efterfrågas? Ni får kanske det ni frågar efter även om det inte är det som egentligen behövs för att leda samhället åt rätt håll!

Skoltrötta elever, röriga klasser, stressade lärare är ett faktum. Frågan är varför är det så och hur ska vi ändra på det? Om nu våra barn blir sämre inom vissa ämnen som anses viktiga i dagens samhälle och om fler och fler inte klarar av de krav vi har i skolan idag kan det då vara rätt att öka kraven ytterligare? Jag tror inte att hårdare läroplaner och kursplaner eller tidigare betyg och fler skolår är den rätta vägen till att väcka barns lustfylldhet och tilltro till sig själva som lärande individer. Jag har för länge sedan slutat tro på att mer av det vi redan har är rätt väg till förändring. Vi har idag ett skolsystem som tidigt lägger grund till konkurrens och jämförelse istället för samarbete och känslan av att duga som man är. Alla ska göra lika och bedömas efter samma mallar.  Vi har ett samhällssystem som tyvärr verkar handla mer om hur vi ska lyckas hålla pengar och ekonomi i rullning istället för hur vi ska hålla människor, djur och natur vid liv och god hälsa.

Den människosyn jag har innefattar en stor tilltro till oss människor i allmänhet och till barn i synnerhet. Vi vill gärna se barn som små individer och därför i stort behov av beskydd från oss vuxna som förstår bättre eftersom vi levt längre. Jag är inte alls säker på att det alltid är så enkelt.  Barnen har med sin enorma nyfikenhet, sin härliga lekfullhet, sin fina öppenhet och sin oförstörda ärlighet mycket att lära oss. De har en närhet till sitt hjärta och till glädje och lycka som tyvärr ofta mattas ut med åren.  I ett samhälle som bygger på kärlek och medmänsklighet skulle barnen vara våra stora läromästare!

Vad vi behöver är en ny politik och ett nytt tänk i förskola och skola för att börja bygga ett bättre och mer hållbart samhälle. Vi kan inte blunda längre! Vi behöver höja vår medvetenhet och börja fundera på i vilken värld och med vilka värden vi vill leva och sedan inse att vi själva är skapare av dessa.

Jessica Jonsson
Förskollärare, kandidat till kommunfullmäktige för Enhet i Norrköping

Visionslös politik – och dess konsekvenser

8 Maj

De politiska partierna vill inte prata om framtiden. Och när de ändå gör det, är bilden mörk. Varför har de långsiktiga visionerna försvunnit ur politiken? Och vad får det för konsekvenser?

Förr hade politiska partier reformprogram som sträckte sig långt fram och som gav medborgare hopp och framtidstro. Nu handlar diskussionerna om betydligt kortare tidsperspektiv, och ofta tillsammans med skrämmande hotbilder.

Politiken har till uppgift att tala till människors drömmar och när den inte gör det så tappar politiken sin förmåga att engagera människor. Icke mötta behov som inte tillgodoses eller lyssnas till i ett samhälle börjar tillslut föra ett eget liv och reaktionerna kan då framföras på ett sätt som inte alltid är konstruktivt för samhället och med följder som inte är önskvärda. Genom att inte låta DSC01169visionerna leda det politiska arbetet bereds istället mark för populistiska och högerextrema rörelser som framför snabba och enkla svar på komplicerade frågor. Dessa grupper kan förvisso ha tydliga framtidsvisioner som inte hymlas med, men innehåller inte en önskvärd utveckling för ett jämlikt och medmänskligt samhälle.

Ekonomiprofessor Guy Standing har myntat begreppet ”prekariatet” för den ständigt växande grupp människor som har blivit socialt marginaliserad, ofta med fysisk och psykisk ohälsa som följd av effektivisering och arbetslöshet. Han kallar denna grupp människor ”den nya farliga klassen”, och varnar också för konsekvenser av att inte ta denna grupp på allvar.

Vi behöver nu mer än någonsin, ledas av livskraftiga, positiva visioner som skapar det medmänskliga, trygga och kärleksfulla samhälle vi verkligen vill ha. Ett led i detta är införandet av ett helt nytt ekonomiskt system där basinkomst och naturresursdelning utgör fundamentet till ett samhälle och en värld som gynnar alla dess medborgare, inklusive djur och natur.

 Agneta Oreheim, språkrör för Enhet

 

Om mig:Agneta

Språkrör och riksdagskandidat i Enhet. Intresset för personlig utveckling har funnits med mig i över 30 år, och är lika mycket för mig ett sätt att leva som mitt arbete och stora engagemang. I mitt arbete erbjuder jag olika typer av konsultationer och ger även föreläsningar, kurser och seminarium.

Vägen till Enhet

25 Mar

Dagens gästbloggare: Agneta Oreheim

Att gå över bron till en bättre värld, den värld vi vill leva i och längtar efter, börjar med att gå över bron i vårt eget sinne. Att lämna det vanemässiga mentala mönstret av rädsla och separation till förmån för upplevelsen av Enhet och glädje.38819618-UDNw0

Vi är här, i denna tid, för att delta i en omstörtning av världens rädslostyrda tankeformer, och har hjälp av att påminna oss om att denna verklighet är den ”vikarierande
verkligheten”. Det är en orsaksvärld skapad utifrån konsekvenser av tidigare tänkta omedvetna tankar och tidigare upplevda omedvetna känslotillstånd, som om och om igen, ständigt skapar repriser och än mer av en verklighet som vi önskar oss bort från och inte längre vill ha.

Vi är istället betjänta av att bestämma oss för att inte se med ”kroppens ögon” och istället välja att se bakom, och påminna oss om att ljuset, glädjen och allt det goda alltid finns, fördolt, under ytan – oberoende av hur skrämmande ”verkligheten” ser ut. Vi påminner oss om att det är visioner som skapar verkligheten, och låter oss inte stoppas av materialiserade rädslosystem om än aldrig så starka och hotfulla.

Vi vet att det är ljus som vinner över mörker. Och med vetskapen om att det vi fokuserar på växer så kan inte resultaten i längden utebli.
Agneta Oreheim

_______________________________________________________________________________

Om mig:Agneta

Riksdagskandidat för Enhet och nominerad till språkrör. Intresset för personlig utveckling har funnits med mig i över 30 år, och är lika mycket för mig ett sätt att leva som mitt arbete och stora engagemang. I mitt arbete erbjuder jag olika typer av konsultationer och ger även föreläsningar, kurser och seminarium.

 

%d bloggare gillar detta: