DEN GRÖNSKANDE DALEN SOM VISSNADE – En allegori om vårt samhälle

20 Aug

10371587_10203405294111950_2831413943661865167_nDet var en gång en vackert grönskande dal i fjärran. Små och stora växter levde tillsammans i frid. Dalen var allas. Alla fick så mycket vatten och solljus de själva behövde och de fick utrymme att växa sig starka och friska, i sin egen takt och på sitt eget sätt. Luften och jorden var allas.

Men en dag så tänkte de stora Tallarna och Granarna att de som faktiskt var lite större borde ha lite mer rätt att bestämma i dalen. Tallarna tyckte att de som ändå hade lite bredare stammar borde få bestämma. Granarna tyckte att de som ändå hade lite fler grenar borde få bestämma. Granarna och Tallarna stämde upp till möte i dalen och samlade alla de övriga växterna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni få massor av friskt vatten” sa Tallarna.
”Om ni väljer att vi ska få bestämma, så kommer ni att få massor av härligt solljus” sa Granarna.

De övriga växterna i dalen blev lite förbryllade men tänkte att om Granarna och Tallarna hade ett behov av att få bestämma så fick de väl göra det. Vatten och solljus skulle de ju få ändå. Vattnet och solljuset var ju allas.

Rösten föll på Tallarna. Nu skulle alla dalens växter få hur mycket vatten de ville. Men efter en tid så tänkte Tallarna att de inte bara kunde ge ut vatten till alla hur som helst utan att de faktiskt hade förtjänat det. Vem skulle förtjäna vattnet mest? Tallarna samlade åter till stormöte i den stora dalen och berättade för växterna att de skulle få börja arbeta för Tallarna. De skulle få börja samla in vatten. Och för varje del vatten de gav till Tallarna så skulle de själva få behålla en liten del.

Det började arbetas för fullt ute i dalen. Alla växterna hämtade vatten till de stora Tallarna. Det blev mindre och mindre vatten ute i den stora dalen även om växterna fick behålla lite vatten. De små växterna som inte riktigt hade samma förmåga att hämta vatten vissnade och dog och många av de mellanstora växterna hade inte längre samma kraft att växa. Vissa av de större växterna som ändå hade mer tillgång till vatten började låna ut vatten till de övriga växterna men krävde då att de skulle betala tillbaka vattnet med ränta. Till en början tyckte de övriga växterna att det lät som en toppenidé men när det blev torka så krävde de stora växterna samma ränta, ibland högre ränta. De skuldbelagda växterna slet hårdare och hårdare. Flera av dem lånade mer vatten för att kunna betala räntan. Många av dem dog.

De stora växterna började förstå faran. De förstod att de var tvungna att kräva sin rätt till marken. Björkarna, Asparna och Alarna gick till Tallarna och bad dem att få helt egna markområden. De var trots allt så stora att de behövde egen mark och det var trots allt Björkarna, Asparna och Alarna som försåg Tallarna med mest vatten.

Sagt och gjort. De större träden fick sina egna markområden. De små växterna fick flytta på sig.
Det rådde nu stor depression i den stora dalen. De stora växterna växte sig större. De små och även mellanstora växterna hade det mycket svårt.grönt träd
”Vi hinner inte samla så mycket vatten till er” sa Syrénerna till Tallarna. ”Vi måste ta hand om våra små skott och ge dem av vårt vatten annars så dör de.”
”Ni får lämna bort skotten till hagen där borta. Några av er får ta hand om dem åt er medan ni samlar vatten åt oss” svarade Tallarna ”annars så får ni inget vatten alls!” Syrénerna som givetvis inte ville dö och som givetvis inte ville att deras små nya skott skulle dö gjorde som Tallarna sa.

Alla i dalen såg att det här inte alls var hållbart men alla var så rädda att inte få sin egen ranson av vatten. Många gick och klagade och sa att ”Vi skulle ha röstat på Granarna istället!”

Fyra år senare samlades det åter till stormöte och Granarna skällde ut Tallarna. ”Ni är inte kloka! Vi är mycket smartare!” ”Rösta på oss istället!” sa Granarna till dalens växter. ”Vi ska fixa det här!” Granarna lovade guld och gröna skogar. Hela dalens växter jublade och röstade på dem istället. Björkarna, Alarna och Asparna var dock inte fullt lika nöjda. De hade det bra på sin egen mark och de levde gott på räntan som de fick av de övriga växterna.
”Vi ställer inte upp på det här” förklarade de för Granarna. ”Om ni tänker dela vår mark och vårt vatten med andra så slutar vi att förse er med vatten och flyttar härifrån.”

Granarna insåg att det vore en katastrof, så guldet och de gröna skogarna rann så sakteliga ut i den torra sanden och ordningen förblev som den hade varit under Tallarnas stormaktstid. Dalens grönska var nu inte längre lika grönskande. Stora markområden låg helt öde. Och i de områden där det fortfarande fanns liv levde växterna i stor desperation och rädsla. De blev sjukare och sjukare. Svagare och svagare.

Men så en morgon vaknade en av Solrosorna. Hon hade drömt en dröm om en möjlig framtid där alla växterna i dalen hade samma rätt till allt de behövde för sin överlevnad. En dröm om att marken, solen, vattnet och vindarna tillhörde dem alla och att de därför skulle dela på allt tillsammans. Ge var och en vad de behövde ifrån deras gemensamma jord för att överleva.

Solrosen talade med Kaprifolen och med flera av dalens övriga blommor. Det visade sig snart att de alla hade drömt exakt samma dröm. Med stor rädsla, men också med stor övertygelse, beslutade de sig för att göra allt de kunde för att få de övriga växterna i dalen att förstå de alla var lika värdefulla och därför inte behövde arbeta för de stora växterna för att förtjäna sin rätt till överlevnad. Många av de övriga växterna kunde inte tro att det var sant eller ens möjligt. De kunde inte se sitt eget värde. Men fler och fler började förstå att de alla var lika betydelsefulla och värdiga till ett blomstrande liv. Till sin egen existens. Det skulle bli en lång och krokig resa men med ett vackert och lyckligt slut.

Sanna Nova Emilia
– För Enhet, Basinkomst och ett mer medmänskligt samhälle

Läs mer om basinkomst och existenslinjen. Följ oss också gärna på Facebook. 

10599700_10203405309992347_1062634585520270258_n

Existenslinjen med basinkomst – en övergripande hälsoreform

6 Aug

En ny rapport av Hjärt- Lungfonden visar att ekonomisk stress – att inte klara oförutsedda utgifter –ger mer än dubblerad risk förräkningar

hjärt-kärlsjukdom och förtida död.

Statistik från SCB visar att ca 1,3 miljoner svenskar lever under den här typen av ekonomisk stress, med svårigheter att klara oförutsedda utgifter.

​- ​Samhället behöver se till att alla människor har lika goda förutsättningar, menar Ulrica Klettner, kommunikationschef på Hjärt-Lungfonden.

Det står helt klart att alla människor inte har samma förutsättningar. Stressen i samhället tycks öka alltmer – de som har ett jobb jobbar som bara den, samtidigt som en halv miljon människor står utan arbete och långtifrån alla människor har den grundläggande ekonomiska trygghet de behöver i livet. Det är dessutom ohälsosamt både att arbeta för mycket och att inte få arbeta alls, inte minst att inte få ingå i ett socialt sammanhang som arbete många gånger innebär för människor.

Vi har trygghetssystem som skapar mer lidande än trygghet hos människor. De är konstruerade efter föreställningen att alla ska ha ett heltidsarbete. De politiska lösningarna som ofta presenteras i Sverige utgår ifrån arbetslinjen där det gäller att ständigt skapa nya jobb. Det som det sällan talas om är att det är omöjligt att skapa tillräckligt med nya jobb för att sysselsätta alla människor, då existerande jobb försvinner i allt snabbare takt genom robotiseringen och datoriseringen. Denna utveckling uppmuntras för övrigt av skattesystemet, som gör det lönsammare att avskeda människor och låta maskiner och datorer ta över. Det betyder allt fler arbetslösa, allt fler i meningslösa men kostnadskrävande beredskapsjobb, och allt fler på olika former av behovsprövade och administrativt krävande bidrag. Det betyder också att allt fler hålls sysselsatta i en konstgjord arbetsmarknad som inte producerar något någon behöver eller vill ha, med arbeten ingen vill göra, men som kostar en massa pengar och gör allt fler människor frustrerade, stressade, otillfredsställda och olyckliga. Det behöver inte vara så.

vilagräsetEn basinkomst, dvs en summa varje månad som är villkorslös och betalas ut till alla myndiga medborgare, skulle vara en gedigen lösning för att få bukt med människors ekonomiska stress. Det skulle även kunna ge flera andra dynamiska hälsoeffekter. En sådan är minskad ohälsa till följd av stress och dåliga arbetsförhållande och arbetsskador. Människor skulle kunna ägna sig mer åt det som känns meningsfullt. En upplevelse av meningsfullhet i livet är mycket viktigt för att skatta god hälsa. Det skulle också möjliggöra för varje individ att få balans mellan sysselsättning och vila.

Befolkningens mentala skick skulle få positiva ekonomiska konsekvenser både genom minskade kostnader för sjukvård och genom minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet, oavsett om denna återspeglas i bruttonationalprodukten eller bidrar till den socialt viktigare dolda ekonomin. Människor skulle helt enkelt kunna ”ladda upp batterierna” utan att ha en sjukdomsdiagnos, när de ”gått i väggen” eller känner sig slutkörda. Allt detta är mycket viktigt i ett samhälle, för att människorna ska må bra och därför också kunna hjälpa varandra, och även bli mer produktiva. Det handlar om livskvalitet som inte kan mätas i pengar, men som ändå automatiskt brukar leda till en förbättring av den s.k. ”bottom line”, dvs. företaget Sveriges vinst.

Vi anser att samhället behöver överge arbetslinjen till förmån för existenslinjen. Livet är mer än arbete och vi har alla värde som människor bara för att vi existerar, oavsett om vi har ett betalt jobb och presterar mätbara ekonomiska resultat eller ej.SaraJens

 

Sara Hamidi Widén, riksdagskandidat och styrelseordförande i Enhet

Jens Jerndal, riksdagskandidat och kommunikatör i Enhet

 

Enhets politik är friskvård

4 Aug

Inte bara det att Enhet har en fantastisk vision om en bättre värld för människor, djur och natur, och ett partiprogram som ger lösningar på hur vi ska gå tillväga för att skapa detta. Enhets politik är också i sin helhet friskvård, kan det finnas bättre samhälle att leva i än ett som är friskvård? En del undrar om vi verkligen har råd med Enhets politik, men jag undrar istället har vi råd att låta bli att manifestera detta partiprogram?

Så vad grundar jag min åsikt på att Enhets politik är friskvård?

1. Enhet står för ett människovänligare samhälle, där människans existens sätts i centrum. Var på Enhet har antagit Existenslinje som en lösning istället för den rådande arbetslinjen. Alla prognoser visar på att fler och fler arbeten kommer försvinna i och med att så mycket datoriseras och många arbeten utförs av robotar. Så istället för att skapa onödiga och konstruerade arbeten, lägger vi dessa resurser till människors möjlighet till en friare existens. Där var och en har rätten att forma sitt liv som var och en önskar, utan att det 10537755_10152514389950376_2326746993630541137_nblir på bekostnad av någon annans samma rättighet.

2. Basinkomst är en av Enhets grundpelare, där alla människor ges en ekonomisk grundtrygghet. En rättighet som står inskriven i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Vi kommer med basinkomst kunna eliminera den ekonomiska otryggheten och stress som råder runt detta, oavsett vilket skede du är i livet. Vi tror att med detta kommer människor bli mer harmoniska och välmående. Vilket i sig kommer leda till många goda effekter i vårt samhälle och då även på den ekonomiska fronten. Vi kan ju spekulera hur mycket mindre sjuka välmående och trygga människor kommer att bli, alltså så minskar vi kostnaden för sjukvården. Människor kommer bli kreativare och många som idag inte ges möjlighet till att skapa sina egna arbeten, kommer själva orka och våga ta steget att skapa och förverkliga sina egna drömmar. Arbeten som ger mening och glädje, vilket i sin tur ger ännu mer välmående människor. En känsla av meningsfullhet i livet är en viktig faktor till att uppnå och bevara en god hälsa. Vi tror att i grunden vill människor skapa och fylla en funktion, och troligtvis kommer många även vilja arbeta mer ideellt då de inte hela tiden måste tänka på sin överlevnad. Ett humanare samhälle får alltså sin grogrund i ett basinkomstbaserat samhälle. Många som idag inte ges möjlighet att stanna hemma med sina barn, kommer välja att göra detta. Vi vet att barns anknytning under de tre första åren är av stor vikt för deras utveckling. Den är känsligast runt ett års ålder då många av dem gör sin debut på förskolan. Självklart är detta en valmöjlighet och upp till varje förälder att själv välja. Basinkomst skulle innebära att man kan slopa studielån, som man sedan skall dras med hela livet för att betala av. Inga pensionärer skulle behöva försöka överleva på existensminimum. För självklart gäller vår existenslinje och basinkomst även dem.

3. Det ska kännas tryggt att få åldras enligt Enhets vision om ett humanare samhälle. Där äldreomsorgen ska utgå från vad som är livskvalitet med hänsyn till varje individs behov och önskan. Vill man bo hemma, ska man få det, vill man komma till ett äldreboende så ska det vara möjligt. Ett äldreboende där personalen har tid och orka att ge de boende en stimulerande och livsbejakande tillvaro. En äldreomsorg där man har tid att sitta ner och samtala – en stund av närhet och närvaro.

4. Enhet vill skapa en skola som barn, lärare och övrig personal älskar att gå till. En skola som bygger på individens behov, med kunskap för självkännedom för utvecklandet av självkänsla. Kunskap inför livet. En skola som bygger på att bejaka kreativitet och barns nyfikenhet att lära sig nya saker Där lärare avlastas och ges möjlighet att vara de pedagoger de är. Barn som mår bra mobbar inte, även om barn också påverkas av sin hemmiljö skulle detta var ett steg för en mobbningsfri miljö. Ekologisk och näringsrik mat.

5. Ekologiskt är i Enhets politik en självklarhet. Att stödja ekologisk odling och att det blir fördelar både för dem som odlar och de konsumenter som väljer ekologiskt. Det finns många studier som visar att vi får ett bättre allmäntillstånd av ekologiskt odlad mat.

6. Miljöfrågor och en ekologisk omställning där vi gör allt för att värna och ta hand om den värld som vi existerar i. Att vi inte utarmar den jord som föder oss utan behandlar den varsamt och med kärlek. Självklart så skall vi göra allt vi kan för att eliminera utsläpp och miljöförstöring. Jag tror även människor som mår bra och som har mindre stress i tillvaron orkar att ta sitt ansvar att vara mer miljömedvetna och se till att göra det var och en kan.

7. Ett ekosystem i balans och harmoni mellan så väl människor, djur som natur. Tänk om vi fick till ett fungerande ekosystem som är i total samverkan med allt. Vilken värld skulle inte det vara att existera i. En existens som är friskvård i sin helhet.

8. Vi anser att varje myndigperson ska ha möjlighet att påverka beslut genom att själva kunna rösta i samhällsfrågor. En form av direktdemokrati som komplement till dagens representativa demokrati. En människa som känner sig delaktig, har ansvar och egenmakt upplever trygghet och välbefinnande. Vilket i sin tur är viktiga faktorer för en god hälsa.

9. Vi är självklart för nolltolerans gällande mobbning och utanförskap. Vi vill vara delaktiga i att skapa ett samhälle där alla känner sig trygga och harmoniska. Där vi människor har tid för varandra. För vi behöver alla få känna oss sedda och att någon lyssnar till oss. Ett medmänskligare samhälle som är friskvård.

10. Jag ber er nu att blunda och känn in detta samhälle och hur det i sin helhet är friskvård.

Detta är några exempel på varför jag anser Enhets politik är friskvård. Jag tror även att det kommer tillkomma många positiva effekter när vi väl är där som vi kanske inte ens förväntat oss eller räknat med. För vi kan ju förstå hur allt i detta kretslopp påverkar varandra och effekten blir att allt blir bara bättre och bättre.10254985_10152287629910376_5743470754472149817_n

För mig finns inget alternativ i valet 2014. Det är dags att tänka nytt, det är dags att tänka Enhet.

En trygg människa är en rik människa.

Hasse Nyander
Riksdagskandidat Enhet

20 år med Enhets politik som egenföretagare

16 Jul

Jag är rätt gammal nu och sitter här och tänker tillbaka på mitt liv. Min arkitekt-mångsysslarverksamhet startade jag i och med att Enhet lyckades införa basinkomst efter att ha blivit riksdagsparti i valet 2014. Jag har den fortfarande kvar och har rätt mycket uppdrag fortfarande faktiskt fast det har gått över 20 år sen dess.

Jag har egentligen hela mitt vuxna liv velat bli egen företagare, men förstod aldrig hur övergången skulle kunna fungera. Hade jag ett jobb så hade jag inte energi över att också starta företag. När jag inte hade jobb utan hade a-kassa då fick jag inte jobba. Alla mina dagar var jag inte heller på topp och oron för att inte få in tillräckligt med pengar för att klara mat och hyra stoppade mig. Efter att Enhet blev riksdagsparti i valet 2014 kämpade Enhet i riksdagen för att införa basinkomst och naturresursavgift och succesivt fasa ut skatten på lön. Enhet lyckades faktiskt få med sig majoriteten i riksdagen några år senare.

När basinkomsten infördes… vilken lättnad! Jag kan säga att mitt liv fick en helt annan vändning, och jag var inte den enda som upplevde det kan jag säga. Det visade sig att efter en period av förvåning och omställning så började kreativiteten flöda. Ett tag fanns till och med en oro från de redan etablerade att produkter av olika slag som bjöds ut på marknaden inte skulle hitta köpare. Men eftersom skatten på lön sänktes succesivt i och med att naturresursskatten infördes så blevlampa
tjänster och produkter, framför allt av återbruksmaterial mycket billigare. Så människor köpte hellre dem än industriprodukter från utlandet som ju blev dyrare i samma takt på grund av att transportkostnaderna blev högre och att miljömässigt dåliga framställningsmetoder fick straffskatt.

I början arbetade jag i en omdanad arbetsförmedling som inspiratör. Vi
kallade den Idéförmedlingen. Det var ett landsomfattande projekt för
att fånga upp de som ville ha hjälp att komma ur den förlamande känsla
av att inte kunna styra sina liv det var så lätt att fastna i när man
blev omkringskyfflad i de olika bidragssystem som fanns innan
basinkomsten infördes. Vilken energi och kraft som utvecklades hos
dessa människor när de fick få komma ut och blomma. Alla möjliga idéer
fick komma fram. Vilken kreativitet det finns i människor när de får
kraft och tid att utforska sina obegränsade möjligheter. Många var
fullt dugliga affärsideer som kunde få luft för att man vågar med en
basinkomst i ryggen. De flesta var ändå av karraktären ideellt arbete
eller något man gjorde för sin egen skull och för sin omgivning utan
att det var så mycket pengar involverade. Detta är ju i sig en bra sak
eftersom, det generellt är så att en högre inkomst genererar ett
större ekologiskt fotavtryck från individen, som ju är sämre för
planeten. Med tiden behövdes knappt denna förmedling längre. Det finns fortfarande idécenter runt omkring i landet dit man kan gå för att utveckla en idé och kanske hitta samarbetspartners till och för att samlas och finna varandra och utbyta erfarenheter. Dessa center är närmast självgående. Anställningar finns ju ändå fortfarande. De som arbetade heltid då basinkomsten infördes insåg efterhand att de kunde gå ner i arbetstid. Det gjorde ju att fler kunde få anställningar.

Det blev ju också mycket enklare med administrationen för mitt företag. Jag fick behålla mycket mer själv av det jag jobbade in och kunde därför sänka arvodet regält. Detta gjorde ju att fler anlitade mina arkitekttjänster och affärerna blomstrade. De företag som använde material som inte var av återbrukskarraktär fick ju betala mer skatt, men med tanke på att arbetskostnaderna samtidigt blev lägre så jämnade det ut sig.

Ibland tänker jag på den debatt som var om högre pensionsålder på 2010-talet. Så konstigt det var tänker jag nu. Naturligtvis jobbar man så länge och så mycket man vill och orkar, något annat är otänkbart nu tycker alla. Jag är nästan 80 år nu och är aktiv och har fortfarande rätt mycket att göra i min verksamhet. Jag blev till sist den mångsysslare som jag så många år drömt om att bli. Jag ritar fortfarande lite om- och tillbyggnader. Jag håller på rätt mycket med konst- och konsthantverks sysslor, säljer till en butik i närheten. Det går rätt bra, mina saker är omtyckta. Men mest av allt tycker jag om att arbeta i min trädgård. Min

Jag gör salvor och kryddor med mera av blommorna i min örtagård

Jag gör salvor och kryddor med mera av blommorna i min örtagård

permakulturodling har växt rätt mycket med åren. Vi har i grannskapet gått samman i ett kooperativ som har en gemensam distributionskanal och säljer våra produkter i ett par butiker i grannbyarna. Det är främst grönsaker, ägg, kyckling och honung. Vi hjälper varandra och odlar också gemensamt, det ger både glädje, nytta och gemenskap. Själv får jag nästan all min mat härifrån.

Nu har Enhets politik under 20 år mer och mer omdanat samhället och inte mycket är sig likt sen innan. Naturligtvis är det inte enbart Enhtets förtjänst. Tiden var helt enkelt mogen. Människor mår mycket bättre när hetsen har försvunnit. Borta är kanslan av att man klättrar på varandra, konkurrensen om jobb har försvunnit och tur är väl det. Med tanke på hur mer och mer robotar drivna av sol och vind har övertagit fler och fler arbeten. De stora bussarna som fanns förr är ett minne blott. Nu finns det bara mindre bussar som är ett slags mellanting mellan taxi och buss, naturligtvis är de förarlösa. Att transportera sig mellan hem och arbetsplats som vi ägnade mycket av vår tid till då, förr är en sällsynt syssla numer. Många yrkesgrupper har försvunnit, så för att göra något så behöver vi vara kreativa vilket har bevisats nu är något som gör människor glada och friska. Kreativitet är nog också det enda vi kan konkurera ut robotarna med fortfarande. Många jobbar hemifrån, men vill man inte det så finns speciella arbetslokaler decentraliserat, så att det inte ska behöva vara långt till en arbetsplats om man vill ha gemenskap. Därifrån kan man arbeta som anställd i vilket företag som helst egentligen som inte kräver enormt mycket speciella arbetsredskap, eller som egen. Dessutom behöver man ju inte så värst mycket redskap för att utöva människans specialitet, nämligen att tänka och uppfinna.
Nu äntligen har det tidiga 1900-talets filosofer som siade om en framtid då vi slulle kunna sluta jobba fått rätt: Ett citat av Ernst Wigforss (som var finansminister 1925-1926 och 1936-1949):
”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” Nu, äntligen är vi här!

Författare: Monika Ågren

Enhet är partiet som människor längtar efter

16 Jul

Dagens gästbloggare: Jens Jerndal – riksdagskandidat för Enhet

Förrförra veckans politiska och kommersiella pådrag i Almedalen var det största någonsin sedan 1968, då Olof Palme inledde traditionen. Långt över tre tusen evenemang var registrerade under veckan, ett genomsnitt av 400 om dagen. ENHET hade dagliga 10350407_10154471051125438_2157047345796277618_nframträdanden, och jag deltog i fem av dem. Så inledde vår lilla fronttrupp valkampanjen 2014. Det var verkligen en upplevelse, i synnerhet som det var första gången jag besökt Visby och Gotland, ett unikt stycke Sverige.

Men min starkaste upplevelse var det positiva för att inte säga entusiastiska mottagande vårt politiska budskap rönte bland så gott som alla vi pratade med.

Det är uppenbart att det finns ett starkt otillfredsställt behov hos svenska folket efter något helt annat än det de etablerade riksdagspartierna erbjuder idag. Det kommer tydligt fram hos de allra flesta människor jag pratat med i år, inte bara i Almedalen.

Jag ser klara tecken på att ett paradigmskifte är på gång i svensk politik, men varken politikerna eller media tycks förstå det. Och det gäller inte bara Sverige.

Undersökningar visar att hela 18 % av de svenska väljarna inte vet vad de vill rösta på i det kommande valet, eftersom det de erbjuds av de etablerade partierna inte övertygar dem. Och ändå tillhörde många av dem jag talat med inte ens den kategorin. De visste precis vem de skulle rösta på – ända tills de läste ENHETs lilla folder. Då visade det sig att de visserligen hade tänkt rösta 10489846_10154482106645438_2038433570558991977_nlikadant som tidigare, men att de i själva verket inte alls var nöjda med det partiets politik. Det var bara det att de inte kände till något bättre alternativ. Tills de fick höra om ENHET. Och som de sken upp! Det var en fröjd att se.

De påtagliga framgångarna för Miljöpartiet och FI på ena kanten, och för SD och liknande rörelser på den andra kanten, är utslag av det rådande missnöjet, men inget av dessa partier erbjuder vad de flesta innerst inne mest av allt söker och saknar och tycker är viktigast.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att ENHET seglar in i Riksdagen med flaggan i topp, om bara en liten del av alla dem som egentligen vill som vi, faktiskt röstar på ENHET. Enda problemet är att massmedia bara skriver om de partier som redan är i Riksdagen, och därför är det en stor utmaning att nå ut till tillräckligt många med vårt budskap för att säkra det antal röster vi behöver. Det krävs att 4% procent av väljarna röstar på oss för att vi skall komma in – det är mindre än en fjärdedel av de osäkra väljarna, men det handlar ändå om c:a 300.000 röster.

I EU-valet blev Enhet det 13:e partiet i röstetal. Förvisso ingen stor succé, tills vi betänker att vi inte gjort någon kampanj alls, inte hade valsedlar, och bestämde oss att delta bara en månad före valet. Riksdagsvalet den 14 september blir något HELT annat, och vi 10478181_10154474946815438_8797972867083942084_nhoppas gå förbi både Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokaterna och Sverigedemokraterna i röstetal, och segla rakt och självklart in i Riksdagen.

Som jämförelse och uppmuntran vill jag berätta om det nya spanska partiet Podemos, som bildades bara fyra månader före EU-valet och trots det fick en miljon röster i valet och fem mandat i Europaparlamentet. Podemos har mycket gemensamt med Enhet, bl.a. basinkomsten. Detta är ett annat exempel på den starka medvind för det nya paradigmet och för Enhets idéer, som världen just nu upplever, och som jag förutspådde redan 2010 i min bok på engelska Paradigm Pulse.

Vill Du ha ett stressfritt, medmänskligt och rättvisare Sverige med grundtrygghet för alla och tid att umgås med både Dig själv, Dina barn och Dina gamla, ett Sverige med utrymme för kreativitet, egna småföretag och personlig utveckling, ett rikt, tryggt, friskt och fritt Sverige på människans, naturens och djurens villkor? – I så fall sprid vårt budskap till så många Du bara kan, och rösta sen på ENHET. Du kommer att var med och skriva historia.

Som världen ser ut idag, är en röst på ENHET den enda röst som inte är bortkastad! – Och jag menar det verkligen.

/Jens Jerndal

PS. Gör inte misstaget tro att ENHET saknar politisk och ekonomisk sakkunskap. Vi har många duktiga ekonomer och andra sakkunniga i våra led. Jag själv är en av dem med en jur. pol. mag. med nationalekonomi och statskunskap som huvudämnen och livslång praktisk erfarenhet av olika aspekter av ekonomi. Alla Enhets riksdagskandidater har lång praktisk yrkeserfarenhet från verkliga livet. Ingen av oss är karriärpolitiker på vänster/höger-skalan sedan skoltiden, som aldrig smakat på ett riktigt jobb.

 

Om mig själv:

Jens JerndalJag är är född och uppvuxen i Göteborg, men har inte blivit min hemstad trogen. Jag började tidigt resa utomlands, studerade juridik, nationalekonomi och statskunskap i Lund, Stockholm och Uppsala, och var svensk diplomat i 7 år med placering i Danmark och Pakistan. Därpå hoppade jag av för att bli investeringsrådgivare och fastighetsmäklare på Kanarieöarna medan jag studerade astrologi, parapsykologi och holistisk medicin. Jag grundade Cosmosofiska Stiftelsen i Stockholm år 1977 och blev efter studier i olika länder professor i holistisk medicin i Sri Lanka år 1987. Under en 2-årsperiod på 1990-talet bodde jag i Dalarna på norska gränsen nära Idre, där jag skrev boken VAKNA SVERIGE – FRAMTIDEN ÄR HÄR.

Har besökt 76 länder och hållit föredrag i 23. Mitt övergripande perspektiv på det omvälvande paradigmskifte som äger rum i världen just nu är grundat på en kombination av mina samhällskunskaper och min astrologiska expertis. Jag har skrivit om detta på engelska i mina senaste böcker CRACKING THE RAINBOW CODE (2009) och PARADIGM PULSE – SENSING THE SURGE OF CHANGE (2010). Jag är riksdagskandidat för Enhet.

Efter 20 år med Enhets politik, Anders lantbrukare. Del 2

15 Jul

Del 2.

Här kan du läsa del 1. 

När Anders blev klar med sina studier återvände han hem för att satsa på ekologisk produktion för den nära marknaden. Han ville främst leverera till de större städerna Linköping, Norrköping och Motala som vuxit och utvecklats rejält de senaste 10-15 åren. Här fanns det köpkraft och kunder! Men Anders ville vänta lite med att köpa ut sin far och istället började han småskaligt med att sikta in sig på de markplättar som hans far inte hade tid att ta hand om fullt ut. Här började Anders att hålla gräsbetesbaserad produktion av nöt, fjäderfä och får. I skogen lät han grisar beta. Han investerade även i biodling genom att ansluta sig till ett lokalt biodlarekooperativ som bistod med kunskap och materiel till goda villkor för sina medlemmar. Investeringarna skedde genom Crowd funding och genom att ansluta sig till den lokala kooperativa bytesringen där han bytte arbetstid mot materiel och livdjur. På detta sätt behövde han inte skuldsätta sig alls. När han kommit igång med produktionen började han marknadsföra sig genom ett östgötskt matkooperativ för närproducenter. Därigenom fick han många nya kontakter och kunder. Många medlemmar i bytesringen började även hälsa på honom för att köpa hans produkter. Slakten skedde på gården, ofta direkt i hagen, efter Enhets uppluckringar av lagstiftningen så att djuren inte behövde åka någonstans. Granngården hade satsat på ett litet slakteri som klarade hela byproduktionen. Perfekt för Anders del. Slaktaren kom till gården och avlivade djuren. Sen fick de åka till granngården för styckning och förädling. Sen levererades den färdiga maten till kooperativet direkt, eller tillbaka till Anders gårdsbutik.

Matkooperativet såg till att köpklubbar inne i städerna fick tillgång till Anders kött- och honungsprodukter. Han fick bra betalt och kooperativet som var icke vinstdrivande såg till att hålla nere mellanhandskostnaderna. Med tiden började allt fler kunder även komma ut och handla av Anders direkt på gården. Då fick han ännu bättre betalt. Han tyckte även att det var väldigt Eggmobile_and_flock_of_chickens_at_Polyface_Farmtrevligt att kunna se kunderna i ögonen, visa hur djuren hade det och berätta om sin verksamhet. Hans djur åt enbart gräs och följde holistiska förvaltningsprinciper han lärt sig på universitetet. Det innebar att toppjordarna på betesmarken ökade för varje år. Detsamma gjorde den biologiska mångfalden med ökat antal växtarter och insekter. Mer vilt kunde även ses på marken Anders jobbade med än på den hans far nyttjade till sitt plogbaserade jordbruk. Boskapen stängdes inne av portabla elstängsel som hölls igång av solpaneler. Anders flyttade dessa ”mobila hagar” varje dag så att djuren fick färskt bete och kunde leva mer som de skulle gjort i det vilda. Efter korna flyttade han in ägghöns som pickade larver och åt insekter som trivdes där korna lagt sin spillning. Vilka ägg det blev! Stora färgsprakande gulor och underbar smak som genererade nästan dubbla säljpriset.

5 år gick och Anders byggde sakta men säkert upp sin verksamhet på gården samtidigt som hans far amorterade sina skulder – bland annat genom arrendebetalningar från Anders som tjänade mer pengar nu. Eftersom Anders verksamhet var mer lönsam än hans fars, sett till den använda markytan, bestämde de att den skulle få allt mer utrymme på gården. Sakta men säkert minskade Anders far sin spannmålsodling och mer djur började beta på marken. Till slut kom de på att tanken att skaffa mjölkkor igen. Småbönderna i byn gick samman i ett lokalt mjölkkooperativ där de hjälptes åt att åka runt med mjölkningsutrustning och mjölka direkt i beteshagarna. Sen levererades den kyld och opastöriserad direkt till kunderna. Oftast via automater utsatta i Milking parlour 022livsmedelsbutiker. Äntligen kunde Anders far få jobba med mjölk igen och kunderna blev både fler och mer nöjda. Godare mjölk hade de aldrig smakat!

Efter 20 år med Enhets politik löste Anders ut sin far och sina syskon. Han tog ett litet lån för att göra det och beräknade att detta skulle vara borta inom en rimlig tid. Amorterings- och räntekostnaderna blev låga hos byns kooperativa bank som nyligen bildats. Hans far och mor bodde kvar i ett hus som de gemensamt uppförde på gården. De levde på basinkomst och medborgarlön samtidigt som de båda hjälpte till i lantbruket så mycket de ville och orkade. För det var ju himla trevligt nu med alla kunder som hälsade på och drängarna som Anders anställt som de kunde språkas med. En affär med fik hade även uppförts i byn dit de kunde åka för att träffa folk. En affär med fik… här ute på slätten? Det hade varit otänkbart för 20 år sedan. Men nu kunde byns innevånare köpa bananer och kläder utan att åka till staden. Kunderna blev fler och fler eftersom landsbygden så sakteliga började återbefolkas. Kvinnan som hade satsat på affären lyfte ju även medborgarlön och inkomstskatten sänktes ju kontinuerligt, vilket gjorde att hon klarade av ett sämre kundunderlag i början. Men det blev bättre och bättre för varje år. Att butiken uppskattades märkes på naturresursavgifterna i byn som gick upp lite när det visade sig att butiken var en tillgång för innevånarna. Hade ingen använt den hade ingen höjning skett, och hade den varit negativ för byn hade den bidragit till lägre markhyror.4710041129_107a78ec10

Anders var ordförande i den lokala partigruppen för Enhet och lärde ut hur markens ekonomi fungerar till nya generationer av landsbygdsbor. Inte minst sina egna barn som nu sprang runt på gården och hjälpte till med allehanda sysslor, när de inte lekte och gjorde hyss förstås. Mor och farföräldrarna hjälpte till att hemskola dem de dagar de inte gick i den kooperativa byskolan. Anders och hans fru hittade ett nytt intresse i fruktträd som de planterade i en av hagarna. De blir bra för bina, tänkte de och kalkoner skulle kunna gå mellan träden beta. Men den stora skörden från träden lär dröja. Men då ska det säljas färsk buteljerad äppelmust direkt till kund. Kanske bryggs det lite äppelcider också. Vem vet? Framtiden är vår och livet på den svenska landsbygden är härligt. Fler grannar, mer gemenskap, bättre inkomster och mindre utgifter.

Anders kommer aldrig att sluta försvara naturresursdelningsprinciperna och existenslinjen. Aldrig kunde han tro när han växte upp och såg sin fars olönsamma slit att han som vuxen skulle få ett så rikt, harmoniskt och tryggt liv på landet.

Läs gärna även om undersköterskan Margareta – om 20 år med Enhets politik. 

Författare: Jonas Lagander

Efter 20 år med Enhets politik – Anders, lantbrukare. Del 1

14 Jul

Del 1.

Här kan du läsa del 2.

Anders är en ung småbonde på Östgötaslätten. Han och hans familj har levt här så länge han kan minnas. Hans släkt har i generationer ägt hans gård, och även andra gårdar där kärleken gjort att hans släkt fått nya fotfästen i bygden. Men när Anders växte upp var det svårt för småbönderna att överleva. De hade krav på sig att producera allt mer till lägre pris. Och när de farmproducerade mer sjönk såklart priserna mer till följd av det utökade utbudet som blev följden. De var beroende av bidrag från EU för att klara lönerna till sig själva. Den globala marknaden pressade priserna alldeles för hårt. Inte minst de multinationella spannmålsuppköparna!

Småbönderna försvann, en efter en. Många små gårdar blev färre. Det var en negativ spiral som inte ville ge med sig. Det var ohållbart och Anders hade nästan börjat ge upp drömmarna om att överta sin fars gård som var värderat till ett så högt pris att han skulle bli skuldsatt för livet om han köpte ut sina syskon från den. Han skulle bli en torpare till bankerna istället för en fri lantbrukare helt enkelt. Hans far hade redan givit upp som mjölkbonde, ett liv han älskade, för att satsa på andra saker. Men han tjänade inte mycket mer pengar på det. Knappt bara så han klarade sig. Men bondelivet ville han verkligen inte ge upp. Inte Anders heller.

Men så hände något under Anders uppväxt som gjorde att han så småningom faktiskt kunde köpa ut gården till ett bra pris. Partiet Enhet kom i regeringsställning och genomförde en neutral skatteväxling från inkomster och kapital till naturresurser och ekonomiska privilegier. Anders hade varit skeptisk i början för han var inte så insatt i hur partiet tänkte kring det här. ”Beskatta mark… det måste ju vara dödsstöten för landsbygden”, tänkte han. Men så gick han till ett av Enhets lokala medlemsmöten för att lära sig mer. Efter det så bytte han åsikt. Faktum är att han gick med i Enhet och blev en lokal ungdomsaktivist. Vad Anders inte hade förstått innan var att allt värdeskapande i samhället höjer markvärdena. Och detsamma gör spekulationen på mark som sker via bankernas kreditgivning. Priset på mark sätts även utifrån vad den genererar för inkomster. Anders hade aldrig fått lära sig hur vare sig banker eller de ekonomiska lagarna kring markvärdet fungerar tidigare. Nu blev allt plötsligt glasklart för honom.

Eftersom hans fars mark erhöll EU-stöd gick priset upp på ett konstgjort sätt. Samtidigt drev bankerna upp priserna i hans bygd genom att låna ut samma mängd pengar till flera olika köpare som kunde tävla mot varandra i vem som kunde skuldsätta sig mest. Den mest kreditvärdige fick gården. Ofta var detta någon som redan ägde mycket mark sedan innan. Stor blev större. Anders förstod nu att hans livslånga skuldsättning till bankerna som skulle bli följden om han satsade på gården till stor del vore helt i onödan. Det var det politiska och finansiella systemet som tvingade in honom i denna boja, inte den fria marknaden. På marknadEnhetsmötet lärde han sig även skillnaden mellan markvärdena i städer och på landsbygden. Mark i städerna har minst 10ggr högre värde än på landet. Detta eftersom det finns ett högre välstånd i städerna, räknat utifrån tillgänglighet till arbeten, samhällsservice, tjänster, butiker och infrastruktur. Fler människor tjänar mer pengar i städerna, det vill säga marken genererar högre inkomster, än på landsbygden. På den platta Östgötaslätten där Anders bor får man åka en bra bit innan man når närmsta tätort. Landsbygdsbor betalar på grund av denna ekonomiska grundförutsättning mer skatt i förhållande till vad de får ut. Att kvitta ned skatter på arbete och kapital och istället beskatta markvärde skulle därför ge Anders en rejäl skattesänkning. Speciellt om han kunde komma på ett sätt att tjäna mycket pengar på liten markyta. Att arbeta var Anders inte rädd för. Det hade han gjort sedan barnsben ihop med sin far på gården och han önskade inget annat än att fortsätta med detta. Men på sitt eget sätt.

Så blev det också med tiden. Efter 10 år med Enhets politik började markpriserna att sjunka. Anders gick då på lantbruksuniversitetet – efter några år av ströjobb och resande efter gymnasiet då han bland annat besökte ekologiska lantbruk i utlandet via så kallad ”wwoofing” – och såg vilken fin effekt Enhets politik hade börjat få i det svenska samhället. Han var även Screen Shot 2013-06-12 at 8.30.58 PMordförande för en Enhetsförening på universitetet där han och hans vänner jobbade för att sprida partiets politik hos framtidens lantbrukare. Precis som förväntat steg markpriserna lite de första 10 åren eftersom inkomstskattesänkningarna medförde att marknaden tolkade det som att marken gav högre intäkter i och med att reallönerna höjdes och arbetslösheten sjönk i Sverige. Det blir så när markspekulationen blir allt mindre lönsam  och bankerna ges incitament att låna ut mer riskfyllt till företag som producerar välstånd istället. Under den perioden kunde många bönder amortera ned sina stora skulder. Bland annat Anders far. Senare kom prissänkningarna när inkomstskattesatserna börjat närma sig nollpunkten. Ju mer inkomstskatterna sjunker, ju mer går markhyrorna upp och de plockas ju in av staten via naturresursavgifterna. Men när det inte finns några inkomstskatter kvar… varför skulle någon vilja betala höga priser för en mark som kommer med en hög hyra/naturresursavgift? Svaret är att ingen vill detta, därför går markpriserna ned markant. Hög markhyra, men lågt inköpspris blir följden. I städerna går hyrorna upp rejält, men på landsbygden höjs de inte alls lika mycket. På vissa ställen inte alls!

Läs gärna även om undersköterskan Margareta – om 20 år med Enhets politik. 

Författare: Jonas Lagander

%d bloggare gillar detta: